Jana imponerade och Queen får lära sig gå bakom…

Jana och jag var på fältprov i helgen, ett helt prov var det dessutom. Och nej – det var inte där som Jana imponerade, om nu inte någon blev imponerad av det fina fjällsök hon lade upp på fälten. Domarna var åtminstone inte imponerad och inte jag heller. Ok, jag visste ju vad som skulle hända när jag släppte henne. En jaktsugen hund som under de senaste två åren fått jaga som hon velat på alla fältslagen och där husse enbart sett till fåglar i säcken och inte till ett prydligt fältsök… Det var med stora svårigheter jag kunde hålla henne i den kommun vi jagade i. Nåväl hon fick ett andrapris och vann förvånansvärt nog provet – men inte berodde det på att hon var bra inte, det var snarare de andra deltagarna som hade lite oflyt. Fågel hittade hon, jag tror det blev fyra situationer och en fällning men fåglarna var nog bland de ”snällaste” fasaner jag sett så någon större prestation var inte det heller.

Kul rävsläp
Provet var trevligt med positiva och trevliga deltagare och en lika positiv domare, rutinerade Ola Granath. Kul var det också med rävsläpet på en stubbåker. Ganska vettigt egentligen det är ju ofta där, eller i omgivande diken, man som fågeljägare träffar på rävarna.

Hur som helst så var det nyttigt att vara på fältprov igen, det var längesedan nu och jag ska försöka bättra mig till nästa års utmaning och träna lite i förväg på det där med reviering. Min röstvolym när jag för hundarna kan jag nog inte göra så mycket åt – det där med att lära gamla hundar sitta vet ni…

En omöjlig apport
Skammade en fasantupp i dag, den flög 250–300 meter och landande i en dikeskant på grannmarken. Med vatten emellan vara enda sättet att ta sig dit att promenera en lång väg runt eller ta bilen. Kickan som var den som ”ägde situationen” fick prova, men inte då, efter 150 meter vände hon tillbaka tomhänt. Chansade på Jana och hoppades på ett fjällsök och jodå, hon försvann i fjärran och kom så småningom tillbaka med tuppen, jakthund var namnet och så glad man blir – och nu blev jag imponerad av min Jana…

Fasanerna är fortfarande lite tidigt att jaga på. Jag satte ut sex veckors fasaner i juli och visst är de riktigt fina nu men än bättre blir det länger fram. Normalt finns det vildkullar i marken med två tuffa vintrar i rad har farit hårt fram med fåglarna.

Astrid och Queen
Lilla pointern Astrid behöver nu så mycket jaktträning hon kan få så min lediga tid får bli ute i markerna. Fällde första fasanen för henne i dag och till min glädje ser jag rejäla förbättringar på hennes avance för varje gång vi är ute.

Queen får stå tillbaka lite och vad jag gjort den senaste veckan är att börja lära henne gå fot, eller rättare sagt bakom. Livet blir enklare om hon kan följa den övriga flocken vid min sida. Lite apportering har det också blivit, mest för att vi ska ha lite kul på rastpromenaderna, men jag vill ju heller inte att hon ska vara sämst i klassen på den kommande valpträffen … En anings, aning förbättring av kontaken med mig då vi är ute men fortfarande ser hon det som en riktig höjdare att utforska omgivningarna på egen hand…

 

 

Lämna en kommentar