Om fart och lite annat kul…
Om fart ska detta handla och om nu alla som är på väg hit för att träna på fågelsituationer läser detta kanske jag slipper se förare som i samma ögonblick de släpper hunden sätter iväg som pointrar rakt fram i marken för att hinna med sina hundar.
Vem för och vem bestämmer farten
Dansbandsveckan har ju varit aktuell nu i sommar och precis som när man dansar är det när man går på jakt med hunden, någon ska föra. Åtminstone var det så förr när jag var ute och dansade. När jag är ute med mina hundar vill jag gärna själv vara den som för och också bestämma farten framåt över marken. Att springa framåt i marken för att se var hunden tar vägen leder för det mesta till att man ganska snart för en hund som bestämmer var det ska jagas och så småningom skiter den i att hålla koll på föraren i trygg förvisning om att denne kommer efter om en stund. Ofta leder det också till att man tappar en hel del intressant mark. Nej – om hunden vill dra iväg för snabbt ser jag nog till att påminna den om att det finns mark som ska avsökas på närmre håll eller också går jag helt enkelt tillbaka i marken eller åt någon annat håll för att ”tvinga” hundrackan att hålla koll på mig och förstå att det hela blir så mycket roligare om vi jagar tillsammans.
Maxfart
När jag har haft lite väl mycket att göra här hemma och känner att jag inte riktigt hunnit med hundarna tar jag ibland fram fyrhjulingen och tar med dem på en tur över markerna. Ett sätt att få dem rejält motionerade utan att jag behöver riskera att slita ut mig – ok, jag erkänner, det är förbaskat kul också… Jag kollade runt lite på nätet för att få svar på vilken maxhastighet hundar av våra raser kan prestera men nog blev jag lite tvivlande när jag såg inlägg där det hävdades att en vorsteh kan komma upp i 65 km/h. Kanske har jag väldigt långsamma hundar för i hastigheter upp till 40–44 km/h hänger de med men sedan kommer de obönhörligt på efterkälken. Jo – jag har kollat även med gps för att få rätt resultat. Pointern är aningen snabbare mina vorsteh men det är marginellt . Men eländes elände kompisens münster är minst lika snabb…
Kul om någon annan som har kollat upp farten på sina stående hundar vill komma med en kommentar till detta. Jag förmodar att det finns gott om skoteråkare som har koll på vad deras hundar presterar i fart…
Lite kul
Som alltid inför jakten är det så klart ett absolut måste att köpa något nytt i kläd eller utrustningsväg – någon som känner igen sig? Nåväl i år var det nya byxor som skulle införskaffas. Många av norrmännen som kommer hit använder Lundhags byxor och har också gett dessa väldigt gott betyg så någon butik inom rimligt håll som hade dessa var vad jag sökte efter på nätet. Lite kul var det då jag fann http://www.maximalfritid.se/shop/ . Det visade sig vara en av grannarna, ett par kilometer från mig, som hade dragit igång en internetbutik. Byxorna fanns i lager och mer därtill och dessutom till hyfsade priser. Byxorna är provade och känns alldeles förbaskat bra, hur det håller återstår att se…
40 knyck är nog ganska ”normal” hastighet, när jag motionerar våra fyra korthår med skoter på vintern kommer den mest snabbsprungna upp i 45 då underlaget är fast och bra. Tilläggas kan att hundarna älskar skoterträningen, dom tjuter av lycka då jag drar igång skotern! Sen sträcker dom ut till max då vi drar en repa över isen, ser nästan ut som ett greyhoundlopp! Det blir ju inte riktigt samma hastigheter då dom måste bogsera matte på skidor 😉
fick upp vår weimaraner i 55 kmh på hårdfrusen älv men måste säga att vår mellan pudel också var med upp till 50 knyck. hon slår däremot både vårt korthår och weimaraner i distans.
Hej!
Min fru Jaana hade ett korthår som hon år 1997 blev världsmästare med i draghundskörning Nordisk stil 10km – Biggles hette han, och var det absolut snabbaste vi haft och sett i vår ägo och även i umgängeskretsen. I sådana lopp ligger snittfarten på runt 30km/h, och då med en skidåkare i lina+viktad pulka bakom. Under intervallträning med skoter på packat före så toppade Biggles 50km/h. Andra vorsteh vi haft har legat runt 45km/h. Detta är dock ingen veteskapligt dokumenterad toppfart, ska tilläggas.
Jag är ingen moraltant, men all träning där man nyttjar motordrivet fordon ska dock ske med tanke och planering. Det går alldeles utmärkt att ”spränga” en hund, så även en vorsteh. Att köra där man riskerar möte en likasinnad dåre på skoter som en själv bör av förklarliga skäl undvikas. Även isar kan vara förädiska, speciellt om det är bra fiskevatten. Vi har en bekant vars vorsteh sprang ner med ena frambenet i ett pimpelhål under en skoterfärd. Skadan blev svår…så tänk dig för och var rädd om din jycke och dennes inneboende motivation att springa. Den är lättare att träna sönder än träna upp!
/Peter Nilsson
http://www.jaana.se
Hej! nu var det länge sedan jag var inne på din hemsida men lika trevligs som vanligt att läsa på den.
Betr Fyrhjuling så tycker jag att mina hundar setter o münster fixar att gå långa stunder vid en hastighet a 35 km men visst kan jag göra ett ryck i bland och gasa på men då kommer allt den gamle münster på efterkälken.
Lundhags brukar jag köpa på nätet direkt från Lundhags men tyvärr kan man ju inte prova då ett annat märke som är väldigt likvärdigt ät Norska Bergans.
Det vore roligt att bli uppbjuden någon gång, jag gillar karlar som verkligen för!!! Gör de inte det så tar jag raskt över och för men då blir det heller ingen mer dans med mej för den gubben.
Ha en bra höst!
Hälsningar Sanna
i våras var vi ute på åkrarna och lekte lite med grabben. som vanligt for våran korthår axxo 2.5år springa med, då höll han jämt med mig i ca 2-300meter vi låg då på 55km/h sen gasade jag inte längre. när vi är ute och cyklar och det går utför ser det ju ut som han bara små springer före mig i 35km/h. ser fram imot våran första hela jakt säsong, och drag säsongen i vinter.
Hmm… det är nog mer än en hastighetsmätare som behöver kalibrering, eller en koll med GPS…
Efter 45 år med hundträning känner jag att jag har lite koll även på konditionsträning och visst kan man få skador men med hundar så går hårt på fjället är det för det mesta där jag fått skadorna – svårt att be dem ta det lugn när jaktlusten sätter in…