Var är alla djurvänner och vargkramare?
Att döma av tidningarnas insändarspalter så är landet fullt av djurvänner och vargkramare så jag är lite förvånad över att jag inte sett till några nu när de behövs som mest. Det är många timmar som vi jägare lägger ned på att köra ut foder till djuren i skogarna denna svåra vinter. De grannar och skogsägare jag talat med hade inte heller sett till någon i markerna men det är väl både lättare och billigare att skriva insändare än att göra verklig nytta… Och nej – jag lägger inte ut ensilage till rådjuren för att få skjuta fler rådjur – det var väldigt många år sedan jag jagade rådjur, men när man ser hur tufft de har det nu så kan man helt enkelt inte låta bli att hjälpa till lite.

Under hemresan på lördag, stannade jag till efter vägen där jag stämt möte med en nybliven Bretonägare som ville köpa några filmer och det var efter detta jag kom att tänka på att vargen faktiskt gör en del nytta… Ok – det beror kanske lite på hur man ser det. Bretonägaren jag träffade på hade tidigare jagat med stövare och att släppa en stövare i skogarna där det nu finn varg är ingen hit. Valet föll i stället på en stående fågelhund och det är faktiskt många jag träffat på som gjort precis samma sak – lagt ner stövarjakten och skaffat en stående.  

Under många år jagade jag med stövare själv så jag har så klart full förståelse för problemet med vargarna men om man nu ska anstränga sig för att hitta något positivt så nog är det kul att fler får upp ögonen för hur trevlig jakten över stående hundar är…

Föreläsning
Om nu någon av er bor i närheten av norska gränsen i Värmland har ni inte så långt att åka för att komma på den föreläsning jag ska hålla i Eidskog fuglehundklubb fredagen den 26 mars – välkomna!

Landinarnas Kickan. Foto Torun Brate

Om ni nu kollar på OS har ni säkert hört att fler av våra superidrottare får hjälp med mental coaching vad jag funderar över är om inte det vore på sin plats för fler av oss hundförare också… När jag hör folk berätta om sina fågelsituationer och när jag läser på olika hemsidor på nätet om alla fantastiska fågelsituationer avslutar väldig många med ”han/hon var lugnt i flog” eller ännu ett strå vassare ”komplett lugn”. Att vovven fått ett stoppkommando är mer eller mindre underförstått.  Men att hunden respekterare fågel i luften ska ju vara en självklarhet om vi släpper hunden på jakt eller fältträning och inte mycket att orda om.

 Kanske är det så att fler förare borde ha det mentalt programmerat att det ska vara självklart att hunden ska respektera fågel i luften. Om det vore så kanske både den förberedande träningen och också reaktionen på om det inte fungerar någon gång bli mer bättre. Fundera lite på det…Visst jag skriver säkert samma sak någon gång men då är det förhoppningsvis en valp eller unghund som har haft sina första fågelsituationer men om jag skriver eller säger så när det gäller en vuxen hund så lovar jag att skämmas lite och försöka ställa om mig mentalt…

DKCH Bommelunds Nimbus

Jana är nu parad med DKJCH DKCH Athos, omkring 18 april hoppas vi på valpar… Hanhund till Kickan har vi äntligen bestämt oss för och valet föll på DKCH Bommelunds Nimbus.

Nästan hela gruppen samlad...

Första kursen för säsongen är uppstartad och för mig har detta alltid betytt att våren är här. Trots snö och kyla blev det en härlig dag. Första kurstillfället är alltid lite nervöst – finns det några problemhundar med i gruppen? Eller några förare som borde hållit sig till akvariefisk eller frimärkssamling i stället för att skaffa hund? I dag var det lugnt! Trevliga helt normala hundar och trevliga förare som verkade ha den rätta viljan att komma framåt med sina hundar. Trots att det var unghundar hade många förare redan kommit långt med grundlydnaden. Peter Nilsson och jag har en kul och härligt kurs att se fram mot! Förutsatt så klart att alla har gjort sin läxa tills nästa kurstillfälle… Var det någon i gruppen som kände lite press på sig nu…

Vilma - ny medlem i flocken

Scenariot var att jag satt i fåtöljen och slappade. Bredvid mig, på sina dynor, låg alla mina fem hundar och slappade om möjligt ännu mer. Lilla Vilma, nytillskottet i flocken hade nyss vaknat och ville uppenbarligen ha lite mer action. Hon går fram och försöker få igång Britta, min pointer nu ett år gammal. Än en gång får jag se i stort sett samma förlopp som jag visar i början av min valpfilm. Den försynta lilla Britta lyfter på överläppen och låter höra ett morrande ”nej – stopp där”, Vilma bryr sig inte utan tar ett skutt framåt.  Ja, ni vet vad som händer – en snabb korrigering från Britta i form av ett förvånansvärt väl avvägt bett över nosen på lilla Vilma som pipande kilar ut i köket. Förvånansvärt skrev jag för att Britta är så pass ung som hon är och ändå anpassade sin korrigering till storleken på en liten ”noffevalp”. Som vanligt tar hundarna i lite mer än vad jag skulle ha gjort men så blir resultatet oftast bättre och det brukar räcka med en enda korrigering.

Enligt köttbullemaffian och mjukismuppar i allmänhet jobbar alltså Britta, precis som jag själv, med gammalmodiga metoder. Vilma och för den delen de flesta av mina hundar som varit ute för samma sak borde egentligen vara helt förstörda nu. Konstigt nog så verkar de inte speciellt förstörda, vi trivs ganska bra tillsammans och jag är övertygad om att Vilma kommer att smälta in bra i flocken…

Jana kommer att paras under nästa vecka
När jag ändå är i farten med att uppdatera sidan kan jag passa på att tala om att Jana löper. Vi kommer att ta ett blodprov och förmodligen blir det parning i slutet av nästa vecka.

Apropå vårträning

Strax efter årsskiftet börjar många av oss hundvänner att längta efter, och planera vårens träning, inte minst de som har fått eller väntar på sin första valp.  De sistnämnda är de som förhoppningsvis kommer att bli nya medlemmar i klubben och dessa borde vi så klart vara rädda om. De flesta söker information om träningstillfällen på nätet och informationen om vårens träning och träningsgrupper borde ha legat ute för flera veckor sedan – ingen blir så mycket gladare, eller hjälpt av att läsa om föregående års träning.

Första kontakten är viktig
Många nya hundägare som vänder sig till mig får tipset om att gå in på lokalklubbarnas hemsida och kontakta någon i klubben för att få reda på vad som är på gång i vår. Dessvärre får jag ibland mejl tillbaka som säger att responsen hos en del av lokalklubbarna har varit mer eller mindre obefintlig. Ett citat från senaste mejlet jag fått:
”Har faktiskt kontaktat SVK XXXX flera gånger & när jag först ringde fick jag veta att dom alls inte hade nån träning utan XXX berättade att dom flesta gillade att träna själva. Sen har jag mejlat flera gånger utan att ens få svar. Trist, men fler har tydligen råkat ut för samma sak. Enligt några handlar det om vilken ras man har”

Vill vi ha fler medlemmar så får det så klart inte gå till så här, har man inte tid själv tar det inte många minuter att hänvisa till någon annan – det brukar inte vara brist på folk som vill ha sällskap på sin träning under våren och förmodligen är villiga att introducera någon nybörjare i den fantastiska hobby vi har…

Men visst är allt jobbigare på vintern...

Apportering har skrivit om tidigare men när jag än en gång har läst igenom alla kommentarer om ”våra misstag” måste jag skriva några rader till om apportering. I några kommentarer kan vi läsa om att förarna korrigerat för hårt under apportering och därmed fått rejäla bakslag. Kanske kan det vara så och en sak är säker – att öka hårdheten i korrigering under apportträningen gör inte att man kommer snabbare framåt. Apportering kan fresta hårt på tålamodet och många, inte minst jag själv, har mer än en gång förlorat fattningen och tagit i åt helsike för mycket. Ok – det är så klart inte alls bra men som jag ser det är det, åtminstone om vi bara ser till resultatet, inga problem – förutsatt att tajmingen är under full kontroll med korrigering och beröm precis i rätt tid!

Av alla de hundar som kommer hit där apporteringen misslyckats är det nog så att det är den där ack så svåra tajmingen som brister och inte att någon tagit i för hårt. Men självklart – tar man i för hårt och dessutom i fel ögonblick – ja då har man åtskilliga veckors merarbete framför sig med att återställa förtroendet hos sin hund.

Era kommentarer kommer inte att synas direkt på sidan, samtliga kommentarer måste godkännas av mig först. Detta av den anledning att jag vill förhindra inlägg som inte hör hemma på vare sig min eller någon annan sida.

Frågor
Det kommer också kommentarer med frågor av allehanda slag, inget fel på frågor men dessa tar jag mig friheten att svara på själv direkt till frågeställaren och det enklaste är att mejlar mig i stället för att skriva en kommentar.

Varför inga frågor?
På nätet finns en uppsjö av forum där frågor ställs och besvaras – inget fel på det, tvärtom.  En del av dessa är riktigt bra. Men dessvärre finns det väldigt många som är pigga på att hjälpa till att svara på frågor om problem med våra stående hundar utan att ha någonsin ha tränat en stående hund, åtminstone inte med framgång.  Enligt min uppfattning kan dessa hjälpsamma människor ställa till det rejält för nya hundägare. Med detta menar jag inte att jag är den ende som kan svara på hundfrågor men om sidan skulle urarta till någon form av frågeforum skulle det helt enkelt ta för mycket tid för mig att hålla koll på allt som inte känns riktigt seriöst.

Ingen censur av kritik
Att jag vill godkänna kommentarerna ska inte ses som att jag vill förhindra kritik! Det är fullt tillåtet att komma med kritik av allt mellan himmel och jord och det gäller även mig, vår uppfödning, mina kurser, träningsmetoder eller vad ni nu kan hitta på att kritisera.  Men här vill jag nog gärna att man står för vad man skriver med sitt namn – Kritik från helt anonyma människor har jag alltid haft lite svårt för oavsett vad det gäller.