Att anordna träning är det många som gör nu för tiden, en del av dem kan jag rekommendera och en del inte…

Men med väldigt gott samvete kan jag rekommendera fullbruksträningen på Hedängens kennel. Ni som anmäler er och får en plats där kommer garanterat att få en hel del bra tips om vad som krävs av hundarna på ett fullbruksprov, hur ni ska träna era hundar och också en väldigt, väldigt trevlig helg. Instruktörerna som medverkar är rutinerade och har så klart själva pris på fullbruksprov. Med andra ord anmäl er till träningen om ni vill utvecklas tillsammans med era hundar!

/ Anders L

Intensiv vecka för mig och en viloperiod för hundarna…      
Nu till helgen blir det en intensivkurs här hemma och innan jaktmässan på Tullgarn i nästa vecka ser jag fram mot ett par intressanta dagar på Öster Malmas jaktvårdsskola där jag, tillsammans med Sten Christoffersson ska ha ett par kursdagar med de blivande viltmästarna.  

Queen och de övriga hundarna får stanna hemma och träna passivitet tillsammans med Christine och övriga djur. Det har ju varit en ganska intensiv period med träning för Queen så jag gissar att en dryg veckas vila från all träning passar ganska så bra. Precis som vi behöver hundarna varva ned då och då – allt går så mycket lättare sedan.

Det går allt bättre med att få Queen att förstå att det är husse som vet var viltet ligger, men än är jag långt ifrån nöjd med hennes förmåga att ta dirigering. Mer träning på land är vad som gäller och att hitta på ”nya” övningar är ett måste.

En övning som jag tycker har gett en hel del är att sätta upp fyra markeringspinnar, eller några lövruskor, i en rät linje med 20-30 meters mellanrum. Lägga ut ett vilt 20 meter till höger om den första markeringen, ett vilt 20 meter till vänster om den andra, ett vilt till 20 meter till höger om den tredje och ett vilt 20 meter till vänster om den fjärde och sista markeringen och också ett vilt alldeles intill den sista markeringen.

Det bästa är om du har vinden från vänster sida, om du lägger ut viltet som jag beskrivit.  Ställ dig 20-30 meter framför den första markeringen och skicka hunden rakt ut för att plocka in viltet som ligger intill den sista markeringen. Inte helt lätt, hunden kommer att få vind från viltet som ligger vid sidan på vägen ut. Men det är ju träna vi ska göra. Ett stoppkommando och utkommando om jycken vill avvika från kursen… När detta vilt är inne skickar du rakt ut igen, stoppar vid den första markeringen dirigerar åt höger och plockar in det viltet och så vidare…

Till att börja med är det kanske bäst att du följer med framåt under övningarna så inte hållet blir för långt, det vill säga precis som vanligt – börja på nära håll och öka svårigheter och avstånd efter hand.

Sommarmotion
Dirigering i all ära men det fria apportsöket får vi inte glömma bort, det är dessutom ett perfekt sätt att under den här tiden på året låta hundarna få motion både för kroppen och själen. Det går alltid att hitta någon plats där man inte riskerar att hunden stör det vilda. Förutsättningen är så klart att vi har lydnad på hunden om vi ska kunna ge den frihet. Att springa fritt är givetvis den alla bästa motionen för våra fyrbenta kompisar. Simning, cykelturer och när jag är trött, en rejäl sväng med fyrhjulingen efter skogsvägarna är inte så tokigt det heller…

Träningsgruppen jobbar på…
I går var det dags för andra träffen i vår lilla trevliga träningsgrupp. Nytt vatten och en stenig igång, som var något nytt för Queen, var helt klart nyttigt. Hon klarade ett relativt lätt elitvatten men med tvekan vid igången och ett halvdant vinggrepp på truten blev det ingen tia på vattnet… Spåret med en räv som luktade som den varit död väldigt, väldigt länge fixade hon också men tvekade en bra stund och tog en sväng fram till spårläggaren innan hon tog räven. Det vill säga ingen tia på spåret heller… Spåret låg på ett hygge så jag kunde se slutet men jag valde att inte ge några kommando när jag såg hennes tvekan vid räven och bestämde mig i stället för ett utvecklande samtal med henne om hon skulle kommit tillbaka utan räv – men som sagt det behövdes inte denna gång.   Men det gäller att ha ögonen på vad som händer framöver, fler spår där jag ser slutet vill det till. Ok – kanske jag kräver lite mycket av en unghund på dryga 9 månader men så länge hon tycker det är kul ser jag inga problem med det. Fler av de andra i kullen är också långt fram när vi pratar apportering…

Rävarnas vara eller icke vara…
Med dvärgbandmaskens intåg kanske det kommer att minska på rävarna vid proven framöver vilket jag tycker är lite trist. Räven är ofta det som skiljer agnarna från vetet. I och för sig är en gås på 4-5 kilo väl så svår att bära för hundarna men lik förbaskat är det räven som vållar mest problem. För Queens del är det tvärtom. En grågås på fyra kilo har hon betydligt större problem med än räven än så länge. Allt som oftast glider den ur munnen på henne men så småningom lär hon sig förhoppningsvis att greppa halsen eller vingknogen…

Mina kursdeltagare blir bara bättre och bättre, kul i och för sig men som vanligt gäller det att skruva upp svårigheterna om det ska bli riktigt bra. Jodå, min Queen behöver också ställas inför lite större svårigheter och så dum är inte den lilla damen utan att hon lätt räknat ut att i vattnet är det lite svårare för mig att korrigera en olydnad. Vi jobbar på detta ”lilla” problem…

En boj som ligger i vattnet har ställt till det för mer än en hund på elitvattnet, så även diverse annat som flyter omkring i sjöarna och som skräpnissarna inte orkat ta med sig hem. Våra hundar ska ju apportera vilt och inget annat och genom att lägga ut lite smått och gott på vägen ut till viltet under träningen har vi alla möjligheter att både träna dirigering och lära dem att det är vilt och inget annat som vi vill ha in. I och för sig är det pant på petflaskorna men ändå – hur kul är det att stå på ett prov och få se hunden komma ut ur vassen med en flaska… Min gissning är att inte alla domare är lika snälla som den domare som lät hunden göra om provet när den kom upp med en boll ur vassen…

Tips – förankra flaskor och bojar med ett litet ”ankare” så har du dem kvar där du vill och det blir inte lika lätt för hundarna som syndar att ta dem med.

I brist på vilt tränar jag ibland med dummies i vattnet, oftast försöker jag förse dem med måsvingar eller något annat som åtminstone ger lite ”viltlukt”. Att droppa blod på dem är också en variant. Men visst, ska vi vara riktigt duktiga så är det vilt vi ska ha och gärna en variation mellan trut, and, ejder, gås och vad vi nu kan hitta på.

Ok – mina vänner kursdeltagare. Nu vet ni vad som väntar nästa gång ni kommer hit – träna på….

Med tanke på att jag lever på att hålla kurser är kanske rubriken lite konstig. Men så här tänker jag. En eller ett par kurser är så klart hur bra som helst för den som har sin första stående hund. Om det är en kurs värd namnet borde man på en kurs eller två ha lärt sig hur man ska jobba med sin hund.  Att sedan fortsätta att springa på kurs efter kurs lär inte tillföra så mycket mer än en tunnare plånbok. Tvärt om vill jag påstå, kurser kan bygga stress för hundarna om man inte ser upp.

 En träningsgrupp ger ofta mer än en kurs och kostar inte en krona… Vadå – hittar ingen träningsgrupp… Men det är väl inte så mycket svårare än att dra igång en. Det finns säkert många som vill hänga på. Sex personer i en träningsgrupp tycker jag är lagom, då blir det gott om tid för alla att träna både vatten, spår eller vad det nu är som behöver tränas. Alla hjälps åt med råd och dåd, dra spår, kasta mås och allt vad det är. Byter ni sedan träningsområde och vatten mellan träffarna kan det bli hur bra som helst.

 Är det nu någon som är ny på det här med stående hund och inte har koll på några träningskompisar i närheten så upplåter jag gärna lite plats på den här sidan om du vill skriva ned en liten efterlysning av träningskompisar – eller varför inte prova på facebook eller gästböckerna på lokalklubbarnas hemsidor.

Förtydligande
Oj oj, såg just nu att ett litet förtydligande kan vara på sin plats. Med träningsgrupper menar jag ett gäng hundvänner som tränar i egen regi. Ser att en del klubbar använder benämningen träningsgrupper för sina sammankomster med kursledare där det då också självklart kostar en slant att vara med…

Bra tankar hos Weimaranerklubben
SWEIK hade trevligt nog bokat vårt kurstorp och vår anläggning för en helg med bland annat styrelsemöte och funktionärsträff. Vid snacket runt bordet på kvällen fick jag höra att klubben funderar på att komma ut med en enkät vid sina prov för att få lite feedback från provdeltagarna om tankar kring hur proven har varit – positivt och negativt. Vill vi ha mer folk på våra prov är det givetvis ett stort plus att tar reda på vad folk tycker och ett bra sätt är att ställa rätt frågor och få svaren på pränt…

 Kul också var att höra att det som SWEIK uppfattat som det som gett allra mest för att få mer folk ut på proven var exakt samma sak som jag propagerat för i många år – utbildning!  Här har SWEIK en bra grej som de kört i många år. Ett läger för hela klubben med ett rejält gäng instruktörer som hjälper till och i samband med lägret ordnas det också med möjlighet för att de som vill kan gå viltspårprov.

 En lite svindlande men kul tanke är att anordna motsvarande läger för alla i vorstehklubben och förlägga detta någonstans mitt i landet, någon långhelg skulle passa bra… Nog skulle jag tro att en sådan samling med möjlighet till träning och diskussioner med instruktörer från hela landet skulle ge en hel del för medlemmarna och kanske få mer folk ut på prov…

 Queen på viltsspår…
Äntligen – Queen har nu fyllt nio månader, vilket är den ålder man får starta anlagsklass på viltspår och det gjorde Queen och jag i dag. Cecilia Linder Carlsson dömde spåret på trevliga marker och gav Queen ”med beröm godkänt”. Skönt att redan nu ha fixat detta och kunna koncentrera sig mer på annan träning!

 Aldrig tidigare har jag börjat med spåret så tidigt med någon valp. Jag har alltid velat se vad de duger till på fälten innan jag börjat med viltspåren. Men tveklöst rekommenderar jag alla att starta tidigt, och också göra anlagsprovet.  Allt går så otroligt mycket lättare och snabbare om man börjar med en valp/unghund än om man börjar med en hund som fått jaga ett par år först. Nej – att lägga några viltspår gör inte att de söker med lägre nos senare i höst…

En sak till om nu någon inte vet det – anlagsprov viltspår är ett måste att ha klarat av om hunden så småningom ska kunna bli jaktchampion. Dessutom gissar jag att många tänker använda sina kontinentala hundar till eftersök också och då är det så klart ett måste att jobba på i spårskogen…

Queen och utkommandot…
När jag ändå är igång kan jag rapportera att min lilla Queen som är så himla positiv att jobba med verkar ha vissa svårigheter med att ta till sig vad jag försöker lära henne om utkommando och dirigering. Ok – jag vet, det är säkert jag som har svårt att förklara vad jag vill. Jag har hittat på en del nya övningar och tränat detta mer än vad jag gjort med någon annan hund men det är en bra bit kvar ännu tills jag blir nöjd – om jag nu någon gång blir det med dirigeringen för Queen… Nåväl, skam den som ger upp – jag vet hur jäkla bra det är med en fungerande dirigering och ett bra utkommando så jag får väl jobba på.

Vår egen träningsgrupp
Första träffen i går kväll och allt fungerade som det var tänkt. Spår och vatten stod på programmet. Ofta är svårigheten, inte minst vid vattnet, att lägga sig på en lagom svårighetsgrad för den hund man har i kopplet. Inte för lätt, då ger det inte så mycket, men inte heller för svårt – då får man simma och det är kallt i vattnet så här års…

 Nåväl ingen behövde simma i går kväll och jag gissar att alla var ganska nöjda med sina hundar – nästa gång byter bi område och vatten och ökar svårigheterna ett snäpp…

Traditionsenligt var en vårträning inbokad för mina valpköpare hos Stefan och Anna Nilsson i Onslunda. I år blev de två omgångar, en med vänner och kursdeltagare och en med valpköpare från Q-kullen. Omhändertagandet hos Stefan och Anna var som vanligt perfekt, Annas mat är en upplevelse och Stefans kunnande om hur hundarna ska gå på de Skånska fälten borde alla få ta del av. Markerna är helt suveräna, jag är förundrad över att inte fler med Brittiska hundar har upptäckt möjligheten till träning eller jakt hos Stefan – med det lär komma om nu Stefan orkar med så mycket mer…

Q-kullen på fält uppfyllde mina förväntningar…
Några av valparna hade jag inte sett på ett bra tag så det var med en viss spänning jag inväntade första släpp. Det var bara att konstatera att Q-kullen är en riktigt bra kull! Ganska exakt nio månader nu och jag vill nog påstå att flera av dem redan, efter vad vi fick se andra dagen, skulle kunna gå till ett förstapris i Ukl och en och annan till och med till ett pris i Ökl.   

Visst blev det till att börja med några unghundsrace och försök till lek med de andra hundarna och visst var den skånska rapsen lockande att äta men det tog inte många släpp förrän detta till stor del var avklarat och vi fick se riktigt fina slag på fälten.

Fågelarbete hade vi en del så klart och inte minst sista dagen då vi gick i ett rejält rapsfält med, i mitt tycke, precis lagom med fågel, fick vi också se många fina fågelarbeten av hundarna.

Kvalité före kvantitet…
Det finns alltid de som av någon anledning tror att desto mer fågel hunden finner desto bättre är träningen. Så är det bara inte! Att vada omkring i fågel gör mer skada än nytta. Får jag ett par tre fågelarbeten på en förmiddag är jag väldigt nöjd – det är vägen fram till fågel som är det viktigaste, åtminstone på en fältträning i Skåne.

Vad var det som inte gick riktigt bra…
Det är det som inte var helt bra man ska ha i huvudet och fundera på efter en träning. Visst – åker man hem efter träningen och tycker att hunden skött sig perfekt är ju allt bra – då har man sitt championat som i en liten ask till hösten och behöver inte lägga mer pengar på att åka på träning…

Det var en träning vi var ute på och är det träning ser jag det som ett måste att man ska veta vad man ska träna på och inte gå omkring med rosa glasögon och tycka att allt vad hunden gör är bra – det för liksom inte det hela framåt. Nu är jag övertygad om att de flesta som var med hos Stefan vet vad som ska tränas och förhoppningsvis hur.  Alldeles nyss fick jag förresten ett mejl från en av Q-kullarna som insett vad han som förare gjort för fel och hur det ska jobbas i fortsättningen – bra tycker jag.

Mina egna fel…
Det är ytterst sällan jag är helt nöjd med mina hundar och så var det så klart även nu. Queens fågelsituationer var helt ok vad som återstår är jakt, så mycket som möjligt i höst.  Att låta henne få erfarenhet av olika fältslag under säsongen borde ge henne chans att utvecklas till en riktigt bra jakthund. Rapportering, sekundering och bättre avståndsresning står som alltid på programmet…

Men det som inte var bra var lydnaden på vändsignalen! Första två dagarna gick det någorlunda acceptabelt men första dagen med Q-kulllarna var det under all kritik. Vad gjorde jag då? Jodå – blev frustrerad, ökade intensiteten i visselsignalerna, ökade röstvolymen ökade kraften i korrigeringarna och you name it… Positiv som Queen är så gjorde det ingen större skada, hon sprang på ändå, men det gjorde definitivt inte någon större nytta heller.

Det blev en stunds grubblande i husvagnen på kvällen varför hon blev så jäkla olydig och varför hon verkar så mycket svårare med just vändsignalen än övriga hundar jag tränat, inte minst pointrarna de senaste tre åren. Jag gissar att svaret delvis lyder så här: Under vårens träning med Queen på fälten här hemma (och första dagarna i Skåne) har jag även passat på att försöka hämta hem söket på Jana och Kickan som de senaste åren fått gå i stort sett som de velat på fälten.  Queen har fått gå vid sidan när jag jobbat med Jana och Kickan och alltså hört vändsignalen hur många gånger som helst utan att det betytt något för henne… Visst jag har alltid haft alla hundarna med mig när jag tränat men har då inte riktigt jobbat som jag gjort nu – tror jag har rätt i detta men tiden får utvisa hur rätt jag har…

Hur som helt inför sista dagen i Skåne hade jag bestämt mig för att styra minimalt och hålla nere ev. korrigeringar – och till min glädje höll hon sig till rimliga slag med en fullt acceptabel reviering i den lilla vind som var…

Victor
Victor, en ung kille, förare av Landinarnas Quick, måste ha ett hedersomnämnande! Förde hunden med låg röst och väldigt, väldigt bra, som förare är det nog bara att konstatera att Victor var bland de bästa i klassen. Än bättre blev det när Stefan påpekade att det nog var läge att släppa lite på disciplinen…

Tänkvärt
Stefan har rätt i det mesta han säger och väldigt, väldig rätt i att man måste vara glad när man för sin hund. En sur husse som kräver och kräver gör knappast något till för att hunden ska springa glatt över fälten.

Den vinden den vinden – att det ska var så in i baljan svårt att tänka vind när man släpper sin hund…

Disciplin och lydnad är bra men det finns gränser – tar man bort självständigheten helt i hunden lär man knappast få en fågelfinnare, inte heller den frimodiga hund vi vill jaga över…

Kontrollerade situationer på fågel vill vi väl alla ha men vi får nog lära oss att tackla även de situationer som sker på lite längre håll. Fundera lite på hur våra vänner i Norrland har det – inte fn… vet de var fåglarna sitter och de fixar att jaga in sina hundar ändå…

Tack!
Stort tack till Stefan, Anna och lilla dottern Ruth som gjorde dagarna i Skåne så trevliga. Glöm nu inte Stefan att jag bokat jakt till hösten och vårträning nästa år…

Tack också till mina härliga valpköpare, utan er vore det inte så kul att vara uppfödare. Sist men inte minst tack till Roger Kempainen, utan dig hade jag ju knappast haft någon att hacka på – och en sak till – jag skulle gärna se Bork som far till ännu en kull Landinarnas valpar…

Njut av lite bilder och notera att det finns två ”omgångar” med bilder.

12►

Två dagars valpträff för Q-kullen är avklarad. Fem av valparna hade möjlighet att vara med. Eller kanske man ska säga unghundarna nu när det har blivit drygt åtta månader gamla. Helgen blev intensiv och även om det kanske gick lite väl snabbt ibland hann vi med att prova på det mesta. Egentligen allt vad en hund ska klara för att starta på jaktprov till hösten.

Hundarna i kullen är jag hur nöjd som helst med, och jag tror och hoppas också att valpköparna är nöjda med sina hundar. Maken till positiva och arbetsvilliga hundar får man leta efter.

Eftersöksgrenarna
Eftersöksgrenar handlar ju i stort sett om att apporteringen fungerar som den ska och för sin ålder hade flertalet i kulle kommit väldigt långt. Min gissning är att inom en halv till en månad är åtminstone fyra av hundarna i kullen klara för att starta eftersöksgrenarna i Ökl. Betydligt längre tid har vi på oss innan proven drar igång, så det ska nog gå bra för fler.  Visst allt kan hända på prov men om det fungerar som det ska under ett tiotal träningar under provlika förhållanden vill jag påstå att man med gott samvete kan starta på prov.

Fältarbete
En heldag på fälten hos Andreas Jansson var inbokad på träffen och det blev precis lika givande som det brukar vara. Jag vill påstå att efter det jag såg så hade några av hundarna redan kunnat gå till pris i Ukl. Farten på fälten har ökat för varje gång vi varit ute, än är det långt ifrån maxfart men helt klart bra för åldern. Så vitt jag kommer ihåg hade vi en enda eftergång på fågel i helgen, kommer inte riktigt ihåg vad hunden hette… Nåväl den lilla eftergången hade accepteras i Ukl och samma förare visade tidigare på dagen ett mycket imponerande stopp för en hare som gick upp alldeles intill hunden. Kanonbra jobbat! Apropå hare – samtliga som var här hade ett hundraprocentigt stopp då vi testade i kaninhägnet.

Ok – allt var så klart inte bra, ett par av hundarna i kullen hade inte varit med på fälten tidigare och gjorde som alltid unghundar gör – ”racade” och skulle leka. Vi ser det på proven också, även om jag önskade att alla hade sett till att ta bort det här innan de startar på prov. Det tar inte lång stund att komma till rätta med, under förutsättning att grundlydnanden sitter som den ska – men det borde den ju göra innan det är dags att släppa i fågelmarker… Det blir till att jobba på.

Flera i kullen har riktigt starka ståndanlag. Detta är ju både på gott och ont, men det gäller att göra allt rätt om inte avancen ska bli lidande…

Snart till Stefan Nilsson i Skåne
Detta var den sista ”officiella” valpträffen som jag höll i för Q-kullen. Nästa träff överlåter jag med varm hand till Stefan Nilsson. Vi ser fram mot att få goda råd från honom om hur de Skånska fälten ska tacklas.  Om 14 dagar bär det iväg och det ska bli kul att höra om Stefan är av samma uppfattning som jag att kullen är riktigt bra och att vi borde kunna få se några av hundarna gå till ett  första pris i Ökl till hösten…

Även om det nu inte blir några fler valpträffar så hoppas jag att mina valpköpare känner att de är välkomna när som helst på lite träning…

Ber om ursäkt för att jag inte uppdaterat sidan på ett tag, men kurser och träningsgäster tar det mesta av min tid så ni får stå ut med att det inte händer så mycket på sidan så här års…

Isfritt på viltvattnet och 20 gradig värme – äntligen var det dags att se om vinterns träning av Queen med apportering, utkommando och dirigering skulle fungera som det var tänkt. Ok, lite väl kallt i vattnet var det kanske och ingen vattenvana alls hade hon så första dagen fick det bli lek och vattenplask med en dummy nära land. Inga större problem med det bortsett från att när hon hoppade i fick hon huvudet under vattnet och blev en aning tveksam till det våta. Nåväl det gick snart över, det är en positiv tjej jag har…

Andra dagen var det dags för den riktiga testen. Som de trogna besökarna av den här sidan kanske kommer ihåg så tränade jag ”elitvatten” när isen låg på min lilla sjö. Det vill säga jag lade ut dummis på öarna och körde dirigeringsövningar. Exakt samma sak gjorde jag nu. Ut med en anka vid en av öarna, inte allt för långt så klart, hämtade Queen, satte henne vid strandkanten och gav utkommando. Tvekade gjorde hon som väntat men efter ett lite skarpare kommando gick allt som på räls och precis som det var tänkt. Som jag alltid har sagt, se till att ”vattnet” fungerar till hundra procent på land först så slipper du simma… Om nu Queen när hon är lite drygt åtta månader fixar ett lätt elitvatten kanske jag också kan hoppas på att hon kan bli godkänd enligt de nya reglerna i unghundsklass till hösten…

 Ja, ja, jag vet – nu hör jag några komma med den vanliga kommentaren – varför ska den där Landin ha så bråttom med allt… Bråttom och bråttom säger jag. Varför ska jag inte utnyttja den inlärningskapaciteten som en valp och unghund har? Det känns liksom inte meningsfullt att sitta och rulla tummarna och inte jobba med en bra och arbetsvillig valp/unghund. Arbetsvillig är bara förnamnet när det gäller Queen, åtminstone om vi pratar om eftersöksgrenarna. Återstår att se om hon kommer att få tillräcklig fart och intensitet på fälten, det är trots allt det som, åtminstone för mig, är det väsentligaste. Visst – hon ska finna och sköta fågel också men det brukar vara ett mindre problem.

Hundar med extremt viltbegär…
Många hundar har redan varit här i år och en riktigt trevlig kurs hade jag i helgen. Men det var inte om trevliga hundar och förare jag skulle skriva om nu. Några få hundar varje år ser jag som är extremt svåra att få stopp på. Då menar jag de hundar som även jag förmodligen skulle ha problem att få till – med tillåtna medel. Så är det och så lär det säkert fortsätta. När jag hinner brukar jag kolla upp de riktigt bra hundarna jag ser men också de där riktigt jobbiga hundarna. Hundar med så extremt viltbegär att det för de allra flesta förare är mer eller mindre hopplösta att få till, inte minst om man som så många gör väntar med träningen för länge.

Det är bara att konstatera att här hos mig är det hundar med tyska linjer som är klart överrepresenterade bland de extremt svårtoppade hundarna. Kanske en slump att det är så just hos mig men så är det bara. Ta det nu bara lugnt och fint nu, ni som har tyska linjer i era hundar! Jag vet mycket väl att man inte ska dra alla över en kam och jag vet också att vi själva, bland våra kullar, har haft individer som inte har varit så lättstoppade men hitintills inga så extrema som de värstingar jag sett. Någon som har några funderingar till att det är så som det är? Kommer vi någonsin att slippa de här värstingarna?

Ingen stress nu…
Till helgen ser jag fram mot en två dagars valpträff för Q-kullen och om den kommer det med all säkerhet en rapport under nästa vecka.  

Avslutningsvis måste jag säga en sak till mina härliga valpköpare i Q-kullen, och jag har säkert sagt det tidigare, det är ingen som helst tävling vem som kommer längst med sin hund på kortast tid! Vi kommer under helgen att jobba utifrån var och ens förutsättningar. Hundarna kommer att få prova på både eftersöksgrenar och fågelsituationer.

Ser fram mot en riktigt härlig helg!

Sena återbud gör att det finns plats kvar på en intensivkurs, jaktlydnad, apportering, dirigering och ro i flog helgen 24-25 mars. Mejla mig snarast om du är intresserad av att komma med.

Tack!
Tack till alla kända och okända som hört av sig och tipsat om apporteringsvilt! Nog är det fantastiskt med internet, med de kontaktmöjligheter som kan skapas – och än mer fantastiskt med människor som vill hjälpa till. Nu kommer både jag och mina kursgäster att ha apporteringsvilt så det räcker i vår och sommar.

Engergin räcker inte riktigt till… Under ganska många år har jag jobbat med två egna valpar/unghundar samtidigt, parallellet med tränings och kurshundar. Hur kul som helst har det varit, ingen tvekan om det.  Att jobba med flera hundar åt gången är lätt gjort under den grundläggande lydnadsdressyren och med träning av eftersöksgrenarna. Fält och jaktträningen däremot är betydligt jobbigare – det är bara att konstatera att energin inte riktigt räcker till längre för att ge både två unghundar och övriga flocken den släpptid och chanser på fågel de förtjänar och måste ha. Ett svårt beslut har tagits och det blev att satsa på Queen.  Det är ju vorsteh vi föder upp, och alltså måste Astrid lämna flocken. Astrid är nu omplacerad till en kompis där jag vet att hon kommer att få ha ett fortsatt gott liv och härliga jakter. Förhoppningsvis blir det några provstarter också, att hon kommer att gå till pris på proven är jag övertygad om. Senaste rapporten från Astrid fick jag i dag – hon har skött sig fint på fjället och funnit en hel del fågel…

Kanske, kanske kommer det att bli ytterligare någon förändring i flocken…

Med kort varsel fick jag samlat ihop några Q-kullare till lediga platser i en ”vårträningsgrupp” hos Andreas på Glättestorps marker. Det blev en fin och inte minst nyttig dag för både förare och valpar. Det gäller ju att vara förberedd ordentligt så jag slipper skämmas för kullen när vi ska ned till Stefan Nilsson i Skåne på den traditionsenliga vårträningen… En liten extra krydda på dagen blev det när Britta hittade parhöns på en stubbåker, inte helt vanligt i våra trakter.

Några bilder jag tog under dagen får tala för sig själva men som en summering kan jag säga att jag är nöjd med valparna så här långt.  Då ingen av valparna hade någon eftergång på vare sig fågel eller hare måste jag väl också säga att jag även är nöjd med förarna. Visst – det finns en hel del kvar att jobba med. Inkallningen på fält sitter inte som jag vill ha det, vare sig på min egen Queen eller på någon av de andra valparna. Ska man få till ett bra sök vill det nog till att vi bättrar på detta ett snäpp eller två…