Nu på fredag blir lilla pointern Astrid fyra månader. Total effektiv träningstid fram till nu är mellan 2,5–3 timmar. Som ni ser har träningstiden ökat markant den senaste tiden och det är apportsöket som tagit tid. Här måste jag ju räkna den tid det tar att valla av området, lägga ut apporter och så vidare. Lite tid på klockan och ut–kommando har det också blivit. Ok, jag vet att det kanske är väl tidigt för de här momenten och apportsöket har väl inte rönt några stora framgångar… En apport fixar hon men koncentrationsförmågan ligger inte på topp hos en fyra månaders valp så mer än en blir för svårt. En fjäril som flyger förbi är betydligt intressantare än att fortsätta leta apporter… Givetvis är apporterna utlagda i förväg utan att hon har sett detta, att låta henne se kastet blir lite för lätt och leder inte till det mål jag vill nå…

Det känns som om jag nu lagt en bra grund för att klara av det apporttest de Brittiska hundarna måste fixa för att få starta i öppenklass. Max en timmes träning till så bör hon klara detta. Men träningen får nu ligga helt nere ett tag, hon behöver växa till sig lite till och snart är vi inne i augusti och då finns det viktigare saker att syssla med…

En sak måste jag säga, Astrid är född spontanapportör men självklart vet jag att jag så småningom måste lägga krav på gripandet så hon tar precis allt jag vill hon ska ta. Det går inte i längden att be hunden snällt om att apportera. Men detta kravet får vänta minst ett par tre månader till tror jag.

Kanintest…
Då jag väntar hit nästan alla valpköparna i Astrids kull nu på lördag måste jag så klart förbereda lite övningar åt dem. Självklart kommer en tur till kaninerna, för test av stoppet, att ingå i träningen. Men ska det ge något så måste det också finnas jaktlust i valparna och det blev jag ju tvungen att kolla. Visserligen har Astrid jagat iväg en och annan kanin av dem som betar på gräsmattan utanför huset men kaninhägnet bjuder på fler möjligheter – och jodå, det fanns jaktlust i lilla Astrid och som väntat fungerade stoppkommandot då jag för första gången använde det under en kaninjakt.

Uppfödarutmaning…
Då jag haft förmånen att se ett norskt apportprov och också en film från NM lågland vet jag att våra norska vänner som har kanonhundar på fält och fjäll inte ligger lika långt fram när det gäller apportering. Givetvis finns det undantag. Orsaken är så klart att kraven på apportering under norska prov är en aning mildare än i Sverige, och mildare är bara förnamnet.

Robert Gill, min uppfödare har fått en utmaning. Fixar han en godkänd apportering med valpen utan att använda mer än ett enda apportkommando, alltså inte en massa ”håld, håld, håld och utan att valpen lägger ned apporten innan domaren säger var så god blir det något extra gott att dricka till kvällen. Resultatet kommer så klart att redovisas här på sidan. Noteras bör att det på lördag är jag som är domare och också väljer apportföremål…

Givetvis räknar jag med att Robert har fullständig koll på stoppet av valpen – har man hållit på så länge som Robert har gjort är detta en självklarhet att kunna stoppa hunden även under en kaninjakt…

Planerad fortsatt träning för Astrid
Nu kommer i stort sett all träning att ligga nere fram till det är dags att starta med fågelsituationer och till dess dröjer det inte så länge nu. Den träning jag kommer att börja med är helt enkelt att släppa henne i mark där jag vet det finns fågel. Hon kommer själv att få leta upp dem, lära sig hur det luktar när det finns fågel, lära sig hur det luktar där den nyss har varit fågel men inte finns någon längre, lära sig att följa en löpa, lära sig hur nära en fågel hon kan gå innan den flyger och så vidare… Allt detta kommer hon att få lära sig själv med så lite påverkan av mig som möjligt – inga fåglar i burar eller duvor i kastmaskiner inte och det närmaste hon kommer en långlina är när hon går förbi den spårlina som hänger i garaget… När hon springer för fullt och vet att det är att hitta fågel hon är skapt för ser jag fram mot att senare i höst släppa henne på fälten och se om lilla Astrid har den reviering i kroppen som en pointer ska ha – men som sagt, det viktigaste först och det är för en fågelhund att lära sig finna fågel!!!

Detta inlägg postades torsdag, 21 juli, 2011 kl 18:25 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.