Vattenarbete och självständigt apportsök
Apport är apport även om jag som förare får ta en simtur - bra jobbat!
När solen värmer på vårkanten hör väl träningen av vattenarbete till en av de trevligare sysselsättningarna för oss som använder våra hundar till någon form av vattenjobb under jakten. För övriga kan väl simturerna tjäna som en fin och skonsam motion för hundarna, och ibland för oss själva…
Den senaste kurshelgen var det just vattenarbetet som stod i fokus. Ren vattenvana och simträning för en del av hundarna och elitvatten för de som hade kommit längre på väg. Självklart vill alla prova på att låta hundarna apportera i vatten och inget fel i det. Men egentligen är som jag ser det den säkraste vägen till ett bra vattenarbete att vänta med vattenapporteringen tills apportering på land sitter till etthundra procent. Men som sagt – kul att prova är det och nog provar jag med mina hundar lite tidigt ibland, men då utan krav och apportkommando.
Att köra öppenklass och elitvatten på land innan det är dags för vattnet brukar vil alltid göra på kurserna, måste erkänna att jag glömde detta på helgens grundkurs och passar här på att be om ursäkt för detta – men vi tar igen det nästa gång…
Det gäller att bestämma sig
Har jag sagt apport och skickat ut hunden i vattnet efter en fågel gäller det också att se till att den lilla vovven inte kommer upp ur vattnet utan att ha fågel med sig. Den kursdeltagare som utan att tveka slängde av sig byxorna och tog en simtur i vårkallt vatten för att tala om för sin hund vad som gällde har alla förutsättningar att lyckas – Bra jobbat Cattis!!!
Öppenklassvatten på land
Självständigt apportsök
Det fria apportsöket hör också till kursmomenten. Suveränt under jakten och en bra sommarmotion för både huvud och kropp, hundarnas alltså, jag brukar sitta på en stubbe och titta på och njuta av att se hundarna jobba.
Britta Efter helgens jobb med apportsöket blev jag så klart inspirerad till att köra igång med Britta och nog ser det ut som om den lilla pointern uppskattar även den träningen.
Har jag sagt det tidigare? Nåväl här kommer det en gång till – både på grund och fortsättningskursen i år har vi deltagare som verkligen vill komma vidare med sina hundar, både Peter Nilsson och jag blir lika glada varje gång vi ser framstegen som gjorts mellan våra kurstillfällen. Får vi till nästa gång se de hundar som ännu inte är helt framme med apporteringen fixa detta så blir vi ännu gladare.
Svårt att lära ut
Visst – jag har lärt väldigt många hundar apportera genom åren och de flesta kursdeltagare brukar fixa det så småningom. Lik förbaskat är jag inte nöjd med mig själv när det gäller att lära ut tvångsapportering. Allt handlar ju egentligen om rätt handgrepp, rätt tajming och massor med beröm – och kanske det viktigaste att läsa sin hund, men ack så svårt att få till och tid tar det. Nåväl, jag ska jobba på mig själv och se om jag kan bättra mig.
Fungerar det på land är cansen större att det går bra i vattnet
Lite dåligt grepp men vi jobbar på detta...
Britta är en spontanapportör i klass med Asco, hon släpper när hon kommer fram men än så länge gör jag inget åt detta annat än att försöka klippa av berömmen när hon spottar…
Tveklöst stopp och det syns väl på husse...
Visst ja – kanierna besöker vi under nästan varje kurstillfälle och som jag skrev här upppe så har vi kursdeltagare som jobbar med sina hundar även mellan kurstillfällena. Nu är det inte många som inte kan ha sina hundar lösa i kaninhägnet och få stopp på dem när kaninerna skuttar upp. En och annan gör nu som jag har gjort med Britta och gör kaninerna till förbjudet vilt
Simtur i kallt vatten…
Video på nätet är jag ingen fena på men gör ett försök för den här får ni inte missa… Bakom kameran Mikael Danielsson – tack för det!
