Hundaggressivitet

Aggressivitet är kanske ett väl starkt ord för vad jag tänker skriva några rader om. Egentligen kommer det att handla om hundar som på ett eller annat sätt spänner sig mot andra hundar. Morrar mot, och kanske till och med nafsar åt andra hundar som kommer för nära. Handskas man fel med en sådan här hund så kan det urarta och bli värre och värre.

Vill bara leka

Vill bara leka

Finns det verkligen sådana här hundar bland våra stående fågelhundar? Ja, det kan man knappast tro när man hör många uppfödare vilt förneka att det överhuvudtaget existerar bland deras egen uppfödning. Inte är det aggressivitet inte, mina hundar tycker bara inte om när andra hundar kommer för nära… Nåväl, hur som helst så tror jag inte på att rasen vinner något på att man som uppfödare försöker mörka det som inte riktigt är på topp hos de egna hundarna. Jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på dem som har det där hundarna utan några som helst fel. Själv har jag noterat små tendenser till detta hos enstaka individer från vår egen uppfödning som jag sett under träning, och jaktprov.

Ledarskap

Hundaggressivitet, åtminstone i den mildare form jag tänker ta upp här, har ett starkt samband med bristande ledarskap. Är du tillräcklig ledare för din flock har din hund inget som helst behov att behöva försvara flocken mot andra individer även om undantag finns. Ett exempel på detta var vår Basilika, en tik från vår B-kull som vi så småningom placerade om då vi inte tycket att hennes ”motor” räcket till för att få stanna som avelstik hos oss. Basilika var en mjuk och försyn tik som aldrig ställde till några problem och aldrig försökte mopsa sig mot någon annan hund – när jag själv förde henne. När däremot Christine förde henne på ett par prov var det en annan sak. Hon bar sig illa åt och ville spänna sig mot partnern vid ett par tillfällen.

Avledning

När man pratar om hundaggressivitet i allmäna termer är så kallad avledning det man först försöker med, det vill säga att undvika att aggressivitet byggs upp. Nåja, det första är nog ändå att din valp får chansen att umgås med andra individer och lära sig hur signaler mellan hundar fungerar. För dig som har många hundar hemma brukar det lösa sig automatiskt, annars är valpträffar ett bra sätt att fixa till den här biten. Avledning är det jag ska skriva om – med avledning menas helt enkelt att du håller koll på din hund när du har den kopplad i olika sammanhang. Ser du att den börjar spänna sig och försöka mäta sig med någon annan hund i din närhet flyttar du helt enkelt på dig så att ögonkontakten med den andra hunden bryts och ser till att din hund får något annat att titta på eller göra. Kanske med ett litet ”nej” samtidigt och lite beröm när kontakten har brutits.

Agera kraftfullt

Äntligen, sent omsider, kommer jag nu fram till varför jag egentligen skriver den här texten. När jag på prov eller i andra sammanhang ser någon hund som gör ett utfall mot mina egna eller någon annans hund blir ofta den enda reaktionen från föraren – ”Men oj då så du gör” och sedan kommer den där förklaringen ”så har han aldrig gjort tidigare”. Nåväl, det kan så vara att det stämmer i något fall, att den aldrig gjort så tidigare (men fan vet om jag tror det).

Vad jag vill är att förarna tar betydligt allvarligare på det här, låt himlen ramla ned över hunden om han gör det minsta tecken på att försöka ge sig på en annan hund! Tillräckligt kraftfullt agerande här så händer det förmodligen inte igen. Ingen av oss vill väl ha vår egen hund sönderbiten, eller vill att vår hund biter någon annan hund…

Och för oss som uppfödare gäller det givetvis att se upp med tecken på aggressivitet bland våra avkommor. Nu är jag i och för sig övertygad om att vi alla gör så gott vi kan, men ser vi tendenserna kan vi åtminstone hjälpas åt och inte försöka mörka problemet.