För säkerhets skull tar jag det en gång till. Jag kan med gott samvete säga att jag har bra på fötterna när jag skriver om vorsteh men betydligt mindre erfarenhet av pointer och övriga brittiska hundar. Med andra ord ser jag gärna att mer erfarna pointermänniskor kommer med några kommentarer på vad jag nu skriver…

Då jag i ett inlägg skrev att en pointer var lätt att få till var det utan att tänka så mycket på varför jag upplevde det så.  Lite kul var det då jag gick tillbaka och kollade vad jag skrev för några år sedan när jag höll på att jobba med Asco min förra pointer, då skrev jag så här på hemsidan ” Helt klart har Asco varit lättare att jobba med än flertalet av de vorsteh jag tränat”. Har jag haft tur när jag valt pointervalpar? Nej – jag tror inte det, ser jag på de kurs och träningshundar jag har haft så vill jag nog påstå att grundlydnad och fågelsituationer kräver mindre jobb och mindre tuffa tag på en pointer. Visst en vuxen hund som fått lära sig att göra fel från början är sällan lätt att jobba med oavsett ras men likväl upplever jag det lättare med en pointer.

Varför?
Ett korrekt svar på den frågan är nog omöjligt att ge utan att ha ett antal mentalbeskrivningar för pointer att tillgå, och några sådana känner jag inte till. Dresserbarhet har ju med ett antal egenskaper att göra, inte minst med hur hård hunden är. Bytesmedvetenhet, kamplust och nerver har så klart också stor betydelse – här tror jag vi skulle hitta en del skillnader mellan raserna, för mig känns det nog som om det finns en hel del drifter hos våra vorsteh som är svårare att tygla jämfört med vad en pointer har i kroppen. En pointer är ju sedan länge avlad för en enda sak – att springa, reviera och finna fågel. En vorsteh ska klara så mycket mer.

Jakthund och eller provhund
Egentligen borde det vara samma sak och det brukar jag också hävda, men riktigt så lätt är det inte… Förenklar vi det lite och säger att vi enbart ska träna in en acceptabel allmänlydnad, grundläggande apportering för fältarbetet och självklart kunna ha kontroll på din hund i fågelsituationer – ja då har du en fungerande jakthund som du kan ha mycket trevligt med och enligt min uppfattning är detta något lättare med en pointer än en vorsteh.

Vill du ha en hund som vinner proven, jag då borde jag egentligen sluta skriva om pointer här för här är min erfarenhet ytterst minimal även om Asco, enligt hans nuvarande förare, tillhör de främsta i Norge… Alltnog bortsett från att du får lägga en del tid på att träna spår och vattenarbete med din vorsteh så får du med all säkerhet lägga ned en helsickes massa tid på att träna reviering med den. Även en vorsteh med mycket reviering i kroppen som unghund kräver många timmars träning om du ska nå de höga betygen på prov – om nu domarna har läst på sina hemliga anvisningar…

Det här med reviering har en pointer i kroppen från början, åtminstone de hundar jag sett. Visst lite puts här och där måste säkert till men du har bara bråkdelen av jobbet som du har med en vorsteh och kan för det mesta gå om kring på fälten och njuta av en vackert och effektivt arbete.

Det finns pointer som är riktigt hårda och besvärliga…
Kanske är det så, jag vet faktiskt inte.Jag har träffat en del som kanske kan uppfattas så – men då i samband med viltsituationer. Aldrig att jag träffat på en sådan valp eller unghund, därmed inte sagt att det inte förekommer. Nu pratar jag om hundar som inte varit i kontakt med vilt tidigare. Givetvis är det så att den hund som gång efter gång fått tända till genom att gå efter fågel eller hårvilt kommer att, i viltsituationen, uppfattas som hård och kanske hur besvärligt som helst. Men de förare som börjar så bör inte lägga detta hunden till last utan i stället rannsaka sig själva…

Vad känner du för och vad ska du jaga?
Om valet nu står mellan vorsteh och pointer – ja då är valet enkelt för mig. Om jag enbart ska jaga fågel, det skulle bli en pointer.  Vill jag ha en allroundhund, jag då är en vorsteh det självklara valet. En liten brasklapp – skulle jag till större delen jaga i skog, ja då ligger nog en vorsteh bättre till. Men vad som till syvende och sist avgör valet är nog så enkelt som vilken ras man känner mest för…

Detta inlägg postades måndag, 17 augusti, 2009 kl 20:00 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.