Om kurser och om fullbruksprov…

Ännu en kurshelg är genomförd, med som vanligt riktigt trevliga och motiverade deltagare. Hundarna var helt ok, alla har förutsättningar att gå till pris på prov och en del av dem har säkert det som behövs för att komma riktigt långt. Som alltid hänger det på förarna och jobbet de är villiga att lägga ned.

Förändringar måste till inför nästa säsong
Problemet för mig och Peter med helgens kurs var de stora skillnaderna i förkunskaper mellan hundarna. Det skiljer så klart alltid men denna gång var skillnaden ovanligt stor. Några hade kommit oväntat långt, förarna hade jobbat en hel del redan under valp/unghundstiden. Några hade i stort sett inte gjort något innan kursen. Man vill ju att alla ska få ut så mycket som möjligt av en helg men med de här förutsättningarna blir allt så mycket svårare. Det känns inte som om vi kunde ge lika mycket som vi brukar till alla på kursen, men hoppas ändå att alla fick med sig ”verktyg” hem för att kunna träna vidare och nå ett bra resultat på jakt och prov.  Till nästa säsong lovar jag att försöka tänka till och få grupperna jämnare och kanske också med något färre deltagare…

Fullbruksprov – vara eller inte vara?
Vet att fullbruksproven diskuteras på lokalklubbarna runt om i landet. Proven kostar en hel del att anordna och det är väldigt få som startar. Om jag tolkat siffrorna rätt är det sedan det första officiella provet år 2000, 88 hundar som startat.  Det vill säga knappt nio förare per år har varit intresserade av att starta på fullbruksprov. Att då lägga pengar på utbildning av domare och på att arrangera dyra prov verkar inte särskilt smart – det borde finnas bättre saker att använda pengarna till. Hur många som startat på våra vanliga jaktprov sedan år 2000 vet jag inte men gissar att det är några tusen… Kanske någon kan komma med en korrekt siffra…

Vill vi bättre framhäva allroundegenskaperna på våra kontinentala hundar kanske det vore bättre att öka på svårigheterna och eventuellt komplettera med något moment, exempelvis en apportruta, på våra ordinarie eftersöksgrenar.  Men risken då är så klart att det stora antal medlemmar, inte minst i norra Sverige, som använder sina hundar enbart vid fågeljakten tröttnar och kanske ser sig om efter en Brittisk hund i stället… Eller har någon något förslag på hur vi skulle få hela Sverige intresserade av fullbruksprov? Eller på annat sätt få fram det här med allroundhunden…

Något som man kanske kan fundera över när man ser resultaten från de fullbruksprov som varit är varför det är en så total dominans av strävhår bland de som gått till pris på proven… Kommentarer till detta?

Fullbruksträning
Jag vill påstå att jag vet en del om fullbruksproven och vad som krävs. Två gånger har jag startat och med två hundar varje gång. Förstapris fick jag med alla hundarna och vid båda tillfällena lade vi beslag på första och andraplatsen på provet… Flera av mina valpköpare har startat och så vitt jag vet har ingen kennel så många pris på fullbruksprov som Landinarnas – men till det krävs det så klart osedvanligt bra valpköpare… Men – jag kommer inte att starta igen. Hur kul är det när så få är intresserade?  

Några gånger om året får jag frågan om jag inte har någon kurs med fullbruksträning. Det har jag haft men slutat med. I stället har jag hänvisar jag till fullbruksträning på Hedängens kennel och också den träning som Anna och Kaj med flera brukar anordna i Skåne. Att träna är aldrig fel och de kurser jag nämnt är kanonbra.

Det finns två anledningar till att jag inte kör några speciella fullbruksträningar. En är att det är jobbigt och kräver ett stort antal bra instruktörer om det ska vara bra. Men den främsta anledningen är att jag väldigt sällan träffar på något ekipage som är mogna för fullbruksträning. Ett fullbruksprov handlar till allra största delen lydnad, apportering och dirigering. Detta ingår i de allra flesta vanliga kurserna som jag och fler med mig anordnar. De allra flesta ekipage jag ser på mina eller andras kurser har en hel del kvar att träna innan ens eftersöksgrenarna för elitklass och säkerheten i fågelsituationer sitter. Detta är betydligt viktigare att jobba med och att innan dess köra någon speciell fullbruksträning känns lite meningslöst.

 

 

 

12 kommentarer till “Om kurser och om fullbruksprov…”

  1. Birger Knutsson skriver:

    Först måste hundarna klara det elementära, apportering samt våra traditionella eftersöksgrenar och även erfarenhet på fält. Det är säkert bra att träna de moment som ingår i fullbruksprov vilka i mångt och mycket liknar praktisk jakt.
    Däremot har nog många inte insett eller missat att enligt de danska jägarna, där ”vår” modell kommer ifrån,att hunden endast skall starta EN gång och då skall hunden var under tre år. Se artikel i Svensk Vorsteh, sedan några år tillbaka, författad av Svend-Otto Hansen som då var avelsråd för strävhårig vorsteh i Danmark. Danskarna har nog lite annan syn på dessa prov än många andra i vårt land.

  2. Hej!
    Nej, jag håller inte med, jag tycker att SVK ska fortsätta med fullbruksprov och utveckla dom i stället för att avveckla! Att det här med eftersöksegenskaper och hundarnas allsidighet är ett område som jag tycker är viktigt syns väl på inläggets längd !

    Eftersöksgrenarna, som dom ser ut idag, provar inte alls hundarnas egenskaper på samma sätt som fullbruksproven. Dels för att eftersöksgrenarna bara består av två relativt enkla apporteringsmoment men också för att dessa prov anordnas som delade prov. Trots det är det många som tycker att eftersöksgrenarna, liksom viltspårproven, är ett nödvändigt ont som man ”vill göra bort så fort som möjligt”, när en pålitlig eftersökshund är en av dom största tillgångarna i jakten!

    På grund av att många redan nu har en negativ inställning till eftersöksgrenarna och det jobb som det innebär att träna inför dom så tror jag på motsatt effekt om man gör eftersöksgrenarna svårare och mer avancerade. Då skulle nog dom som redan nu ogillar eftersöksgrenarna och helst vill slippa dom och bara starta på fältdelen, gå över till brittiska raser. Det finns ju dom som inte har fattat att det är just mångsidigheten som ger våra raser den speciella karaktär som vi uppskattar och vill ha! Dom brittiska stående fågelhundarna är annorlunda och har andra egenskaper som ägarna till brittiska hundar uppskattar och vill ha! Det finns en ras för oss alla, vi behöver inte göra om en ras som har sina specifika egenskaper. Så att höja svårighetsgraden på eftersöksgrenarna skulle förmodligen innebära färre startande på proven eftersom det skulle krävas mer tid och engagemang för träning av dessa moment.

    Men precis som du också har märkt så finns det många som är intresserade av att jobba allsidigt med sina hundar och det finns en efterfrågan på fullbruksträningar. Därför tror jag att det är viktigt att behålla fullbruksproven så att det finns möjligheter för dessa hundägare att prova och meritera sina hundar på ett mer allsidigt sätt än bara eftersöksgrenarna. Det måste finnas något sätt att göra fullbruksproven mer tillgängliga och attraktiva och ge dom den status som dom förtjänar!

    Ett pris från fullbruksprov måste betyda något och ett första pris ska leda till något värdefullt. Som tex i Danmark där Jaktchampionatet är baserat på ett första pris på fullbruksprov och i Tyskland där VGP mer eller mindre är en biljett till avelsgodkännande. Och visst är det är trots allt tillåtet att starta mer än en gång på fullbruksprov både i Danmark och i Tyskland…?

    Ekonomin borde gå att göra något åt genom omprioriteringar om man verkligen vill fortsätta med fullbruksprov. Det måste gå att göra det hela billigare, både själva arrangemanget och provavgiften. Om SVK tex gick över till den danska provmodellen skulle man kunna ha domarutbyte länderna emellan. Varför skulle inte svenska hundar klara kraven för fullbruksprov på samma sätt som danska och tyska hundar?

    Sedan kan man också fråga sig om inte vi som klubb har en skyldighet att i provverksamheten och i avelsarbetet utgå från rasstandardens beskrivning av våra rasers användningsområde som mångsidiga jakthundar? Är dagens eftersöksgrenar tillräckliga för att behålla och utveckla rasernas mångsidighet? Har våra hundar tappat egenskaper i förhållande till danska och tyska hundar pga att man inte tillräckligt har prioriterat allround egenskaperna? Är det därför dina kursdeltagarna får kämpa på med den grundläggande apporteringen medan danska och tyska hundar i samma ålder redan har klarat av sina fullbruksprov?

    Slutligen så tror jag att några av anledningarna till att strävhåren har dominerat fullbruksproven till en del beror på att dom flesta träningar och alla prov har anordnats i södra Sverige där det finns betydligt fler strävhår än korthår. Att proven har arrangerats i södra Sverige är naturligt eftersom klimatet kan ställa till det under senhösten i norra Sverige. Dessutom är den vilda fågelstammen ganska opålitlig och det är viktigt att hundarna får möjlighet att provas i alla moment där fågel/viltkontakter är en förutsättning.
    Sedan har jag en känsla av att strävhåren används mera allsidigt och därför har uppfödarna också tagit mera hänsyn till dom egenskaperna i aveln. Strävhårsuppfödarna tycks också i större omfattning ha använt sig av avelshundar från Danmark och Tyskland och det har säkert påverkat utvecklingen av dom allsidiga egenskaperna hos dom svenska strävhåren.

  3. anders skriver:

    Tack för bra kommentar Britt-Marie!

    Som alltid är det trevligt när olika sunpunkter och olika sätt att se på saker och ting kommer fram. Men huvudproblemet återstår att svara på. Mindre än nio förare per år är intresserade som det är. För mig vore det helt ok om fullbruksprovet krävdes för ett championat – då skulle vi helt klar få väldigt många fler starter – men också tror jag, fler som bytte till Brittiska hundar… Ser gärna fler kommentarer och förslag…

    Och nej – det är nog mindre den grundläggande apporteringen som mina kursdeltagare har problem med, jag kanske uttryckte mig lite fel. vi har många med tyska linjer och också många spontanapportörer bland kursarna, men visst kan rävsläpet vålla problem. Men hundarna ska fixa lydnad och dirigering också och där är problemen större – inte minst med hundarna med tyska linjer…

  4. Christian H skriver:

    Hej alla !

    Jag har själv hört en domare (flitigt använd även i fält) på spår- och vattenprov utbrista ”det hade varit skönt att slippa det här krabbet och bara gått på fält” Så länge SVK inte rensar upp i de leden (nej han är inte ensam) har FBP-förespråkarna inte stor chans att vinna något större gehör.För tävlandet är en stor del inom SVK, även för nyblivna vorstehägare som kastas in i provandet utan att först förstå själva jakten med vorsteh och dess själ och orsak.

    Har också funderat en del på hur det kommer sig att sig oerhört många inte intresserar sig för dressyr, som i sig krävs för FBP. Däri ligger också en fundamental del av orsaken rill ointresse för FBP tror jag. Hur ska folk klara FBP när de inte ens kan föra sin hund på smygjakt, dirigering eller ens vanlig lydnadsapportering?

    Jag skulle hellre se att SVK återlanserade ex sin gamla utmärkta handbok för dressyr och satsade på FBP istället för att mängder med hundägare ska harva runt i öppenklass med tillhörande spår- och vattenprov. Hur mycket kostar inte det?

    MVH till alla och trevlig midsommar.
    Christian H
    Kalmar

  5. Ellen skriver:

    Jag tror att en del av problematiken runt FBP ligger i att vi inte vet riktigt vilka egenskaper vi vill avla på inom repektive ras. Vad innebär en ”allroundhund” för klubben? Är det en approterande stående fågelhund eller är det en fågelhund som kan stöta klöv, eller är det rent av både och? Hur kommuniceras detta mellan uppfödarna? Av den anledningen så tror jag att hela provsystemet behöver en revision. Vad är det vi vill prova hos hundarna? Hur får vi fler att visa upp sina hundar (dvs även de som ”bara” jagar (dvs de som har hundar som faktiskt fungerar praktiskt))? 

    Jag tror att klubben och medlemmarna måste fundera lite över vart vi är på väg. Hur ska våra raser vara? Vilka egenskaper är viktigast just nu? Hur utvärderar vi kullarna? Kanske ett rent anlagsprov utan tävlingsmoment är något? Eller kanske som sagt ett pris på FBP som krav för championat? Det hela tål att funderas över.

    Hälsningar
    Ellen

  6. Dan L skriver:

    Reagerar lite på ditt sätt att se på fullbruk, Anders. Vorstehraserna benämns i Tyskland som Jagdgebrauchshunde d.v.s. fullbrukshundar. De skall kunna användas till jaktformen ”jakt med stående fågelhund” men skall även kunna användas till andra sorters jaktformer, t.ex. som spårhund vid eftersök, som stående hund för hårvilt, som apportör på land och i vatten och som stötande/drivande hund vid såtjakter.

    För att uppmuntra hundägare att jaga in och starta sina hundar på fullbruksprov krävs det att det finns duktiga och engagerade uppfödare och instruktörer (t.ex. du själv) som kan lära hundägarna hur man bär sig åt för att lära hundarna hur de skall kunna hålla reda på när det är den ena och den andra jaktformen som gäller. Det är alltid lika fascinerande när hundförarna, vid de tyska fullbruksproven, under de två dagarna lyckas få hundarna att i ena stunden utföra ett kontrollerat fältarbete för att i ett annat skede av provet arbeta mera fritt vid sök och stöt/drevmomentet. Och dessutom skall de genomföra ytterligare ett antal moment…

    Jag anser att endast fullbruksprovet skall vara championatsgrundande för vorstehraserna. Detta borde öka intresset för provformen. Fullbruksprovet är ett jaktprov för den färdiginjagade hunden. De andra proven visar bara fragment av vad en vorstehhund skall kunna. Naturligtvis skall man fortsätta att arrangera dessa prov för att uppmuntra hundägare att ha något att träna inför, under den tid det tar att få sin vorstehhund helt färdiginjagad.

    Till skillnad mot dig ser jag ingen risk i att människor kanske lämnar rasen p.g.a. av att fokus ligger på vorstehrasernas allroundegenskaper. Den som söker en specialiserad stående fågelhund kanske helt enkelt inte skall ha en hund av vorstehras?

  7. Christer Johansson skriver:

    Jag tror att skulle det bli ett krav på fullbruksprov för jaktchampionatet så skulle mängder av folk byta ras och lämna vår klubb med allt vad det innebär. Vi skulle nog bli en väldigt liten rasklubb.

    Vem skulle arrangera fjällprov endast för ”sörlänningar”. Ska vi tvinga våra norrländska vänner att träna på en massa moment som de inte har nytta av då de endast jagar fågel med sina hundar?

    Att träna på dessa moment är utvecklande för både förare och hund och jag vill själv ha mina hundar så allround som möjligt. Jag tycker provformen ska vara kvar i nuvarande form och jag tycker även det är bra att hunden kan bli champion med hjälp av en fullbruksetta men det ska inte vara ett krav! I Norge skulle nog Vorstehklubben dö ut fullständigt om de införde ett sådant krav.

    Vi utvecklar våra raser för att passa den svenska jakten, inte den tyska eller danska och vi har ingen som helst skyldighet att följa dessa länders provformer.

  8. Eirik T.V. skriver:

    Altså, en allsidig stående jakthund skal beherske alle jaktlige momenter bortsett fra å gå i hi (gryt), som innebærer at de like gjerne skal kunne brukes til støverjakt,som fuglejakt, og til ettersøksgrenene. Samtidig skal hunden ha tilstrekkelig ”dådkraft” til å dra ned skadeskutte dyr. Men det vel neppe i den retningen avlen går i Norge og Sverige hvor fugleprøver er eneste avlsselekterende kriterie?

    Fullbruksprøve er vel og bra, men sier ikke nødvendigvis så mye om hundens iboende egenskaper, det sier derimot veldig mye om dressøren. Det finnes eksempler på en hel del bretoner, noen engelsk og gordonsettere som har bestått sitt VGP i tyskland. Settere er den rake motsetningen til en allround hund – det er jo en fuglespesialist. Likeså skulle en Vorsteh eller münster med et middelmådig anlegg kunne gjøre det bra på et VGP med en god dressør, uten at det nødvendigvis er noe å avle på. For det er vel hunder man i første hånd skal avle på og ikke de som trener hundene…..?

    VGP er ”bare” en prøve, mens avlsseleksjonen foregår på unghundprøvene VJP HZP. VJP er anleggsprøve, mens HZP er en avlsprøve. Hadde man innført et lignende avlsprøver hos oss hadde man sikret seg å avle på hunder med anlegg for å bli gode allsidige jakthunder. For man kan jo trekke paralellene fra betraktningene om VGP til en fugleprøve med at en hund som en god dressør har lært å søke godt og sette seg på kommando, vil kunne gjøre det godt på fugleprøver uten at den innehar de andre allsidige egenskapene som kreves for å bli en allsidig jakthund. Kanskje driver den hårvilt uten los, og da er den i praksis ubrukelig som støverhund. hva avl på slike hunder over tid fører til vil jeg ikke spekulere i, men det fremmer ikke den allsidige jakthunden. For en slik hund kan også bestå VGP så lenge den ikke kommer borti vilt under støverarbeidet på prøven. Derimot skulle den aldri bestå VJP om den beviselig var stum, og dersom den ikke på HZP med harespor heller ikke jaget hare eller rev med skalldrev skulle den ikke bli avlsgodkjent – i tyskland ,som jo for eksempel er vorsteh og münsterrasenes hjemland, og jeg velger å tro at de best vet hvordan de skal avle på sine hunder…

    FBP er en fin prøve, men det er mye jobb å trene til en slik prøve og de som ”bare” er interessert i en fuglehund, hvilket er ganske mange av de som eier vorsteh og münster i norden, skulle nok aldri ha interesse av å trene til en slik prøve. De oppfyller derimot ofte kvalifiseringskriterie som jeg tror er 2.Økl? På andre siden har du de som bruker hundene sine til allsidig jakt, og har et dressurnivå som tilfredsstiller en premiegrad på FBP, men som ikke har noe interesse av fugleprøver. De har kanskje interesse av FBP, men får ikke stille. Hvorfor åpner man ikke kravet til deltakelse på prøven og setter en maks deltakergrense heller. Da skulle man kanskje få fylt prøvene i alle fall, noe som fører til at man i alle fall får dekket utgiftene med å arrangere prøven. De som ikke tror de greier å bestå prøven skulle nok ikke melde seg på i alle fall?

    For øvrig ser jeg gjerne at de som kun er interessert i å jage fugl heller kjøper seg en britisk hund, breton e.l. Hvis vorsteh man har i norden er så vanskelig å trene apport med som man får intrykk av i noen av sitatene nevnt over her, tror jeg det er på tide å stikke fingern i jorda, og tenke over hva man avler på. Nettopp apport skal jo være en av vorstehrasenes paradegrener. Viltapport skal jo være så lett som helst når man først kommer over tragglet med å lære hunden at den skal plukke opp fra bakken og levere til fører.

    Og hvorfor denne hetsingen av tyske hunder? Hvis man kikker litt i prøvedata til SVK er det ikke vanskelig å finne en rekke hunder med tyske blodslinjer som har gjort det veldig bra på fugleprøver også, det skulle vel ikke gå an om de var helt umulige å dressere?

  9. Hej!
    Till Christer J : Även om många vorstehägare i Norrland är skeptiska till fullbruksproven så är det en stor generalisering att påstå att vi skulle ”bli tvingade till att träna moment som vi inte har nytta av då vi bara jagar fågel med våra hundar”. Även norrlänningar och till och med vi norrbottningar är intresserade av att jobba för att våra hundar ska behålla och utveckla dom allsidiga egenskaperna! Att i avelsarbetet strunta i vad som står i rasstandarden är inte förenligt med SKK:s grundregler och våra raser är mångsidiga jakthundar och ska också provas som sådana.

    Eirik, det var intressanta jämförelser du gjorde med dom övriga tyska anlagsproven! VGP är ett ju prov för färdiga jakthundar men det svenska fullbruksprovet är lite annorlunda utformat. Genom åren har jag också upplevet att apporteringen är ett problem för många när hundarna varken vill gripa eller bära. Likaså ser man idag väldigt många hundar som tvekar vid vattnet, dom springer av och an på stranden och gnäller men vill inte gå i.
    Håller med dig Eirik om det här med tyska hundar och jag har för mig att Kenneth Sundvall har publicerat en artikel i något nummer av SV med statistik kring just detta och visat att resultaten från avel med tyska/utländska hundar har fallit väl ut. Det går inte att komma ifrån att de flesta tyska linjer, har mycket starkare eftersöksegenskaper som apporteringslust, spårförmåga och inte minst vattenpassion. Detta gäller ju inte bara tyska hundar utan även danska hundar och hundar som kommer från länder där dessa egenskaper ingår som en naturlig del i avelsarbetet.

    Har tänkt på det här med provavgiften för fullbruksprov och kommit fram till att det är ju inte dyrare än att starta två dagar på jaktprov! Många fältprov kostar idag 400-450 kronor och innan dess har man betalat för eftersöksproven så då är inte ett två dagars fullbruksprov så dyrt!

  10. anders skriver:

    Kul att fler tycker till och vill dela med sig av sina synpunkter. Som så ofta finns det tänkvärda saker i Inläggen. Några kommentarer till vad ni skriver kan jag så klart inte låta bli att komma med – därmed inte sagt att jag har rätt men det är så som jag ser på det… Kommentarerna blir lite långa med det får ni stå ut med – om inte så stäng sidan…

    Många skriver att en vorsteh ska vara en allroundhund och där tror jag alla vorstehuppfödare, inklusive jag, håller med. Men nog är det som Christer skriver att vi ska avla våra hundar för den jakt vi själva och våra valpköpare bedriver i Sverige. När jag hörde representanter för vorstehraserna i Tyskland tala på Norska Vorstehklubbens 75 år jubileum uttryckte den helt klart sin förståelse för Norska förhållande och hur man ville ha sina hundar där.

    Som Christer också säger att skulle det bli krav på någon form av fullbruksträning så blev nog SVK en väldigt, väldigt liten klubb.
    De flesta tränar säkert på det som de har användning för i sin jakt. Håller vi på med andjakt tränar vi mycket vatten och erfarenheter under jakten ger sedan den bästa träningen. Jagar vi mycket klöv, ja då tränar vi och praktiserar blodspår och så vidare…

    Sedan hör nog jag också till den skara som tycket det skulle vara jäkligt skönt att slippa eftersöksgrenarna år efter år… Visst tycker jag det är skitkul att träna unghunden men att sedan varje år behöva visa att den gamla vovven inte glömt vad den lärt sig tycker jag inte känns så meningsfullt. Jag lägger hellre tid och pengar på annat. Men – jag inser till fullo att eftersöksproven är en kassako för klubbarna och av den anledningen protesterar jag inte mot detta, vi får mycket tillbaka av våra lokalavdelningar.

    Jag hörde också till dem som tyckte att en rejäl räv i Ekl skulle vara obligatoriskt men samma sak här – majoriteten fick som den ville… Men räv eller inte på proven så håller jag inte helt med Britt-Marie om att eftersöksgrenarna är två relativt enkla apporteringsmoment. Detta är helt upp till arrangören – nog har jag ställts inför svåra vatten där även duktiga hundar missat…

    Sedan är det ju så att SVK faktiskt är en klubb där medlemmarna, via sina lokalklubbar, har ett väldigt stort inflytande. Om tillräckligt många vill ha fullbruksprov är det ju inte svårare än att de kommer på möten, framför sina synpunkter och ser till att klubben fixar ett prov. Är det tillräckligt många så går allting att genomföra. Särskilda prov kan också anordnas över hela landet, även för fullbruks. Bara att köra igång för de som gillar fullbruksprov! Tips får ni av Hedängens kennel som anordnade särskilt prov förra året.
    Någon form av anlagsprov – visst, försök har gjorts och diskuterats men lätt lär det aldrig bli. Det kommer nog alltid att bli som att jämföra äpplen med päron och det är till större delen dressörens anlag vi kommer att testa. Hur var det nu arv 25% och miljö 75%?

    Och Anlag för eftersöksgrenar – vad är det? Spontanapportering? De duktiga dressörerna ser till att hundarna fixar sin apportering redan före sex månaders ålder oavsett om de är spontanapportörer eller inte. De som är mindre duktiga kan förstöra även den säkraste spontanapportören. Att när väl dressyren är klart skilja mellan en spontanapportör och en hund som fått tvångsapporteras kan då inte jag göra.

    Bland våra kontinentala stående hundar som jag träffat på kurser var det väldigt få som slog min pointer när vi hade apporteringstävlingar och någon större avel på apportering har det nog aldrig varit bland pointeruppfödarna…

    Vill vi testa om hundarna skallar på hare?
    Nja – jag är tveksam om så många skulle vilja det. Många hardrev har jag både sett och hört, drev på klöv också, sällan eller aldrig hör jag någon vorsteh som inte släpper skallet. Skulle någon hund inte skalla och man triggar den genom att låta den driva några gånger och kanske också skjuta för den så är det nog få som inte skallar… Jag ser hur mina egna utvecklas efter att ha varit med på kaninjakt några gånger och fått gå efter och ta skadeskjutna kaniner… Tror kanske de skulle platsa på proven i Tyskland…

    Men hur ska vi göra sedan, när vi väl triggat hundarna och visat att de kan skalla på hare? Hur många här i landet vill att deras hundar ska driva hare? Nej – då ska vi träna fram ett spontanstopp på hare och hur lätt är det för de allra flesta? Gissar att strömförbrukningen skulle gå upp. Alternativt att göra som en del andra – annonsera om jakthundar som jagar allt och som har sina meriter på Tyska anlagsprov men aldrig meriterats på prov i Sverige…

    Stöta klöv…
    Visst finns det en och annan vorsteh som är lämplig att stöta klöv med. Tror det är helt förbjudet i Norge och om det ska vara etiskt ska vi kunna bryta ”stöten” jäkligt snabbt för fort brukar det gå. Hur många klarar detta? Har sett en hel del rådjursdrev både på mina fältträningar och på prov och det är ingen trevlig syn att se en vorsteh gå för fullt efter ett rådjur… Ska vi avla på att få ned farten? Jodå – jag har jagat både rå och hjort med vorsteh med det krävde sin tid att få till lydnaden så jag kunde hejda hundarna också…

    Till Dan som reagerar på hur jag ser på fullbruksprov vill jag säga att jag helt enkelt är realist och att jag ser så väldigt få som är både intresserade och har förutsättningar för att klara av ett fullbruksprov. Jag var bland de första här i Sverige som anordnade fullbruksträningar och lade ned en hel del tid på att mina valpköpare skulle starta på proven. Resultatet blev att vi från vår kennel har nio hundar till pris på fullbruks, de allra flesta med förstapris – svårslaget än så länge… Ge mig en grupp med ett antal hundar med förare som har intresse och förutsättning att klara av det ska jag gärna ställa upp och köra en kurs…

    Till Eirik vill jag säga att jag på intet sätt vill hetsa mot tyska hundar. Jag har tyska linjer i en del av mina valpar och kommer säkert att få det igen men vad jag säger är att bland de hundar jag ser här på kurser och som är riktigt svåra att få stopp på i viltsituationer är tyska linjer överrepresenterade. Att detta sedan, om dressören är duktig, kan bli helt suveräna hundar råder inget tvivel om, det har visat sig många gånger.

    Mentalitet
    Ännu en gissning från mig är att det där med eftersöksegenskaper/allroundegenskaper kan sammanfattas i ett enda ord som stavas MENTALITET. Här är de så klar Claes Hemberg som kan svara på om jag har rätt eller inte. Men jag tror att om vi hade fortsatt på den väg vi var inne på och klubben satsat de pengar som behövdes på att fortsätta med och utveckal mentalbeskrivningen för våra raser hade detta gett mer än alla anlagsprov i världen… Kanske detta skulle vara ett bättre sätt att använda klubbens pengar än på en dyr klubbtidning?

  11. Hur fel hade jag inte när jag trodde att pessimistkonsulter var förbehållet Norrland….:)

  12. Eirik T.V. skriver:

    Jeg ser vi har forskjellig syn på ting, men det er jo helt greit.
    En vesentlig forskjell på tyskerne og oss her i nord, er at sporarbeidet har en langt høyere stjerne. Det er også grunnen til at de jobber mye på harespor, siden dette anses være et av de vanskeligste sporene å følge, og om hunden har lært seg å følge et harespor, så går andre spor lett.
    Om man har en hund som i det vesentlige jobber på spor fremfor synsinntrykk vil dette også gi en mye bedre hund på kløvviltsjakten, da farten går ned. En hund som ”skallar på løpa” vil også støte dyret bedre foran seg.

    anders, jeg ser poenget ditt med rådyr på felt og vorsteh, men man må nødvendigvis ikke la hunden jage rådyr. Det er vel ikke vanskeligere å få den til å ikke jage rådyr enn hare. Tyskerne anser feks ikke råvilt som støvervilt. Selvsagt skal etiske hensyn alltid komme først.

    For øvrig er det ikke forbudt å støte kløvvilt med hund i Norge. Det eneste som er definert i lovverket er det som kalles løs på drevet halsende hund, og her for ikke størrelse overskride skulderhøyde på 41cm for jakt på hjortevilt. Direktoratet for Naturforvaltning har i et skriv gitt presisert at støtende hunder (uavhengig av rase og størrelse) kan benyttes på jakt på hjortevilt, så lenge drevtiden ikke overskrider 5 minutter. Det er selvsagt hundeførers ansvar å påse at drevet ikke går for lenge. Og selvsagt at bruken av slik hund ikke kommer i konflikt med viltlovens §19, som beskriver ”human” jakt.

    Joda, det er kanskje vanskeligere å trene inn stoppet etter at hunden har fått jagd litt etter hare. Jeg sier kanskje fordi at min hund var jaktvåken allerede da jeg hentet den hos oppdretter, så for min del skulle det nok spille mindre rolle hva som kommer først eller sist – det er for øvrig en kl. münsterländer. Jeg mener bestem at dette lar seg gjøre uten at man å bruke strøm, man må dog være konsekvent som fører og belage seg på å legge ned innsatsen som kreves.

    Skal man ha en fullbruks jakthund får man belage seg på å legge ned innsatsen som kreves for å få det- rett og slett..

Lämna en kommentar