Apporteringsdags…

Orkade inte vänta längre, lite trist att bara gå omkring med valpen och inte göra något. Testade med lite spontanapportering i dag och jodå, det finns ämne till en bra apportör i lilla Huldabadulda. Kommer att fortsätta med ett par tre apporteringsomgångar per rastrunda, precis som jag alltid gjort med mina hundar – varför ändra på ett vinnande koncept.  Då varje pass tar 10 -20 sekunder känns det inte speciellt betungade. Hela tiden fram till apporteringen siter kommer jag att köra med dummies av olika slag, att tidigt börja med vilt har jag slutat med. Det har ställt till lite elände för vissa hundar även om det ser gulligt ut på bild med en valp som apporterar vilt.Hulda har kul med apporteringsträningen, jag har kul och alla är nöjda och glada.

Stoppkommandot kände jag också att jag måste börja med, lite småjobbigt att hon inte kan detta när jag exempelvis vill ta ut en eller ett par av övriga hundar. Det blir liksom lite målvaktsjobb i dörren då och min kropp är inte så snabb att den kan stoppa en helvild pointervalp som vill ut… Självklart kör jag som vanligt med ”stanna – godbit” och inga krav än så länge. Även här blir det kanske tre pass per rastrunda plus några gånger om dagen inomhus när det behövs. Tidsåtgången är marginell och en femkilospåse med ”Roburgodbitar” räcker väldigt, väldigt långt…

Att kära hustrun i går frågade mig om jag trodde vi fått en valp med någon form av bokstavsbeteckningar säger kanske lite om hur Hulda är. Nåväl, bara hon kommer att gå lika hårt fram på fälten som hon gör inomhus så kan det bli riktigt, riktigt bra. Gissa om jag längtar tills vårträningarna hos Stefan Nilsson i Skåne…

En kommentar till “Apporteringsdags…”

  1. Espen skriver:

    Høres bare ut som om du har en morsom valp! :)

Lämna en kommentar