Besviken och glad…

Kickan står, vi ser henne cirka 20 meter bort genom ett buskage, jag vill gå direkt fram till henne, genom buskaget, domaren vill gå runt – så gör vi så klart. Efter att ha rundat buskaget skrämmer vi hönan som promenerat iväg och ser också Kickan på väg i löpan för att försöka trycka fast fågeln igen. Så var den situationen förstörd. Ok – det kanske kunde gått bra att gå runt också…

Kickan står igen, jag anmäler stånd stående en bit från henne. Domaren, försedd med bössa, kommer fram. Ställer sig en eller ett par meter från hunden och jag som anar vad som snart kommer att hända frågar om jag får resa. Men inte då – domaren ropar och gestikulerar för att få fram en skytt till. Självklart tar fågeln till vingarna och blir i och för sig fälld men utan att Kickan fått visa någon avance – vilket var precis vad jag var rädd för skulle hända. Utan att visa avance kan inte fältbetyget bli mer än 6. Så blev det ett andrapris denna dag i stället för det förstapris jag hoppades på.

Visst hundarna kan ha en dålig dag, springer dåligt eller missar på ett eller annat sätt – det vet alla som jagat, så även jag. Då är det självklart väldigt lätt att acceptera ett lågt pris eller en nolla – men sådana här i mitt tycke helt onödiga saker gör mig en aning besviken, och det är nog bara förnamnet.  Det är ju inte hunden som har en dålig dag. Står jag med bössa i handen max ett par meter från en hund som står är det väl inte så mycket att snacka om – låt hunden resa och skjut! Jag kan sätta en peng på att en skogsdomare från norrland inte hade snackat sönder situationen… Ok det finns värre saker – att missa att skjuta i en bra situation på ett riksprov måste vara den riktiga mardrömmen för en förare – och det också hänt…

Som alla förstår har jag varit på jaktprov igen, ett trevligt prov med trevliga människor och på trevliga marker intill Omberg i Östergötland. Att Kickan flera gånger blev slagen på fågel av ett korthår var så klart inte så kul och  gjorde ju inte dagen bättre… Men både korthåret och föraren var trevliga prickar så jag säger bara Grattis Roger till ett välförtjänt förstapris! Ett grattis får det också bli till Ann Elofsson som nu har en jaktchampion – snyggt jobbat. Så klart får det även bli ett grattis till alla övriga pristagare…

Glad
Hemresan, som tog några timmar, lättades upp av ett telefonsamtal. En för mig okänd människa från norra delarna av Sverige ringde och ville säga tack.  Han berättade att han att under dagen hade fällt den första tjädern för sin weimaraner och detta tack vare god hjälp från min bok och mina filmer. Många har hört mig tjata om att beröm är viktigt för hunden och det är bara att konstatera att det är till nytta för gamla gubbar också. Så glad man blir ibland!

Minnet är liksom min hörsel dåligt så namnet på dig som ringde kommer jag inte ihåg, men om du läser detta så håll lite koll på vår hemsida då och då och när du ser att jag är klar med den tredje filmen så skicka ett mejl så skickar jag en film till dig som tack för ett trevligt telefonsamtal.

/ Anders L

2 kommentarer till “Besviken och glad…”

  1. Ulf Kleist skriver:

    ”Besvikelsens jaktprov”
    För att ingen skugga skall behöva falla över min domarkollega, Lars Karlsson, vill jag att de som läser Anders hemsida skall veta att den kritik som framförs gäller Ulf Kleist. Samtidigt vill jag ge min version av de situationer som Anders upprörs utav. Buskaget som beskrivs är ett 30 m brett, 60 m långt och 5 m högt slånhärje. Vi gjorde ett försök att komma igenom med parhundens ägarinna. Hon kan nog intyga att det inte var någon höjdare! Att vi såg Anders hund på andra sidan berodde på att vi låg på magen. Självklart val alltså runt buskaget! Att Anders hund då inte längre befann sig i stånd kan jag inte göra mycket åt!
    Nästa situation som beskrivs är intressantare. Hunden står i tät, fuktig, rörflensbeväxt mark intill flera buskage. Som Anders skriver var jag nära hunden och vi hade kunnat påkalla avance och med säkerhet avge salutskott. När Anders hänvisar till norrländska skogsdomare, för att beskriva min inkompetens, så undrar jag om deras ambition enbart är avance och skott i luften? Känner jag dem rätt så vill de fälla fågeln! Från min placering kunde fågeln gå upp utan fällningschans. Genom att få fram min skytt i en annan position förbättrades våra odds. Detta visade sig ju också fungera, med efterföljande förtjänstfull apport!
    Jag är mycket väl hemmastadd i aktuellt provområde. Till 99% finner man fasaner i denna besvärliga terräng. Problemet med dessa är inte att de lättar för tidigt utan fastmer att det krävs en kraftfull insats av hundarna för att överhuvudtaget få dem på vingarna. Denna gång råkade det vara en rapphöna som avvek från gängse mönster.
    Nåväl fågeln fälldes och detta är inte oväsentligt om man vill få ett högt pris. För detta krävs dock minst ytterligare en fågeltagning om prisnivån skall bli hög. Om Anders hund hade lyckats med detta hade ju möjligheten funnits att vid detta tillfälle visa avance. Vet ej om jag kan lastas för att Anders hund endast fick till en fågeltagning?

    Min ambition som domare har alltid varit att ge deltagande hundar möjlighet att gå till så höga pris som möjligt, utifrån deras prestationer.
    Vill verkligen beklaga att min kompetens i detta fallet inte räckte längre än till fältpoäng 6!

    Med vänliga hälsningar
    Ulf Kleist

  2. anders skriver:

    Tack Ulf, kanonbra att du vill lämna en kommentar på sidan! Det finns alltid två sidor av en sak. Ber om ursäkt om någon uppfattade det jag skrev som att du skulle vara inkopmetent som domare det var inte min tanke även om jag uttrycket mig dåligt! Du är säkerligen en av de domare med mest kompetens och rutin, vilket du visat ett flertal gånger på proven med dina egna hundar. Men lik förbaskat hade jag nog väntat mig att du skulle fälla en fågel själv i den sista situationen jag beskrev….

Lämna en kommentar