Lugn och fin i koppel är vad som gäller vi första besöket hos kaninerna

Mer än en timme har jag, sittande på tänkarstubben, funderat på varför inte fler lyckas fullt ut på eftersöksgrenarna som egentligen inte borde bjuda på några svårigheter för de raser vi jobbar med. Ok – jag har inte glömt när Dagny försvann med räven på ett prov så ni kan hålla inne med kommentarer om detta…

Funderat har jag också gjort på hur jag ska förbättra mig själv och kurserna för att öka på antalet förare som lyckas. Så här har tankarna så småningom gått… För spår och vattenarbetet är det ju egentligen en enda sak som vi måste lära hundarna och det är apport! Sitter apportkommandot som det ska sitta så borde resten inte vara svårt. Att spåra kan hundarna från födsel och simma kan de också. Men om vi börjar krångla och göra det otrevligt genom att blanda ihop apporteringsträningen med att spåra och med att simma – jag då är det lätt gjort att strula till det. Men andra ord, är det nog ett gott råd att inte ha för bråttom utan att se till att apporteringen verkligen fungerar till hundra procent innan man börjar med spår och vatten. Jag misstänker att väldigt många slarvar här. Ok – vattenvana och ha kul i vattnet kan vi så klart börja med så snart isen har gått…

Tänker jag efter hur jag jobbar med de egna hundarna är det nog så här jag har jobbat och så vill jag också att mina kursdeltagare jobbar i år. Åtminstone hoppas jag att det köper detta resonemanget. Visst – jag vet att det är jättekul att komma igång med både spår och vattenarbete, men den som är lite tålmodig vinner nog i längden.

Öppen för förändring skrev jag i rubriken och att du är öppen för att förändra ditt sätt att jobba med hunden är också en förutsättning för att lyckas. Detta har jag skrivit om tidigare men det förtjänar att upprepas. Just nu är jag lycklig nog att ha en kurs på söndagar där de deltagare jag tipsar om att försöka göra si eller så i stället, funderar en stund, nickar och säger ” ja men det ska jag prova”.

På privatlektioner i år har jag redan haft en hel del hundar och något som inte upphör att förvåna mig är de förare som kommer med sina stundtals ganska så olydiga hundar och vill ha hjälp men av någon anledning tror att hunden ska kunna förändra sitt beteende utan att de själva förändrar sitt sätt att jobba med hunden. Blir det inte bra så är det ”hundjävel” det är fel på…

Ofta ser jag ganska snabbt var problemen ligger hos ekipagen och vad som behöver förändras men mer än en gång får jag höra, när jag föreslår något, ”jo men jag brukar göra så här” eller ”men så jobbade jag med min förra hund” och ibland kan den förra hunden varit en retriever, tax eller någon av brukshundsraserna eller vad tusan som helst… Ibland är livet svårt för en instruktör…

En eloge till Saila
När jag ändå är igång med att uppdatera sidan så måste jag ge en eloge till vårt eminenta avelstråd Saila Suorsa. Närhelst vi mejlar till Saila i samband med parningar, förfrågningar om hanar, valpningar eller vad det nu kan vara. så får vi svar på våra mejl och det väldigt omgående! Lika snabb är Saila med att göra förändringar på SVK:s sida.  Jättetack för detta Saila!

Mer positivt
Dagens träning – ett ungt par från Norge som var här med sin första stående hund, en weimaraner från Classic Dream’s kennel. En riktigt trevlig kontaktbar hund som visade både jaktlust och sökvilja och som dessutom var en spontanapportör av stora mått. Föraren hörde till dem som helt klart var öppen för förändring och framstegen under dagen lät heller inte vänta på sig. Kul också att höra nya hundägare tala så varmt om sin uppfödare som verkligen ställt upp på sina valpköpare – men att Pernilla och Rolf ställer upp var i och för sig ingen nyhet för mig, det har jag hört mer än en gång…

Detta inlägg postades onsdag, 21 april, 2010 kl 19:28 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.