Det blev kanske lite väl svårt…

Duktiga positiva hundförare

Duktiga positiva hundförare

Examenstider vet alla att det är nu och i dag har det varit examen för årets grundkurs. Ok, jag erkänner att det var svårt, å andra sidan är jag inte känd för att hålla på med lätta övningar när jag har dukiga hundmänniskor här. Desto duktigare hundar och förare desto svårare uppgifter är vad som för träningen framåt.

Att väcka tankar och inspirera till vettig träning i jaktmässiga situationer är en viktig del av kursen och den delen känner jag mig nöjd med när jag summerar dagen. Men jag måste nog erkänna att jag hade förväntat mig ett snäpp eller två bättre resultat. Som instruktör måste jag ta på mig en del av skulden till bristerna men kanske, kanske kan det också vara att träningsfliten inte varit helt på topp hos alla förare…

Nåväl, att klara eftersöksgrenarna i unghundsklass bör inte vara några problem för de allra flesta och det var ju likväl det som var målet med kursen även om jag som alltid vill sikta lite högre.

Examensprovet
Så är gick det till: Sätta hunden och låta den sitta kvar, springa fram till sjökanten, skjuta tre lerduvor (som kom från en svår lerduvekastare), apportera två dummies och en trut som kastats i sjön i samband med skotten. Springa vidare med hunden till nästa station där dummies eller vilt skulle hämtas in genom ett fritt apportsök i svår vegetation (tät och hög rörflen). Bland annat en ejder fanns att hämta . Fortsätta tills nästa station där hunden skulle dirigeras ut 20-30 meter för att finna och hämta en kanin som låg på en bergsknalle, och till sist dirigera hunden fram och in i ett tätt buskage där det fanns ytterligare en kanin. Ett poängsystem med tidstillägg för missade vilt och tidsavdrag för träffade lerduvor etc. fans med i beräkningen av sluttiden.
Tycker ni det låter lätt – det var det inte!

Mindre kul att berätta…
Jättegrattis till Annika Wängvik som fixade hem segern och alltså snabbaste tid – mycket bra jobbat. Vad var det som var mindre kul då? Jo, att en münster slog ut alla vorsteh som var med…

Heder åt:
Tina Ekström med sin weimaraner – den enda hund som klarade kaninen i det täta buskaget.
Magdalena som hade snabbaste hund på inkallningen ytterligare ett lite kul moment vi körde.
Johanna som inte var rädd för vatten…

En sak jag glömde att säga vid genomgången…
Jag skulle inte vara jag om jag inte ställde upp och provkörde examensprovet som sista hund. Tyvärr hade jag inte gjort detta innan – ni kanske kommer ihåg hur vädret har varit de senaste dagarna… Allt gick inte bra – Kickan ville inte ta ejdern och det fria söket var inte alls bra, vilket i och för sig var väntat. Självklart gick jag ut och tränade fram på kvällen. Ejdern var inga problem men det fria söket gick inte bra. När jag tänkt till en stund insåg jag så klart vad man inte ska glömma bort om man ska träna fritt sök i så besvärlig vegetation. Självklart är det dags att gå tillbaka till grundövningarna och låta hunden se kast och fall – det är ju att lära hunden koppla på näsan ordentligt vi ska göra först av allt! Ut och träna!

Avslutningsvis – Jättetack till alla positiva människor som varit här på kursen och jättetack till Peter min alltid lika uppskattade medhjälpare!

Lämna en kommentar