Vintern närmar sig…

Om man ändå kunde göra som björnarna och gå i ide. Dagarna är korta och vädret är allt som oftast inte så där jättekul, åtminstone inte om man träna hundar. Rapphönsen blir svårare att tas med och det är inte helt lätt att få de kontrollerade situationer man vill ha för unghundarna som kommer hit. Unghundar är vad jag haft de senaste veckorna och de flesta av de vanligaste stående raserna har varit representerade. Extra kul är att det har varit väldigt många brittiska hundar här i år och att döma av förfrågningar och uppfödarbokningarna för nästa säsong så fortsätter den trenden. Att det under året har varit ungefär lika många norrmän som svenskar på kurser och träning är också något jag är glad för.

Britta har överraskat…
Min egen lilla pointer har överträffat sig själv i år. Det har blivit en hel del jakt och frågan är om inte lilla Britta är den som presenterat flest fågelsituationer (nåja hon kanske är den som fått mest släpptid också). Hon sköter fågel på ett klokt sätt och en riktigt fin avslutning på en bra jaktdag blev det häromdagen då hon för första gången visade en spontan rapportering. Det blir ju ofta så om man inte har någon radioantenn på hunden och springer dit så fort hunden står… Kul är det också att se att hon håller ihop söket bra i skogen. Hon går likvärdigt med Kickan i vidd och kontakt och det måste man vara nöjd med. Men allt är inte bra – det gäller att se felen hos sina egna hundar brukar jag säga och hos Britta skulle jag vilja se lite mer fart i söket, en växel till alltså. Jakmässigt spelar det kanske ingen större roll men har man vant sig vid hennes pappa Asco är det lätt att vilja ha lite mer racermaskin om man nu ska ha en pointer…

Tankar och funderingar på fälten
Mina hundar sköter sig bäst själva under jakten så det är gott om tid att gå och njuta och fundera på lite av varje. Det blir så klart en del funderingar över vad jag sett på fälten i år.  Några riktigt bra och en del mindre bra hundar har jag sett… Men jag har också sett förare som gör sitt bästa för att ställa till det för sina hundar under söket…

Tro det eller inte men vinden kan ändra sig…
När förarna släpper sina hundar på fältet kollar de flesta av vinden, börjar gå mot vinden och försöker få hunden lägga sina slag tvärs vinden i lagom djupa slag. Så långt är det bra, men sedan verkar det som om en del förare tror att vinden kommer att blåsa från samma håll hur länge som helst… När vinden sedan kantrar och kanske blåser diagonalt över fältet noterar ofta hundarna detta direkt och lägger sig på vinden. Som tack för detta får de en skopa ovett från förarna som fortfarande vill att hundarna ska gå snyggt och prydligt tvärs över fältet som de gjorde från början. Det är inte lätt att vara hund inte… Inte heller är det konstigt om hundarna går ned sig och ser osäkra ut. Många förare skulle nog göra sina hundar en tjänst om de lät bli att lägga sig i eller åtminstone fundera lite på varför hunden går si eller så innan de kommer med något kommando. Jo, jag erkänner – även jag har gått i den här fällan mer än en gång och jag skäms lika mycket varje gång och det är bara att be hundarna om ursäkt…

De som kan allt
Då och då träffar jag på dessa lyckliga människor som kan allt… Men nog känns det lite småtrist för mig då jag talar om vad som bör tränas på för att en bra hund ska bli riktigt bra och föraren skiter totalt i det. Än märkligare och ledsammare känns det då samma förare har misslyckats med sina tidigare hundar och nu håller på att göra samma sak med den nya hunden…

Bilder
Lägger med några bilder, dels på Britta och dels på de senaste hundarna som varit här och tränat. Trevliga unghundar allihop. Tone – Lise med sin gordonsettern Ami var kanske extra kul att se. En genomarbetad åtta månaders hund med jättefin kontakt och som dessutom efter ett par timmars träning både stod för och respekterade rapphönsen – bra jobbat Tone – Lise!

Lämna en kommentar