Mer om den bästa jakthunden
En ultimat jakthund och en suverän provhund
Tack för trevliga och i många fall genomtänkta kommentarer! Ni ger mig alltid lite mer att fundera över. Det är alltför lätt att fastna i egna gamla hjulspår och tankar. Självklart är det också som Louise skriver i sin kommentar att vad som är den bästa provhunden är inte helt lätt att definiera. Min fråga skulle kanske varit om en Jaktchampion är en riktigt bra jakthund? Jag kanske också skulle förtydligat vad jag menar med den bästa jakthunden. Här tänkte jag nog så att den bästa jakthunden är den jag har chans att fälla mest fågel för.
Provhunden kan aldrig vara den bästa jakthunden
Den hunden som mest går prov och bara jagas över någon vecka per år kan aldrig vara den bästa jakthunden och kommer nog heller aldrig att bli den bästa provhunden.
Ett jaktchampionat, särskilt inte med meriter enbart på fältprov behöver inte på något sätt innebära att det är en riktigt bra jakthund. Som jag ser det hänger det mycket på vilka prov hunden har startat på. På vissa av fältproven där hundarna släpps i remiser eller jagar samma, allt tröttare och tröttare, rapphönskull bort och fram över fälten krävs det nog en rejäl dos noskvalster eller en halvblind hund för att inte finna fågel. Vi vet också att vi i elitklass har hundar som aldrig fällt fågel för… Med en hyfsad lydnad och rätt domare klarar de flesta ett jaktchampionat…
Jakthunden med pris på prov på alla fältslag tror jag är den ultimata jakthunden!
Mitt svar på min egen fråga är att enligt min högst personliga uppfattning är den bästa jakthunden den hund som jagas mycket över men också visar att den på några prov, på åtminstone ett par fältslag, kan gå till pris. Det behöver inte vara förstapris. Går den sedan till pris på alla fältslagen, fält, fjäll och skog så är det desto bättre, och givetvis på den tid av året då det fälls fågel för hunden!
Här talar jag nog lite av egen erfarenhet. Det fanns en tid då jag tycket det var så kul med prov att jag prioriterade prov före jakt. Visst blev det många pris på prov, men tveklöst har mina hundar blivit bättre jakthundar under senare år då jag prioriterat jakt före prov. Det har ju kommit ett och annat pris nu också… Men det är nog också så att lägger jag för stor vikt vid ”finliret” inför proven är jag snart ute och balanserar på gränsen och riskerar att minska ned på den självständighet som jag vill ha hos den ultimata jakthunden. Jag ser ju en hel del norska hundar här, hundar som också går i topp på de norska proven där man kanske inte har den revieringen och lydnad vi kräver på våra fältprov men oj, oj, oj – vilka fåglefinnare jag sett bland dem…
Det vill säga, vi ska vara väldigt glada och stolta över våra jaktprov även om proven/reglerna kunde göras betydligt bättre! Utan proven skulle vi inte ha optimala jakthundar. Sänd en tacksam tanke till alla dem som lägger ned timmar på arbete i klubbarna för att vi ska kunna prova våra hundar!
Några kommentarer till kommentarerna
Som jag ser det finns det inget som säger att den där jakthunden som Micke skriver om och som jagas extremt mycket över, behöver vara särskilt bra. Det kvittar nog hur jäkla mycket golf jag spelade en gång i tiden – i närheten av Annika Sörenstams spel kom jag aldrig. Hon skulle inte ens vilja ha mig som caddy… Jag tror det är samma med våra hundar, ett dåligt ämne kan du jaga över 7 dagar i veckan och inte blir den så mycket bättre för det. Ska du dessutom fälla mycket fågel för din hund är det som David F skriver då ska den inte förstöra situationerna genom att knallapportera eller gå efter fågel – lydnaden är ett måste för en riktigt bra jakthund. Se inte detta som att jag förringar olydiga hundar! Man kan skjuta fågel och man kan ha hur kul som helst med sin hund även om inte lydnaden är på topp, en bra jaktkompis kan det vara i alla fall.
Jonas och Eva sätter fingret på en väsentlig sak – med de korta släpptider vi oftast har, åtminstone på fältproven har vi inte mycket koll på hur våra hundar har det med ork, eller kanske den rätta benämningen borde vara jaktlust. Här vill jag påstå att norrlandsproven speglar verkligheten något bättre. På skog har jag mer än en gång fått gå släpp på en till en och en halv timme. Fjällen med dåligt med fågel och ännu sämre väder sätter också hundarna på prov. Ok – jag håller med, långa släpptider är hur trist som helst för dem som går där bak i en stor grupp och väntar på sin tur, problemet är för stora provgrupper tycker jag.
Anette och Dan undrar om det finns människor som har ”provhundar och inte jagar och jodå, de senaste åren har jag sett alltför många som har en stående fågelhund enbart för sällskap, prov och agility… Jag skriver lite om detta i ett inlägg den 3 oktober. http://landins-hund-katt.se/2010/10/svk-eller-sbk/. Att det sedan finns ganska många som i stället för att jaga tillbringar premiärveckan med startpistol i ett område för hundträning kan väl också göra att man funderar lite på vart vi är på väg…
Trög avance är något bra!?
Kompisen Mats Eriksson mejlade en kul länk till mig. Det var en artikel i Jaktmarker och Fiskevatten där en ”erfaren ripjägare och jaktguide i jämtland” hade uttalat sig om jakthundar kontra provhundar. Mycket av det han säger är väldigt bra och han tar upp precis samma sak som jag/ni skriver om. Men när han blandar ihop avance med tjuvresning och menar på att en trög avance är något bra då börjar man undra hur rutinerad han är. Lite trist är det onekligen för det finns ju de som kan tro på vad han säger. Men jag kan förstå varför han slutat starta på prov med sina hundar… Vi är nog inte många som håller med om att en trög avance är positivt! Hur många av oss har vi inte upplevt fördelen av att kunna gå runt en situation och resa på långt håll och få se fåglarna komma flygande så snällt rakt emot oss… Här kommer länken läs och lär av de som är ”rutinerade”… http://www.mixr.se/jakt-fiske/jakthundar-vs-provhundar-jakthund-och-provhund-ar-inte-samma-sak
Ni behöver inte hålla med mig – kanske jag tänker fel men då är det bara att kommentera igen…
Jomen god afton.
Intressant ämne det här om den bästa jakthunden. Frågan är om vi kommer någon vart med att resonera fram och tillbaka. Är det inte lite som att debattera vilken är den bästa hustrun? Hur fasen avgör man det egentligen? Vem ska dömma? Oss karlar emellan – har man hittat en som fungerar till ändamålet, är snäll, tillräckligt lydig, frimodig och med god dådkraft utan att gå ur hand. Jamen grattis, lev och må gott!
Vi ses! //Peter
Hej igen Anders!
Lite historia från mitt inlägg ang den bästa jakthunden,
jag är småviltansvarig i mitt jaktlag och har alla data som fälls under året, har kollat igenom på skogshönsen under 4 år,
det har då fällts 323 st orrar och 96 st tjädrar på 9000ha,
nu är inte alla fällda för hund.
vi är duktiga att avliva predatorer bara denna säsong har vi fångat
13 mård 12 räv och 8 grävling, det gör att vi har bra skogsjakt även
när det normalt är dåligt med skogshöns,men som jag sa i mitt inlägg,
ska man fälla mycket fågel då har man inte en dålig hund.
säkert inte den bästa provhunden, men jaktligt så behöver inte husse
bara äta sås och potatis.
Med en solig vintervink.
/Micke
Hei Anders. Legger ved en statistikk fra Norge, den definerer ikke hva som er den beste jakthunden, men hvilken rase som gjør det best på prøver i Norge. Ihvertfall prosentvis. Du har jo sett denne statistikken før, men kansje den kan være trivelig lesning for flere her.
I hund og Jakt nr. 1 2007 så var det en meget interessant tema. Hvilke rase er best.
Sitat:
…… sin svært så interessante presentasjon var bygd på NKK- sine statistikker med bakgrunn i innsamlede data fra jaktprøveskjema f.o.m 1994 og fram til i dag. Det var to parametere som ble brukt under sammenligningen, viltfinerevne og premieringsprosent. Viltfinnerevne-hundens evne til å finne fugl. Måles ved å slippe to hunder mot hverandre, helt uavhengig av hvor dressert hundene er. Denne egenskapen uttrykkes fra en skala fra 0-6, der 6 sier at hunden alltid finner fugl først. 3 sier at hunden finner like mye som makker, mens 0 sier at makker finner alltid fugl først.
Når det gjelder premieringsprosent så gir den ett uttrykk mellom antall starter og antall premieringer. For å få en premie så må hunden ha gitt en jaktbar situasjon. ………..Premieringsprosenten sier noe om dresserbarhet, en genetisk bestinget egenskap som de respektive raseklubbers avlsråd har mulighet å gjøre noe med.
Tallenes Tale.
Premieringsprosent og Viltfinnerevne
SV 21,7 % og 3,45 vf.evne
KV 19,9 % og 3,5 vf.evne
P. 19,1 % og 3,47 vf.evne
B. 19,1% og 3,42 vf.evne
ES 18,9 % og 3,65 vf.evne
GS 17,5 % og 3,28 vf.evne
IS 17,1% og 3,18 vf.evne.321abc
Hilsen fra Thomas
ES har högst vf.evne….vilken egenskap är den viktigaste för en fågelhund på prov eller på jakt? Kanske att hitta vilt
MVH Michael F.