Foto Mattias Nääs

Nu ska jag berätta en sedelärande historia om när jag, som låter så jävla duktig när jag har kurs, gör rejäla fel. Det är min lilla Britta det ska handla om. Någon dag efter att jag kommit hem från fjälljakten hittade hon ett par fasaner i tät vegetation här hemma under en rastpromenad, fick stå en stund och sedan resa – inga problem allt gick helt enligt skolboken. Ett par dagar senare åkte jag till Birger Knutsson för att få träna på lite nya marker och dessutom få lite andra hundar att gå mot i släppen och vad händer. Det är stora öppna fält vi pratar om, kanske likt fjällterrängen i Brittas ögon? Hon söker bra, finner fågel och fattar stånd, hon står i fem sekunder sedan vänder hon tvärt och går därifrån. Detta upprepas och vid ett tillfälle då hon går för nära så skyggar hon för rapphönan som flyger upp. Eländes elände vad har hänt? Hel säker är jag inte men det finns två alternativ antingen har hon blivit påverkad av att jag skjutit för nära henne på fjället, man blir lätt lite väl sugen på att fälla ibland… Eller – det jag tror mest på och som jag varnat så många för, som har veka hundar i en träningsgrupp, är att hon tagit åt sig i fågelsituationerna på fjället när jag korrigerat Kickan med kanske lite väl hög och negativ röst. Britta är en extremt mjuk liten tjej och Kickan är olydig och på gränsen att synda  ibland och får helt enkelt inte släppas för långt.

Merjobb
Har man gjort bort sig så får man ta sitt straff, i detta fall består så klart straffet av några dagars extra jobb. Hur jag jobbat i detalj går jag inte in på nu men självklart har det gått ut på att göra fågelsituationerna positiva igen. Det går åt rätt håll och ett par situationer har gått bra nu men jag gissar på att några dagars jobb återstår innan jag vågar mig på att fälla fågel igen. Bristen på bytesmedvetenhet hos Britta gör inte jobbet lättare! Någon hund som är mer ointresserad av fälld fågel har jag inte sett tidigare – men jag jobbar på det också och en liten utmaning då och då piggar upp livet… Efterklok kan man alltid vara och med facit i hand är det lätt att konstatera att jag borde jagat mer med Britta ensam innan jag tog med hela gänget med hundar. Eller som jag också brukar rekommendera, låta någon annan stå för skjutandet och koncentrera mig mer på Britta de första jaktdagarna. En sak till – självklart var Britta van vid skott innan jag började fälla för henne…

Träningsmarker
Birgers marker har jag gjort reklam för tidigare och gör det gärna igen! Nu vet jag att det är hårt tryck från alla som vill träna men gör ett försök att kontakta Birger om ni inte har fågel själva. Telefon hittar ni på min länksida. Stora fält med gott om fågel och dessutom Birgers goda råd är en fin kombination.

Detta inlägg postades söndag, 20 september, 2009 kl 19:45 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.