Om handpeng på valpar och valpköpare med krav…
Årets första kull i viltvattnet
För det mesta är det otroligt kul att vara uppfödare men ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Här följer några citat (kursiv stil) tagna från ett antal mejl jag fått från en valpspekulant:
”Jag vill nu ställa mig på kö hos er för en valp gärna tik ,men hane funkade oxå bra, är en ganska liten men bestämd tjej som är väldigt hundtokig och har jobbat med hundar utomlands”
Det låter väl inte så tokigt…
”Jag brinner verkligen för att få träna en ny vorsteh och jag vill ha en med lika mycket arbetslust och j-vlar annamma som jag själv.”
Bättre och bättre…
”jag skulle verkligen uppskatta att ha ”min” uppfödare närmre då jag har blivit helt förälskad i denna underbara ras och vill lära mig såå ´mycket mer om jakt och uppfostran med strävhåren”
Alltid kul med valpköparna i närheten så man kan träna ihop…
”tack för infon, jag har funderat och funderat, men kommit fram till att jag skall ta en valp från en annan kennel.”
Jaha ja så kan det gå ibland… Men snart kom det ett mejl igen…
”Så- om det ff finns möjlighet så vill jag ställa mig på kickans valplista, kan även betala/ tinga ( handpenning) så ni vet att jag inte ändrar mig igen. vilket kön, eller annat spelar ingen roll, det vet ni bäst, men jag kommer att ställa krav på er som uppfödare bara så ni vet!”
Oj – då en valpköpare som ställer krav på mig… Jamen det har jag inget emot – dum som jag är satte jag upp henne på en valp efter Kickan – och vad händer? Jo, givetvis så blev det en avbokning igen, men först när jag tog kontakt och berättade att Kickan valpat… Denna gång var det en valp från Danmark det skulle bli…
Men det är väl bara att konstatera att jag gjorde en sak rätt – jag tog som tur var inte någon handpeng, då hade jag stått där med en (o)bestämd tjej med jävlaranamma och krav på sin uppfödare på mina valpträffar och träningar.
En människa som har så svårt att bestämma sig hade nog haft lika svårt att bestämma sig för vilken dressyrmetod som är bäst och det hade nog blivit en mardröm för både mig och valpen… Men vem vet, kanske får det bli en handpeng nästa valpkull. När jag tänker efter tror jag nog att jag kan klara av även bestämda tjejer med jävlaranamma, men det kanske blir värre för valpen…
Ok – alla kan vi ändra oss, och de som gör det i rimligt tid är inget att säga om. Men att kanske mista en riktigt bra valpköpare för att en velepotta tar upp en plats i valpkön är aldrig kul för en uppfödare.
Håller helt och fullt med dig Anders! Vi har råkat ut för ett snarlikt fall. Vi hade en valpspekulant som så föll för en valp ur vår senaste kull. Det var mycket funderingar fram och tillbaka, men hon bestämde sig tillslut att hon skulle ha den, men ändrade sig sen i sista sekund för att hon hade inte råd. Hon hade stora utgifter framför sig det närmaste året. Ok, det kan vi väl förstå. Men döm om vår förvåning, en tid senare läser vi på hennes hemsida att hon köpt en settervalp. Och efter ytterligare en inte alltför lång tid utökades flocken med en vuxen importerad pointer! Då satt det inte i pengar minsann! Men vi kan ju vara glada att vi inte sålde en valp till en sådan velig och oärlig person. Varför kan man inte tänka först och handla sedan är vår stilla undran?
Mejla mig gärna namnet på människan, det är ju sådana man vill undvika både som valpköpare och på träningar…
/ Anders L