Låt hunden lära sig själv att hantera fågel – ibland går det bra, ibland inte…

 

Snart försvunnen bland träden...

Snart försvunnen bland träden…

Som så ofta gäller det att inte tro på allt man läser och hör om hur man ska träna hund. Det är hela tiden olika individer vi jobbar med och även om jag svarar på mejl med frågor om tränings så är det alltid lika svårt och ibland ”farligt” att ge bestämda råd utan att se både hund och förare. Det blir lätt fel och fel som ibland tar lång tid att komma tillrätta med.

Att låta hunden själv lära sig själv att hantera fågel och utveckla sina naturliga instinkter kan vara ett klokt råd men det kan också missuppfattas och bli väldigt fel. Att låta hunden sköta sig själv i skogen och där utveckla sina naturliga anlag är ingen god idé. Vet att jag har skrivit om detta tidigare och brukar också varna för det på mina kurser, men då jag för några dagar sedan fick se ett praktexempel på hur fel det kan gå om man ger hunden fria tyglar i skogen får bli några rader igen.

 En ung strävhårstik, hade fått följa med husse på åtskilliga turer i skogen och där fått springa som den ville.  Alltså ofta utom synhåll för föraren. Mycket riktigt fick vi snart se att den hade utvecklat sina naturliga anlag… Den hade lärt sig finna fågel, den stod för fågel, kröp ihop och spände hela kroppen och efter några sekunder kastade den sig fram för att ta fågel. Hur naturligt som helst – det är ju ett byte som ska fångas… Som tur var tränade vi på riktig fågel som inte lät sig fångas. Den lilla tiken drev i stället fågel med ett riktigt hörbart och bra skall… Att den skulle lyssna på husses stoppkommando fanns inte på kartan. Beteendet att tjuvresa och gå efter hade satt sig rejält. Tiken hade rejäl jaktlust och var ganska hård så det kommer förmodligen att ta ett bra tag att komma tillrätta med detta…

 Som den gamle översten sa ”förtroende är bra men kontrollera är bättre” Med andra ord ett gott råd är nog att hålla unghunden inom synhåll för att kunna kontrollera vad som händer och vara beredd att ingripa om det blir fel. Säkrast och lättast är som alltid att låta hunden träffa på de första fåglarna på fjäll eller fält.

 Ögonkontakt in absurdum
Det finns några ytterst få tillfällen där jag kräver att mina hundar ska ha ögonkontakt med mig och ”fråga” vad som förväntas av dem härnäst.  
Först och främst är detta under dirigering när jag stoppat dem och vill visa vilken riktning de ska ta. Kanske också att jag kräver ögonkontakt när jag jobbar med en flaxig och okoncentrerad valp/unghund. Att valparna tar ögonkontakt är värt att uppmuntras med det får vara lite hejd på det…

Men jag börjar bli lätt trött på alla som kommer hit på träning och i stort sett vad de ska göra med hunden ställer sig och väntar tills hunden tittar på dem. Jo, jag vet, detta har de förmodligen fått lära sig på någon kurs. Ofta kan man ju läsa att hunden ska ”fråga om lov” för att få mat, gå ut genom dörren, göra si och göra så… Om någon tror att man genom detta blir en bättre ”ledare” för sin hund så tror jag att någon har väldigt fel. Åtminstone har jag lyckats bli en hyfsad chef för mina hundar trots att jag aldrig tillämpar detta. Som jag ser det är det ofta bättre att hundarna har fokus på fältet, fågel, apporten eller vad det nu kan vara. Men som alltid, alla jobbar inte på samma sätt och om man trivs med att hunden varje gång den ska göra något frågar först så visst – kör på…

En kommentar till “Låt hunden lära sig själv att hantera fågel – ibland går det bra, ibland inte…”

  1. Tommy Nilsen skriver:

    Men det var vel inte fel skrivit Anders, kanon bra!!!

Lämna en kommentar