På SVK:s hemsida kan man nu, sent omsides, läsa lite ”nyheter” om utsättning av fågel. Vi får där veta att ”det på nätet cirkulerar delvis felaktig information om vilka som omfattas av olika regelverk i samband med träning på utsatt fågel” Vi får också veta att ”ALLA i vårt land omfattas av de bestämmelser som framgår av svenska lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter” – om nu någon inte visste det tidigare så vet ni det nu.

Om det är den information som jag efter godkännande från SKK:s jakthundskommitté lade ut på min hemsida som åsyftas är det både förvånansvärt och trist. Jag vill definitivt inte ha någon felaktig information på min sida. Men som sagt, efter både ett skriftligt godkännande av min text via mejl och efter telefonsamtal med Kjell Bräster, sekreterare i jakthundskommittén, stod det nog klart för både mig och många med mig vad som gäller. Att någon eller några som sitter i SVK:s styrelse sedan väljer att tolka det på ett annat sätt, ett sätt som betydligt försvårar en bra träning för medlemmarna, är både förvånansvärt och ledsamt – även om det så klart kan tolkas så om man vill.

Ännu en gång har jag kontaktat jakthundskommittén, för det minsta man kan begära är väl en så pass tydligt förklaring om vad som gäller så även vi mindre begåvade medlemmar kan förstå vad som gäller och slippa riskera att råka ut för de disciplinära åtgärder som hotats med, men inte specificeras. Ett svar har jag blivit lovad och det kommer så klart att redovisas här på sidan.

Etik än en gång…
Jag har tidigare skrivit om hur jag jobbar med de rapphöns jag använder för träning. Vad jag kanske inte nämnde, men som alla vet som har hållit på med detta, är att innan jag plockar ut fågel för träning är det ett måste att dessa under en tid har varit ute i markerna. Så snart jag får hem fåglarna tar jag ut grupper med fåglar varje dag och släpper dem i marken. Till att börja med strax utanför voljärerna och sedan allt längre bort. Detta är ett måste för mig av två skäl. Dels för att fåglarna ska bli riktigt flygtränade – vem vill betala för träning där fåglarna flyger dåligt eller där hundarna riskerar att ta fågel… Dels också för att fåglarna ska ”lära sig” marken hitta hem och in i voljärerna igen – om inte fåglarna kommer hem så blir det väldigt dålig lönsamhet på kurserna…

Traumatiska upplevelser
Från allra första dagen jag börjar sätta ut fågel blir självfallet fåglarna jag sätter ut, precis som all annan fältfågel eller för den delen änderna i viltvattnet och deras ällingar, utsatta för och skrämda av predatorer. Katter, räv, mink, duvhök och vad det nu kan vara. Skillnaden för rapphönsen att det efter några veckor i stället är en hund som får dem på vingarna är kanske inte så särskilt stor eller mer traumatisk för hönsen även om någon av rapphönsens vänner inom SVK upplever det så – för det är väl av etiska skäl som denna träning inte kan accepteras?

Än mer traumatiska upplevelser
På några av vårens prov tog hundarna flera fåglar (fasaner), det bör framgå av domarkritiken om nu inte domarna mörkar detta. Om SVK verkligen månar om etik, ja då är nog detta en betydligt mer traumatisk upplevelse för fåglarna och enlig mig,  betydligt mer oetiskt än om hundarna får en rapphöna på vingarna under träning, även om rapphönan kommer från en voljär… Om detta fortsätter på proven vore det kanske mer på sin plats för disciplinära åtgärder och kanske fundera över hur bra det är för det ”vilda” med vårprov i våra delar av landet… Tala om att sila mygg och svälja antiloper… Jo, jag vet att det tas en hel del fågel på proven även på hösten…

När räknas fåglarna som vilda?
En av frågorna jag också ställde till jakthundskommittén var om fågel som varit ute ur voljärer föreskriven tid (fyra veckor) och sedan fångats in kan betraktas som vild och alltså tillåten att sätta ut och träna på, för prov är det kanske inte så bra… Om svaret blir ja – jag då kan vi jobba som tidigare med träningen. Om inte – jag då är vi många som får fundera över hur vi ska göra i framtiden…

Det finns hopp
Såg att vi nu fått en del nytillskott i SVK:s styrelse, duktiga människor med lång praktisk erfarenhet av träning i södra delarna av landet och som vet hur väsentligt det är att kunna fortsätta att träna på utsatt fågel på det sätt vi gjort under många år. Det finns alltså hopp att det i framtiden kommer att jobbas mindre för prestige och byråkrati och mer för medlemmarna genom att skapa en vi–känsla i klubben.

Detta inlägg postades torsdag, 26 maj, 2011 kl 17:44 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.