Vallhundar
Veckan som gått blev lite nostalgisk, förutom några privatlektioner med mina vanliga raser kom en liten kelpievalp på besök för sin första lektion. Även om det var bordercollie jag jobbade med under åren jag hade vallhundar så är det stora likheter mellan raserna när det gäller sättet att jobba. Hundarna är smarta till max och baddare på att läsa oss tvåbeningar. Det är ju förmågan att läsa boskapen och att reagera snabbt som gör dem till de suveräna medhjälpare de är för våra får och kobönder. Som vanligt gäller det att rätta sig efter den ras och individ man jobbar med och inte hålla fast i gamla vanor och tänkesätt. Att jobba med en vallare är kanske något av det trevligaste som finns, tala om att vilja göra föraren till lags… Även om jag då och då längtar efter att återigen få hålla på med vallhundar så har jag inte den tid att lägga ned som de raserna behöver för att må bra och jag längtar jag definitivt inte efter att allt slit med fåren och höskörden. Det får räcka med att känna lite på gästande hundar då och då…
Utkommandot kan inte vara kul att träna
Lördag och söndag har varit kursdagar för ett par av vårkurserna. Det mesta går riktigt bra, förare och hundar har gjort stora framsteg. Men det där med utkommandot upplevs nog av de flesta som lite onödigt eller kanske upplevs det inte som kul att träna för här är det lite segt… Om jag bara kunde få alla förare att förstå att träningen av dirigering, där utkommandot är en del, ger så väldigt mycket mer för helheten i den grundläggande lydnaden och kontakten med hunden skulle kanske fler lägga ned jobb på detta – men skam den som ger sig, jag vet hur bra det är så jag får väl tjata lite till…
Egentligen kanske onödigt att kommentera Din tidigare inlägg, som t.ex berör skillnaden mellan jakthundar/jägare samt människor med ”sporthundar”, där föraren/ägaren inte ens vet skillnad på det de skjuter på: järpe,orr- eller tjäderkyckling. Make och jag är oerhört tacksamma över, att Du orkar/ids engagera Dig i kampen för den stående fågelhunden (även all-roundjakthunden – när den väl besitter grundläggande lydnad, som t.ex. obönhörlig stoppsignal.) Din kamp/rektioner för utsättning av fågel,hållande av dem i voljär etc. är givetvis även det outstanding! Likaså är vi mer än förtjusta i Din hållning att prov/provmarker – för både träning samt prov – skall innebära kvalitét analogt med liknade jaktliga förhållanden,
bl.a. vad fåglars kondition beträffar. Jag har roat mig med att sista dagarna slumpvis titta på hundars jaktprovsresultat – SVK´s raser. Många hundar går prov på enbart t.ex fält, en del ekipage väljer samma provmark och t.o.m. samme domare….Ni som tänker köpa valp:
intressant läsning för Er, när Ni väljer uppfödare och föräldradjur!
Litet nostalgiska tankar fick även jag, när jag läste Din text idag…
Min far växte upp med långhårig Collie på 30-40 talet, med vilka det vallades. Så hade jag en ”vanlig” långhårlig Collie i början av 70-talet, som vallade mina och dåvarande makens kor samt kvigor. När hon gick ur tiden, fanns inte sådana Collies kvar – ”Lassie”-syndromet hade hunnit ifatt rasen. Kvar fanns bara nervösa ”vrak”: små, söta med otrolig päls! Då kom Bordercollie och Kelpi – med stormsteg!
Jag inser min egen ålder….tack för en nostalgisk stund – mitt i nuet!