Första gången med snö i luften på premiären...

Tillbaka igen efter en semestertripp norrut på ca 350 mil… På vägen upp blev det ett par dagars stopp i Moskosel där jag passade på att våldgästa en min nya bekant Tage med sin mycket trevliga irländska setter Chili.  Tage bjöd bland annat på en fin träningstur i skogen och med en skogsman som kan sina marker tog det mindre än fem minuter innan Dagny spikat den först orrkullen… Tack Tage för ett par fina eftermiddagar!

Garmin Astro
Tage körde med pejl på sin setter och jag vet att väldigt många av er som läser detta säkert har sett en Astro i funktion men det hade inte jag. Så givetvis passade jag på att prova detta elektroniska underverk på mina hundar, först ut för prov var Dagny. Efter några få minuter fanns det bara en sak i mitt huvud – en sådan här pryl måste jag bara ha och det så fort som möjligt! Tiden i skogen gick och Tage, som skötte pejlandet rapporterade hela tiden hur långt ifrån och var Dagny var. Oftast hade jag sett henne skymta förbi innan rapporterna kom men kul var det. Så kom ståndet – bråttom, bråttom bråttom… Jodå, vi hittade henne och en efter en av orrarna plockade hon upp ur riset. Efter ytterligare någon halvtimme började jag fundera och konstaterade att det lik förbaskat inte skulle bli något köp av pejl för mig inom överskådlig tid och varför det? Efter lite funderande kom jag fram till följande:

1. Med en pejl hade inte Dagny varit vad hon är i dag, knappast min övriga hundar heller.
2. Av de tre riksprov jag vunnit på skog, två ukl och ett ekl – hade jag nog fått nöja mig med ett i ukl med Cissi om inte Jana och Dagny haft sina fina rapporteringar.
3. För mig är tjusningen och spänningen med skogsjakten att försöka hålla kol på var hundarna är, njuta av miljön och kanske få uppleva den där härliga känslan när hundarna kommer fram och talar om att de funnit fågel. Att titta på en monitor har jag nog med under vinterhalvåret framför datorskärmen. Jo – jag vet man kan ha pejlen i ryggsäcken men dessvärre är jag rädd för att jag inte har den karaktären att inte använda den annat än i nödfall – grattis till er som har så bra karaktär!

Men visst är jag övertygad om att jag med en pejl på hundarna skulle kunna skjuta mer fågel om det nu var mängden kött jag var ute efter. Men tack nej, inte på bekostnad av kontakt och samarbete med mina hundar. Säkerheten då – ja med en drivande hund skulle jag tveklöst sätt på en pejl, men som jag ser det torde knappast en pejl förhindra några olyckor med de hundar jag jobbar med nu… Är vargen eller något annat otyg framme så sker det nog både med och utan pejl… Men som sagt kul var det men jag är inte lika imponerad längre över de som har framgång på sin skogsjakt om framgången skett med hjälp av elektronik…

Jukkasjärvi
Jukkasjärvi hundklubb hade ordnat ett läger där jag stod för en föreläsning på kvällen och ett par dagars träning. Dagarna i Jukkasjärvi kan sammanfattas helt kort med alldeles förbaskat trevligt!!! Träningsområdet och omgivningarna var helt suveräna, bor man där kan man helt enkelt inte misslyckas med sina hundar… Flertalet av förare och hundar på kursen låg på en nivå betydligt över vad jag väntat mig men förhoppningsvis kunde jag tillföra ett och annat ändå till den fortsatta träningen. Stort tack till Katja H och klubben som ordnat lägret och väldigt stort tack till er alla som var med – ni var helt suveränt trevliga att jobba ihop med!

Ripjakten
Även i år blev det Ammarnäs och det är bara att konstatera att årets jakt väl platsar bland de tre bästa ripjakterna jag haft genom åren! Suveränt väder, nåja kanske lite kallt första dagen med snö i luften, många och stora kullar med väl utvuxen fågel. En enda liten kull med pipkycklingar träffade vi på. Första och halva andra dagen petade mina kära hundar lite väl mycket fågel men efter att ha kalibrerat nosarna skötte de sig perfekt under övriga dagar. Dagny med sina 10 år är givetvis den som har de i särklass finaste fågelsituationerna även när det är riktigt besvärligt men Kickan och Jana ligger inte så långt efter – lite mer rutin så bör de kunna komma i samma klass. Jana gick kanske lite väl stort ibland men då och då lönade det sig. Kickans reviering i videt var svårslagen. Britta, pointern i flocken, hade nu förstått att hon var en Pointer och syntes då och då som en vit prick i fjärran – men fågel fixade hon…

Att det fanns rejält med fågel kanske bäst kan beskrivas med att jag på eftermiddagen den näst sista jaktdagen nöjde mig med att salutera den ripa som Kickan stod för och reste, tackade för mig och förklarade mig fullt nöjd med de fåglar jag fått och nöjde mig med att följa hur kompisarnas hundar jobbade den sista dagen… Nej – detta har nog aldrig hänt tidigare på någon ripjakt – men det ska ju finnas fågel kvar till de som kommer efter oss och också tills nästa år… 

En verklig PR–man
Om någon ska göra PR för mina kurser är det Martin Hallberg med sin vizsla Caesar. Martin började som helt nybörjare på min söndagskurs i våras, Caesar hade sällan alla fyra tassarna i marken samtidigt och nog såg det lite jobbigt ut i början men det blev bara bättre och bättre. Efter ett par dagars kurs med fågelträning på programmet veckan före jakten började Caesar förstå vad han var skapt för och då det var ett par platser lediga i fjällstugan fick Martin frågan om han ville hänga med – och som tur var tackade han ja…

Att för mig som instruktör se en nybörjare på sin först ripjakt sköta sig och sin hund så fint som Martin gjorde under veckan var en riktig höjdare. Att sedan på sin första ripjakt komma upp till en sådan fin jakt som vi nu gjorde är kanske också få förunnat.

Tack
Tack till Stig Martin Persson som flög in oss på fjället med sin helikopter! För er som vill uppleva jakt och eller fiske i Ammarnäs rekommenderar jag ett besök på http://www.ammarnasstugby.com/main.php

Tack också till Rune Tovetjärn som på ett sedvanligt förtjänstfullt och trevligt sätt lade ner en massa jobb på vår bokning och att svara på alla våra mer eller mindre omöjliga frågor!

Bilderna från ripjakten bjuder Torun Brate på – tack för det Torun! Obs – fler bilder om du trycker på tvåan…

12►

En kurs till helgen och sedan bär det iväg norrut… Jodå, det finns folk hemma som sköter om kvarvarande hundar, kaniner och fåglar…

Skitjakt på er allihop vi hörs om ett par tre veckor!

/ Anders L

Jag söker en jaktkompis...

Torun Brate, Herrskapets kennel, har en hanvalp kvar i kullen efter Gora. Mer om Gora och Toruns övriga hundar hittar du på hennes hemsida. De valpar jag jobbat med tidigare efter Gora har varit trevliga och bra hundar så jag kan med gott samvete rekommendera kullen.

Valpträffar kommer, som för Torun tidigare kullar, att hållas här hos mig.  Första träffen är planerad till den 26 september.

Så lätt det kan vara…
Med min svaghet för att börja tidigt med valpar var det onekligen en bonus att ha pointern Ilke, fem månader med på kursen. Ilke med husse Dagfinn och matte Aud hade nästan 200 mils enkel resa hit från Nordnorge och skulle kombinera semester i Sverige med kurs för familjens vorsteh och lite valpträning med Ilke. Ilke var lika lätt att jobba med som min Britta så det blev lite mer än vanlig valpträning.  Dagfinn och Aud kom redan på torsdag och efter några korta träningspass under fredagen lärde Dagfinn Ilke snabbt de viktigaste grunderna. Under lördagen fick vi se hur intresset vaknade för fågelvittringen och under söndagen var det nog fler än mig som imponerades av Ilkes klockrena fågeltagningar med stånd, resning, avance och stopp… Tveklöst kommer det att bli en fröjd att jaga över Ilke lite senare i höst!  Visst har jag sagt det tidigare – så lätt det är att få till en liten pointervalp…

Ibland är det bra att vara lite långsam med kommandot…
Ett blixtsnabbt beröm i rätt tid är alltid bra, en blixtsnabb korrigering i rätt tid är också bra, men bådadera är det många förare som har lite svårt för. Att däremot att blixtsnabb vråla ett stannakommando när fåglarna tar till vingarna har ser jag sällan eller aldrig några förare har problem med – och det är faktiskt ingen större hit – om man nu inte på sikt vill ha den trög avance…

Nåväl på mitt som vanligt mycket pedagogiska och lugna sätt har jag påpekat detta för en och annan förare under helgen och räknar nu med att jag aldrig kommer att se någon av hundarna som var här med en trög avance…

Första träffen för O–kullen, 3.5 månader, har avverkats i dag och allt såg helt Ok ut! Normala, pigga, trevliga valpar, och till min glädje valpköpare som hade lagt en riktigt bra grund för den kommande ovillkorliga jaktlydnaden.  Under dagen gick vi igenom grunderna för de viktigaste lydnadsmomenten, tittade på hur apporteringen ska påbörjas för att undvika de vanligaste misstagen och till och med lite fritt apportsök hann vi med. Hos valparna fanns anlag för spontanapportering, vilket alltid är trevligt, och som ni ser på bilderna här nere var det inte precis valpar med vattenskräck i kullen…

Nejkommando
Förvånansvärt nog hade flera av valpköparna redan nu ett fungerande nejkommando på sina valpar – bra jobbat!  Kommandot är inte helt lätt att få till på rätt sätt. Det ska ske blixtsnabbt och det rätta sättet är så klart som hundarna gör. Ser ni på några av bilderna här nere så ser ni hur en av valparna reagerar på ett ”nejkommando” och en korrigering av Britta som ville vara ifred där hon satt.

Jobba på med era valpar några minuter då och då under dagen men glöm inte bort frihet och lek – de är fortfarande valpar, även om det är ganska lydiga valpar…

Vem för och vem bestämmer farten
Dansbandsveckan har ju varit aktuell nu i sommar och precis som när man dansar är det när man går på jakt med hunden, någon ska föra. Åtminstone var det så förr när jag var ute och dansade. När jag är ute med mina hundar vill jag gärna själv vara den som för och också bestämma farten framåt över marken.  Att springa framåt i marken för att se var hunden tar vägen leder för det mesta till att man ganska snart för en hund som bestämmer var det ska jagas och så småningom skiter den i att hålla koll på föraren i trygg förvisning om att denne kommer efter om en stund. Ofta leder det också till att man tappar en hel del intressant mark. Nej – om hunden vill dra iväg för snabbt ser jag nog till att påminna den om att det finns mark som ska avsökas på närmre håll eller också går jag helt enkelt tillbaka i marken eller åt någon annat håll för att ”tvinga” hundrackan att hålla koll på mig och förstå att det hela blir så mycket roligare om vi jagar tillsammans.

Maxfart
När jag har haft lite väl mycket att göra här hemma och känner att jag inte riktigt hunnit med hundarna tar jag ibland fram fyrhjulingen och tar med dem på en tur över markerna. Ett sätt att få dem rejält motionerade utan att jag behöver riskera att slita ut mig – ok, jag erkänner, det är förbaskat kul också… Jag kollade runt lite på nätet för att få svar på vilken maxhastighet hundar av våra raser kan prestera men nog blev jag lite tvivlande när jag såg inlägg där det hävdades att en vorsteh kan komma upp i 65 km/h. Kanske har jag väldigt långsamma hundar för i hastigheter upp till 40–44 km/h hänger de med men sedan kommer de obönhörligt på efterkälken. Jo – jag har kollat även med gps för att få rätt resultat.  Pointern är aningen snabbare mina vorsteh men det är marginellt . Men eländes elände kompisens münster är minst lika snabb…

Kul om någon annan som har kollat upp farten på sina stående hundar vill komma med en kommentar till detta. Jag förmodar att det finns gott om skoteråkare som har koll på vad deras hundar presterar i fart…

Lite kul
Som alltid inför jakten är det så klart ett absolut måste att köpa något nytt i kläd eller utrustningsväg – någon som känner igen sig? Nåväl i år var det nya byxor som skulle införskaffas. Många av norrmännen som kommer hit använder Lundhags byxor och har också gett dessa väldigt gott betyg så någon butik inom rimligt håll som hade dessa var vad jag sökte efter på nätet. Lite kul var det då jag fann http://www.maximalfritid.se/shop/ . Det visade sig vara en av grannarna, ett par kilometer från mig, som hade dragit igång en internetbutik. Byxorna fanns i lager och mer därtill och dessutom till hyfsade priser. Byxorna är provade och känns alldeles förbaskat bra, hur det håller återstår att se…

Det var inte så många här på andra träffen med de som var här visade den rätta viljan och hade också jobbat med sina hundar och gjort det bra! Det tog inte lång stund innan alla förde sina hundar utan koppel trots rejäla störningar. Förarna såg också till att tala om för de valpar som behövde det vad ett stoppkommando betyder och vid testen i kaninhägnet fungerade också stoppet fullt acceptabelt. Bra jobbat med era valpar!

Fågelsituationer
Vid nästa träff är det fågelsituationer som gäller. Ni som var här kan nu med gott samvete låta era hundar komma för fågel. För er som inte var här och ändå vill komma nästa gång gäller att stoppkommandot ska fungera om ni ska kunna släppa era hundar. Om inte är det kanske inte så meningsfullt att komma hit!   Det är fågelsituationer som gäller och jag har inga möjligheter att gå tillbaka och ägna dagen åt lydnadsträning. Visst – man kan använda lina på hunden men i de marker jag har är det mer eller mindre hopplöst att springa omkring och leta fågel med en hund i lina och att släppa en hund med lina på sig är inget jag rekommenderar. Mer än en hund har fastnat med lina med skador som följd. Ja men man kan koppla när hunden står hör jag någon säga – visst, men hur sannolikt är det att en unghund står för sina först fåglar utan att stöta dem? En eftergång med släpande lina är ingen större hit…

Och glöm nu inte inför den fortsatta träningen inför nästa träff att det är berömmet när det lyckas som är det viktigaste!!!

Joni Viitanen
Vännen Joni har jag skrivit om tidigare, under ett par dagar har han varit här på besök för trevligt umgänge, hundsnack och någon timmes gemensam träning. Utnyttja folk är jag bra på så givetvis passade jag också på att låta Joni visa en del moment på valpträffen vilket jag är övertygad om uppskattades av dem som var här. För er som inte vet vem Joni är så titta in på hans hemsida http://www.stulander.se/

Nästa anhalt för Joni blir mässan i Fäviken där han ska visa hur mycket trevligare jakten kan bli med lydiga jakthundar…

Bilderna ni kan se är det Torun som bjuder på.

I helgen träffade jag Philippa och Stoya igen. Nu tillsammans med Stoyas sju månaders valpar och respektive hussar och mattar. Under helgen tränade vi det mesta som ska till för att valparna ska fungera som jakthundar i höst. Det var trevliga lättjobbade och mycket harmoniska hundar jag fick se. Att jaktlusten fanns på plats såg vi snart i kaninhägnet – kanske till och med lite väl mycket jaktlust för en och annan förare…

Under ”lediga stunder” passade vi på att köra ett och annat fullbruksmoment med Stoya och nog skulle jag kunna sätta en peng på att hon kommer att gå till pris på fullbruksprov. Vattenjobbet jag fick se var helt klart bättre än vad jag brukar presterad med mina egna hundar. Kanske det är dags att börja fundera på det här med föremålsbelöning när jag tränar dirigering…

Hedersomnämnande
Ett stort tack till alla er som var här och för ert goda humör även när regnet vräkte ned under söndagen. Ett extra hedersomnämnande måste jag ge till Madde och Rosanna, ni var helt suveräna med era hundar, glöm nu bara inte det viktigaste – se till att jaga så mycket ni bara kan med hundarna…

Alla som var här kom inte med på gruppbilden men en bild på sidan får det bli ändå…

Björntjänst
Vi kunde så klart gjort det lätt för oss och ordnat provet på mitt eget vatten där vi tränat under våren.  Men jag är ju inte känd för att göra det lätt för mina kursdeltagare så vi ordnade provet på ett nytt vatten. Som jag ser det är det att göra deltagarna en björntjänst att ordna prov på samma vatten man tränat i. Hur svårt är det att hämta hem måsen i samma vass där den legat vecka efter vecka under träningen, eller att få unghunden att gå i på samma ställe den gått i gång efter gång? Nej, alla ni som fixade vattnet i går har verkligen presterat något med era hundar och kommer att ha betydligt bättre förutsättningar att det går bra när ni kommer prov på främmande – kanske en känsla som kan vara bra att ha i ryggen när ni kommer på ett riksprov och har fått en nia i fältbetyg och står där och ska göra vattenjobbet…

Vad som kan bli bättre
Resultatet var som sagt bra, Birger är en rutinerad domare som dömer enligt reglerna men också ser det hela jaktmässigt, precis som det ska vara. Men en sak som jag lik förbaskat inte var riktigt, riktigt nöjd med var avlämningarna av viltet – nog har jag tjatat om detta? Ok – ingen fick något neddrag för detta nu men slarvigt var det på många håll och det kan bli bättre! Nog är det retfullt att kanske tappa en ”pinne” på en sak som är så enkel att bättra på… Ja, jag vet, jag ska alltid ha något att klaga på, och jag vet också att även mina hundar kan slarva…

Bästa hund
När jag frågade Birger om vilken han ansåg vara dagens bästa hund blev det en bra stunds funderande. Det var många fullt likvärdiga hundar men till sist föll valet på Skogs Kira med sin förare Karl–Oskar Lund. Det valet var även mitt val och anledningen till valet var just de mycket fina avlämningarna. Vad var det jag skrev här ovanför…  

Grattis igen
Jag får massor av mejl från valpköpare och kursdeltagare som fixat sina eftersöksgrenar i år och det är jag glad för och tycker är skitkul, men jag orkar helt enkelt inte lägga ut namn och bilder på alla. Men ett stort Grattis ska ni ha allihopa!!! När förstaprisen kommer på fält, fjäll och skog – ja då ska jag försöka lägga ut det på sidan, och när era hundar får sina jaktchampionat – ja då lovar jag att lägga ut det på sidan…

Bilder blev det inga
Vi har filmat vid varje kurstillfälle under söndagskursen och det var vad jag ägnade mig åt även under provet. Med andra ord har jag inga bilder att lägga ut men kanske kan det bli en trevlig film att titta på så småningom.

Ännu en uppfödare som ställer upp
Kul var det också under förra veckan då Helena Thulin, kennel Solvallen, var här med några av sina valpköpare. Lugna behärskade hundar med var sin mycket trevlig förare i kopplet! Kul med uppfödare som satsar på sina valpköpare och tar med dem ut på träning – en bra satsning för framtida jakt och prov. Tack för att jag fick har er här!!!

December är det som gäller
Redan nu är det många uppfödare som hört av sig och vill planera någon träning inför våren 2011,om ni är fler som har de tankarna så var snälla och vänta några månader och mejla mig i stället under december månad. Just nu är det fullt upp med träning och jag orkar helt enkelt inte börja planera för nästa säsong… Ett gott tips är också att ni har en plan B, jag kommer inte att kunna ta emot alla som vill komma men på min länksida finns det länkar till många duktiga instruktörer runt om i landet prova gärna att höra av er i tid till någon av dem.