Vanliga problem

Nedanstående text skrev jag hösten 2003. När jag läser igenom den ännu en gång november 2016 nickar jag instämmande åt det mesta även om ordningsföljden av problemen har flyttats om en del. I år är det eftergångar som de flesta haft problem med, tätt följt av en trög avance. Revieringen har blivit bättre och allt fler lägger verkligen ned jobb på att träna detta. I detalj om hur jag jobbar med problemen kan du läsa i min bok.

Du är inte ensam om problemen

Rubriken är kanske fel, men jag kunde inte hitta på något annat. Självklart har vi inte problem hos våra hundar, åtminstone inte några jag kommer att skriva om här. Att en och annan hundägare har problem är däremot sant, eller är det så att hundarna har problem med sina ägare?

I tabellen beskriver jag ”problemen” utifrån erfarenheter från träningshundar under 2003 med det vanligast förekommande överst. Tänk på att det är fler än förare med hundar som deltar i jaktprov som kommer för träning, det vill säga tabellen kanske inte speglar det du har sett på jaktprov under året.

Problem
Kommentarer
Tjuvresning Förvånansvärt många hundar, allt från hundar som springer rakt över fågel till hundar som står någon eller några minuter och sedan kryper närmare och ”petar fågel” har detta beteende. Det gör mig förvånad och lite orolig. Det gäller inte bara vorsteh utan även flera av de kontinentala raserna. Dressyrfel, eller börjar det gå utför med ståndanlagen?

Tjuvresning är på sätt och vis det sämsta man kan råka ut för. Det är ju helt omöjligt att komma till skott för en hund som reser fågel innan man hinner fram.

Dessbättre är tjuvresningarna i de allra flesta fall lätta att komma tillrätta med och det går också relativt snabbt att åtgärda. I de flesta fall går det på mindre än en dag.

Eftergång Ja – inte så förvånansvärt. Eftergångar känner de flesta till och för en del förare kan det ta tid att få ordning på detta. Vissa hundar är betydligt jobbigare än andra att komma tillrätta med.  Men de som verkligen går in för jobbet brukar lyckas bra.
Inkallning och ”signallydnad” Här brister det hos de flesta, även om inte alla upplever det som något större problem
Trög avance Inte ovanligt åtminstone om jag ser till dem som kommer till mig. Såvitt jag kan bedöma är det dressyrfel som ligger bakom dem jag sett. Förare som hållit på med duvträning är klart överrepresenterade. Sedan om det är fel på duvorna eller sättet som duvorna används vet jag inte.

Att lösa en trög avance, eller ingen avance alls, går bra med de allra flesta hundar, men dessvärre tar det mellan två och fyra veckor om man ska få ett säkert resultat.

Och en sak till – det finns hundar som från början har extremt starka ståndanlag men ser man upp med detta och gör rätt från början kommer även dessa att resa hur bra som helst.

Apportering Grunden till apporteringsproblem är ofta att förarna antingen har gett sig på tvångsapportering utan att behärska det, eller gått för fort fram med lydnadsapporteringen.
Knallapportering Inte mycket att säga om, bara ett par hundar har varit här och genom att börja om med grunderna på rätt sätt från början har problemet löst sig.
Reviering FANTASTISKT – Ett par förare med vorsteh har insett att detta med en bra reviering är något som kan vara bra att ha ibland, kanske beror det på att de jagar på rapphönsmarker.  Reviering värd namnet är annars något som saknas hos vår vorsteh i dag. Till stor del (tror jag) beroende på att du även med en hund som i stort sett helt saknar reviering kan gå till höga pris på jaktproven och få ditt jaktchampionat. Kanske blir det ändring på detta i framtiden när det internationella utbytet ökar.