Duetrening, trening på tamfugl, RIOS och standtrening…

Om ståndträning och om träning av RIOS (lugn i flog och skott), ofta med hjälp av duvor, får jag många frågor om.  De flesta frågorna kommer från Norge. Kanske fler norrmän hittar den här texten om rubriken är på norsk…  Jag har skrivit om detta tidigare, både i min bok och i de gamla träningstipsen, men om jag nu gör en sammanfattning här på sidan också så kanske jag slipper svara på samma sak i mejl efter mejl. Som vanligt är det utifrån min erfarenhet, och som jag jobbar, som jag skriver om. Jag har full respekt för dem som har en annan uppfattning och andra sätt att träna på…

Varför är så många fixerade av uppflogsträning och myten om att uppfogsträning är det i stort sett enda saliggörande för en stående hund? Kanske är det de som anordnar dessa träningar som hjälps åt att skapa en efterfrågan? Att hålla några duvor kostar ju nästan ingenting och jobbet med att kasta upp duvor i luften eller skjuta upp dem från stöckburar är inte särskilt betungande. Kan man ta betalt för detta är det så klart bra… Men och ett stort men – jag har haft väldigt, väldigt många hundar här som varit på den här typen av träning och väldigt få av dem, om ens någon, har fungerat i riktiga fågelsituationer och än mindre gått att stoppa när haren eller kaninen sprungit upp framför nosen på dem.

Visst jag känner en del duktiga förare som har duvor och kör kurser med uppflogsträning men vet också att flertalet av dem får till respekten för fågel och hare på sina egna hundar genom en ovillkorlig lydnad för stoppkommandot, och inte genom att kasta upp fågel i luften – alltså precis på samma sätt som jag jobbar med mina hundar.

Men visst, ni som inte har något annat att lägga pengar på kör vidare med att betala för uppflogsträning. I bästa fall ställer det inte till någon skada, om det inte görs i grupp och i fel vind med den unga mjuka hunden för då kan det gå riktigt illa…

Inte bara när fågel flyger…
Tänker ni till lite kan ni säkert räkna upp ganska många situationer, både i vardagen och på jakten, där det gäller att snabbt få stopp på hunden och detta utan att det är en fågel som flyger. Till exempel när ni släpper ut hunden från bilen och det plötsligt springer en katt förbi. Kanske det till och med är markägarens huskatt – hur kul är det när hunden apporterat den? Inte är det så kul heller när du inte kan stoppa hunden efter en hare som drar iväg över en trafikerad väg. Vare sig harar eller katter flyger väldigt sällan upp i luften så den där betingningen med duvor från stöckburarna hjälper knappast här…

Jodå, jag har haft duvor och provat med olika sätt att använda dem när jag tränar, men nej – jag såg inga som helst fördelar med detta. Ska jag träna med fågel är det inte för att träna stoppkommandot – det ska sitta innan dess. Fågel, fasan och rapphöns, använder jag för att lära hunden jobba i vinden, lära sig hur nära den kan gå fågel, lära sig att fågelvittring är positivt och att husse blir väldigt nöjd när hunden på kommando rusar fram och får fågeln att ta till vingarna, lära sig hantera en löpa och kanske lära sig sekundera och rapportera…

Avancen
Jag skulle kunna leva gott på att ta på mig att hjälpa folk som har förstört avancen på sina hundar om jag ville. Och som jag sagt så många gånger förr – en anledning och kanske den vanligaste, till en trög avance är att folk skriker stanna åt sin hund så fort fågel börjar röra på vingarna. Eller står i en grupp där duvor kastas upp framför hundarna och skriker nej och fy mitt i fågelvittringen…

Lär in ett stoppkommando värt namnet
Den hund som du lärt ett fungerande stoppkommando kan du låta gå några meter efter fågel och ge den beröm innan du stoppar den och jag lovar – den hunden får inte en trög avance! Visst när hunden blivit något år och vet vad som gäller kan du börja kräva ett snabbt stopp så snart den ser fågel i luften men att direkt skrika åt unghunden så snart fågel lättar är att skapa onödiga problem.

Med andra ord ser jag stoppkommandot (sittkommandot) precis som ett inkallnings eller ett apportkommando – när jag ger kommandot ska hunden lyda och det oavsett vad den har framför nosen.

Ståndträning
Kurser med ståndträning ser jag också annonser om, nu måste jag erkänna att jag inte är helt säker på vad man gör på en sådan här kurs. Men en sak vet jag – har man köpt en stående fågelhund så står det för fågel, även om tiden för detta kan variera mellan individerna. Har man köpt en stående hund som inte står för fågel så rekommenderar jag att man tar ett snack med sin uppfödare i stället för att gå på ståndträningskurs… Ok, en och annan har förstört ståndanlagen på sin hund genom att ha låtit unghunden resa fågel på egen hand och gå efter – ofta ser jag detta på hundar som jagats in på skogen där man inte har haft koll på fågelsituationerna. De här hundarna har säkert från början stått för fågel och hur man botar dessa hittar du en del om i boken eller mina träningstips.

Tamfågel
Tamfågel är vad våra vänner i Norge kallar rapphöns och fasan. Varför vet jag inte riktigt men gissar att de aldrig haft förmånen att få jaga på vilda stammar av de här fåglarna. Det hävdas på sina håll att träningen på fasan och rapphöns skulle förstöra hundarna genom att hundarna kommer för nära fågel. Givetvis är det så, att om man enbart tränar på unga utsatta fåglar så visst släpper de hundarna nära inpå sig. Men fåglarna, precis som vi och våra hundar, stannar inte upp i åldrandet utan blir snabbt vuxna och får ett helt annat beteende och blir snart väldigt lika vilda fåglar i sitt uppträdande.

Samtliga mina hundar har tränats på ”tamfågel” som unghundar och jag vill påstå att de har hävdat sig ganska väl på proven även mot de hundar som enbart tränats på fjäll och i skog…  För alla hundar tror jag också det är så att första gången på ett nytt vilt så krävs det någon timmes kalibrering av nosen innan allt fungerar. Det är mer än en fjällhund jag sett här hemma som de första släppen haft stora problem med både rapphöns och fasaner…

Kaniner
Till sist måste jag än en gång passa på och försöka avliva myten om att jag använder mitt kaninhägn för att träna stoppet på hundarna. Främsta syftet med kaninhägnet är att på ett lättvindigt sätt TESTA om stoppet fungerar. Träningen bör och ska göras utan vilt av något slag. Visst – om hundarna vill gå efter en kanin får vi ta till en korrigering men som sagt det allra bästa är om förarna ser till att göra klart den träningen och ta till de korrigeringar som behövs innan de kommer så långt som till viltet. Men visst är kaninerna ett bra sätt att visa förarna vilken jaktlust det finns i deras hund och att lydnaden kanske inte var så bra som man trodde innan man kom till mig…

 

 

 

8 kommentarer till “Duetrening, trening på tamfugl, RIOS och standtrening…”

  1. Claes Hemberg skriver:

    Mycket kloka ord Anders. Dina erfarenheter och förtydligande av samband mellan dressyr och verklighet är som handen i handsken.

  2. Tommy Nilsen skriver:

    Hej Anders
    Interessant lesning og innlegg
    Jeg er jo en av de som bruker duer i opplæring av fuglehund og mener jeg gjør dette i rette former, da er duer er et hjelpemiddel på veien i oppdragelsen til å respektere fugl.
    Men jeg tror kanskje det blir litt misforstått det med bruken av duer og spes vis man tror at alt løser seg med bruk av due.
    Jeg er tilhenger av å bygge sten for sten i oppdragelsen av en fuglehund. Ro, reis , stand blir trent og delt opp i 3 momenter. Når hunden kan dette blir alt satt sammen til et komplett fuglearbeid (ikke på due)
    Jeg vil nevne noen eksempler og Min filosofi til bruk av duer er å systematisere og ha et program for hunden og er følgende: At Hunden respekterer Lederskapet, at hunden er Grunndressert, at hunden respekterer dummy i luften i forskjellige former. Når hunden kan alt dette går vi tilbake noen skritt og bruker due i hånden mens hunden sitter eller ligger i dekk, går noen meter vekk fra hunden og duen flakser litt med vingene og god biten her, er når fuglen slippes og hunden respekterer. Når jeg bruker støkkmaskin så blir den gjemt enten med en dummy eller fugl, jeg ber hunden om sitt/dekk, går vekk fra hunden, og fugl går opp mellom meg og hunden. Neste steg er at hunden går fri, due blir sluppet fra hånd eller støkkmaskin (i med vind) igjen skal hunden respektere sitt/dekk komando når det er fugl i luften, ikke har jeg bedt om reis på fugl og hunden får ros for ikke å gå etter fugl, blir ikke treg reiser av slik trening. det blir på en måte å få hunden til å skjønne at fugl ikke er noen «Big deal». MEN ALDRI STAND PÅ DUE.
    Men jeg ser mange som bruker duetrening til, stand reis og ro i oppfulgt med langline som de må holde igjen hunden med, DET BLIR FEIL og ikke riktig bruk av due. En annen ting Anders, er at i Norge har vi ikke de biotoper på lavland som man har i Sverige og Danmark, markprøver i syd Sverige og Danmark tilrettelegges for at hunden skal gå mot vinden og sjansen for å støkke fugel er mindre. I Norge så slippes hunden uten hensyn til vind og om det er medvind søk så er sjansen for å støkke fugel høyere og da er min mening at, har man trent inn hunden riktig på due så er sjansen større for at hunden respekterer eller ignorerer fugl, men når det er sagt så gjelder ikke det Pointer  He He.

    Det at vi kaller raphøns/fasan for tamfugl er vel tilfeldig fordi at det er en fugel som er avlet opp og satt ut og ingen villstamme som vi burde kansje hatt.

    Her blir det sikkert mer diskusjon, men alt i alt så syns jeg at provokasjon med due funker bra i rette former, men alt med måte.
    Tommy

  3. anders skriver:

    Hej Tommy, trevligt att du vill kommentera det jag skriver – jag vet att du är en flink man med dina hundar.

    Några synpunkter och frågor har jag…
    Om hunden verkligen respekterar ledarskapet och är grunddresserad så borde den väl lyda ett sittkommando? Om den inte gör det så ser jag det som om grunddressyren och ledarskapet är väldigt, väldigt dåligt tränat. Och om den respekterar ett sittkommando, varför då hålla på och flaxa med duvor?

    Du tränar tre moment – Ro, reis och stand, och det är pointer du föder upp! Om du behöver träna stand på dina pointrar så är det nog dags att se över din avel :-). En pointer som behöver tränas på stand skulle inte jag vilja ha… Brukar du sedan reis-kommandot från valpåldern då valpen/unghunden vill iväg på något kul så lär du inte behöva träna detta heller – och som jag skrev tidigare, fungerar ledarskapet och grunddressyren så sitter hunden när du säger sitt och du kan gå direkt på fjället och göra resten…

    Och så det där med harar och kaniner – som jag har skrivit så har jag sett många, många hundar här hos mig som är tränade som du beskriver och knappast några av dem har stoppat när kaninen eller haren har hoppat upp framför nosen på dem – och även ni i Norge åker väl till Sverige, eller ut i Europa där det är gott om hare på fälten… Eller vill du mena att hundar som du tränar med duvorna sätter sig när haren dyker upp på fältet eller katten springer upp framför hunden? Jag har faktiskt svårt att tro på detta…

    Till sist, att vi i Sverige enbart går mot vinden med hundarna stämmer inte. Åtminstone inte för våra kontinentala hundar, precis som i Norge får vi ta den vinden som är i markerna – och många av oss även i Sverige jagar i stort sett enbart på fjäll och skog och där är vinden som den är…

  4. Tommy Nilsen skriver:

    Hej igjen Anders
    Ja, jeg får tilbake med samme mynt:-)he he. Men det blir vanskelig å forklare skriftlig på alt, og kansje farlig diskusjon å bevege seg ut på, men jeg får vel forsøka og svara på Dina frågor så godt jeg kan. Et ordtak sier at finns like mange dressur metoder som det finnes fuglehund eiere og samtidig er ingen tvil at det mange veier til rom.
    Jeg respekterer og ser på deg som en stor hundemann og som kan veldig mye om hund, og litt kul er det å bevege seg ut på diskusjonen med deg og litt takhøyde må vi vel ha for konstruktiv diskusjon, ikke sant Anders :-).For jeg, og sikkert mange andre fanger stadig opp nye ting i den store dressur verden. Og en ting skal du Anders, jeg har lært fantastisk mye av deg og det er din dressur metoder jeg følger, mesteparten ivertfall:-)

    «Om hunden respekterer lederskapet og grund dressur, hvorfor bruke due som flakser med vingene»
    Så vender jeg spørsmålet ditt, hvorfor bruker du kaningården og såkalt «tamfugl». Du har fasilitetene og kan gjøre dette i din form. Jeg vet at, når du slipper hunden inn i kaningården, så er du 99 % sikker på at hunden stannar, om ikke får det følger, altså en korreksjon. Hadde du reist på jakt med en hund som kun er grunndressert? Alle har ikke de fasiliteter som du har, dvs, jeg og mange andre må gjøre oppdragelsen til hunden litt annerledes og som du sier er duer billig, enkelt å få tak i,men det funker. Men jeg forstår meningen med kaningård og den tror jeg er gull verdt. Jeg bruker due på samme måte som du bruker kaningård. Og for meg blir det da på en mer forsiktig måte å trene/dressere på.

    -Når jeg sier at jeg trener 3 momenter, ordlyden blir kansje feil, det jeg vil frem til er at i innlæringsfasen bruker jeg samme lystbetont «ja» kommando når hunden skal ha mat, ut og inn døra osv., samme kommando bruker jeg i reis av fugl.
    Ro i oppflukt får jeg hunden til å respektere dummy/due, hunden blir nesten hjernevasket på due for å kalle det litt banalt, hjemme hos oss ser hundene fugl som flyr ut av volieren sin flere ganger i uken, i begynnelsen var det spennende, nå bryr de seg ikke. Summen av all trening fikk jeg kreditt for når vi trente på ripa i Herjedalen i april. For eksempel min Pointer Rossi, om jeg ber om reis fra 15-20m, han reiser fugl og respekterer fugl uten en lyd fra meg, det er herlig det:-)

    -Joda jeg har pointer Anders:-) og Det med stand, trener jeg selvfølgelig IKKE på, det ligger genetisk i hunden og kommer av seg selv.

    Men med godt lederskap og dressur i bunn gjør jeg all denne treningen før jaktlysten har våknet og summen av dette blir et godt fuglearbeid til slutt.

    – «Det med vindbruk» da mener jeg å markprøve lavland (ikke fjell), jeg trodde at svensk lavland gjorde på samme vis som i Danmark, altså oppsøke motvind.
    -Når det gjelder felthare er jeg enig med deg og der har jo du en flott kaningård som man løser slike problem.Men 90% av tiden bruker vi på jaktprøver i Norge og har du riktig tur den dagen ser du en hare. Men når det er sagt, sist vi var i Danmark stoppet jeg mine hunder på felt hare, riktig nok innenfor et haglehold, men overasket ble jeg,og sa til meg selv,kansje du har gjort en god jobb :-)

    Men for å gjøre en lang diskusjon kortere, så må vel du også innrømme at det er mange som har fått til sine hunder med riktig bruk av duer.:-):-):-)
    Tommy

  5. anders skriver:

    Hej igen Tommy – vettiga diskussioner är alltid bra, inte minst att läsa för de som står där med sin första stående hund.

    Egentligen finns svaren på de frågor du ställer in mitt inlägg men jag ska försöka förtydliga lite.
    För mina egna hundar har jag inget som helst bruk av kaningården. De gånger jag tar in mina hundar där är lätt räknade. Det gör jag för att filma något eller för att visa kursdeltagarna hur det ska fungera. Men visst, det är kul att testa unghunden någon gång. Kaningården har jag haft i 6-7 år, mina hundar fungerade precis lika bra innan dess. Det bästa med kaningården är kanske att visa de kursdeltagare som tror att de har en bra grunddressyr, efter att kanske ha varit på duvträning, att dressyren inte är så bra som de tror. Också att visa de som har sin första stående hund ohc aldrig varit på jakt vilken jaktlust och vilka drifter det finns i hunden…
    Återigen, och här kommer jag aldrig att ändra mig, dressyren ska göras utan kontakt med vare sig fågel eller annat vilt och vara helt klart innan hunden släpps för vilt! Den dagen jag slutar med mina kurser kommer jag direkt att ta bort min kaningård.

    Fasan och rapphöns har jag, som jag skrev i inlägget, inte för at träna RIOS utan för att lära hunden hantera fågel. Alltså att lära hunden jobba i vinden, lära sig hur nära den kan gå fågel, lära sig hantera en löpa och kanske lära sig sekundera och rapportera… Viktiga saker och inte många av dem kan du på ett bra sätt träna med duvor.
    Hade jag haft nära till fjället kunde jag, som så många andra, precis lika gärna gjort detta där. Men visst är det enklare att ha tillgång till fågel. Har man inte det kan man som så många Nordmenn gör, resa till Sverige, Krokstad i Säffle, Birger Knutsson med flera för att träna just på rapphöns eller fasan…

    Ja, Tommy, jag skulle utan vidare kunna resa på jakt med en hund som ”bara” är grunddresserad, och van vid skott – det skulle inte vara något som helst problem. I grunddressyren ingår Inkallning, sitt och apport – vad mer behöver du…

    Till sist – jag tror faktiskt inte jag sett någon som har en hund med rejäl jaktlust och som fått till den genom bruk av duvor. Då menar jag att den också stoppar på hare, rådjur, ren, katt och allt vad du träffar på under vardagen och på jakten… Visst – är man nöjd om hunden enbart respekterar fågel och är olydig i andra sammanhang så går det kanske bra – men de flesta vill nog ha en hund som är lydig annat än för fågel… Desto lydigare hund du har desto trevligare jaktkompis får du…

  6. anders skriver:

    För er som läst den lilla diskussionen mellan mig och vännen Tommy kan det kanske vara av intresse att läsa inläggen om aversjonsdressur på sau och rein på Tuppen och Lillemor´s debattsida om fuglehunder på facebook.
    När jag läser dessa inlägg kan jag inte annat än att konstatera att en bra grunddressyr i tidig ålder vore något för väldigt många att fundera på… Ok, jag vet att det är ett måste i Norge att testa på sau och om så behövs strömma hundarna. Men ska man sedan behöva strömma på ren, rådjur och allt annat som inte flyger – jag då kan man börja fundera. Det finns till och med någon som frågar hur man får hunden fårren utan att bruka ström…
    Ok – jag känner väl de problem som finns och kommer att skriva lite om El-dressyr i ett kommande inlägg på hemsidan. Det kanske är dags för mig att tänka om?
    / Anders L

  7. Peter Nilsson skriver:

    Hej Anders,

    Om man går på din linje ”…dressyren ska göras utan kontakt med vare sig fågel eller annat vilt och vara helt klart innan hunden släpps för vilt!”

    Med detta uppstår det givetvis frågor. Min erfarenhet är att många fågelhundsägare står undrande över hur man kan veta att nu är det dags, nu har jag tillräcklig lydnad för att ta steget till att släppa på fågel och testa på annat vilt. Det krävs lite pedagogik att förklara hur det hänger ihop. När det inte går förklara, är ett kaninhägn ett bra sätt att ”kolla läget”. Men om detta saknas, vad föreslår du då?

    Den unga hunden kan ju skenbart verka rätt lydig och rätt väl i hand. Den erfarne vet bättre. Hunden luras genom att dess jaktlust inte har blommat fullt ut ännu. Föraren frestas börja släppa på fågel och allt går rätt bra till en början. Inte helt ovanligt att en unghund även stannar i uppfloget, av ren överraskning. Men när denna lagt sig så barkar det snabbt åt helvete. Då vill hundägaren gå kurs… ”hej å välkommen!”

    En hel del jag träffar har rätt ok stopp, så länge inte vilt, fågel är inblandade. För då krigar de inte med en stark och växande jaktlust. De upplever att de har en hund typ Dr.Jekyll & Mr.Hyde. Jag tror det är dessa som gärna betalar för att få släppa på fågel/kaninen mm och hoppas kunna nöta in sitt stopp, eller vad tror du? Häri ligger utamningen, att avgöra när är hunden/föraren mogen att gå vidare…
    Vi ses! /Fiat’ägaren i norr…

  8. anders skriver:

    Du har rätt Peter, men efter några olika övningar/tester med stopp genom att ex. vis skicka två tre hundar på samma gång efter en kastad dummy och be den ena föraren stoppa sin hund så avslöjas ofta att lydnaden inte är så bra som förarna tror. Samma sak när en flock med hundar drar iväg och jagar varandra under leken, det är få som kan stoppa en av dem. Men när detta fungerar så vill det på något sätt till lite svårare tester och det kan vara ett problem att få till – åtminstone i kursform. Innan jag hade kaninerna var det till att leta fältharar ute i markerna som gällde för att testa stoppet. Eller att åka till fjälls och hoppas att det fungerande – och det brukar det göra om man lagt grunden ordentligt och inte varit rädd för att ta i så pass mycket som behövs för den hund man jobbar med.

    Ha det gott där uppe bland knott och mygg :-)

Lämna en kommentar