Pointer, münster och vorsteh på jakt
Ticka har förberett situationen
Något kul som kan lätta upp novembermörkret kan behövas och vad kunde väl passa bättre än en riktigt bra fasanjakt i Skåne. Återigen var det vännerna Lasse och Jenny i Åhus som stod som jaktvärdar för några härliga dagar. Sällskapet bestod av Mats Eriksson med sin münster Porla, månadens hund i Jaktjournalen om nu någon missat det, Ulf Lindroth med Landinarnas Moltas, Torun med sin münster Ticka och jag med pointern Britta, Kickan och Jana.
Rådjur i massor
Att stoppkommandot fungerar när rådjuren poppar upp framför nosen på hundarna är ett måste, åtminstone om man ska bli bjuden på jakt mer än en gång på sådana här marker, och jodå allt fungerade som det skulle trots mängder av rådjur.
Sekundering
Trevligt nog har jag nu fått se att min lilla pointer sekunderar. Om det är medfött eller inte vet jag inte. Mer än en gång har jag noterat att om man, som jag brukar göra, sätter hundarna och går ifrån dem när man ska fram och skjuta för någon annan hund så verkar det som om sekunderingen kommer ganska så snart även på hundar som inte visat tecken på detta tidigare.
Nästan som på fjället
Innan jakten hade jag lovat mig själv att försöka låta hundarna jaga som de ville. Vad jag menar är att hålla händerna i fickorna och låta bli visselpipan, med andra ord nästa som på fjället. Nåja, en eller annan gång fick jag väl hålla i dem med pipan men nog är det skönt att bara gå och se dem svepa över fälten och utnyttja marker och vind som de vill. Nyttigt för hundarna är det också så klart, att hålla på och styra för mycket kan lätt bli fel
Som så ofta är det Torun som håller i kameran…
Jag hjälper till
Vi får bara titta på...
Tack för trevligt sällskap under jakten !!
Trevligt att råkas i fasanmarkerna, synd bara att jag var tvungen att åka till Danmark så snart!