Ripjakt, jägare och hundsportare…

Som så många gånger för blev ripjakten en av årets absoluta höjdpunkter.  Att ha med en unghund på fjället, min ettåriga Queen, och dessutom ett par av mina vänner och valpköpare med var sin Q-kullare gav en extra dimension åt jakten i år. Den allra första jakten för unghundarna var ju också lite av ett facit för hur jag hade lyckats med våra valpträffar och spänningen var helt klart på topp morgonen den 25:e augusti.

Nöjd!
Vilka jäkla fina valpköpare jag hade med mig! Båda förde sina hundar lösa under hela jakten, satte sina hundar när det blev en situation för någon av oss, gick fram och sköt, med sina hundar lugnt sittande kvar, trots åtskilliga smällar och flygande ripor åt alla håll. Mats och Martin med sina hundar Qleo och Quno överträffade mina förväntningar med råge, så mycket nöjdare kan jag knappast bli.

 Hundarna då?
Jodå mer än väl godkänt sökmässigt. Quno var den som gick störst, kanske lite väl stort ett tag. Qleo gick med medelstor vidd och med en suverän reviering. Queen gick mitt emellan de båda i vidd och med en fullt acceptabel reviering.  Farten var nog helt ok men farten i söket blir aldrig nog hög för mig och ingen av hundarna nådde upp till det som mina gamlingar presterat men vi får väl se hur det utvecklas…

Väl många stötar
Det sköts en hel del fågel för Q-valparna och var bara riporna någorlunda samarbetsvilliga fungerade det fint. Strama stånd, bra avance, och lugna i flog och skott. Jodå, det ska erkännas att en av unghundarna hade ett par kortare eftergångar de första dagarna…

Men, men,  det blev också väl många stötar. Det är egentligen det enda negativa jag kan se hos unghundarna. Qleo var nog den som hade minst belastning här….  Det var till 90 procent gammelfågel vi hittade, allt från singelfåglar till flockar med mellan fem och 25 fåglar. Att de här fåglarna inte var helt lätta att tas med kan man nog lugnt påstå när både rutinerade Kickan och Jana också stötte en del fågel de första dagarna. Nåväl, med lite mer rutin för Q-kullarna ska det nog stötas mindre fågel…

Tack!
Ett stort och varmt tack till Rune Tovetjärn i Sorsele som även i år ställde upp och hjälpte till med allt vad som tänkas kan. Att kontakta Rune har jag haft som ett stående tips till alla nybörjare som frågat mig om vart de ska vända sig för att få tips om marker till sin första ripjakt. Att Rune ställt upp för dem har jag väldigt många mejl som bevis för – även i år är det flera som hört av sig och berättat om Runes generositet och om lyckad jakt på de marker som Rune anvisat. Så mycket nöjda folk som Rune dragit ihop till Sorsele kommun och Ammarnäs borde han snart få en egen gata i Sorsele uppkallad efter sig… Helt klart är att i den där tjurskallige gubben finns ett väldigt varmt hjärta! När jag ändå är igång med att tacka måste jag också säga tack till Hanna Holmberg som var den som för några år sedan gav mig tipset om att kontakta Rune då jag var så innerligt trött på att trängas på statliga marker, det slipper jag i Ammarnäs.

Övriga som gjorde årets jakt trevlig var även Sorsele Camping, Värdshuset i Ammarnäs och Fjällflygarna AB – samtliga kan varmt rekommenderas! Och en sak till – Grans Sameby upplåter en helt suverän koja åt oss. Att komma till en välskött, välstädad koja mitt ute i fjällen är en höjdarupplevelse – varmt tack till er som ser till att vi får uppleva detta!

Jaktprov i Mittådalen
På hemvägen blev det jaktprov för Q-kullarna. Med så pass bra jobb på fjället och så många fåglar i säcken var vi inte speciellt oroliga att våra hundar, trots sin ringa ålder, skulle skämma ut sig på ett prov. Skämma ut sig gjorde de inte heller men något pris blev det inte. Queen stötte ripor vid två tillfällen i första släppet första provdagen och något mer ”bra läge” blev det inte. Om hon kom i fel vind eller inte är ointressant – en stöt är en stöt. Andra provdagen hade hon inte fågel i släppet.  Förlåt mig, vad jag menade var att ingen av hundarna i släppet hittade fågel… Sökmässigt var jag nöjd med henne.  Domaren den ena tyckte att hon gick lite väl stort i terrängen (med en hel del björkdungar) och domaren den andra dagen tycket att hon gott kunde gå lite större.  Precis som vanligt alltså och som sagt, jag var nöjd…

Grattis!
Grattis till alla som gick till pris under provdagarna och ett extra grattis till Ganjos kennel, Kenth och Anette Gustavsson som fick en hel massa förstapris – välförtjänt och suveränt jobbat!!!

Anette var också en klippa när det gällde organisationen, allt flöt smidigt under provdagarna och arrangemanget kan nog ingen klaga på. Att Anette dessutom såg till att Kickan och Jana fick rastning och omvårdnad medans Queen och jag var på fjället förtjänar ett hederstecken!

Hundsport eller jakt med våra raser?
Lite kul var det att läsa i senaste Svensk Vorsteh om något jag skrev om här på sidan förra året och som jag funderat över även i år. Allt fler som kommer på mina kurser jagar inte med sina hundar  och även om jag peppat en och annan att komma igång så verkar denna tendens vara i stigande.

Att sedan i diverse forum på nätet läsa om fulltecknade fältträningar under premiärveckorna för fågeljakten och än värre se folk som åker norrut för att tuffa omkring med hunden på hudträningsmarker i någon form av fågelhundsagility under första jaktveckorna gör mig något beklämd. Vart är vi på väg? Är det en bra utveckling att folk som inte jagar med sina hundar håller på med våra raser? Visst – inte tu tal om att många av de här människorna duktiga dressörer, eller kan komma att bli, men nog måste väl våra hundar användas för och hålla för att jaga med?

Ok – jakten triggar hundarna och ett antal fällda fåglar, kanske några vingade som det gäller för hundarna att snabbt jaga ifatt och ta hem, gör det kanske svårare att starta på proven och hålla hunden lugn. Men å andra sidan – de hundar som inte klarar upp detta är knappast intressanta för avel…

Jag har fått mejl med förslag att det skulle krävas vapenlicens för att få starta på våra prov, för att försöka förhindra att proven urartar till något som mer liknar brukshundsklubben för fågelhundar.  I och för sig en god tanke men en vapenlicens är ingen garanti för att folk börjar jaga. Ett skäl som nämns i Svens Vorsteh är att många nya i klubben saknar jaktmarker. Hmmm. Inte var jag och många med mig födda med jaktmarker inte. Finns intresset så fixar man mark och hur många korttidsmarker finns det inte runt om i landet. Helt klart är några dagars jakt på skog eller fjäll billigare än de träningar som är så populära – sade han som lever på att anordna träningar…

Det kanske är en utopi men om tendensen vi ser att fler och fler hundsportare tar över vår ras är kanske en möjlighet att förändra proven så det blir nödvändigt för provdeltagarna att fälla fågel själva på proven – en lite modifierad form av St Hubert…  Alternativt kanske vi ska starta en underavdelning i klubben för jägare…

Ja, ja, nu har jag väl som vanligt retat upp någon men det bjuder jag på…

Bilder från jakten Alla ville jaga i stället för att plåta men en halvdag övertalade vi Torun att hålla i min kamera i stället för bössan så vi fick några bilder – tack för det Torun.

Håll till godo med de bilder som blev….

 

 

20 kommentarer till “Ripjakt, jägare och hundsportare…”

  1. Christian H skriver:

    Håller med dig fullständigt Anders. En oroande utveckling som kräver en åtgärd, men vilken?..

  2. Micke skriver:

    Instämmer helt. Jakthundar ska jagas med. Inte så dumt förslag att man själv ska fälla fågel på prov, då tror jag att många hundförare som går och suger på en visselpipa varje släpp skulle få problem =)

  3. Eirik T.V. skriver:

    Det er nok oppdretteres ansvar å passe på å kun selge valper til aktive jegere i stedet for hundesportsfolk som har prøveaktivitet som primæraktivitet og jakt som biaktivitet. At man løser jegerlisens er som nevnt ingen garanti for man er jeger! Det finnes jo endel eksempler på de som er så opptatt med prøveaktivitet at de ikke ”rekker” å jakte. Videre er det en fare for at det avles på prøvehunder som ikke har jakterfaring – det blir i mine øyne helt feil! Skal man drive hundeavl mener jeg at det som MÅ ligge til grunn for å ville avle på en hund er at den jakter så bra at man vil lage flere gode jakthunder. I tillegg må den selvsagt være nervefast, sosialt omgjengelig blant mennesker, trygg på seg selv og mangle uønskede aggressive tendenser. Deretter kan man selvsagt benytte prøveresultater til en evt avlsgodkjenning. Jeg hadde i alle fall snudd i døra hos oppdretter dersomom jeg hadde blitt gjort oppmerksom på at foreldredyr kun hadde hatt sitt virke på en prøvearena.

  4. Fredrik Z skriver:

    Underbart inspirerande att läsa dina inlägg Anders. Inspirationen ökar och tiden till nästa vorsteh krymper dramatiskt! Tack

  5. eva jonsson skriver:

    Citat:Det kanske är en utopi men om tendensen vi ser att fler och fler hundsportare tar över vår ras är kanske en möjlighet att förändra proven så det blir nödvändigt för provdeltagarna att fälla fågel själva på proven – en lite modifierad form av St Hubert: )jag tycker själv att de är ganska skönt när andra sköter skyttet-nog knepigt atthålla sig lugn o ha ögonen på sin hund under prov o hoppas att man kommer för fågel

    Jag tycker både som sen en lång tid vorsteh ägare, och sen en tid även uppfödare av rasen i olika omgångar. Att det är viktigt var hunden hamnar, för att varje hund ska få utvecklas på bästa sätt. Hur bor de? lägenhet, hus, gods,Möjlighet för hunden att följa på jobb.+ Stad , land, fjäll, skog. familj,övriga intressen så som hundkörning, Sbk dressyr, Är kvinnan i familjen sugen på en ny hund? En stordel av min uppfödning har gått till folk som inte är jaktprovs intreserade i första hand utan vill ha en kompis på fjället, skogen, och även då jag 92 hade en kull på 13 valpar- den bästa kullen någonsin,även sålde en valp tillen kvinna i västerås som ville prova att jaga rådjur, Essy jagade allt fågel, Rådjur,Älg andvändes där efter. Ingrid jagade ofta med kula.Glädjande nog är att många har återkommit o frågat om ny valp ex Gnarp borna där en ny tik gör jakterna med sin Husse av denn unga sorten ti´ll en fröjd. Jag tycker att valpköparkontakten är viktig, tips råd, julkort, men alla får man inte behålla kontakt med( vilket skedde i Alberts där en hund placerad hos en jägare sen 40-50 år,Han ville redan 2 dagen lämna i igen hunden efter hemfärd o utskällning av frun( hon halt) för att han kasta in valpen på 9 veckor som pissade som ett såll. o drog på älg jakt. jag har givet försökt få köpa igen denna hanne , dock utan resultat, Hunden står, är fälld fågel för,Skiter inkallning, jagar sig trött- o får då kopplas, Kan inte gå ikoppel, springer o söker som en galning- storgående. Ja ”Lilla Glittra# är inte ens i närheten av olydnad som denna hane. Ja detta tilltrots att de har haft denna hund sen den var9 veckor.gett tips om litteratur- din Anders.( sak väl tilllägga denna person är den enda som jag inte har känt till tidigare) ja de är svårt att alltid hitta duktiga personer o ibland drar man en nitlott.trist så var det i fallet med dessa 9 valpar, men 8 andra valpköpare ringer berömer, skryter o berättar om löpor, spår, stånd skickar bilder m.m Jag vet också av mina valpköpare så har en hel del haftsvårt att få köpa hund av etablerade jaktprovskennlar. Och då fått höra, Nej, Vi säljer inte till intejaktprovsintresserade, och där har dessa kennlar gått miste om rejält duktigt hundfolk även om de inte vill alltid synas på utställningar o prov. Att man i sina valpträffar låter sina deltagare prova o spåra, vattenträning, testa rallylydnad,hundkörning, kickbike är för mig en själklarhet. O för oss som bor i norr är ju vistelsen med hunden på fjället eller skogen, med förhoppning att få se lite fågel alltid drömmen den 25 augusti. Stor heder åt alla mina Valpköpare som går ut i markerna. o även de som testar att gå på prov!

  6. Petra Åberg skriver:

    Vi har startat våra hundar på prov i både Sverige och Finland och i Finland förväntas det att du har vapen och fäller för din hund i UKL och ÖKL, men även domare och skytt bär vapen. I EKL är det ett krav. Känslan på provi Finland är mer att man är ute och jagar som vanligt men har några med sig. Den känslan finns inte riktigt här hemma. Jaktproven borde likna riktig jakt mer! Man vill inte ha kommentaren att det syns att man jagar med sina hundar, när man går ett prov.

  7. anders skriver:

    Oj då, detta visste jag inte. Låter hur bra som helst…

  8. Casimir Wrede skriver:

    Anders, kan bara säga grattis till din fina kull och valpköpare. Samt att det vore bra tror jag om vi kan lägga ut hundsport eller jakt med våra raser på Facebook/vorsteh i Sverige för att debattera detta vidare då ämnet är viktigt. Eller vad tycker du själv? 
    Ciao
    Casimir

  9. Louise Jonsson skriver:

    Jag kan tacka min Vorsteh att jag 8 månader efter hennes ankomst nu både jagar älg, gris, rådjur och fågel. Hade jag inte köpt henne hade jag inte tagit jägarexamen och inte fått uppleva allt positivt som jakten för med sig. Hälsningar Louise numera jägare;-)

  10. anders skriver:

    Kul att höra från dig Louise
    Redan första gången du var här för på träning med din unghund tog det inte lång tid för mig att inse att du var ämnad att bli jägare. Att du sedan med den vilja och klokskap du har när det gäller hund kan komma precis vart du vill med den härliga hund du har är heller inte så svårt att förutse. Enda problemet med en sådan förare som dig är att du inte har en hund från vår kennel :-)
    Lycka till med både jakt och prov!
    / Anders L

  11. anders skriver:

    Hej Casimir
    Tack för att du kommenterar! Visst är ämnet värt att debattera, kan du inte lägga ut länken till inlägget i gruppen på Fb? Just nu är jag inte med i gruppen vorsteh i Sverige. Debatter om hundar och träning är alltid kul men då jag var med i gruppen var det mest gulliga hundbilder och typ tack och grattis inlägg. I och för sig kul men detta ser jag över hela Fb. Kanske gruppen har ändrat inriktning nu? Då vill jag så klart vara med på ett hörn…

    Lev gott / Anders

  12. Claes Hemberg skriver:

    Det föreligger onekligen en stor risk att vi får hundar som lämpar sig bättre som tävlingshundar än som jakthundar.
    Vi får inte glömma att en vorsteh skall vara en rubust jakthund som
    skall användas till lite av varje inom jaktens område.
    Risken är stor att vi får hundar i avsaknad av lite dj.anamma. istället för jakthundar som kan ta initiativ i kniviga jaktsituationer.
    Jag ser tendenserna i samband med mentalbeskrivningar.

  13. Cilla skriver:

    Hej! Intressant diskussion. Håller med i resonemanget kring att provverksamheten i så stor utsträckning som möjligt ska likna/vara praktisk jakt. Min upplevelse är att många domare dömer ”jaktbarhet” hos hunden och inte hur fint jag dresserat den. Om vi ändå upplever att det inte fungerar så i dagsläget att hundens jaktbarhet bedöms, så är det väl så att det är domarnas bedömning och de anvisningar de har som behöver ses över och förändras? Jag skulle kunna falla in under eran kategorisering som ” hundsportare”  då jag går prov med min hund, men ej har jägareexamen. Saken är dock att vi i vår familj är ett team där vi jagar tillsammans, jag för hund och njuter av spänningen och min sambo fäller viltet. Sen råkar det vara så att det är jag utan jägarexamen som går prov med våran hund. Så jag faller in i kategorin ”hundsportare” trots att våran hund till 99% används vid praktisk jakt vs prov.

  14. anders skriver:

    Hej Cilla
    Tack för din kommentar! Uppskattat av mig och hedrande för dig att du väljer att kommentera mitt inlägg här på min sida, där så väldigt många fler kan läsa det, än i en sluten grupp på Facebook som nu blivit fallet med många kommentarer till det aktuella inlägget.
    Vad du gör Cilla är ju att visa upp en jakthund på prov – det är ju självklart helt OK, det är ju det proven är till för! Jag är också helt övertygad om att er hund på sikt kommer att få betydligt större framgångar på prov än de rena hundsportshundarna.
    Många som kommenterat mitt inlägg och många som har mejlat mig om detta har missat kärnpunkten i det hela. Tveklöst är det så att vi får in fler och fler rena hundsportare i verksamheten – tveklöst är också att många jägare upplever detta som negativt. En och annan av dessa har slutat eller överväger att sluta helt med prov. Som jag ser det är vi då ute på väldigt svag is.
    Jakten har starka traditioner och är djupt rotad i den Svenska folksjälen och att vi behöver träning och prov för att utveckla våra jakthundar har vi starkt stöd för. Men aldrig, aldrig att vi kommer att få acceptans från samhället att hålla på med fågelutsättningar för att kunna idka någon form av ren hundsport eller tävling med de fåglar vi sätter ut. Ett antal jaktprovsdomare jag talat med är väldigt överens med mig om detta och också lite trötta på den hundsportshysteri som håller på att breda ut sig…
    Trevligt nog ser jag också en liten förändring på proven. Nu vill domarna att vi ska stå ett par meter från hunden när vi ska resa fågel – så jäkla bra. Då kanske vi slipper eländet med folk som måste ta sats flera meter bakom hunden och springa fram för att få hunden att resa, alternativt gå bakom och klappa i händerna. Båda delarna inte speciellt jägarmässigt och lite svårt att göra när man ska jaga över hunden…

    Måste också säga att jag definitivt inte har något mot hundsport – jag är uppväxt med hundsport, då inom SBK där sysslar man med det och kul var det…

  15. Cilla skriver:

    Håller med dig till fullo. Mitt problem blev bara att det kändes som att man var tvungen att ha jägarexamen och själv vara en riktig jägare för att inte räknas till hundsportare, men jag släpper den känslan. Ville bara nyansera det hela genom att berätta att våra hundar används praktiskt och är inskaffade för det ändamålet, men som en del i hundägandet tycker jag att det är roligt och lärorikt att gå prov. Känns iaf för mig att fler och fler domare faktiskt går på jakt under proven och premierar hundar med starka jaktliga egenskaper och inte fastnar i petitesser. Bra att du driver viktiga frågor, som denna, Anders!

  16. Hanna Holmberg skriver:

    Men tack själv! Jag har mycket att tacka dig för. Kul att du trivs i trakterna. Dock behöver du ju inte fälla alla mina fåglar 😉

    Den där tjurskallen ja – jag som lovat att inte berätta om hans varma hjärta eftersom folk då skulle tro att han var snäll ;-)Hjälpsam är han.

    Fälla för sin hund – var precis det jag försökte mig på att diskutera tidigare på din sida(http://landins-hund-katt.se/2011/12/om-fredrik-steen-mydog-och-otur-pa-jaktprov/#comments)

    Kände inte riktigt att vi tyckte lika då, men nu tror jag att vi gör det. Det är alltid lättare att prata om saker än att skriva, man förstår varandra så mycket bättre.

    Utan olika åsikter blir det ju sällan diskussioner. Diskussioner är oftast utvecklande. Därför är jag tacksam för alla som tar upp saker för diskussion samt ids kommentera både här och på FB.

    Skitjakt på er alla!
    /Hanna

  17. anders skriver:

    Hej Hanna
    Just nu har du väl fullt upp med barn och hundar men för många vore det nog en höjdare om du kunde fixa till ett par kurser uppe hos dig. Träningsjakt på fjäll och skog, kanske en mixad kurs med bådadera. Du kan jakten och du har visat att du kan hund. Många vore säkert glada över en sådan möjlighet och du själv får möjlighet att utvecklas genom att se ”och känna på” flera hundar.
    Ha en fortsatt fin höst, eller ni kanske redan har vinter,,,
    / Anders

  18. Johan skriver:

    Har man läst undersökningen om arvbarheten för resultat på vorstehklubbens jaktprov så inser man att det handlar om tävling och inte prov. 

    Johan

  19. anders skriver:

    Det ligger onekligen en del i vad du säger Johan, men en viss arvbarhet finns det onekligen och tar vi inte vara på det som är bra hos de bästa hundarna är vi nog illa ute. Utan jaktproven skulle vi få stora problem och var skulle vi annars få tillfälle att se många hundar i arbete…
    Att alla vill att den egna ögonstenen ska visa sig bäst av alla på proven är ju faktiskt en högs mänsklig egenskap och det kan man kanske på sitt sätt kalla tävling. Att det sedan delas ut priser till bästa hund på vatten, spår och så vidare gör ju sitt till för det här med tävlingstänket. Men ser man dessa priser som en liten uppmuntran för de som kanske jobbat lite extra hårt med träningen av sina hundar är det inte helt fel det heller…. Uppmuntran och beröm behöver både vi och hundarna…

  20. Hanna Holmberg skriver:

    Kurser – ja det är nog inte omöjligt på sikt. Gissar att man måste börja den långa vandringen för att få sig en bank av erfarenhet. Hundar har jag växt upp med, Gira är min första provhund och jaga har jag gjort på riktigt sedan 2007 = erfarenheten saknas till stora delar. Jag måhända vara pedagog, men det är en sak att kunna själv och en annan att få andra att förstå. Både människor och hundar är ju olika. Tack för förtroendet om att vara någon form av instruktörsämne :-)
    Lycka till med jakten och Riksprovet. Det var ju synd att vi inte fick mötas i år heller :-)
    /Hanna

Lämna en kommentar