I högsommarvärme har årets instruktörskurs genomfört. Deltagare från både Norge och Sverige, från Skåne i söder till Skellefteå i norr. Glädjande nog hade SVK Västerbotten skickat hit tre av sina instruktörer för att ge dem ytterligare erfarenhet. Som jag ser det finns det inte mycket viktigare saker en lokalavdelning kan göra än att satsa på än en bra utbildning för dem som ska ta hand om de nya medlemmarnas utbildning.

Dåliga förslag
Bättre utbildning för klubbens instruktörer måste vara en bättre väg att gå än att som jag läste i senaste Svensk Vorsteh, att prova hundar under former som inte förutsätter dressyr. Det finns massor av väldigt goda skäl mot detta men det blir lite för långt att gå in på här och nu, men om någon är intresserad av en diskussion ställer jag gärna upp. Vill vi ha ytterligare ökad användning av elhalsband ute i buskarna så kan vi förstås köra på med att låta olydiga unghundar driva vilt och imponeras av hur de springer över fälten och helt skita i dresserbarheten – bara jag slipper ta hand om de här ekipagen senare.

Duktiga människor
Ja, jag vet nästan efter varje kurs skriver jag att jag har haft duktiga människor här, men så är det. Här var i helgen en härlig blandning av redan mycket rutinerade instruktörer och uppfödare och vanliga dödliga som ville ha lite bättre kunskap om det här med att träna valpar.

Provlektioner
Efter att under fredag eftermiddag och lördag grundligt gått igenom och tränat det mesta som en stående hund ska kunna var det dags för övningsuppgifter under söndagen. Ett gäng med valpar mellan tre och fyra och en halv månad var här och kursdeltagarna fick hålla var sin lektion i de viktigaste grundmomenten. Efter varje lektion samlades kursdeltagarna och fick då direkt respons på sitt jobb från den övriga gruppen. Det blev så klart både ris och ros men helt klart övervägde rosorna! Ja – in något fall blev det nästan stående ovationer…

Apporteringstävling
Självklart blev det en liten kul tävling – Sverige mot Norge – strävhår mot korthår… En kort summering är att den alltid lika positiva Agneta Ericsson med sitt strävhår Phoebe från Claes Hembergs uppfödning var oslagbar. Phoebe är onekligen jobbig ibland men här kom de drifter som finns i henne till sin rätt – Snyggt jobbat Ageneta.

Betyg
Några betyg på deltagarna lär ni inte få se här på sidan men tveklöst finns det fler av dem som var här som jag gärna rekommenderar för er som vill gå en bra kurs, i Sverige eller Norge – hör av er.  

Jättetack till er alla som var här för att ni så generöst delade med er till alla av era erfarenheter och ert glada humör! Tack också till alla valpägare som ställd upp för att vi skulle få något att öva på.

Lite vemodigt
Man ska aldrig säga aldrig men ett löfte som jag gett mig själv är att till nästa säsong minska ned en hel del på kurser och träning. Instruktörskursen kommer då att bli en av de kurser som får stå tillbaka och visst känns det lite vemodigt. Men med färre kurser och något färre deltagare på varje kurs hoppas jag att de kurser som blir kvar kommer att bli ännu bättre. Att sluta helt är så klart en omöjlighet – kan man ha det så mycket roligare än att jobba med hundar och hundfolk?

Mer om kursen och fler bilder hittar ni på www.jaana.se och www.brevikens.se

Detta inlägg postades tisdag, 30 juni, 2009 kl 20:43 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.