Läsvärt och tänkvärt
Funderingar om jaktprov kommer upp då och då och vad Michael Fossum skriver på sin sida, är både läsvärt och tänkvärt, gör ett besök på engelsksetter.se och läs själva. Michael nämner bland annat de som startar på prov men inte är jägare utan ser proven som en form av hundsport. Denna kategori träffar jag på då och då, ofta är de genuint intresserade hundmänniskor. Men det får mig att tänka på ett mejl jag fick för någon vecka sedan.
Tänk efter före
Mer än en av dessa ”hundsportare” som inte är jägare kommer att tycka att det här med stående fågelhund är så kul att de efter alla kurser och eventuella jaktprov vill låta sin hund prova på verkligheten också, alltså att jaga över sin hund. Precis så var det med mannen som skrev mejlet jag tänkte på. Men i detta fall upplevdes jakten så kul att det ganska snart blev mer än fågeljakt – trevligt i och för sig men med möjlighet att bara ha en hund i familjen var det inte så jättekul att stå där med en hund som var av rasen ”duktig på fågel men inte till så mycket annat”. Med andra ord – tycker du det är kul med våra stående hundar, och funderar på en valp, så tänk lite längre än bara till de närmsta åren… Vad det var för ras? För att undvika att alla mejl som berättar om att den och den rasen visst kan ta en skadad räv eller ett skadat rådjur är det lika bra att jag inte nämner detta – men det var inte en münster och inte en vorsteh…
och det var ju inte en weimaraner…
Bara en jaktdag!
Klockan ringer strax efter fem på söndagsmorgonen och husse tänker ta Herr P och Lilla fröken på en tur till skogen för lite skogsfågeljakt. Det är inte så ofta man hinner jaga hemmavid, men nu är det äntligen dags. Precis när husse drar upp rullgardin för att kolla vilka kläder som gäller för dagen ser han den…räven…den som under tidig höst stulit några av gårdens höns. Plötsligt drabbas husse av en intensiv aktivitet och sinnestämningen går från ett sävligt uppvaknade till kristallklar skärpa på tusendelen av en sekund. Med en imponerande hastighet i största tystnad tas trappan ner till vapenskåpet och kulbössan kommer fram. Försiktigt öppnas sovrumsdörren till balkongen och med en van rörelse osäkras bössan och räven faller offer för sin egen dumdristighet. I samma ögonblick ser också husse att räven tar några oväntade steg framåt. Nu är det hundarnas tur att ta vid och det bråttom! Hundarna som redan anat vad saken gäller darrar av iver att få komma ut. Husse och hundarna kommer snabbt fram till skottplatsen och redan nu ser husse att räven ligger 100 meter ner på åkern. Apportkommandot kommer och Herr P och Lilla Fröken kastar sig efter räven. Först fram är Herr P och han kommer stolt tillbaka med räven i ett stadigt grepp. Loss och tack.
Efter detta intensiva uppvaknande är det dags att ta sig ut i skogen. Det är en dag med lite grådisigt väder och förutsättningarna för en härlig skogsfågeljakt med en stående fågelhund är perfekta. Herr P och Lilla Fröken får turas om. Eftersom det är senare på hösten låter husse hundarna bära beeper då skogen är tät och skogsfågeln skygg vid denna tidpunkt på året. Hundarna får jobba länge och husse följer intensivt hundarnas arbete, att jaga utan att vara ett team ger inget resultat. Timmarna går utan fågelkontakt och husse inser att dagens jakt inte är någon av de allra bästa, då han plötsligt hör beepern från Herr P som är den hund som för tillfället är ute på sök. Husse stänger av ljudet när han lokaliserat att Herr P står i tätningen alldelens intill hyggeskanten och börjar försiktigt ta sig fram till honom. Lilla Fröken får själv ligga kvar ute på hygget. Framme vid Herr P kommer avance kommandot och i skydd av granarna går en orrhöna upp. Husse sänker bössan utan att kunna skjuta och konstaterar efter en förmiddag, att det inte finns speciellt mycket skogsfågel på hemmamarken detta år. Herr P och husse hämtar upp Lilla Fröken och hon får avsluta dagens jakt. Trots brist på fåglar är ändå husse nöjd, för trots allt har han kunnat ägna en förmiddag med det bästa han vet, att jaga fågel över en stående fågelhund. Idag var det i skogen, men i minnet finns höstens ripjakt och i framtidsdrömmarna några dagars fältfågeljakt.
På hemvägen ringer grannfrun och berättar att det sitter en flock gäss på höstsådden, kan husse tänka sig göra en insats? Det är bara hem och byta bössa och tillsammans åker husse och Herr P bort för att försöka få tag på någon eller några av gässen. I skydd av slyet i åkerkanten smyger de fram mot gässen. Herr P är helt skärp och vet vad som gäller, de här har de gjort många gånger tillsammans nu. Gässen betar intill kanten på tjärnen och trots att de turas om att hålla utkik upptäcker de inte hunden och jägaren i de täta slybuskarna. Husse hinner i lugn och ro göra sig beredd och när skottet går lyfter flocken av gäss ut över tjärnen men en av dem tumlar runt och hamnar i den höga vassen. Hade det varit möjligt så hade nog Herr P gjort ”high five” med husse. Tillsammans går de ner till tjärnen och Herr P får göra en sökapport ute i vattnet och efter ett ihärdigt arbete kommer en blöt Herr P stolt tillbaka med gåsen.
Innan det är dags för middag kan husse bara inte låta bli att gå ut en sväng för att pyrscha på rådjursbocken han sett ett flertal kvällar i närheten av gården. Även den här eftermiddagen kommer rådjuren fram och husse ser att bocken finns med. Husse har kunnat iaktta deras vägar och kan avvakta från sitt gömsle. När bocken hamnat lite avskilt från de övriga kan husse fullfölja söndagens jakt och den skjutna bocken tar några steg in i buskarna. Husse är helt säker att skottet tog rätt, men hämtar Herr P för säkerhetsskull. Herr P har heller inga problem att lokalisera bocken, som sedan han nu fått sin grunddressyr som stående fågelhund, också används vid stötjakt på rådjur. En förmån han har mot de unga hundarna som inte är helt färdiga som allsidiga jakthundar, det behövs befästas mer av fågeljakten innan det blir dags även för dem.
Kvällsmörkret lägger sig över gården och i sin favoritfåtölj framför TV:n sitter husse och inväntar dagens Rapport sändning. Herr P buffar lite på husse och får komma upp i husses knä. 32 kilo hanhund sträcker sitt huvud mot husse hals och husse lyfter varsamt bort det och lägger det mot sin axel istället, då Herr P strävhåriga skägg kittlar i ansiktet. Innan väderleksrapporten har hunnit ta sin början sover redan husse och Herr P.