Tankar om instruktörer, domare och rapphöns
Sedan en dryg vecka har jag en träningshund här. Inte så ofta jag tar träningshundar numera, men en pointer jämngammal med min Hulda kunde jag inte tacka nej till. Att sedan denna hund och Hulda skiljer sig åt som natt och dag mentalt gör det hela än mer intressant – och inte helt lätt.
När jag jobbat några dagar med träningsgästen kom jag att tänka på en diskussion jag läste på Facebook om vad man kan kräva av en bra instruktör. Självklart tyckte många att en instruktör bör ha visat resultat med egna hundar men vad jag saknade och som övertygad om är att för att kunna bli en riktigt bra instruktör måste man nog träna några hundar av olika ras. Att ha ”lyckats” med en eller ett par hundar för några år sedan räcker inte. Det är ju dessutom inte bara en ras som kommer på kurserna. Åtminstone känns det nödvändigt och väldigt utvecklande för mig att med jämna mellanrum träna en ny individ och gärna olika raser. Ok – jag vet, att vara duktig dressör själv säger inte att man är en bra instruktör, och tro mig, jag är väl medveten om de brister jag har… Men det känns som det blir lite väl många som vill tjäna pengar på kurser utan att ha så mycket på fötterna. Å andra sidan har vi många instruktörer som verkligen gör skäl för namnet instruktör.
Domare
Vad som gäller instruktörer tycker jag också borde gälla domare. Helt klart är de domare som startar egna hundar på prov då och då betydligt trevligare att bli bedömd av än de som inte startat på prov på flera år. Det är allt för lätt att glömma hur det är att vara provdeltagare.
Rapphöns
Så mycket glädje vi har av våra rapphöns, dessa små trevliga fåglar. Att jag häromdagen kunde konstatera att en flock höns klarat vintern och finns kvar på maken kändes helt underbart. När jag skrev en rad om detta på Facebook hörde dessutom en jaktgranne av sig och meddelande att det fanns en flock även på grannmarken – så jäkla kul!
Varje år sparar jag också en del höns här hemma för att ge unghundarna fina träningsmöjligheter så här års. Och att nu kunna se och höra ett femtiotal höns i voljärerna som börjar göra sig till för varandra är ett vårtecken så gott som något.
Du är ju klok som vanligt Anders men en sak jag reflekterade över som kanske framförallt gäller instruktörer. Ett mått på kvalitén hos instruktören är ju hur det sedan går för dennes kursdeltagare när de ska ut på prov/jakt. Visst finns det förare som oavsett instruktör lyckas förstöra sina chanser men om man som instruktör lyckas få ut ett gäng på t.ex prov och det går bra för ett stort antal så får man kanske hoppas att det i någon grad speglar kunskapsöverföring.
Sjävlklart är det som du säger Jonas!
Det är ju det riktiga facit på hur bra instruktör man är – och visst blir man glad när man under hösten ser sina elever, kanske allra helst nybörjarna med sin första hund, gå till pris på proven.
Ja, mycket bra saker kommer från er båda!
Jag måste få tillägga att en instruktör, oavsett vad som instrueras, måste kunna coacha sina studenter.
En sak som jag upptäckt är att genom att coacha så tvingas jag som
instruktör, chef eller förälder att lyssna vilket gör att jag lär mig extremt mycket. Jag ser det som en viktig egenskap hos mig speciellt som instruktör att jag kan lära om och lära nytt.
H hur ej,
4 F, brukar man prata om i coachningsammanhang och generellt i ledarskap, förkasta/förklara/försvara/förstå – när man förstår hur motparten tänker – en del läser instruktioner, en del ser bilder snabbt, en del måste göra för att förstå, då brukar det hända en del. Som nybörjare, kombinationen se filmer, läsa bok och göra som (menar försöka) du säger, kan nog inte bli så mycket bättre.