Under fasanjakt i går var Jana försvunnen i skogen, hon kom på inkallningssignalen och visade tydligt att hon hade fågel på gång. Jag följde henne in i skogen men det var bara att konstatera att det snart blev mer eller mindre ogenomtränglig ungskog. Vad göra – jo jag lät henne fortsätta själv, tog mig upp på en bergknalle i närheten av området där jag misstänkte att fågel trycket och med bössan i färdigställning gav jag henne ett par uppmuntrande resningskommando. Inget hände och jag kallade in. Samma sak igen, Jana kommer och tittar uppfordrande på mig. Provar samma sak igen och nu hör jag hur hon far runt inne i tätningen efter resningskommandot men ingen fågel på vingar inte. Kallar in igen och hon talar med blicken om att fågel finns kvar, nu är jag rejält nyfiken. Den här gången följer jag med henne och tränger mig igenom de snöiga granarna – ser så småningom Jana sittande under en gran med blicken koncentrerad rakt upp och mycket riktigt – där sitter en fasantupp, cirka sex meter upp, trygg och oberörd.

Nej – jag sköt inte tuppen, det var en vacker tupp som gav oss en kul upplevelse så den kan gott få fira Jul den också, vi kommer säkert att ses igen…

Detta inlägg postades söndag, 20 december, 2009 kl 18:50 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.