Vorsteh vs pointer

falt080313-006För säkerhets skull tar jag det en gång till. Jag kan med gott samvete säga att jag har bra på fötterna när jag skriver om vorsteh men betydligt mindre erfarenhet av pointer och övriga brittiska hundar. Med andra ord ser jag gärna att mer erfarna pointermänniskor kommer med några kommentarer på vad jag nu skriver…

Då jag i ett inlägg skrev att en pointer var lätt att få till var det utan att tänka så mycket på varför jag upplevde det så.  Lite kul var det då jag gick tillbaka och kollade vad jag skrev för några år sedan när jag höll på att jobba med Asco min förra pointer, då skrev jag så här på hemsidan ” Helt klart har Asco varit lättare att jobba med än flertalet av de vorsteh jag tränat”. Har jag haft tur när jag valt pointervalpar? Nej – jag tror inte det, ser jag på de kurs och träningshundar jag har haft så vill jag nog påstå att grundlydnad och fågelsituationer kräver mindre jobb och mindre tuffa tag på en pointer. Visst en vuxen hund som fått lära sig att göra fel från början är sällan lätt att jobba med oavsett ras men likväl upplever jag det lättare med en pointer.

Varför?
Ett korrekt svar på den frågan är nog omöjligt att ge utan att ha ett antal mentalbeskrivningar för pointer att tillgå, och några sådana känner jag inte till. Dresserbarhet har ju med ett antal egenskaper att göra, inte minst med hur hård hunden är. Bytesmedvetenhet, kamplust och nerver har så klart också stor betydelse – här tror jag vi skulle hitta en del skillnader mellan raserna, för mig känns det nog som om det finns en hel del drifter hos våra vorsteh som är svårare att tygla jämfört med vad en pointer har i kroppen. En pointer är ju sedan länge avlad för en enda sak – att springa, reviera och finna fågel. En vorsteh ska klara så mycket mer.

Jakthund och eller provhund
Egentligen borde det vara samma sak och det brukar jag också hävda, men riktigt så lätt är det inte… Förenklar vi det lite och säger att vi enbart ska träna in en acceptabel allmänlydnad, grundläggande apportering för fältarbetet och självklart kunna ha kontroll på din hund i fågelsituationer – ja då har du en fungerande jakthund som du kan ha mycket trevligt med och enligt min uppfattning är detta något lättare med en pointer än en vorsteh.

Vill du ha en hund som vinner proven, jag då borde jag egentligen sluta skriva om pointer här för här är min erfarenhet ytterst minimal även om Asco, enligt hans nuvarande förare, tillhör de främsta i Norge… Alltnog bortsett från att du får lägga en del tid på att träna spår och vattenarbete med din vorsteh så får du med all säkerhet lägga ned en helsickes massa tid på att träna reviering med den. Även en vorsteh med mycket reviering i kroppen som unghund kräver många timmars träning om du ska nå de höga betygen på prov – om nu domarna har läst på sina hemliga anvisningar…

Det här med reviering har en pointer i kroppen från början, åtminstone de hundar jag sett. Visst lite puts här och där måste säkert till men du har bara bråkdelen av jobbet som du har med en vorsteh och kan för det mesta gå om kring på fälten och njuta av en vackert och effektivt arbete.

Det finns pointer som är riktigt hårda och besvärliga…
Kanske är det så, jag vet faktiskt inte.Jag har träffat en del som kanske kan uppfattas så – men då i samband med viltsituationer. Aldrig att jag träffat på en sådan valp eller unghund, därmed inte sagt att det inte förekommer. Nu pratar jag om hundar som inte varit i kontakt med vilt tidigare. Givetvis är det så att den hund som gång efter gång fått tända till genom att gå efter fågel eller hårvilt kommer att, i viltsituationen, uppfattas som hård och kanske hur besvärligt som helst. Men de förare som börjar så bör inte lägga detta hunden till last utan i stället rannsaka sig själva…

Vad känner du för och vad ska du jaga?
Om valet nu står mellan vorsteh och pointer – ja då är valet enkelt för mig. Om jag enbart ska jaga fågel, det skulle bli en pointer.  Vill jag ha en allroundhund, jag då är en vorsteh det självklara valet. En liten brasklapp – skulle jag till större delen jaga i skog, ja då ligger nog en vorsteh bättre till. Men vad som till syvende och sist avgör valet är nog så enkelt som vilken ras man känner mest för…

5 kommentarer till “Vorsteh vs pointer”

  1. Erik skriver:

    Det extra jobbet man får lägga på en vorsteh gör att man har en lika bra fågelhund men desutom en mångsidig hund till mycket annat. För mig är det extra jobbet men en unghund halva nöjet.

  2. Lova skriver:

    Jag har en Pointer som heter Mira. Hon är 2 år gammal. Jag brukar vara i skogen med henne på promenader för att det finns mycket fåglar där som hon gärna jagar. Hon får inte tag på någon tack och lov. Jag har också en Hamiltonstövare som heter Donna och en Ungersk Vizsla som heter Peanut.Jag har också haft en vorsteh och tycker att en pointer är betydligt mycket lättare att uppfostra. Min vorsteh hette Lyra.

  3. anders skriver:

    Hej Lova

    Det låter som du har trevligt med dina hundar. Hamiltonstövare har jag också haft och tycker det är väldigt trevliga hundar – ganska så lätta att jobba med är de också.

    Hälsning
    / Anders L

  4. Mattias lindman skriver:

    Hej Anders! Bra artikel! Jag är ju inne på min andra vorsteh och denna gång går det hur bra som helst, både i lydnad och jakt. Dock en helt annan hund än den förra som Ylwa ville ha och fick tillbaka. Hursomhelst funderar jag på ytterligare en hund och denna gång kanske en pointer. Jag jagar ju bara ripa på fjäll så jag tror det skulle passa bättre. Du skriver i din artikle för 7 år sdan att din piontererfarenhet är begränsad. Dock har det ju gått 7 år sedan dess och Astrid, Hulda, Bea o Märta och en oherrans massa träningspointrar har ju passerat din fostran. Så vad tycker du nu, stämmer det du skrev i artikeln 2009, eller har du ändrat uppfattning? MVH/Mattias Lindman

  5. anders skriver:

    Hej Mattias
    Kul att du ställde denna frågan. Har nu läst vad jag skrev för några år sedan och trodde säkert innan jag började att jag skulle få ändra på en del vad jag skrev – men inte då. Ungefär på samma sätt skulle jag skriva i dag också. Men ett par tillägg: De pointrar jag haft i huset har haft en tydligare av och på knapp än mina vorsteh. Det vill säga de kopplar av bättre trots flera dagar där jag inte hinner ägna mig åt dem så mycket. Kanske, kanske att en vorsteh är en lite ”personligare” hund på sätt och vis lite smartare. Något som är svårt att ta på och än svårare att förklara hur jag menar. Måna säger att britterna är svårare att få till apporteringen med – kanske är det så men den ena pointervalpen jag har nu slår samtliga vorstehvalpar jag haft när det gäller apportering, både i vatten och på land. Hur det håller i sig vet jag så klart inte.
    Summa summarium – det är inte för inte som jag nu vill ha åtminstone en pointer i huset.

    Å så en sak till, jag har ju setter också. Kanske jag haft tur men en trevligare hund, som springer bättre och med en grym kontakt är svår att finna. Kanske inte för inte som settern är den dominerande rasen i Norge där det jagas extremt mycket på fjället… Men – settern är också den rasen där jag träffat flest förare som har problem med just kontakten…

    Hur som helst – lycka till med nästa valp och jag tror inte du kommer att ångra dig om det blir en pointer.

Lämna en kommentar