Ibland blir man överraskad

Eli Haugen hade gjort ett mycket bra jobb med sin vizsla Kvanne.

Eli Haugen hade gjort ett mycket bra jobb med sin vizsla Kvanne.

Intensivkurserna brukar starta på fredag kväll med ett enkelt dressyrpass, där jag får ett första intryck av förare och hundar.  Då och då ser jag ett gäng med hundar och förare som har full koll på sina hundar och bra kontakt – så inte den senaste helgen… Visst fanns det en och annan hund med acceptabel förarkontakt men inte vad det många inte i de flesta fall var det hundarna som såg ut att ta med sina förare på promenad…

Som hjälpinstruktör under helgen hade jag förmånen att ha Sigrid Agenäs här, tidigare ordföranden i Weimaranerklubben, och en mycket duktig instruktör.  Med väldigt god hjälp av Sigrid och ett gäng kursdeltagare som verkligen ville ta till sig vad vi försökte förmedla såg vi en förvandling som överraskade oss båda två. Redan före lunch på lördag fördes samtliga utan koppel och med en otrolig förbättring av förarkontakten. Att bli kvar på plats under passivitetsövningarna med dummies som flög genom luften och skott som avlossades fixade de flesta utan problem.  Och tro det eller inte men på lördag eftermiddag fixade elva av tolv förare att stoppa sina hundar för uppspringande kaniner! Fortsatt träning på stoppet för de två som inte fixade detta på lördagen hade gjort underverk när det var dags för söndagens omgång hos kaninerna.

Som vanligt när vi kommer till apporteringsövningar inne i kaninhägnet är det många förare som kan konstatera att det här med apportering inte sitter så bra som kan kanske kan tro när man tränat därhemma utan störningar – och att öppna ögonen på förarna för vad som kanske behöver tränas med sin hund är ju en av de saker som kurserna går ut på. Att kunna koncentrera sig på apporteringen av fällda fåglar trots att det lyfter fågel i närheten inträffar både på jakt och jaktprov – här var det kaniner som störde men skillnaden är marginell…

På söndagen, som vi traditionsenligt avslutade med en apporttävling, fick vi se en weimaraner i topp, inte helt ovanligt, det var Kadi Harjak som blev apportmästare – bra jobbat Kadi!

Tack alla positiva människor som var här, hoppas ni hade en trevlig och givande helg – det hade Sigrid och jag!

Observera! Bilderna av Münstern och kaninen i galleriet här nere är från apporttävlingen och inte från övningarna i kaninhägnet…

5 kommentarer till “Ibland blir man överraskad”

  1. P-L Cummings skriver:

    Ett STORT tack för en härlig helg
    Herr & Fru Landin är härliga mäniskor med stor värme och gästfrihet.
    En helg med Norrbaggar Värmläningar Småläningar Stockholmare och en del andra småstadsbor är en härlig upplevelse.
    Ett Stort tack även till Sigrid för din proffsighet och dina tips.
    Det är bara en sak jag önskar dig,att du skall få uppleva en riktig
    tjäderjakt innan Jesus kommer.
    Kram till alla P-L & Linda Cummings med Zäta

  2. lisbeth skriver:

    Sitter med ett leende på läpparna då jag läst PLs kommentarer. Vi hade det enormt trevligt och lärorikt under helgen.

    Hoppas Ni orkar med fler kurser i framtiden.
    Tack till alla som gjorde helgen så bra.

  3. Christina och Thomas skriver:

    Ja visst var det en härlig helg! För oss som är nybörjare på både fågeljakt och fågelhund känns det fantastiskt att ha fått denna chans till högklassig utbildning. Vi får hoppas det går att förvalta kunskaperna på bästa sätt och att vi kan bjuda på fler (positiva) överraskningar i höst. Tack alla kursdeltagare för jättetrevligt sällskap och lycka till allihop!

  4. Kadi skriver:

    Hej Anders!

    Det var ett tag sedan jag och Indy blev apportmästare hos dig! Tänkte bara berätta att Indy blev Weimaranermästare i SWeiK’s odelat jaktprov i helgen (15-16 okt 2011)! Tusen tack för alla tips och fantastiska tillfällen som vi har fått att träna hos dig!
    Bästa hälsningar,

    Kadi

  5. admin skriver:

    Jag lyfter på kepsen och säger ett stort Grattis!

Lämna en kommentar