Ömma tår…
Att nämna SBK som ett alternativ, som jag gjorde i förra inlägget, var inte helt populärt. Raskt kom det ett par småsura mejl från folk som har sin hund som sporthund i stället för jakthund… Ok, det är smällar man får ta så det står jag ut med. Men jag har sett en ökning av hundar i år, på kurser och träningar, som aldrig lär få komma ut och jaga och nog tror jag att det flesta av oss, som ägnar en stor del av livet åt våra stående hundar, tycker det är väldigt trist om den utvecklingen eskalerar. Inte mins då en del av de hundar jag sett har alla förutsättningar att bli riktigt riktigt bra – bara de får chansen att utvecklas.
Varför inte ge jakten en chans? Du behöver inte hålla i bössan själv, du har säkert någon kompis som gärna ”offrar sig” men att prova på några dagar på fjället eller i skogen lär nog inte många ångra. Att se hur hunden förvandlas efter några dagars jakt och förhoppningsvis ett antal fällda fåglar blir en upplevelse för de flesta och att förmodligen för första gången i livet få sett sin hund riktigt trött kan vara en bonus bara det – åtminstone för hunden… Att det sedan helt säkert kommer att gå ännu bättre på jaktproven blir ännu en bonus.
