Härliga dagar har det varit i trakten av Storsjön i Jämtland där Kungshällans och Fjällvittrans kennel trevligt nog hade engagerat mig för att hålla kurs för valpköpare med sina unghundar. När jag ändå var uppe blev det också tid för en dag med lite äldre hundar från Sångbergets kennel. Otroligt nog så här års var det sol från en nästan helblå himmel varje dag och kvällarna där mina värdar bjöd på suveränt god mat var inte hel fel de heller… Marias minipajer och tjädersoppa kändes väldigt rätt – extra tack för det Maria!

Trevliga hundar och positiva förare fick jag träffa och visst är det kul att åka ut och hålla kurs. Men mina möjligheter till träning, eller rättare sagt test i kaninhägnet saknar jag. Så också möjlighet att träna i mitt lilla träningshägn.

Det var kanske lite väl många kursdeltagare i unghundsgruppen för att jag skulle känna att jag kunde ge varje förare den tid de skulle behöva men med god hjälp från Ylva, Maria och Tomas så hoppas jag att kursdeltagarna trots allt kände att det inte blev för långa väntetider.

Som så ofta efter en kurs är det bara att konstatera att hundarna har vad som behövs för att bli fina jaktkompisar och fixa pris på jaktprov, det hänger som vanligt på förarna om de kan förvalta sina hundar. Att många som var på kursen kommer att lyckas räknar jag med. Men det är också så att en och annan kursdeltagare väldigt, väldigt snart måste ta ett beslut om vem i familjen som ska bestämma, hunden eller de själva. Om inte kommer de aldrig att få uppleva lyckan av att ha en hund som kan ha sin frihet året om och också fungera på jakten. Det där med att en lydig hund är en lycklig hund vill jag påstå stämmer ganska så bra.

Att läsa sin hund
Nog tycker jag att jag både min bok och inte minst i valpfilmen försöker vara tydlig med att beskriva vikten av ett fungerande nejkommando och att ett nejkommando ska fungera precis som den äldre hunden varningsmorr åt unghunden som försöker sno maten från gamlingen. Likväl ser jag alltför många unghundar som ser hur glada ut som helst när husse eller matte tar till sitt nejkommando. Jag får nog ta mig en rejäl funderare på hur jag ska föra fram detta budskap ännu tydligare – någon som har några förslag?

Allt blir ju så mycket jobbigare om man väntar tills hunden blivit några månader gammal. Korrigeringarna måste onekligen bli tuffare desto längre man väntar och väntar man tills jaktlusten blommat ut för fullt är det för väldigt många helt dömt att misslyckas.

Fjälljakt
Så här sent på året har jag aldrig jagat på fjällen men nu blev det av, precis som Ylva lovat, tack för det Ylva! Strålande väder, snötäckta fjäll, helvita ripor och fantastiska vyer. Kan det bli så mycket bättre.

Hmmm… För ett antal år sedan tillbringade jag åtskilliga helger med att pulsa runt i snön och jaga hare med mina stövare, kul hade jag också, men det var då det. Det är bara att konstatera att orken och benstyrkan hos en gubbe som passerat bäst före datum inte räcker till för sådant längre. Det var förbaskat svårt att njuta av promenaden över fjället när man regelbundet sjönk ned till knäna i snöhelvetet… Att sedan både Kickan och Britta tyckte snön var lika jävligt som jag och i stort sett vägrade springa gjorde ju inte saken bättre även om jag inser att det kan behövas någon dag eller två för ovana hundar ska inse att det faktiskt går att jaga även när det är snö på fjället… Nåväl Jana sprang på om än långt ifrån med sin vanliga fart, några ripor hittade hon också och skötte dem som hon skulle.

Ylvas hund visade hur det skulle gå till, sprang bra, tog med sig hyfsat med mark och var en fena på att finna fågel.

Ett smultronställe i norr!
Ett par av träningsdagarna tillbringade vi hos Anna på ForsWards Hund & Jakt. Mer kompletta träningsmöjligheter lär vara svåra att uppbringa. För dig som inte har provat på ripjakt tidigare har du här alla möjligheter att få med dig en kunnig guide upp på fjället – inte nog med det. Hos Anna finns alla tänkbara möjligheter. Intensivhelger med träning av grundlydnad, träning av fågelsituationer med rapphöns på fina marker, skogen med tjäder och orre in på knutarna och ripjakt på fjällen alldeles i närheten. Lägger du sedan till detta en kunnig och mycket positiv och trevlig instruktör så vad mer kan du begära? Om jag inte har alldeles fel så blir det ett kaninhägn också så småningom. Med andra ord, spara länken till Anna bland dina favoriter om du vill ha en fin upplevelse och bra träning för din hund! En sak till – har du inte jägarexamen så kan Anna och hennes man fixa detta också…

Gruppen jag hade med lite äldre hundar kom från Anna, Sångbergets kennel, och att de tränat en del tidigare var inte att missta sig på. Helt suveräna korthår fick jag se, med revieringen i kroppen och en jäkla motor. Här såg det också ut som om samtliga förare bestämt sig för vem som skulle vara flockledare och jag är ganska så övertygad om att samtliga i gruppen jag hade kommer att lyckas väldigt bra med sina hundar, inte minst sedan vi konstaterat att det fanns lite kvar att jobba på när det gällde stoppet…

När du ändå lägger upp länken till Anna så lägg till denna också, Fjällvittran’s Kennel. Jag vet att även Ylva på Fjällvittrans ställer upp och guidar på fjället. Att Ylva vet var riporna finns har jag fått bevis på – men se till att konditionsträna först om ni ska hänga med Ylva på fjället. Frågan är vem som hade bäst kondis, Ylva eller hennes hund, men så blir det kanske om man bor intill fjället…

Stort tack!
Tack till er alla, både kursdeltagare, värdar och ”hjälpinstruktörer” som gjorde mina dagar hos er till en fin upplevelse, extra tack till Johan som trampade upp rejäla spår i snön åt mig när han såg att orken höll på att ta slut för mig på fjället…

Några bilder blev det och fotografer är: Fjällbilderna Ylva Jonasson och Roar Lundby, övriga bilder Maria och Tomas Tjärnström

Detta inlägg postades torsdag, 27 oktober, 2011 kl 21:16 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.