Britta sex månader
När jag kom med min första pointer Asco till en träning var den någon som sa ”jasså, du har gjort det lätt för dig och skaffat en pointer”. Och nu när jag har haft Britta, dotter till Asco, några månader kan jag bara instämma. Att få till en fungerande pointer kräver inte mycket energi och trevligt är det hela tiden. De fina bilderna är det vännen Mattilas Nääs från Leksand som bjuder på.
http://svtplay.se/v/1638235/daligt_med_ripa_i_fjallen
Har man bara en hund och dessutom en unghund är det så klart inte så kul om det är dåligt med fågel, då skulle jag kanske satsat på några dagars träning på rapphöns i stället. Att låta en unghund springa timme efter timme på tomma marker är ingen hit och ger ingen bra start. När jag efter träningen är säker på att allt fungerar kan skogsjakten vara ett alternativ, med lite tur hittar vi mer fågel än på fjället. Om inte annat så lär det inte vara så mycket folk i skogen…
http://vk.se/Article.jsp?article=293891
Ok, har ni följt länken och läst ser det kanske lite mörkt ut inför ripjakten, men hoppet är det sista som överger oss entusiaster. Tillhör ni, liksom jag, dem som inte i första hand räknar antalet fällda fåglar utan sätter större pris på upplevelsen i fjället och ett bra hundjobb så finns alla möjligheter att få några fina veckor till fjälls – några fåglar måste så klart till med det ska vi väl finna, eller hur? Desto svårare att finna fågel desto större är prestationen och upplevelsen för de fågelsituationer vi får. För att inte tala om upplevelsen och hundens blick på oss efter att vi bommat på dagens enda fågel… Det är vid sådana tillfällen vi ska vara glada för att inte hundarna korrigerar förarna…
Ni som tänker besöka Noliamässan har möjlighet att köpa min bok och mina filmer till mässpris. Ni hittar dem hos Chevalier i Fritid & Vildmarksliv´s monter.
Apropå böcker och filmer är det jättekul att intresset för både böcker och filmer stadigt ökar även utanför fågelhundsraserna.
Lite svår att sätta rätt rubrik ibland. De flesta av er som jagat med Tysk jaktterrier har förmodligen sett komplett olydiga monster, inte sällan hundaggressiva. Vännen Joni Viitanen var här på besök ett par dagar och förutom sina münster hade han med en av sina Tyska jaktterriers. Att terriern förutom att vara precis lika lydig och social som Jonis övriga hundar kan kallas in direkt vid närkontakt med räven i grytet säger en del om vart man kan komma med tidig träning och att jobba på rätt sätt från början med lydnaden. Joni kommer under hösten att komplettera sin flock med en vorstehvalp, få se hur lång tid det tar att få till en JCh av den…
