Trög avance

December 2009

Ingen trög avance hos Britta inte...

Ingen trög avance hos Britta inte...

När jag sitter och funderar över årets träningshundar är det bara att konstatera att trög avance slår alla rekord. Självklart har många av dem som kommer hit problem med sina hundar och hundar med trög avance har jag varje år. Men i år är det som sagt rekord, mellan tjugofem och trettio hundar gissar jag på att det rör sig om plus alla som mejlat.

I min bok beskriver jag ett antal metoder att lösa trög avance, metoder som ofta fungerar bara man lägger ned den tid som krävs, och gör rätt. Att göra rätt är inte alltid så lätt och med förhoppning att få ned antalet hundar med trög avance till nästa säsong ska jag försöka mig på att beskriva de vanligaste förarfelen. Att här beskriva olika lösningarna ger jag mig inte in på, det kan ni läsa i boken…

Låt det ta tid
Låt mig slå fast direkt att det måste få ta tid att lösa en trög avance. Du som tror att det är gjort på en timme eller två måste tänka om, det kräver ofta ett antal fågelsituationer vid några olika tillfällen. Svårt att få till fågelsituationer – ja, kanske det, men inte omöjligt, vill du inte stå då där med din tröga hund så får du se till att fixa det… Ofta också när jag frågat om förarna provat den eller den metoden, exempelvis konkurrens som jag skriver om i boken, får jag till svar – ja, en gång… Om jag minns rätt så skriver jag att det kanske kan behövas 10 gånger i boken… Återigen var beredd att lägga ned jobb! Vad jag kallar en ny metod i boken fungerar garanterat till hundar procent men den tar några veckor och det är uppenbart alldeles för lång tid för de flesta… Bestäm dig! Vill du lösa problemet eller inte?

Var trygg och säker med ditt stoppkommando
Det första jag måste börja med när det gäller att lösa en trög avance är att känna mig trygg med stoppkommando. Det vill säga att när jag blåser stopp ska det fungera i alla läge. Träna på stoppet utan att blanda in några fåglar. Att fixa detta fullt acceptabelt utan fåglar går alldeles utmärkt på de allra flesta hundar, några få individer undantagna. Ungefär hälften av de som kommer hit för trög avance har också hundar som går efter…

Undvik krav och höjd röst
De flesta som kommer hit har genomarbetade hundar med en lydnad som ligger över snittet. Med andra ord hundar som ofta är känsliga för förarens röstläge och kroppsspråk.

Dessvärre verkar det som om en hund som fattar stånd utlöser ett antal stresshormoner hos många förare. En lätt panik utbryter och jag som börjar bli till åren har ofta svårt att hänga med i förarens tempo fram till hunden som står – varför kan man undra? Är det en stående fågelhund så står den väl där tills vi hinner fram… Om inte är det dags att ta fram boken och läsa om tjuvresning…

Nåväl, när så föraren kommenderar avance är det ofta med hög röst och krav i stämman, bara detta gör hunden lite låg. Händer inget så ökar oftast kravet i rösten tillsammans med röstvolymen. Den genomarbetade hunden märker så klart detta och blir än mer tveksam och ofta än mer osäker.

Det är mer än en hund som jag haft här för träning och som fungerar bra när jag för den men som när föraren ställer upp och skriker JA! låser sig omedelbart – något att fundera lite över.

Rätt med en trög hund är att ge avance kommandot med lite lägre och mjukare röst än normalt och ett enda kommando. Den minsta rörelse framåt ska resultera i beröm och uppmuntran och inget annat. Rör sig inte hunden alls – jamen gå då fram och res själv med fortsatt positiv och uppmuntrande röst. Piggnar vovven till ja spring då, tillsammans med hunden, några meter efter fågel som flyger. Visa tydligt med hela ditt kroppsspråk att det är så här det ska gå till. Slå till bromsen efter några meter…

Det allra allra svåraste
Att berömma när hunden gör rätt, alltså får fågel på vingarna, måste vara något fruktansvärt svårt. Vad jag varnar för i boken och vad jag ser och hör nästintill varje gång är förare som klappar hunden i skallen med att skrika SITT eller STANNA så fort föraren ser fågel lätta från marken och ibland till och med innan fågel hunnit lyfta på vingarna. Tänk till lite – ditt sittkommando är i de flesta fall ett tufft kommando för hunden, ofta har du fått tagit i med hårdhandskarna vid några tillfällen under inlärningen. För hunden blir det då helt klart olustigt när den hör dig vråla sitt – och detta gör du dessutom i fel ögonblick. Vad din hund gör är ju faktiskt att lyda ditt kommando och avancera framåt i fågelvittringen och mitt under detta känsliga ögonblick skapar du olust i stället för att ge beröm. Nej – se till att gör som jag rekommenderar, ge beröm låt hunden gå efter några få meter under fortsatt beröm och först därefter kan du ta till ditt stoppkommando.

Det är mer än en hund som det inte behövts mer än några fågelsituationer där föraren gjort allt rätt för att den tröga avancen varit botad. Men som sagt – självklart måste du vara trygg i ditt stoppkommando…

Ibland ska du vara tyst
Är det en löpa som hunden sakta och nästan motvilligt börjat smyga efter? Beröm och uppmuntran är rätt – men inte en ordström och stressande tillrop under hela löparbetet. Försök att vara tyst, låt hunden jobba och se till att hänga med hunden, gärna precis vid sidan precis som om du skulle vara på väg att springa förbi – detta brukar resultera i att hunden ökar farten. Stoppar vovven och står igen så ta det lugnt låt den stå och njuta av doften lite innan du mjukt ger ett kommando igen.

Lycka till / Anders L