Om Barbro Börjesson, Cesar Millan, Jeppe Stridh och Anders Hallgren
I näst senaste numret av Hundsport finns ett inlägg skrivet av Barbro Börjesson som handlar om ”velourhuliganerna”. Ni vet de som kan lösa det mesta med genom att mata hunden med köttbullar. Ett suveränt inlägg och imponerande att någon så kunnig som Barbro orkar bry sig! Anders Hallgren, velourkungen själv, fick sig en välbehövlig känga och gick i försvarsställning genom ett patetiskt inlägg i senaste numret av Hundsport.
När jag läser vad Anders skriver frågar jag mig om han medvetet ljuger eller om han är totalt renons på praktisk erfarenhet av hundar. Lite skrämmande tycker jag att Hundsport, månad efter månad låter herr Hallgren komma till tals. Men å andra sidan så fick vi veta i hans senaste spalt att mellan 50 och 75 procent av våra hundar lider av posttraumatiskt stressyndrom. Detta måste väl vara något för SKK att omgående ta tag i, så svag mentalitet kan vi knappast fortsätta att avla på…
Rena rama lögner
Hallgren förklarade bland annat i sitt försvarstal att en hundmamma är snäll och tolerant och inte uppfostrar sina valpar i mänsklig bemärkelse… Undrar hur många kullar Hallgren fött upp och vilka raser? Mer än en gång har jag sett hur tikarna, eller övriga flockmedlemmar, lär valpar vad ett nejkommando betyder och åtminstone de flesta uppfödare som jag känner har gjort samma erfarenhet. Det är inte köttbullar som bjuds…
För att lära hunden vad stanna betyder berättar Hallgren att när hunden ser en katt (samma sak med hare förmodar jag) så kan man berömma innan den hetsar upp sig och belöna med en godbit. Jomenvisst, du läste rätt – innan den hetsar upp sig. Tillåt mig tvivla på att herr Hallgren har haft en jaktsugen vorsteh vid sidan när det dyker upp en hare. Den hund han hinner berömma innan den hetsar upp sig skulle då inte jag vilja ha. Men ska sanningen fram så har jag vid några ytterst sällsynta tillfällen träffat på fågelhundar som hellre väljer köttbulle än att jaga hare – jag tror att de flesta av dessa är skjutna eller omplacerade till icke jägare…
Hundar som är uppfostrade enligt den mjuka skolan är gladare påstår Hallgren, det ska synas på långt håll – tala om skitsnack. De gladaste hundar jag ser är lydiga hundar som kan ges frihet och få syssla med det en hund är skapt för – hur många av velourhuliganerna kan släppa sina hundar lösa och ha kontroll på dem?
Varför bry mig?
Problemet är att det finns mängder med oerfarna människor som tror på vad velourfolket säger och skriver och söker sig till ”instruktörer” och problemhundskonsulter som lovar att allt kan fixas med mjuka metoder. Att dessa kursledare aldrig ar tränat exempelvis en vorsteh eller kanske inte en jakthund överhuvudtaget nämns aldrig. När sedan den lilla ögonstenen har blivit något år och utvecklat sin jaktlust fullt ut och inte går att ha lös över huvud taget trots alla köttbullar man lockar med är det kanske för sent. För många ägare kommer det att vara mer eller mindre omöjligt att komma tillrätta med sina hundar och inte får de då någon hjälp av mjukisfolket inte… Nej – då skylls allt på att hunden är omöjlig… Tro mig, det är mer än ett sådant ekipage jag mött.
Teori
I ingressen till Hallgrens spalt i Hundsport kan man läsa att han under mer än 35 år studerat hund och humanpsykologi – studerat var ordet sa Bill till Bull… Jag har träffat en väldig massa duktiga hundfolk genom åren men ännu har jag inte träffat någon som sett några hundar som Hallgren har tränat – kanske jag träffat fel människor?
Och praktik
Barbro känner jag sedan många år, hon har säkert studerat en del hon också, men än viktigare är att hon har jobbat med hundar och dressyr under större delen av sitt liv och gör så än i dag. Hon har dessutom gång efter gång genom åren visat vilka resultat hon kan nå. Inte undra på att Hallgren är avundsjuk. Avundsjukan lyste igenom också när Hallgren för en tid sedan kommenterade Cesar Millan, ännu en man som visar suveräna resultat och inte bara studerar och kommer med verklighetsfrämmande skitsnack. Vet inte om Hallgren hackat på Jeppe Stridh också – men Jeppe är ännu en som lever på att träna hundar och också visar bra resultat – och inte är det med köttbullar inte…
Vill du tjäna pengar?
Genom åren har jag frågat några av dem som jobbar med velourdressyr om de skulle kunna tänka sig att komma hit och hålla en kurs för ett gäng jaktsugna kontinentala fågelhundar. 1000 kr per timme plus betald resa har jag erbjudit – förutsatt givetvis att de kan visa ett acceptabelt resultat i kaninhägnet. Hitintills har ingen nappat på erbjudandet. Lite konstigt tycker jag, den timpengen borde locka många – om det nu inte bara är skitsnack och lögner de kommer med på sina hemsidor… Erbjudandet står kvar så vill du tjäna en bra slant är du välkommen att höra av dig! Du får gärna visa upp hur glada och lydiga dina egna hundar är också… Kurshundar fixar jag och jag vill också filma kursen, vi är många som inget hellre vill än att lära oss för att kunna jobba med mjuka metoder och ändå få resultat.
Intressant som fan.. håller helt och hållet med dig Anders!
Finns för många ”velourhuliganerna”..
Det här var bland det bästa du skrivet Anders !! Önskar att många fick läsa detta, och då inte bara ägare till jakthundar, för en lydig hund är alltid en lycklig hund, sen må det som sagt vara vilken ras som helst, frihet är det bästa hundar vet, och dom är alla värda att få det oxå, det korta liv dom har…
Verkligen bra Anders, vi är många som söker efter metoder att få lydiga och lyckliga hundar. Har man inga referenser är det lätt att man går på vad som sägs av personer som presenteras med 35 års erfarenhet. Att kennelklubben via sin tidning så ivrigt stödjer det här känns verkligen inte seriöst. Och som du säger, vad tänker de göra åt det akuta problemet med den svaga mentaliteten som deras sakkunnige konstaterat på våra svenska hundar? Huvaligen, tummen ner för SKK.
Intressant att du skrev om Herr Hallgren just nu då jag igår i väntrummet till läkaren läste en artikel om honom i en veckotidning samt hans åsikter om Cesar Millan.
Det jag förfärade mig mest över var Hallgrens fem råd till nyblivna valpägare… två av dem var enligt följande att man behöver aldrig jobba på ledarskapet för det följer med i köpet av valp???… andra var att när valpen morra vid matskålen så skulle man låta den hållas och gå där ifrån för med tiden skulle den ge sig… mycket skrevs också om dessa mjuka metoder med köttbulle samt att inte ställa hårda krav på hunden… ledsamt för den okunnige som går på hans råd.
TACK ANDERS!
Så himla skönt att du törs säga ifrån!
Heja Anders!! (Landin förstås!)
Skönt med en kunnig hundperson som tar bladet från munnen och verkligen talar om vad vilket trams denna Hallgren skriver i nummer efter nummer av Hundsport.
Det vore inte en dag för tidigt om Hundsport tog in en artikel som denna du skrivit angående hundlydnad/hunddressyr och vad som gäller i verkligheten.
Jag vill också komma på den kursen som velourexperterna ska hålla hos dig Anders, så hör av dig när det är dags. Jag betalar gärna en del av deras arvode när jag fått se hur de fått stopp på min Zelda i kaninhägnet med en liten köttbulle!!
Hejsan!!
Kom in på DIN sida via en vän, jätte intressant läsning. Håller helt med dig, hoppas många läser detta. Klart man ska var snäll med sin hund, men hunden kräver ju också tydlighet och att man är rak vad man menar. Och individ anpassning, jag har en schäfer hane, av den gamla sorten…hi hi Mentalt alltså, när jag tog i min hund när han svarade mig vid en behövlig korrigering, fick jag kommentaren av de ”snälla ” att klicka rät hunden -HUR ?? Klicka när han inte morrar….Säger mycket, oftast har de ej haft med sådana hundar, som har mycket olika drifter att göra. Tack för sund attidyd och läsning :0))
TACK för en bra bloggning!
Precis som du skrev, var min första tanke när jag läste Hallgrens försvarsskrift – vilken hundmamma är ”snäll o tolerant”?
Ja klart, kanske det finns raser där man avlat bort mammafunktionen som innebär att så länge en valp gör rätt är mamma nöjd, gör valpen fel ”ramlar himlen ner”!
Jag hänger gärna med på kursen för att få stopp på min knallapportör. Köttbullar älskar han men är det skott inblandat med fågel – glöm köttbullen!
Tack för en mycket väl skrivet inlägg i dressyr debatten. Säger som Jeppe S ” Rött eller Grönt” aldrig Gult. Ser fram emot att delta med någon av mina terriers (om jag har någon ny i flocken som inte redan är dresserad) då det vankas träning med någon velournisse hemma hos dig. Han kan få visa hur man gör. Sambon har provat velourkurser tidigare och förkastat velourernas teorier 😉
Stort tack för dina rader Anders,själv uppfödare sedan 25 år tillbaka,
Otroligt bra skrivet:):) och framförallt sant
Anders, skicka in ditt inlägg till Hundsports redaktion!!!!
SNälla ANders hoppas du skickar din artikel till hundsport
Jag håller med Gunilla! Det är så många stackars hundar som får gå i koppel hela sitt liv enbart för att hundägarna lyssnat på fel person. Det borde väl ändå ligga i SKK:S yttersta intresse att fler hundar kunde få vara lösa, lydiga och lyckliga tycker man.
Anders,
Ett av dina inlägg bästa hittills. Är själv väldigt tacksam att jag hittade dig och Jeppe inför min framtida hundkarriär. Mycket tack vare er har jag på ett framgångsrikt sätt kunna visa och prova mina hundar på prov ute i Europa.
SKK är bra i mycket. Men när man låter en aktör som Herr Hallgren ta så mycket plats i en så stor tidning så blir det fel. Skulle väldigt gärna vilja se hur Herr Hallgren skulle arbeta med våra typer av hundar. Jag är öppen för mycket så precis som du skriver, visar Herr Hallgren mig ett sätt där jag slipper korrigera min hund och få det resultat jag önskar så ska jag sälla mig till de ”belysta”.
Men tills dess kommer jag tro på det jag konkret ser fungerar.
Joni
Hej Anders
Tack för detta inlägg! Hoppas du skickar inlägget till hundsport.
Om nu någon nappar så är jag först i kön på den kursen, skulle verkligen vilja se hur en ”Hallgrenare” hanterar små söta jaktspaniels med små horn utväxandes när jaktlusten börjat spira:)
/Malli
Hej Anders!!
…jag ansluter mig helt och fullt till Micke Svedberg!!
Står mer än gärna till förfogande vid behov av hund
…..även jag skulle mer än gärna bidra till deras ersättning om dom får stopp på Nelly med en köttbulle!!!
Tack för en suverän täningshelg!!!
Annelie/nelly
Här är en jagande velourhuligan som lyckas utmärkt bra med sina stående fågelhundar och jaktspaniels. Thomas Stokke:
http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=41
http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=42
Ni som tycker detta blogginlägget var bra, och att det inte går att träna jakthundar med mjuka metoder, är rätt trångsynta och har nog en del kvar att lära om inlärningspsykologi.
Man kan ha olika åsikter, jag klickertränar, kan ha mina hundar (retrievers) lösa och har inga andra problem med dem i övrigt heller. Möjligen att unghunden är lite väl glad men det är ju ett kärt besvär.
Att få någon att nappa på ”köttbullekurserbjudandet” tror jag blir svårt, det går inte att träna med en metod man inte tror på om man vill ha resultat och jag misstänker att det kommer att anhopas en grupp skeptiker på kursen.
Det finns klickertränare som lyckas även med jakthundar
http://www.klickerklok.se/12myter.php
Författaren har BC, vorsteh, pointer och cocker spaniel (jakttyp) – krävs det nåt mer för att bli ”accepterad”?
Jag förmänskligar inte mina hundar. Jag gör heller inget mot/med dem som jag inte skulle utsätta mina barn för.
Klart att det funkar att träna med nästan bara belöningar, problemet är ju att man måste hitta en belöning som hunden ser som en belöning och ge den vid rätt tillfälle. Köttbullar funkar så klart inte alltid, men det gör ju inte alla former av straff heller och straff kan få oanade konsekvenser om de sker vid fel tillfälle.
Mikk & Jossan
Ni bör nog ha bättre koll på era ”Fakta”. Hunden ”Pax” som TS har ”lyckats” med är ganska långt från ”äkta klickertränad”. TS har lagt ner åtskilliga timmar hos en ganska så konventionell hundtränare i Sverige och har blivit bryskt stoppad i långlina ett stort antal gånger. TS skriver själv ”tur att jag hade handskar på mig”. Jag ser inte skillnad på denna korrigering och annan….Var tog teorierna om positiv förstärkning och negativt straff vägen…..Ännu ett exempel på felaktiv bruk av ”fakta” från ”er” sida…. Michael Fossum
Hej jag tror inte heller att det nappar några på erbjudandet men av en annan anledning än att det kommer anhopas en grupp skeptiker på kursen. Jag satt och letade en stund på klickerklok.se. Den enda av dessa ”jakthundar” jag hittade någon jaktmerit på var just ovan nämda Pax. Jag kan ju självklart ha missat något. Det enda sättet att få oss trångsynta är nog att träna fram ett antal ståndefågelhundar till höga meriter. Gärna en vorsteh som klarar både lösa eftersök och låter oskadat klövvilt på fälten vara. Att gå med retriever lösa och få stopp på en tex en jaktsugen pointer när en hare går upp framför nosen 300m bort kan kräva lite annan träning. Jag förmänskligar inte heller mina hundar men kan däremot tänka mig utsätta dom för vissa saker som jag inte utsätter mina barn för tex har jag dom i hundgården när jag jobbar.
Michael Fossum, du har haft en massa åsikter om både Fanny och Thomas i ganska många år…. sist jag läste vad du ansåg så hade du aldrig sett dom eller deras hundar i verkligheten vare sig under träning eller annat så vad hände med faktagranskningen? Har du tränat tillsammans med någon av dom så att du har på fötterna för din kritik?
Hälsn en som har tränat mycket tillsammans med de som ni snackar om ovan, dvs har lite mer info än någon som bor på Gotland och tycker från tryggt avstånd…
Bra skrivet Anders! Jag bor i Malmö och här kan vi verkligen snacka om att det finns gott om hundägare (eller rättare sagt hundägda…) som inte har en aning om hur viktigt ett gott ledarskap är. Jag är långt ifrån en perfekt ledare men jag försöker och jobbar på det varje dag.
Jenny:
Du skriver ”har lite mer info än någon som bor på Gotland och tycker från tryggt avstånd…” – avstånd från vad:-)
Jag har läst enormt mycket av T och F´s skriverier och utifrån detta är det inte så svårt att bilda sig en uppfattning, precis som i förhållande till alla andra som förespråkar ”ekte klikkertrening”. Deras egna ord måste väl vara en ok faktabas, eller? Utöver detta har jag tidigare haft ganska tät kontakt med det ”träningscenter” där T har arbetat – mot betalning – med sin strävhåriga och sin setter, samma ställe där F gjort några späda försök på att ”jaktträna” sin jaktcocker – det slutade inte så bra! Jag tror mig veta att jag har studerat ”klickerister” långt bättre än de har orkat bry sig om vad ”vi” egentligen håller på med…
Anser du att den träningsmetod T beskriver är förenlig med ”Klickerlärans” tes om att man bara ska använda sig av positiv förstärkning och negativ straff? Det vore kul med ett svar.
Symptomatisk för er att ni aldrig kan presentera er på ett ordentligt sätt – fruktar ni verkligheten så mycket att ni måste vara anonyma?
Utöver detta kan det bemärkas att T inte har skrivit ett inlägg om jakthundsträning sedan juli 2009.
Jenny, har du ”tränat” – som ni brukar kalla det – mycket jakt med de nämnda personer?
Varje år så delas det ut tusenvis av jaktprovspremier på jaktprov i Norge och Sverige: att en hund – som påstås vara klickertränad men som i själva verket inte är det – skulle ha fått något pris skapar ingen sensation, under tiden har det delats ut tusenvis av priser till konventionellt tränande hundar….ska man skapa lika stor uppståndelse omkring dessa så finns det risk att vi spränger hundsidorna på nätet.
Försök sätt dig in i vad vi egentligen diskuterar och kom tillbaks när du har förstått, detta som ett bra alternativ till tramsiga påhopp!
Michael Fossum på Gotland – och ”fastlandet”….
Ja, de kanske inte är köttbullsmetoden som funkar på en hund som ska användas till jakt eller vissa andra sporter eller aktiviteter med hund heller. Jag tror att de är en balansgång, att kunna ha det ledarskapet att man kan bryta en situation där de krävs, oavsett om de är jakt eller inte. Men, även om man inte kör velourmetoden så betyder inte de att de enda man gör är att hota och skälla på sina hundar.
De är där jag tror att många gör sig ett första misstag, för jag kör inte enbart endera eller nåndera, utan belönar de beteende jag tycker är bra och säger i från när jag tycker det är fel. Jag har väldigt svårt att tro att en hund som ska vara funktionsduglig i både jakt och kunna vara hemma och inne skulle funka utan att kunna dra en gräns från min sida. Mina terriers får jaga i skogen, men för de ska de kunna gå lösa hemma på tomten utan att ta grannens katt. De är ingenting jag klickat in utan något de fått lära sig från början. Gör man rätt från början när valpen kommer kan man komma en god bit på väg, sen behövs de påminnas ibland om vilka regler som gäller. Men att sprida ut till nybörjare inom hund att man aldrig ska säga ifrån då de görs något fel, är att ljuga. Ingen person med hund är utan ett kommando för att stoppa eller att hejda. Hur man en lärt in de är upp till var och en, men jag blir besviken när jag ser att folk fortfarande tror att bara för att man fått fram en hund till champion i jakt så måste man varit elak. Jag tror att tiden är mkt förbi då jägare har totalt ouppfostrade hundar. Jagar man och är så riktigt intresserad vet man att de krävs både lydnad och kondition för att för ha en chans att få till en bra jakthund. Och de tar tid. Eloge till dig anders (landin), jag tycker de är viktigt att lyfta fram detta i ljuset. Och lycka för en hund är att jobba med det den är skapt för, de kommer vi inte ifrån.
Himla bra. Skulle inte vilja gå dressyr men hallgren och våran tyska jaktterrier..herregud vilket monster det skulle skapa..
Tack Anders för detta inlägg! Verkligen bra. Har själv korrigerat min vorsteh bland velourfolk och blivit totalt sågad. Märkligt nog har jag aldrig fått någon respons då jag berömt vorstehn. Velourfolket ”väljer” vad de vill se/höra. Har även märkt ett stort antal gånger att många som pysslar enbart med mjukismetoden utan korrigeringar kan ha hundelaka jyckar. Fast det är klart. En del människor som inte får lära sig vad som är rätt och fel under uppväxten blir lätt destruktiva i ett senare skede… För att nå framgång krävs en lagomt avvägd giva för individen av både beröm och korrigeringar och därtill tajming. Jag är enbart inne på min andra stående fågelhund men så fel ute kan jag inte vara då jag bl.a. dagligen promenera med bägge hundar lös vid min sida till och från jobbet utan problem.
Hej Anders
Mycket bra skrivet.
De flesta missuppfattar Anders Hallgren och tar honom för hundtränare och duktig i praktiskt hundarbete. Jag har haft nöjet att se honom i verkligheten några gånger och kan dementera det.
Anders Hallgren är en försäljare och en debattör. I detta är han så skicklig att han skapat bilden av sig själv UTAN att arbeta praktiskt med hundar. Ingen har sett en hunduppvisning eller clinic med AH. Varför? Enkelt-han kan inte arbeta praktiskt.
Han har, enligt egen utsago, aldrig haft en valp (se http://www.nwt.se/mera/vara_husdjur/article43374.ece).
AH är som ormtjusaren i Kivik som (utan orm) berättar allt om hur man tjusar dem.
Tack för den kommentaren Anders!
Länken du bifogar skulle alla läsa – det var värre än jag trodde – herreje, människan har faktiskt aldrig haft en egen valp!!!???
/ Anders L
Oh herregud, hur orkar ni diskutera det här? Sådana här diskutioner leder ingen vart. Alla tycker olika och alla kommer att träna olika, tur är väl det!
Himla nöjd med min hund och mina förra hundar, alla tränade med sk mjukismetoder. Bara för att en metod inte funkar på en hund betyder väl det inte att den inte funkar på NÅGON hund!?
Å andra sidan har jag inte märkt att mjukis inte funkar på någon (om man använder den rätt dvs)
För mig ska hundträning vara ROLIGT och inte otrevligt, det är en av anledningarna till att jag inte använder mig av positivt straff. Ser så himla otrevligt och obehagligt ut. Och du säger att CM är bra, vem vill använda el och bokstavligen hänga sina hundar i kopplet? Påstå nu inte att han inte gör det, finns hundratals avsnitt där han gör det!
Har sett Fanny och Thomas med deras hundar, trevliga individer och jag har inte sett obehag användas!
Hej Anders,
Har äntligen läst de omtalade artiklarna. Bra!! Att någon äntligen orkar och vågar ta diskussionen. Kan inte annat än att tycka det är bedrövligt för alla de som betalar tusentals kronor för att lära sig hur man enkelt får till en hund som aldrig kan gå lös pga fel träning från första början.Jag har sedan många år tillbaka anammat ett annat sätt att träna tack vare dig Anders. Något som gett mig fantastiska jakter och upplevelser med nuvarande hundar som fungerar(för det mesta..). Det är ju också så att ser man till jaktproven så kan nog vilken domare som helst skriva på att hundarna idag är lydigare på proven….och inte är det jaktlusten som minskat..Skulle tro att många nog anammat samma principer som jag. Tack!
Mycket bra skrivet!! Håller så med dig.
Skulle vara intressant att höra vilka metoder du förespråkar för att korrigera ”olydiga” hundar? SKKs dressyrpolicy bör man ändå ha i åtanke när man tränar hund. Jag vet att det i fågelhundkretsar används ganska så vidriga metoder för att kräva lydnad. Dock inte sagt att alla använder dessa metoder.
Robban
Hej Robban
Det blir lite långt att svara ordentligt men helt klart är frågan du ställer befogad. Laddar du hem mina träningstips som finns gratis att ladda ned på sidan och kanske kollar på mina videoklipp, ligger också på youtube (sök på Anders Landin) så ser du hur jag jobbar. Läser man SKK:s dressyrpolicy så står det också att vissa jakthundar kan kräva lite tuffar korrigeringar. Kommer inte ihåg exakta ordalydelsen men ungefär så. Och så är det onekligen – i samband med vilt och när jaktlusten blommar ut för fullt krävs det ibland tuffa tag om man ska kunna få stopp på sin hund vilket är ett måste om man överhuvudtaget vill ha hunden lös.
Hälsning
/ Anders L
Det var det bästa jag har läst i ämnet!!! Jag letar själv med ljus och lykta efter någon som enbart kör med mjuka metoder och som har en lydig och trevlig hund. Ej funnit någon ännu. Tycker verkligen att du ska skicka in det till Hundsport!
Som nybliven ägare till stående fågelhund, tidigare haft stötande hund, har vi kommit till en för oss ny form av träning, slukar allt om hur att lyckas. Läste artikeln av Anders H och varit hos Anders L för träning, jag trodde att jag var s k mjuk, fick bakläxa ordentligt för att jag inte berömde tillräckligt snabbt ¨så gjorde man för 40 år sedan¨, handlar det verkligen hårt eller mjukt eller om tydlighet och konsekvens? Ledarskap är tydlighet och konsekvens, självfallet är inte vägen brutalitet, men det finns en massa förklaringar till att vi, säkerligen hundar också, beter oss som vi gör-men det kan ju knappast vara någon ursäkt,sparkar man en man så illa han faller i koma tror jag inte att samhällstjänst förebygger ej heller förespråkar jag att man spärar in ungdomar. Men tydlighet och konskevens brukar vara bra, min svaga sida med barnen i alla fall – men de har gått strålande ändå för de talar ju om vad de tycker och tänker, går ju att resonera med – har försökt att morra till vår älskade Field Spaniel, hjälpte inte att – han älskade att jaga grannens katt. En timma med Anders L tydlighet, berg och dalbana i rösten, godis i fickan och en hund som verkligen ville. Finner hela debatten lite märklig, förmodligen för att den är ny för mig, men konsekvens är inte hårdhet, det är trygghet.
Jag har jobbat samman med Anders Hallgren redan på 70-talet och han gav struktur och underlag för hur ett hanterande av hunden ska göra den nåbar och behärskad. Jag har haft vorsteh korthår sedan 1963 9 stycken och jag garanterar att hela samvaron med hunden bygger på att hunden tror att du är att lita på. Mina hundar får god impulskontroll. Jag använder INTE våld, hårda tag eler dåligt humör. Jag lägger upp långsiktig plan för att utbilda, utveckla mina hundar och de jagar bara i flock med mig. En riktig vorsteh som är hårdför kräver stor känslighet för att bli suverän. Redan som tonåring – då de inte var hundar för fruntimmer – kunde mina hundar vara lösa på jaktträning utan spö eller liknande. Ge vorstehn det den behöver och den blir totalt hanterbar.
Hej Ingid
Ursäkta att det dröjt lite innan din kommentar kom på sidan men jag har varit ute på jobb ett par dagar.
Grattis säger jag till dig som lyckas där tusentals fågelhundsägare runt om i Europa har misslyckats. Om du läst vad som skrivits på sidan så vet du att vi är villiga att betala en väldigt hög timpeng till dig om du vill lära och visa oss okunniga hur det går till att träna en vorsteh på det sätt du säger att du gör. I och för sig hoppas jag att du inser att det du kallar för jaktträning förmodligen skiljer sig en del från jakt. Men du har säkert kollat att dina hundar ena stunden kan gå ifatt och ta ned ett skadat djur och i nästa stund respektera ditt stoppkommando.
Jag har använt en del av Hallgrens metoder, bland annat det där han kallar för katastrofpåse, där han utsätter hundar för skrammel gång efter gång – jag slutade omgående med det när jag såg hur lätt det var att bryta ned hundarna psykiskt på det sättet, är det så du jobbar kanske?
Som sagt, vill du ha några elever som betalar minst en tredubbel kursavgift till dig så tala bara om när du kan tänka dig att anordna en kurs (men helst utan skrammelpåsar). Då du säger att du jakttränar förutsätter jag att du har tillgång till mark med fågel, om inte kan du ha kursen här hos mig där vi har tillgång till både fågel och hårvilt. Resa, mat och så vidare står vi så klart för.
I och för sig gissar jag att du liksom Hundens hus med flera jag frågat inte ställer upp – det är en sak med teori och snack en helt annan sak att visa resultat med en grupp hundar.
Det är för mig en gåta hur alla som resonerar som du och också kallar sig djurvänner inte ställer upp och har kurser just för fågelhundsägare och lär ut och visar resultat för den här gruppen hundar med stor jaktlust. Förutom att bli miljonärer på kort tid skulle ni ju ha chansen att påverka hela fågelhundsvärden – förutsatt givetvis att ni kan visa resultat som håller.
Jag sysslar inte med personangrepp. Velour som det benämns bygger på forskning om vad som förstärker ett beteende och vad som släcker ut det. Påsträningen som den introducerades på 70-talet då jag såg Anders träna hundar med aggressivt beteende, går ut på att hunden får en signal före obehag, så att hunden får ett val. Ett obehag behöver inte vara smärtsamt. Men om hunden kan välja höjs inte hundens stress. Hundar med stor kamplust, livlighet, skärpa och fysisk förmåga som ligger högt i stress kan vara nog så svåra att nå. Stress ska göra var och en blockerad och okänslig. Jag har sett jakt och fågelhundsträning sedan mkt liten och jag har också varit hårdhänt mot hunden för länge sedan, vilket jag skäms över idag. En hund med stora resurser kräver en ägare med talang, timing och hundläskunnighet. Det man inte har sådär direkt får man träna på. Till alla hundägare – hjälp varandra istället för att använda våld verbalt eller annat.
Tack Anders för en väldigt bra artikel.
Jag finner det oerhört stimulerande att köttbullefolket använder starka ord som våld, spö, skrik och dåligt humör som om det är så det tränas med hundarna. Hade ni bara varit med när det tränas så hade ni sett vad som händer och inte händer. Att sitta och gissa i egen stuga för att försvara något som ”man själv blint tror på” är irrelevant.
Just att hundägare skriker och står och kallar på sin hund om och om igen bevisar ju att man ligger fel i förhållandet med sin hund. Jag har tränat för en adept till Jeppe Stridh, Mikael på vardagskoll.se, och har idag en hund som jag kan kommunicera med utan koppel. Jag varken slår, skriker, spöar eller använder någon sorts våld mot min hund.
Jag har tom sett väldigt tuffa hundar på kursen som inte bara gjorde utfall mot andra hundar utan även mot instruktören Mikael.
Snabb tillrättavisning, mycket positivitet så vaknar även de hundarna. Några köttbullar fick han däremot inte för att sluta tugga mot folk. Beröm, positivitet, lek och kel var belöning.
6 veckor senare gick även den hunden lös bland de andra ca 15 hundarna.
Jag har lärt mig att man inte kan korrigera en hund för att han ska lära sig något, korrigering är till för att bryta retningen eller felbeteendet för att sen med positiva metoder få hunden att göra rätt.
Du kan aldrig få en hund att göra rätt med korrigeringar, bara få han att sluta göra fel och därefter vara mottaglig för träning. Det finns massor av sådana hundägare där hunden är låg och är rädd för att göra fel. Är det så ni tror att vi tränar?
Det är alltid och kommer alltid vara det positiva som gör att hunden gör om ett önskat beteende.
Har själv sett Anders Hallgren och blir fortfarande upprörd när jag tänker på fjånen. Det är Sveriges största skämt och han har absolut inget vettigt att tillföra i hundtränings diskussioner. 300 kronor och 2 timmar som jag aldrig får tillbaka! Han svarade inte ens på min fråga ordentligt utan skojade bort det. Däremot förklarade han vad som händer om man tränar med våldsamma metoder, hur rädda dom blir, skadade, förtroendet som försvinner bla bla bla. Inget av det stämmer enligt mina erfarenheter. Det enda han var ute efter var att sälja sina böcker och ljudband. Pinsamt!
Nätdiskussioner om vilket träningssätt som är det bästa är fel forum då alla därute helt plötsligt kan mer än de kan bevisa. Upp till bevis nu, håll era clinics, starta era tv-program och bevisa hur bra er träning är. Prata inte bara om det. Upp till bevis för en gångs skull.
Stolt hundägare med gladaste och lydigaste hunden i kvarteret.
Ursäkta dröjsmålet med att ta in din kommentar Per, men jag har haft jaktsemester ett par veckor – och än en gång konstaterat att mina hundar fungerat bra under jakten och fått göra det som jakthundar gillar bäst. Lite annat än koppelpromenader att få springa mil efter mil på fjället… Lydiga hundar är lyckliga hundar….
/ Anders L
Betr. ditt blogginlägg ”Om Barbro Börjesson, Cesar Millan, Jeppe Stridh och Anders Hallgren”
Till Anders Landin,
Jag brukar inte försvara mig mot angrepp som ligger under lågvattenmärket, men jag ska göra ett undantag. Sen visar det sig om du, Anders Landin, är modig nog att publicera det i sin helhet på din blogg.
Min praktiska erfarenhet
Du ifrågasätter om jag har praktisk erfarenhet? Jag har arbetat med problembeteenden hos hundar sedan slutet av 1960-talet och har kunnat hjälpa de allra flesta. Redan på den tiden låg lyckandefrekvensen högt, trots att jag då, mer än nu, tränade ”symtomträning”, d v s själva beteendet vilket är det förhärskande idag hos dig själv och många andra hundtränare.
Under åren därefter utvecklade jag metoder för att analysera de orsaker som ligger bakom problembeteenden och i takt med det har jag kunnat se hur direkt träning av symtom inte har varit nödvändiga eller endast behövts till mindre del. I vissa fall rörde det hundar som var understimulerade, som var i stillhet 22 – 23 timmar per dygn. Problembeteendena hos dessa har varit olika, men många var aggressiva. Drygt hälften av de som sökt min hjälp har haft aggressiva hundar. Jag skapade ett program bestående av ökad fysisk och mental aktivering och de allra flesta av dessa hundar blev ”botade” inom loppet av en till två veckor – oftast med bara lite direkt träning.
Inte tränat jakthundar
Jag har inte arbetat med jakthundar, annat än i de enstaka fall med hundar som har chockats av elhalsband, blivit skotträdda eller aggressiva. Men för det mesta har jag arbetat med sällskaps- och brukshundar av olika raser. Jag har aldrig varit intresserad av tävlingar, därför har jag inte ”visat vad jag kan” på tävlingsplaner.
Post-traumatisk stress
Anita Axelsson (agilitytränare, instruktör och författare samt hundpsykolog) gjorde en B-uppsats, 1994 i psykologi där hon utvärderade hur många hundar som blev så rädda för fyrverkerier att rädslan för ljud som påminde om raketer och smällare blev bestående. Det var 50 % av hundarna i tätorter (för landsbygd angavs ingen siffra). Men att hundar råkar ut för starkare eller svagare chockupplevelser utöver de som orsakats av fyrverkerier är vanligare än vad man tidigare hade känt till. Därför har jag angett en teoretisk uppskattning på mellan 50 till 75 % och då är alltså fyrverkeriskrämda hundar inräknade.
Jag vet inte hur mycket du vet om post-traumatisk stress, men det fungerar så att en hund (eller annat djur, inklusive människan), kan fungera som vanligt i de allra flesta situationer, utom när något som påminner om den tidigare chocken inträffar. Då får individen en överdrivet stark reaktion. Förutom detta finns det förändringar som påverkar beteendet. Det har jag skrivit mer utförligt om i boken ”Stressade Hundar” (MB Förlag). Post-traumatisk stress – eller annan form av långvarig stress – har ofta samband med problembeteenden hos hundar.
Därför är det, återigen, viktigt att man inte bara tränar symtomen utan också behandlar alla tänkbara bidragande orsaker. Detta har inget som helst att göra med stark eller svag mentalitet. Vilken hund som helst kan bli chockad, även om vissa raser är mentalt starkare än andra beroende på vad de avlats för. Dessutom förekommer givetvis allt från svaga till starka chocker, som medför allt från svaga till starka effekter på beteendet.
Hundmammor
Skulle hundmammor vara så stränga som du antyder, (du skriver: ”Det är inga köttbullar de bjuder på”/alltså i sin uppfostran av sina valpar; mitt förtydligande), så skulle de i så fall vara enda undantaget i djurvärlden. Visst finns det mammor som kan visa irritation mot sina valpar, men de är i så fall undantag snarare än regel.
I en studie som jag gjorde 1988 visade det sig att de som visat humör mot sina valpar utgjorde under 3 %. De andra var snälla och mycket tålmodiga mot sin avkomma. Studien omfattade valpar upp till tio veckors ålder.
I redovisningen fanns dessutom ett avsnitt där en etolog gav sin syn på förhållande mellan mamma och ungar hos vargar. Det var samma sak där, avkomman sköttes på ett extremt tålmodigt och vänligt sätt. Jag har också pratat med många uppfödare och bilden bekräftar det som undersökningen kom fram till: Hundmammor är snälla och någon medveten ”uppfostran” och ”nej-träning” eller medveten disciplinering förekommer inte.
Belöna innan hunden hetsar upp sig
Återigen har du medvetet eller omedvetet missat information. Att börja berömma innan en hund hetsar upp sig är en mycket effektiv träning, t ex när den ser en katt eller ett djur som den vill sätta efter. Men det bygger på att man kan arrangera situationen så att man är beredd och snabb nog. Att en hund reagerar snabbare än en människa är jag givetvis helt införstådd med. När det dyker upp en katt eller hare så är det ju för sent, men om jag vet vad som ska hända så kan jag börja innan hunden ser vad det är. Det finns en utvecklad och effektiv träningsmetod som bygger på detta (ibland kallad ”skvallerträning”).
Mjuka skolans hundar gladare
Det finns ett flertal undersökningar – och flera kommer – som bekräftar att hundar som tränats enligt den mjuka skolan är gladare. Givetvis är en jakthund som när den får vara på jakt säkert lycklig, för då lever den efter sina naturliga förutsättningar. Men när en sådan hund inte är ute och jagar, när den står i en hundgård eller när den gör något som ägaren ogillar – då är den inte speciellt lycklig.
Det här är ett stort problem, som jag och en grupp där jag ingår arbetar med: Hur man mäter glädje och harmoni hos hundar. Att en hund viftar på svansen åt sin ägare är ju en grundläggande signal för aktiv underkastelse, även om samma signal även används vid iver och positiva upplevelser. Så när en vorsteh viftar på svansen åt sin ägare, kan det också vara av underdånighet.
En hund som är uppfostrad enligt mjuka skolans metoder är mer aktiv, tar fler egna initiativ och har ett mer omfattande kroppsspråk. Dessa hundar visar färre underkastelsesignaler och har färre sociala problem, generellt.
Det är inte köttbullar som stoppar hunden
Det är en missuppfattning av dig, och många andra, om du tror att vi på ”den mjuka sidan” försöker få hunden att välja mellan att t ex rusa iväg efter en katt eller få en köttbulle. Att du inte förstått hur vi arbetar tycker jag är skäl nog för att du inte bör uttala dig om hur dåliga eller bra vi är. Och vi skyller aldrig på att en hund är omöjlig, det är bara ni från hårda skolan som gör det när ni inte lyckas – eller så skjuter ni hunden eller omplacerar den (som du själv skrev).
Jag har hjälpt tusentals hundar och hundägare genom årens lopp. Du har tydligen inte träffat på någon av dem, eller ens försökt ta reda på deras åsikter – det innebär ju inte att de inte finns.
Hundtränare i TV-program
Att jag vänder mig mot straff- och dominansbaserad träning som den ser ut i hundprogrammen på TV har inget att göra med avundsjuka, det borde du kunna inse. Och jag är inte den enda som reagerar – det finns sajter och föreningar som protesterar mer högljutt och oftare.
Tusen kronor till den mjukis som lyckas
Du vet inte hur vi arbetar, därför ska du inte dra några oriktiga växlar på att ingen från mjuka skolan svarar dig. Vi gör inte som du, fokuserar på symtomen. Vi har en betydligt effektivare strategi: Vi arbetar med de bakomliggande orsakerna först och främst. När det är genomfört kan vi, om det behövs, träna själva problembeteendet. Men oftast behövs det inte.
Du inbjuder till att någon från mjuka skolan ska hålla en praktisk kurs för jaktsugna fågelhundar, något som du säkert själv har gjort, om jag läst det du skrivit rätt. Tusen kronor i timmen dessutom till den som ställer upp och kan visa ett ”acceptabelt resultat i kaninhägnet”. Det har väl du också lyckats med, eftersom du utmanar oss på det.
Då förstår jag vilka metoder du använder dig av.
Anders Hallgren
http://www.andershallgren.se
Hej Anders Hallgren
Trevligt att du hör av dig med en kommentar (även om det tog några år) det tackar jag för och jag lovar, det krävs inte mycket mod av mig för att publicera din kommentar i sin helhet.
När det gäller tikens uppfostran av valparna har jag erfarenhet av de drygt 20 kullar vi fött upp själva och också de kullar jag hade förmånen att se under mitt år på dåvarande armens hundskola i Sollefteå. Visst skiljer det mellan tikarna men att det bir tuffa tag då och då råder det ingen tvekan om. Hur många egna kullar har du fött upp? Noll gissar jag på.
Du har inte tränat jakthundar skriver du – nej, det kan jag förstå. Måste också säga att under de ca 45 år jag jobbat med kurser och tränat hundar kan jag nog räkna de aggressiva hundar jag träffat på ena handens fingrar. Någon expert på ”problemhundar” är jag inte. Några problemhundar ser jag sällan men däremot problemhundägare och dessa är jag ganska duktig på att få till…
Å andra sidan har jag full förståelse för om du träffar många hundar med post-traumatisk stress, inte minst om hundägarna följt det råd du ger i din lilla bok ”Arga Hundar” utgiven 1976 där du beskriver användning av kastkedja och vad du benämner som katastrofpåse. Alltså en plastpåse med tomma konserburkar som gång efter gång kastas lätt mot hunden. Jodå, jag använder kastkedja och har provat typ katastrofpåsar. De sistnämnda avråder jag från i min bok – här kan vi tala om att skapa stress och hur du som pratar om mjuka metoder kan blanda in detta är jag frågande till.
Till sist gladare hundar med mjuka metoder. Jag kallar en spade för en spade och detta uttalande kallar jag för skitsnack. Glada hundar är hundar som får springa fria och springa fria får de om de kan stoppas i alla lägen, även för uppdykande tamdjur och vilt. Hitintills har jag inte sett en hund med stor jaktlust, uppfostrad med mjuka metoder klara detta och jag har sett många som försökt.
Och ja – jag har lyckats och lyckas varje vecka under säsongen med att få hundar sluta förfölja otillåtet vilt och genom detta kan hundarna springa lösa året om där detta är tillåtet. Både mina metoder och mitt resultat visar jag helt öppet i de fyra DVD – filmer jag gjort…
Om nu mjukismupparna är sådana djurvänner som de säger sig vara varför då inte ställa upp och ha kurser och lära oss vanliga dödliga hur man får till våra jakthundar utan de tuffa tag vi måste ta till ibland under träningen?
/ Anders L
Bra skrivet Anders, och nu menar jag Landin. Den andre Anders som så fint lyckats med tusentals hundar, har jag aldrig hört talas om honom innan men bara det han nämner om tikens uppfostran av valpar visar hur hög hans kunskapsnivå i ämnet är. Däremot är han duktig att svänga sig med fina ord å utredningar hit och dit, har man inget eget att tillföra är ju detta ett enkelt knep för att komma undan. Synd bara att det finns dom som går på hans, och hans gelikars smörja.
Hej Anders x 2
Anders Hallgren, det du skriver om din verksamhet och metoder låter ju riktigt bra. Men jag måste dessvärre säga att det är på pappret det låter bra. Jag har självklart hört talas om dig och även läst om dig under många år. Jag har sett dig på TV och mässor men jag har dessvärre aldrig sett dig ”live” och de facto visat vad du menar, du pratar mycket om vad man kan göra och väldigt mycket framstår som ”lätt rörigt” men utan den s.k. ”röda tråden” som vi alla oftast försöker följa. Däremot har jag sett och läst om och av andra ”kända” hundpersonligheter som Anders Landin, Erik Wilsson, Barbro Börjesson, Fredrik Steen och Jeppe Stridh och som de facto har agerat och visat för publik hur man skall göra enl. deras sätt och dessutom visat hur man inte skall göra. Varför jag tycker att när du nu har svarat här på Anders Landins hemsida och han dessutom vågade visa hela ditt inlägg torde nästa steg för dig vara att visa i praktiken hur det går till enligt dina metoder och filosofi. Jag tror att en ”gammal hund” som Anders Landin kanske kan ”lära sig sitta” även med din metod bara Du vågar visa dig i praktiken.
Mvh
Casimir Wrede
Dette er utrolig: På samme dag som jeg på Facebook beskrev Anders Landins (AL) bok ”Från valp till färdig fågelhund” som vidunderlig og den beste bok om praktisk fuglehundtrning som jeg vet om, kommer svaret fra Andres Hallgren (AH), samt AL´s svar. Jeg skrev også at min forrige ´myke´ korthårede vorsteher ble trenet etter Hallgrens filosofi, med vellykket resultat, mens min nåværende ”villbasse” av en KV-hann ikke kan dresseres på samme vis. Derimot ser jeg nå at AL´s metoder ville kunne brukes på begge disse hundene.
Til de som foraktelig snakker om hårde metoder som AL skulle bruke: Se hans filmer (eller tell opp antall ganger ordet ”beröm” eller lignende forekommer i hans bok, om du ikke kan se filmene).
PS1.Jeg glemte å skrive at jeg har lest alle de av
Anders Hallgrens bøker som jeg har hatt tilgang til.
PS2. Anders Landin: Om du skulle få tislag fra en ´bare-mjuk´-trener til å holde et kurs for vorsteh-unghunder: Er det mulig å kjøpe billett for tilskuer-plass?
Om jag får uttrycka mig lite i det som skrivits så är det liksom att ni är på varsin planhalva… den ena pratar och agerar jakthundar & den andra pratar & agerar ”stadshundar”… Om man kan uttrycka det så? Det är liksom svart mot vitt… och om man ser det objektivt så verkar herr Hallgren inte prata om uppfostran och dressyr utan i största helhet om ”problem” som uppstår… och då hundar som sitter stilla över 20 timmar om dygnet, vilken j-kla hund skulle inte bli en problem hund då, oavsett om det är en jakt, eller stadshund! Är det då… efter dessa timmar av förtret som man kontaktar herr Hallgren för att lösa problemet… Hur långt är ett snöre?
Får jag inte det här då gör jag så här, får jag däremot detta så gör jag det med glädje och med en följd/konsekvens av att min ledare blir glad… vilket ger lyckliga lydiga hundar! Och det herr Hallgren skriver att man på något sätt avbryter lyckan mot en jakthund genom att bryta mönstret av att den exempelvis inte får springa efter en katt, eller en hare, skulle göra den olycklig är ren nonsens och det absolut dummaste jag hört! Har en god vän som för övrig har en finnstövare som nog är en av Skandinaviens bästa som jag har fördelen av att få låna när tillfälle ges… Att kalla in den hunden från 400-500 meters håll medans hunden till fullo driver hare och tystnar… att sedan mötas av en galloperande hund med viftande svans och ett kroppsspråk som inte talar underkastelse utan glädje med hopp och skall… att den hunden skulle vifta på svansen av underkastelse tror jag nog vem som helst som kan lite om hundar skulle skriva under på… om man fick se & uppleva det, även herr Hallgren!
Tror nog att vilken ägare som helst skulle få bra resultat på en sådan hund om den fick röra på sig och få stimulans… för det är ju i allra högsta grad en varelse som agerar på beteenden, hunden alltså, till viss del vi också!
Kan inte låta bli att kommentera Anders H. inlägg. Snacka kan vi alla och det är vad du gör. Ditt prat om tikarnas uppträdande mot valparna bevisar hur lite du vet, d.v.s. ingenting. Vi två, i detta hus, har tillsammans fött upp mer än 500 valpar och samtliga tikar har uppfostrat sina valpar. De avvänjer valparna med ett skarpt ”nej” och de greppar över nos ,huvud och nacke för att lära valparna att bli mjukt och tryggt undergivna. I vissa fall använder de också ett köttben för att lära valparna att lyssna.
Förklaringen till dina okunniga uttalande fann jag i en intervju där du säger att du aldrig ägt en valp, dina hundar har du fått som vuxna. Än mindre har du fött upp en enda valp.
Visst fungerar köttbullarna på någon menlös hund men det stora flertalet förstörs av denna träning.
I kväll hade vi öppet hus hos oss. 5 hundägare med ”stadshundar” kom på besök. Samtliga hade sökt hjälp hos köttbulletränare och problemhundskonsulenter, inte en gång utan flera gånger. Hundarna var aktiverade på längden och tvären men…
Hundarna var stressade och aggressiva rymmare som totalt saknade kontakt med ägaren.
En ägare pratar om avlivning och en annan säger att vi är sista hoppet. Ja det är vi definitivt för Andres Hallgrens följeslagare har inget vettigt att komma med. Det ena rådet är dummare än det andra.
Alla hundarna var hur rara som helst och med lite förändring i ägarnas beteenden så är problemen lösta på en förmiddag. Samtliga hundar skulle utan problem flytta in här och inom kort skulle rätt version komma fram av sig själv.
Just nu finns här en pitbull korsning som bitit såväl ägarna som deras andra hund. Detta gjorde han när han vaktade och de försökte brotta ner honom. Här har han inte gjort ett dugg. Han är snäll så han är dum. Vi har inte heller gjort nått utan vår attityd gör honom trygg. Det är alltid människans beteende som orsakar problemen.
Någon skrev om klickertränade jakthundar. Här nämndes jaktspaniels. Jag har full koll på det som händer i den världen. Det finns ingen som har lyckats med den träningen. Canisgänget har en sönderstressad och en som tuggade vilt. Det finns en springer som fick pris i lägsta klassen, det vill säga nått som jag inte kallar jaktprov. Efter en nolla i Ökl är den inte startad i fjol. En springer i samma gruppering kom aldrig till start. En cocker har också pris i bebisklass men jag kan redan ana vart det är på väg. Det finns nämligen en blogg att följa och jag vet att det kommer att rasa som ett korthus.
Precis som Anders A. säger: Sluta snacka och visa vad ni går för. Jag kan lägga på en tusing på timpengen så dubblar vi insatsen. Jag kan ta med mig en riktigt aggressiv hund så kan Hallgren visa vad han går för. Nej visst ja, han tränar inte sådana längre utan det gör hans elever. Då får han väl skicka lämplig elev men vad jag har hört så vågar de flesta av dem inte gå in i huset till en sådan hund.
För sent på kvällen, tydligen. Anders L. ska det vara.
Tycker det är mycket intressant att herr Hallgren efter tre år vill kommentera och ”försvara” sig och de sina här på din sida Anders L. Jag tror att problemet med denna diskussionen är mål och målbilder.
Den part i detta som enbart förespråkar mjuka metoder har ett helt annat förhållningssätt till det här med hund och hundägande vilket gör att man pratar förbi varandra. Nu schabloniserar jag men jag har märkt att det väldigt ofta är såhär. Förespråkar man enbart mjuka metoder (och ju mjukare desto bättre) så har man ofta en hund av raserna: retriever, vallhund, spaniel, brukshundar. Man håller ofta på med aktiviteter så som: rallylydnad, agility, bruksmoment.
Det är många år sedan både jag och hustrun var engagerade inom brukshundsklubbarna men om vi säger som såhär. Jag tror att om vi tar min lilla schabloniserade bild ovan och föreställer oss ett gäng av den typen som tränar låt oss säga, platsliggning. Vi ser framför oss 20 hundar som ligger plats på en gräsplan och svårigheten är att de ska ligga där i tre-fyra minuter. Jag vet att man kan uppnå detta på en mängd olika sätt och att det inte nödvändigtvis krävs att man ens viskar ett enda hårt ord till sin hund.
Låt oss nu föreställa oss att vi släpper ut lite kaniner framför hundarna och klämmer av några skott i luften. Tror att 100% av förarna fått problem med stadgan eftersom det är inte den målbilden de har för momentet. Har man olika målbilder och sedan börjar slänga sig med diffusa ord så som stress, skärpa, hårdhet, mjukhet, motor, jaktlust etc. etc. så är det inte konstigt om man inte är överens om vare sig metoder eller begrepp.
För att komplicera det ytterligare så kan man ju som Hallgren gjort tillämpa humanpsykologiska termer och begrepp på det och träta i all evinnerlighet om definitionerna av de samma.
Problemet tror jag, vilket också är anledningen till att många inom jakthundssfären är inte så lite irriterade över din attityd herr Hallgren, är att du lite mästrande och sådär ”von oben” talar om för alla att de är ena råbarkade hundmisshandlande okunniga tölpar som inte borde få gå nära en hund. När de sedan ber dig visa dem hur det ska gå till viftar du bort det och säger att situationen är riggad. Kom gärna med ett motbud. Ett förslag där du under ett antal tillfällen visar hur man som jakthundsägare (och då menar jag inte någon med en retriever med enormt förarfokus) ska få till en hund som fungerar i det jaktmoment som hunden avlats i 150 år för att hålla på med. Nu rör du dig inom sfären kontinentala stående fågelhundar så det är självfallet klädsamt om du skulle kunna visa på just den hundtypen.
Jag kan även tycka det är märkligt hur du kan vara emot det som är naturligt för hundarna, som de flesta som fött upp ett antal kullar påpekat. Dvs fysisk kontakt och det vi som människor nog skulle kunna kalla tuffa tag. Istället förespråkas metoder där man psykiskt påverkar hunden att göra som man vill. Man kan utan vidare köra med negativt beröm för det är ju mjukt trevligt och snällt. I min värld kan det lika gärna vara psykisk terror som är onaturlig för hunden och jag är inte säker på att detta förmänskligande av hundar är till gagn för varken hundar eller förare då det inte alltid är enkelt att förutse resultatet.
Det är dessutom lika otrevligt mästrande att indirekt påstå att det enda andra alternativet är våld. Min erfarenhet är att hundarna inte har något emot att man är lite fysisk så länge det upplevs som schysst och tydligt för hunden. Folk som bär sig illa finns det alltid men det är inte det vi pratar om här.
Nu när du äntligen hittat hit så ska det bli kul att se om du vill anpassa din argumentation. Prata till bönder på bönders vis herr Hallgren och förklara hur vi ska göra. Det är många här som inte är finare i kanten än att de kan byta metoder. Men något litet exempel eller bevis för att det fungerar få du nog gärna prestera.
Mycket bra skrivet. Jag vet av egen erfarenhet hur jävla fel det kan bli när man söker sej till den sortens instruktörer som kallar sej hundpsykologer och som enbart kör med positiv förstärkning och förespråkar att man aldrig ska korrigera vid fel utan nonchalera. Min hund är otroligt retkännslig för joggare och uttrycker det med kraftiga utfall i kopplet och vrålar som en galning. Gick både en och två kurser med den metoden och till min fasa förstärkte jag bara beteendet. Gick sen till Mats.Eriksson som driver hundvett.com där han till skillnad från dom andra direkt sa att detta är inget problem att släcka ut med konsekvent korrigering direkt när radarn hissas och hans metod gav resultat direkt
Huvudet på spiken och spiken i kistan.
Mycket bra skrivet, jag ”lyfter på hatten”!
Jag har nyss ramlat på detta gamla inlägg och jag ser att det fortfarande ”lever”. Detta är en potatis som aldrig kallnar. Velourfolket envisas fortfarande med att ta till de stora orden våld, stryk, skrik osv. Dock är det väl samma sak nu som det var för 5 år sedan – de har aldrig (eller i alla fall inte ofta) handskats med en hund med ordentligt GO i. En hund som fullständigt struntar i köttbullen när något annat roligare dyker upp – antagonisten, haren, bilen, busen.
Jag har en gång varit chaufför till en kompis som besökte herr Hallgren. Hon hade problem med sin labbetik. Tiken slet och drog i kopplet och gjorde utfall mot ALLA hundar den såg. Herr Hallgren plockade fram en kätting, cirka 20 cm lång och 4-5 cm bred. Alltså en ganska grov kätting. Den skulle min vän kasta i baken på hunden. Så när Hallgren säger att man bara ska använda mjukismetoder och mata med köttbullar så följer han inte sina egna metoder. Resultatet av hans träning med hunden den eftermiddagen (20 minuter?) var – ingen förändring. Matte skulle ju bära med sig kättingen när hon gick på promenad och använda sig av den jämt och ständigt. Det fungerade INTE.
Detta var i början på 90-talet så det var ett par år sedan – jag var inte imponerad av honom då och jag är inte imponerad av honom nu.
Jag är av den åsikten att all träning ska anpassas till individen. OCH man bör skilja på inlärning och uppfostran. När man ska lära in en ”cirkuskonst” så är det positivt som gäller. När man ska få hunden att sluta bita grannen i baken – då är det inte köttbulle som fungerar. Då är det ett rungande NEJ (som hunden redan innan vet vad det betyder).
För att även kommentera detta med att tikar uppfostrar valpar – jag är inte uppfödare men även jag har sett tik uppfostra valpar, äldre hund uppfostra yngre osv. Har man någon gång sett en sund relation mellan två eller fler hundar så kan man väl ändå inte undgått att se exempel det? Då måste man i så fall vara väldigt blind (selektivt blind?)
Slutorden blir
Du skrev ett mycket trevligt och välformulerat inlägg, med bra åsikter. En stor tumme upp!
Undrar hur många ”hundmammor” med kullar – från födsel till (minst) 8 veckor – som Aanders Hallgren har studerat (fött upp)?
För mig finns ingen rakare o tydligare fostran än en hundmammas! Toleransnivån är glasklar och den valp som kliver över gränsen får veta det direkt och med tillräcklig styrka för just den individen. Och det är inga ”snälla” saker mamman säger/gör då.
Jag tillhör nog en av de få kritiker av A Hallgren, som också deltagit på en av hanns seanser, bara för min kritiska hållning. Den självpåtagna hundpsykologiska delen har många redan skrivit om, så det lämnar jag därhän. Men de som vid förlänningarna har frågor, och det har många av de som besöker hanns föreläsningar, får ett enda råd ”Ring mej senare” !
Jag har inte orkat läsa igenom alla kommentarer men många verkar hylla kritiken mot ”velourhundtränare”.
Jag tror på vetenskap. Jag har dessutom studerat inlärningspsykologi. Utöver detta så anser jag mig ha dugligt sunt förnuft.
Jag tror på det man kallar för klickerträning, men jag blir så TRÖTT på alla de (oavsett man använder sig av klickerträning eller inte) som tror att första reglen är att klicka + ge köttbulle när hunden gör rätt.
FÖRSTA REGELN är att ha sådan kontroll på situationen att hunden utför rätt beteende, så att du kan bekräfta detta med en väl avvägd belöning relativt arbetsinsatsen.
Därför är det viktigt att ha en bra relation till hunden redan från start och att man redan då lägger grunden för vidare inlärning.
Vetenskaplig klickerträning och hippie-mjukt-lulligull-köttbullemetoden är inte samma sak!
Till en början kan klickerträning vara lite bökig, det upplevs som en längre väg till en hund som utför det beteende man önskar. Har man dessutom en dålig relation till sin hund (där inte ägaren kan kontrollera resurserna) och sedan tidigare en hund som uppför sig ex. dåligt i sociala sammanhang, har problem med att valla bilar eller jagar kaniner, så är det svårt att med klickerträning vända detta ”mönster” för hunden.
Det kräver mycket kunskap om inlärningsteorier, finkänslighet och struktur för att omvända en problemhund utan att banka på den.
Men att från början forma en hund med dessa metoder är inte särskilt svårt. Bara viljan och lite nyfikenhet hos hundföraren finns.
Jag har själv både sett och hört historier om ex. Hundförare som klickar hunden när hunden har släppt taget om låret på en annan människa. Ja, det finns självklart mindre begåvade som sysslar med klickerträning. Det finns också olämpliga instruktörer som sysslar med sin egen form av ”klickerträning” eller ”köttbulleträning”.
Det betyder ju inte att klickerträning i sig är dålig, olämplig eller ineffektiv. Det betyder bara att det finns rötägg eller mindre begåvade instruktörer inom ”klickerträning” eller ”mjuka metoder” precis som det finns otäcka instruktörer som gärna hänger hunden i kräksnöre eller bankar på den vid fel utfört beteende.
Jag är själv uppvuxen med hund och har haft fyra bruksmallar i min ägo. Antingen har jag haft tur som bara haft trevliga mallar som går lösa eller så faktiskt tar jag ansvar över situationen för att våga ge hundarna frihet.
Jag betalade 50 kr för länge sedan i entre till en av Blekinge kennelblubb arrangerad föreläsning av Anders Hallgren.Det var den bästa STÅ-UPP-KOMEDI jag hört i hela mitt liv !! Jonas Gardell kunde slänga sig i väggen!Anders Hallgren imiteraded olika hundägars gångstil och attityd med sina hundar som inledning vilket var underhållande. Därefter tog det slut. Alla frågor besvarades med ”Det står att läsda i mina böcker””!
Bröderna Grimms sagor är mer trovärdiga än detta akademiska svammelsom som lurar så många hundägare för dyura kostnader och noll resultat!
SBK-are- f.d polishundsförare/instruktör
e-post skall vara info@kenneltorneryd.se
Huvudet på spiken!! Så trött på detta psykologidrövel..
Hej
läser med stort intresse denna blogg, och förundras över tonen i hela texten, som sedan avslutas med att välkommen att hålla kurs, vi vill inget hellre än att träna våra hundar med mjuka metoder.
Vilket jag då tolkar som att, vi vill också köra mjuk dressyr, men det fungerar inte inom det område vi är, jakthundar.
Uppfattar jag det rätt?
Finns det ingen i eran grupp som har lite mer under kepsen och som kan klura ut ett koncept där det som ni faktiskt söker och önskar fungerar?
Hej
Tack för din kommentar Eva men jag och många med mig har hållit på nästan hela livet med att träna hundar och ingen av oss har uppenbart tillräckligt under kepsen för att klura ut ett mjukt koncept som fungerar för våra raser, stående fågelhundar. Alla vill säkert kunna träna sina hundar så mjukt som möjligt, så även jag och andra ägare till jakthundar – men som sagt vi hittar ingen som kan lära ut detta. Som jag säkert skrivit någon gång har jag vänt mig till många som säger sig köra kurser med mjuka metoder, bland andra Hundens Hus i Göteborg som då hade ”antijaktkurser” på programmet. Jag erbjöd bra betalning, över normalt kurspris, för att komma med en grupp stående hundar – men nej…
HEj igen admin
en tanke slår mig när du beskriver att ni har sökt utbildare till er och era hundar. Om den som ska hålla i utbildningen känner till ditt förakt och hårda ton, så skulle nog även jag (är rätt tålig) tacka nej.
Det är ju inget givande att hålla kurs om det är en makt kamp hela tiden om rätt och fel, dum och mindre klok.
Det måste finnas plats för oss alla, även om vi inte tycker och tänker lika.
Jag hoppas med ditt blogg inlägg att någon känner sig så pass kunnig inom mjukare metoder och jakt att denna person tar kontakt med dig för att sätta ihop en träff. Eller är jag blåögd och det enda som igentligen händer här är smutskastning?
Stötte på detta inlägg på facebook och måste få berömma dig för det, jag uppskattade det verkligen.
Ja men det är väl precis det som är den springande punkten Anders. Att man från velourhållet enbart förespråkar ETT verktyg i verktygslådan. Man slår formligen knut på sig själv och visar på en makalös uppfinningsrikedom för att lösa precis varenda problem man stöter på med det enda rätta verktyget, nämligen mjuka metoder (dvs. enbart belöning i någon form).
Jag har ju sett ett och annat ekipage under den tid jag hållit på, och då är jag inte nära din erfarenhet Anders. Men jag måste nog säga att jag aldrig mött någon som representerar den ytterlighet som velourmaffian vill ge bild av. En person som på precis på samma sätt bara har ett enda verktyg, men i detta fallet brutalitet (och deras definition av vad som räknas dit är mycket vid har jag märkt).
Jag tycker 99% av all dressyr och inlärning fungerar glimrande med positiv förstärkning. Det som är den stora skillnad är att man även ställs inför extrema situationer med sin fågelhund och att kravet på lydnad i dessa, vad jag sett hittills, inte går att uppnå utan att man i något läge förklarar för hunden vems vilja som är störst.
Mycket bra Anders L.
jag har länge undrat var det sunda förnuftet vid inlärning hos hund har tagit vägen.
Idag är det klicker och köttbullar som gäller för hela slanten.
Det är inte utan en viss fasa jag ser morgondagens hundar som samma huliganer som morgondagens vuxna (de som går i skolan idag).
Varför är det inte längre någon som lär ut grunderna i hundens språk på t.ex. brukshundklubbar runt om i landet?
Varför blir en hund idag förstörd av att få klara regler att rätta sig efter? ”Dra inte i kopplet” är numer ”gå fot”, att gå runt med en brukshund i ”latemanskoppel” (Flexi) är ett säkert sätt att förstöra den medan småhundar mår hur bra som helst av just flexikoppel.
I synnerhet om ägaren har NOLL KOLL på vad hunden gör bakom nästa hörn.
Det är inte långt ifrån att känner för att anta din utmaning men jag tycker att mina erfarenheter av jaktraser är aningen för små.
Den mesta kontakt jag haft med dem är när de står 7-10 st i en hundgård och vrålar för full hals när man passerar på vägen, och när de kommer ångande i full fart, med pejl på halsbandet, rakt in på tomten, kissar på nyfikna valpar i hundgården och rusar vidare.
Dessutom så är det ju skitroligt att jaga både katter och hare- och bra motion är det också.
Lite synd på katterna kanske, men harar finns det gott om
Det ger dessutom ägaren en väldig massa frisk luft.
Det finns ett botemedel.
Det är bara att börja lita på hunden. Håll tyst när den drar för du hejar bara på när du skriker. Den kommer tillbaka, med eller utan byte och medan du väntar så föreslår jag att du tar en kopp kaffe ur den medhavda termosen.
OK, möjligheterna är kanske lite begränsade på sina håll i vårt avlånga land. Stadsmiljö är t.ex. inget ställe som rekommenderas för träning, men fårhagar brukar fungera bra om de är stora nog.
Hela ditt inlägg andas okunskap med inslag av kallsvett eftersom du säkert anar att tiden runnit ifrån dig. Velourmänniskorna dominerar idag totalt i alla hundsporter utom den där man fortfareande vinner på misshandel, dvs skydd.
Det som Barbro B och Jeppe visar upp i TV får det att vändas i magen på allt flera.
Men som sagt, jag förstår att du svettas.
Ikke tvil i min sjel hvem jeg ville vært hund hos ,den sterke ,den som tar ansvar ,setter tydelige grenser på et tydelig språk ,gir frihet under ansvar ,en eier som skaper tilit,trygghet og forutsigbarhet.
Anders Landin jeg støtter deg 100 % i dine synspunkter.
Stå på ,kjemp for hunders ve og vel…
Självklart föredrar en vorsteh att springa efter en hare framför en köttbulle. Tills den lärt sig nåt annat. Vilket man gör säkrast, snabbast, och roligast med velour. Den som förnekar att inlärning ska göras i enlighet med inlärningslagarna bör syssla mede traktorplöjning i stället för hundar. Inlärningslagar=velour.
För ett antal år sedan var jag på ett symposium i Berlin. Intressanta föreläsare från hela världen hade bjudits in….och från Sverige kom….Anders Hallgren. I rent studiesyfte valde jag att närvara på hans föredrag, vilket var fruktansvärt pinsamt. Efter att ha raljerat över SBK dresserade hundar och fått publiken att skratta så gled han över till att prata om Posttraumatisk stress och hur man hanterade detta. Hans lösningar var att T ex låta en hund som varit med om en olycka få träna att bara sitta i en bil och T ex få äta något den gillade utan att bilen rörde sig under en lång tid….och publiken började skruva på sig pga denna inte speciellt revolutionerande lösning. Därefter så gick föredraget mer och mer över till att dessa problem kunde lösas med olika vitaminer….och ok….nu började folk gå när de insåg att här skulle de inte lära sig ngt. Under frågestunden som följde så besvarades alla frågor med att ditten och datten löstes med olika vitaminer….själv ville jag bara försvinna och skämdes för att vara svensk.
Vill poängtera att det går alldeles utmärkt att kombinera ”köttbullsdressyr” med ett starkt och tryggt ledarskap där hunden vet vad ”nej” betyder utan att vare sig bli en stackars ”medpassagerare” på hundens promenader som får stå och äta sina köttbullar själv eller bli en mexikansk (fruktad) diktator…
Få saker skapar sådana fanatiska åsikter och upprörda känslor som religon, olika bantningsmetoder och…. hundträning 😉
*Både hundar och människor är individer, bara att acceptera*
Jag är bara en vanlig hundägare som tränat hundar för egen del. Jag tror inte på en metod allena. Jag är skolad i HH, SBK och dressörutbildning för tjänstehundar. Jag använder mig av alla tre metoder när jag tränar hundarna, har plockat godbitarna. När det gäller hundar med extrem jakt eller kamplust så tror jag knappast de prioriterar maten eller godiset först. Oavsett vilken typ av hund vi tränar så är det driften hos hunden som avgör hur jag ska/kan bryta den. Jag har själv sett min eget kh vorsteh i kaninhägnet och där funkade inget godis kan jag säga.
Att Anders L inte fick komma till HH för ”antijaktkurs” med ett gäng fågelhundar förvånar mig. De borde väl om något tagit tillfället i akt att få chans att ”omvända” fågelhundsfolket. Jag tolkar det bara på ett sätt, de klarar inte av att visa det praktiskt och få det att fungera på hundar med rejäl jakt/kamp lust. Ställde själv en fråga till HH instruktören när jag gick instruktörsutbildningen om metoden skulle funka på hundar med extrem drift. Hon kunde inte svara på det.
Så själv är jag av åsikten att en metod allena inte funkar på hundar med starka drifter i vissa situationer.
Jag har väldigt lite tilltro till människor som driver med andra människor,och i detta fall, deras metoder för att uppfostra hundar. Har man tillräckligt med integritet och självkänsla så har man näppe behov för att göra sig lustig över andra. Då kan man i stället lyssna, bemöta kritik på ett moget sätt och kanske t.o.m. lära sig ett eller annat. Jag tycker att både Anders Hallgran och Ingrid Lingmark kommer med väldigt bra motinlägg till det som du och andra har skrivit här och som svar från dig, Anders, får de nedlåtande kommentarer. Trist!
Skriverierna har tydligen pågått länge, men jag fick syn på detta idag 140211.
Härligt att se, att det finns så många härliga hundmänniskor i vårt avlånga land. Inte f-n kan man hålla på och stoppa jycken full av köttbullar stup i kvarten. Vad är det för köttbullar? Jag har lök i mina. Inte så lämpligt.
Angående SKK så är jag tveksam till en hel del, som kommer därifrån. Särskilt när det gäller avel. Jag tar helt avstånd från hundraser, som är avlade till sjukdom och andra problem. Titta bara på vår underbara Schäfer. Andra hundar som knappast kan andas och problen med hudveck. Listan kan göras lång. Nej, tacka vet jag en frisk och sund bastard.
Jag har två. Lydnaden skall vi inte tala om, men jag är ingen expert.
Mycket bra skrivet. Jag skulle vilja se den hundföraren som skall hinna pilla upp en köttbulle ur fickan för att sedan mata en vinthund med dem och inte jaga haren.Troligen är vinthunden på andra sidan stan när den köttbullen kommer fram! Det är faktiskt skrattretande!
Ja Eva att någon från mjukissidan tar kontakt hör av sig och verkligen visar att deras teorier fungerar i praktiken på våra stående hundar har jag väntat på i många år. Jeppe Stridh, Barbro Börjesson med flera har gång efter gång haft grupper och inför stor publik visat hur de jobbar och också visat goda resultat. Själv hade jag dryg 200 personer som åskådare när jag höll en kurs på Fäviken. Det vore konstigt om det inte bland åskådarna fanns de som var kritiska, och tyckte det jag visade var dåligt men det får man tåla. Kan man det man gör, vet att det fungerar, ja då måste man nog också kunna visa det i praktiken och inte vara rädd att utsätta sig för kritik. Att enbart gömma sig bakom och hänvisa till teorier hjälper inga hundägare. Att som många gör försöka sig på att diskutera träning av våra raser och själva ha noll erfarenhet av dessa tillför knappast något…
Ja Karin, så är det och det håller nog de allra flesta med om, så även jag…
Hej ”Jea”, jag lägger med lite tvekan ut dina två kommentarer men de får bli de sista kommentarer jag godkänner där inte skribenten också skriver sitt namn och gärna också sin erfarenhet av att jobba med stående fågelhundar. Det är helt ok att vara anonym här på sidan, men jag som ansvarig för sidan vill ha ett fullständigt namn på den som skriver. Tror inte att någon tycket detta är mycket begärt…
Det är också helt ok att kritisera mig hur mycket som helst – men då förväntar jag mig att man öppet står för det med sitt namn. Men som sagt det tillför nog mer för alla besökare på sidan om man kan visa att man själv vet vad man pratar om – och är beredd att visa det… Att ha en sällskapshund, tuffa runt på en agilitybana eller syssla med rallylydnad är inte riktigt samma sak om att hantera en jaktsugen vorsteh i viltsituationer…
Jag är mycket stolt över att tillhöra velourhuliganerna.
Tvång, straff och hot ingår inte i mina träningsmetoder, vilket innebär att jag har GLADA lydiga hundar!
Jag har en kull på 13 vorstehvalpar just nu, och visst ser jag att tiken fostrar sina valpar när hon b l a lär dem att sluta dia:)
Se filmen här på ett av bevisen:
http://www.youtube.com/watch?v=nCESEZSRdHU
Min granne sa en gång, ”vad du gör på din tomt struntar jag i – och jag förutsätter att du gör detsamma”. För min del struntar jag i om mina medtävlare på Fjäll – SM har tränat på det ena eller andra sättet, det är väl resultatet som är det viktigaste. Den dagen jag får kritik angående mina träningsmetoder – då är det väl bara att visa på ett objektivt sätt, t.ex under ett jaktprov vad som gäller.
Övriga som ”tycker” och belägger någonting vetenskapligt, ut i verkligheten annars tappar ni trovärdigheten hos dom som skaffat erfarenhet och kunskap genom mångårig praktisk hundverksamhet
Tack Anna för ett bra klipp och jag är övertygad om att, precis som jag sett här hos oss, så kommer korrigeringen att bli ännu tuffare när valparna blir lite äldre – om de då inte redan har förstått vad tikens ”nejkommando” betyder.
Min gissning är också att dina valpar inte kommer att lida av post-traumatisk stress och då de lär få springa några mil om dagen på fjället som vuxna kommer de förmodligen också att bli betydligt gladare och lyckligare än vad väldigt många andra hundar får chansen att bli…
Då det uppenbarligen finns de som tror att vi straffar våra hundar kanske jag också ska passa på och säga att vad tiken gör så straffar hon inte valpen utan förklarar vad en morrning, ett nejkommando, betyder. Det är en jäkla skillnad det…
Lycka till med kullen och valpköparna!
Hej Anders L. Du kommer inte ihåg mig men jag glömmer aldrig dig! För flera år sedan sökte jag hjälp hos dig med en hund. Tiken och jag hade kommit totalt på kant med avlämningarna. Med inte så lite bävan åkte jag upp på din gård, både med lite rädsla för dig och den ev. dödsdomen du skulle ge min hopplösa hund. På några få minuter hade du läst in min hund och tog kontroll över situationen, inte en enda gång upplevde varken hunden eller jag obehag av din enkla men geniala metod att lösa problemet. Så stort tack så här några år efter, för att du tog dig tid. Tack också för det goda fikat du bjöd på efter träningen.
Tack Britt-Marie
Alltid kul att höra av ”gamla” gäster, inte minst när det har blivit ett bra resultat.
Men jag måste också säga att har man hållit på så många år som jag har gjort och träffat och tränat så många hundar så blir det inte alltid rätt. Någon gång läser man en hund fel och gör fel men desto längre man håller på desto mindre fel blir det.
Det säkraste är ju att inte göra något – då blir det ju inga fel men det är inte riktigt min grej…
Ha det gott
/ Anders
Här blåste det liv igen!
Läste inlägget för några år sedan. Nu har dock artikeln spridits runt även på sociala medier ser jag. Jag kan någonstans bara tycka att det är sorgligt att debatten lätt blir ickenyanserad, från båda håll. Det låter ibland från ”hårda” hållet som att det hårda skulle vara så väldigt framstående i vardagen! Det jag vill säga att det INTE är. Jag är hård när jag måste – för att slippa vara hård! Sedan är det faktiskt nästintill bara trevligt med min hund. Ett tyst a-a och hon vänder på en femöring – oavsett störning, och att jag betalar med beröm gör att hunden har en belöningsförväntan på korrigering. Inga skrik, ingen galenskap. Det är här ”velourmaffian” missuppfattar. Jag tror dock att det skulle vara välkommet inslag i debatten att berätta att även hårda ligan tokgosar sina hundar mestadel av tiden (?) :-), älskar sönder dom, berättar sina hemligheter för dom, pysslar med dom och köper snuttiga rosa regntäcken (ok, det sista kanske mest är jag haha). Velourligan verkar tro att man hänger upp hundarna i strypsnaror och plågar dom enligt dagligt schema, kan stundtals känna att ”den hårda sidan” också nästan spelar lite på detta för att uppröra velourligan!? På samma sätt hånas ”klicker” av hårda ligan, som att klicker skulle vara ett självändamål. Klicker är ett utmärkt redskap – i specialträning!!! Inte för att skapa en vardagsrelation. Det blir ett evighetsarbete utan slut. Men kompetent använt i specialträning är det vackert!
Jag är själv utbildad instruktör hos Jeppe. Jeppe är fantastiskt duktig på hund, och alla typer av hundindivider! Mjuka som hårda! Han motiverar och lyfter hundar över deras naturliga potential! Jag fick för några år sedan tidernas värsta valp, fler kan intyga :-). Jag kan garantera att det inte alltid såg ”snyggt” ut att skapa grundrelation till henne. Men detta var nödvändigt för att göra hunden användbar över huvud taget. Inget konstigt. Hon hade varit värdelös annars, mycket självständig och spelade över efter någon minut, snälla grannar blödde i ansiktet om de utan att fråga velat klappa den överaktiva valpen. Somsagt, jag korrigerar för att slippa korrigera!! För att ha användning för den hund jag skaffat, för att ge den ett fritt liv!
Min hobby är att specialträna hund i tävlingslydnad och personsök (bruks). En riktig liten maskin med en härlig naturlig på-knapp har den vidriga 8-veckors varelsen blivit! Precis som det ska vara! Jag menar, av-knappen fixar man ju själv, en naturlig sådan finner jag själv ganska förkastlig! Träffar på massor med tävlingsfolk på hög nivå, inom de grenar där den stora massan tydligen tror att hunden gör allt detta för en godis (alltså att hunden VALT godisen framför allt annat)! Fullkomligt fel!! Betalar också för specialträningskurser för dessa mycket duktiga hundmänniskor. De söker, precis som jag, hundar med naturlig på-knapp. Vi motiverar, utvecklar hunden i leken och kampen, shape:ar med klicker, funderar och klurar. I SPECIALTRÄNING! Detta måste alla förstå!? Jag kommer dit med en ”färdig” hund för övrigt, vi har redan en god grundrelation. I skapandet av denna är det inte hundens val, det är mitt! Först då kan man specialträna vad man vill – släppa upp en (övertränad) jakthund, träna bruks, agility, lydnad mm. Min hund ser enkel och lätt ut, vilket är ett härligt bevis på att jag har fingertoppskänsla ;-), men kan inte hjälpa att ibland tänka ”ni skulle bara veta hur mycket detta är min förtjänst..” haha. Kommentarer som ”ni har så fin kontakt, vilken härlig hund!!” kommer ständigt, och ”hon verkligen VILL jobba med dig”. De skulle bara veta – jag hänger henne i strypsnara i träden, planerar noga veckans orättvisa bestraffningar, slår på henne med käppar, trycker ner henne mentalt, slår på henne med kättingar. Jo tjäna. Jag säger dock till, när det behövs, på den nivå det behövs (vilket hunden bestämmer, inte jag) att detta INTE är okej, men du får massor av kärlek för att du tar åt dig. HUR jag behövt säga till har varierat. Men detta syns inte bland de kursdeltagare som också betalat för samma kurs, för coachning av samma kända kursledare i lydnad. Min hund VILL jobba med mig, tycker det är fantastiskt kul, MEN, underliggande är att allt annat just då är otillåtet. DET är kontakt, på riktigt!!! Vissa kursdeltagare har samma typ av hund som jag, min tanke är ”fan, den där vill jag ha, ge mig en vecka så kan vi sedan nå stjärnorna!”. Ägaren mår så dåligt, får träna med långlina, hunden skäller, nosar på fläckar, springer runt, kissar inne. Hemskt! Stackars ägare! Hunden är ju fantastisk! Ägaren blir till slut arg och ryter till. Det är dock bakgrundsmusik för hunden. Ägarens panik och skam växer – vad är det för fel på mig, varför lyckas alla andra med att ”vänta ut hunden och belöna rätt beteende?” som dom sa på valpkursen. Mm, visst, så gjorde jag med, då hade dock min hund aldrig kommit tillbaka från självvald fågeljakt som 10-veckors valp haha. Hade fortfarande väntat..
Man blandar ihop ”metoderna”! Klicker är ett sätt att föra in ett ljud med belöningsförväntan (mitt ”tchoo” går tex lika bra) för att med hunden i störningsfri miljö shape:a in ett beteende! I icke störingsfri miljö funkar INTE detta som enda metod (på en bra hund), för hunden har då inget krav på sig att arbeta med sin förare! För mig funkar det – för vi har en god grundrelation.
Alla som har fräcka tävlingshundar på tävlingsplan på hög nivå har – vare sig de är medvetna om det eller ej – en hund med ett KRAV på sig! Den är ”hopsamlad” på något sätt, särskilt om samma förare lyckas med mer än en hund. Detta måste alla förstå!!?!? Även ”velourligan”? Tro inget annat! Tro samtidigt inte att ”kravet” tar över ”oss hårdas” liv! Herregud, jag bara fixar till en bra grundrelation i vardagen, helt naturligt. Jag gör det som behövs! Med med självsäker avvägdhet, utan underliggande frustration eller ilska. Därför ägnar jag inte hundens liv till detta sedan. Det behövs inte då. Men jag gör det!!! Hymlar inte med vad som behövs! Ställer krav på min hund, på det sätt just min hundindivid behöver!! Sedan ägnas nästan all tid istället till det jag vill hunden ska specialisera sig på!
En sammanfattning av en som ser ”båda sidorna” :-). Ett fint inslag i debatten hade också varit om en framgångsrik lydnadsmänniska (de som traditionellt ses som ”mjuka”) vill berätta om hur de först skapar en grundrelation till hunden! Hur deras ”nej” faktiskt är befäst i vardagen. Hur detta omöjligt kan lämnas utanför tävlingsbanan.
Lycka till att få en jakthund att stanna vid möte av tex en hare med en köttbulle!
Behövs nog lite mer handling för att få det att funka.
Min gammel Weimaraner tik stannar vid hårt kommando…inte av en köttbulle…..
Hatten av för dej Anders L. Har själv varit med i nästan 40 år, och en sak är säker. Olika hundar behöver olika sorters träning, självklart! Men, är övertygad om att en klar och tydlig ledarstil, gagnar alla hundar, oavsett sinnelag. Blir glad att det finns sunt förnuft. Tack
Tack Metha – ser på din blogg att du kör ungefär samma inom brukset som jag gjorde och hade glädje av i många år på 60 och 70 talet. En bra skola
/ Anders L
Helt underbart skrivet, kunde inte sagt det bättre själv! Bara älskar din utmaning! Skönt att veta att vi är flera som får jobba i motvind i ett velourtänkande samhälle. Önskar dig lycka till och stå på dig, det är många hundägare därute som behöver dig!
Hej!
Brukar inte ge mig in i dessa bloggar och diskussioner. Lägger hellre min tid på att fokusera på att hjälpa våra kursare till att skapa en bra kontakt med sin hund!
Men efter att ha blivit ombedd att läsa denna blogg samt Barbros inlägg på Fredriks sida gör jag ett undantag!
Egentligen kan jag till 100% bara kopiera Barbros inlägg men det vore ju lite för enkelt och platt.
Om vi utgår ifrån att de allra flesta hundägare faktiskt gillar sina fyrbenta vänner, tror jag att vi alla kan vara överens om att vi vill dessa väl.
Vad innebär att vilja dom väl? Ja,inte är det att förpassa dom till ett livslångt liv i rullkoppel eller lina. Eller som många gör, släpper dom utan kontroll till förtret för deras omgivning eller egen fara med tanke på de risker det medför att ha en hund lös utan kontroll. Nej, en Lycklig Lydig hund kan erbjudas ett fritt och bra liv som gör hunden harmonisk.
En del i denna blogg skriver om hundar med mycket motor. Jag, som de senaste 20 åren har utbildningar, arbetar med alla förekommande raser, vill här göra ett förtydligande. Nästan alla raser har tre kraftigt nedärva instinkter 1 Jaktlust, 2 Könsdrift och tre Aggression eller Status för att finna sin plats bland andra individer. Givetvis skiljer det sig mycket mellan dessa drifter och avelsinriktning men att de finns står helt klart.
Att då tro att det finns bara ett sätt att träna på är förkastligt och kommer bara till att fungera på ett antal individer som just den utvalda träningen passar till. Givetvis måste träningen anpassas till individen man ska träna. En del behöver mer stimulans än andra och en del tydliga ramar för vad som är ok.
Nu kommer jag till det svåraste av allt och som ofta glöms bort! HUNDÄGAREN!!!! Vi, är det största problemet när det gäller träning. Varför? Jo, vi tror på något som inte passar oss själv eller den vi ska jobba med. EX. En förare som gillar att bara motivera glömmer lätt att detta måste blandas med de ramar som måste gälla om man ska kunna ha sin hund lös. En förare som förlitar sig för mycket på att tillrättavisa, får ofta en för låg hund som inte visar förtroende för sin förare.
För att göra det ännu svårare så är det vanligt att de som väljer att bara motivera sin hund just skulle behöva förtydliga gränserna och tvärt om. Men då är det så att den som har pondus gillar detta och tänker inte på att mjuka upp detta med motivation och den som är för timid för att tas på allvar av en hund inte inser att man måste visa hunden vad som är ok och inte.
Vill sluta med att önska er alla lycka till med era fyrbenta vänner. Instämmer också med många här i bloggen: Att berätta en massa om studier och träningsfilosofier är enkelt,men när man inte kan visa något resultat, får man finna sig i att tas på allvar. Att samtidigt förkasta alla som i många år just visat resultat visar hur lite självinsikt man har!!
Vänliga hälsningar
Jeppe
Om inte Muhammed kommer till berget…
Anders Hallgren kommer till Lindesberg! Biljetterna släpps nu till föreläsningen den 24e april.
Tid: 19.00 – till cirka 22.00
Plats: Biografen, folkets hus, Lindesberg
Förköp: Lindesbergs Hundcenter
Pris: 250 kronor
Begränsat antal platser, först till kvarn!
Kvällens tema:
Hundens psykologi – och hundägarens…
Ett kvällseminarium om ledarskap, lärarskap och
vanlig enkel vänskap.
Jag tar upp begreppet ledarskap och visar att det är missförstått och redovisar flera moderna etologers kritik av begreppet. Till exempel har man inte bland vilt levande flockdjur kunnat finna en rangordning baserad på att vissa djur dominerar andra med maktmedel.
Jag föreslår att vi byter ut ledarskap mot lärarskap och i stället för att försöka vara ”ledare”, ska vi granska oss själva som ”lärare” och tränare. Jag visar vilka fel de flesta av oss gör i träning och många får anledning att känna igen sig själva – fast med ett skratt.
Sen har vi det där med vanliga vardagssituationer, där vi mer är kompisar med våra hundar. Men som sådana kan vi också lätt skapa problembeteenden, fast vi egentligen försöker att hindra dem. Ibland bara genom att ge uppmärksamhet åt beteenden vi vill få bort.
Föredraget pågår i ca en timme och 20 minuter. I pausen efteråt finns tillfälle att köpa signerade böcker. Efter pausen på ca 20 minuter vidtar en frågestund.
Ref. Inlägget från Robert ang. Anders Hallgrens FÖRELÄSNING 24/4
Föreläsningar om hur allt går till i TEORIN om hundar kan vi gå på överallt och näst intill jämnt. Men det är inte det som är den springande punkten. Vi är många som har efterlyst att Anders Hallgren eller någon av hans adepter inom den ”mjuka, positiva” inlärningsfilosofin skall visa rent praktiskt hur det går till med ex en vorsteh, setter, kl. münsterländer etc. i olika s.k. skarpa lägen med mycket retning av vilt eller annat.
Å andra sidan vill jag passa på att fråga hur många platser finns det på föreläsningen och hur många biljetter finns det kvar?
Mvh
Casimir Wrede
Den hundpsykologutbildning
som Anders Hallgren undervisar på leder inte till någon verklig kunskap.
Den är uppbyggd på 6st helger med väldigt lite praktiskt arbete.
Anders elever är inte på nåt vis kompetenta att göra riktiga bedömningar på hundproblem. Dom kan ha väldigt lite praktisk erfarenhet.
Deras kunskap hänger helt ihop med vad dom gjort innan och där finns det precis som på andra ställen en stor variation i kunskap och erfarenhet.
Anders Hallgrens elever är inte mer kompetenta än andra bara för att dom gått utbildningen skulle det stå..
Nu kommer jag in lite sent i den här debatten. Den kanske är avslutad, men jag kan inte avhålla mig ifrån att försöka ändå.
På den här ”mjukiskursen” i inkallning, kan inte ett antal draghundar också får vara med? Siberian husky, alaskan husky, alaskan malamute etc. Själv har jag två samojeder, alltså inte extrema draghundar men ändå med mycket stor jaktlust, som jag inte kan ha lösa. Jag är utbildad instruktör inom SBK och har haft ett antal hundar av vallhundstyp och en retriever innan jag skaffade samojederna. Aldrig tidigare har jag haft hundar som jag inte har kunnat kalla in oavsett situation. Men med polarhundarna går jag bet, jag ser hos dem ett helt annat lyser i blicken när de vädrar vilt och de är mycket självständiga hundar som inte har något ”will-to-please”.
Problemet med att avleda med godis (eller lek) innan retningen för hunden blir för stor är att det värld vi lever i inte kan kontrolleras. Om jag t. ex. skall träna min hund att inte jaga katt måste jag varje gång min hund vistas utomhus ha 100 %-ig kontroll på alla traktens katter, exakt var de befinner sig och när och var de kommer att dyka upp så att jag kan ingripa innan min hund blir ”för upphetsad”. Misslyckas jag med detta en enda gång så är i princip all tidigare träning bortkastad då ”jakt av katt” är så självbelönande för min hund.
Hej Jo-Anne
Tror inte jag skulle våga mig på att garantera något resultat på polarspetsar, inte ens med det sätt jag jobbar. Det är nog snäppet värre än på våra stående hundar. Hade en del på kurserna för många år sedan och inte var det lätt inte när det dök upp något jaktbart…
Vet inte om det blir någon mjukträning ännu, har hört av mig till Anders Hallgren med en fråga om han funderat igenom något upplägg men inte fått svar ännu…
Hej! Jag bara ler. Underbart! Vill gärna skicka dig min bok. Till vilken adress?
Med vänlig hälsning,
Solveig T
Hej
Det ser jag fram mot!
Skicka till
Anders Landin
Slätterna Hagen
461 94 Trollhättan
Hej, är nybliven ägare till två stycken Siberian Husky- blandningar. Vill naturligtvis att dessa två ska växa upp till att bli trygga och glada individer. För att tillskansa mig mer kunskap vill jag blanda/tillämpa praktiska övningar med teori, tror att dessa komponenter är beroende av varandra.
Försöker ta till mig av det jag hittar bla här på nätet, sålla och plocka ut de delar jag tror kan komma att vara av vikt.
Det finns lika många åsikter om hur man ska hantera sin hund som det finns hundägare. Så mycket har jag fått klart för mig. Dessutom ska man lära sig att vara ytterst konstruktiv och ”nykter” när man tar del av dessa kunskaper som alla säger sig ha, både vad det gäller teori och praktik.
Väldigt mycket att ta del av. Som den novis jag är på området försöker jag vara försiktig i mina uttalanden innan jag gör anspråk på att sitta inne med den yttersta ”sanningen”.
Tror benhårt på det där med att vara ödmjuk. Både inför sina egna erfarenheter och andras. Facit existerar inte inte i min värld, erfarenheter kan tala för att en del iakttagelser kan vara av vikt att befästa och använda sig av, men till syvende och sist är det ändå individer det handlar om.
Jag reagerar starkt på hur tonen hålls i många av dessa ”debatter”, ”förstå-sig-påarna” gör inga som helst försök att vara konstruktiva i sina uttalanden. Man klär in sina meningar i illa dolt förakt, det hånas och raljeras. Spydigheterna haglar. Föga förtroendeingivande.
Samtliga gör anspråk på att ”jag har minsann varit med i x antal år med x antal valpkullar och gått på x antal kurser och utbildningar…så jag vet minsann!!!” De sitter därmed inne med en ultimata sanningen.
Vad är andemeningen??!! Det är inte svart eller vitt!!! Bemöt varandra på en konstruktiv nivå.
Jag trodde jag skulle ta del av nyanserade uttalanden från balanserade människor. I stället möts jag av en hetsjakt som fullständigt glöder och sjuder av förakt.
Endast okunskap och rädsla gör att dessa (till stor del) obildade kommentarer och uttalanden låter sig skrivas.
Den som är trygg behöver inte basunera ut, raljera och skrika för att befästa sin kunskap hos andra.
Nu lämnar jag det här forumet som tagit mer energi än vad det gett. Och ytterligare en insikt ,det är intressant att ta del av människors behov av att alltid ”veta bäst”, men jag lär mig mer av de som intar en mer ödmjuk ton när de kommunicerar med andra.
Ha en fortsatt trevlig afton.
Hej
Så klart det ligger en hel del i vad du skriver Helene. Att antalet hundar, eller valpkullar inte säger så mycket håller jag fullständigt med om. Men många av de som skriver kommentarer har under många år visat stora framgångar med sina hundar, både nationellt och internationellt. En sak som jag lärde mig tidigt var att dessa människor var helt klart värda att lyssna till och lära sig av – även om kanske inte alla av dem är mästare på att uttrycka sig. Alltför många kommer med synpunkter utan att ha visat det minsta lilla resultat med de raser det handlar om och i många fall inte heller haft eller tränat dessa raser. Detta måste jag säga känns lite jobbigt…
Hej!
Är ingen hundmänniska och har ingen hund. Men det jag läste håller jag fullständigt med om. Skulle vilja se dessa velourtränare försöka få pli på en verkligen svår hund med sina köttbullar.
Även jag som inte har hund förstår att En hund behöver riktig uppfostran och inte en massa mesande för att bli en stabil och lycklig hund.
Hej Alla!
Jag börjar med att säga att jag inte läst ursprunget till denna svada av kommentarer men av dem får man i sig ändå en god insikt om vad ursprunget handlar om och vad jag då vill inflika är; – folk som arbetar med att ta fram vetenskapliga belägg arbetar på ett annorlunda sätt än de som inte gör det och alla ni som tycker att CM,BB,FS och liknande ”hundexperter” har rätt och applåderar detta med egna små inlägg, ni visar bara var er personliga inställning är till att kunna lyssna in, läsa av och förstå. Hundar är INTE aggressiva för att de är av en viss ras, för att de utför jaktarbete, för att de har valpar som ”måste” fostras – är de aggressiva beror det på situation av nuet eller erfarenhet men mest troligt på er och ert sätt att behandla hunden – aggressivitet är ett kommunikationssätt som vittnar om önskan om avstånd och skälet till det kan vara hundratals olika parametrar och olika för individ och olika vid olika tillfällen, men en sak är säker hundar som erfarit hot, hårda nypor m.m har lättare för att visa tecken på aggressivitet och eller total underkastelse – någon som tycker det verkar bra? Och som JS skriver att alla hundägare vill sin hund väl – jo visst ( det hoppas jag) men vad betyder det att vilja sin hund väl? Vad ligger i ordet väl – mat och vatten för dagen, tre kissrundor om dan, fem timmars jakt var dag, att få ligga i soffan, att ha halm i hundkojan, att ha hundgård istället för löplina som man är i 24/7, att vinna på appell plan, att få avkommor, att gå med hunden till hundexpert som hotar den och använder olika former av plågsamma och skrämmande metoder (så som exempelvis fiskelina runt halsen på hund som drar väldigt mycket?) eller vad är att vilja sin hund väl?
Kan det möjligtvis vara att bli kunnig på hund – som art,-i etologi, -att inse vem man själv är, -att kunna bekräfta att man inte vet allt – fast man kanske tror det, -att anpassa livet så att även hunden får vara hund och inte bara ett material för appellplan, avkommeproduktion och som jaktredskap.
Jag tycker nog det lyser igenom i kommentarerna av de flesta av er, er okunnighet och er inställning till hund – vad jag ser är att hunden inte har någon egen rättighet utan den är ER hund och NI vet bäst.
Jisses ibland hoppar folk verkligen i storstövlarna – hur vore det med lite ödmjukhet- någon som märker vilka underbara tider vi lever i vad som ständigt bekräftas i nya rön om vad vi inte visste om vad djuren vet???.
Att kalla AH för velour ( i mening att det är trams fel det han säger) och att tro att alla som inte ”fostrar med tillrättavisningar korrekt dvs agar/skrämmer sin hund” gör per automatik fel, är det inte lite besserwisser över en sådan inställning? Och hur gagnar det hunden och hundägandet? Tusen kronor i timman för att visa upp vad och hur man kan träna hund erbjuds AH – jag fattar varför han inte ens svarar, för där är så många fler detaljer i ett partnerskap än några timmars ”dressyr” för att fixa bort de fel ni tydligen anser ni har hos era hundar – ödmjukhet och glädje borde genomsyra alla hundägares grundinställning till hunden – i detta förhållningssätt når man mycket längre än många av er ens kan förstå, tycks ha erfarit och till sist om nu inte just AH visar upp hund så ni kan få se, så har han många, många adepter som gör det dagligen och många av dem står överst på prispallarna och är mest efterfrågade som föreläsare, plus att AH:s adepter är de som just lyft hundägandet till det bättre för båda parter i kopplet; Säkrare apportering – utan tvångsapporterngsmetoder, Agilty, Kantarellsök, SoS hund, Brandvarningshund med mera – så något är väl rätt med AH:s forskning och uttalande, eller?
Avslutar med att be er fundera ” skulle du vilja vara din hund?”
Bästa hälsning Charlotte
Ursäkta Charlotte, jag lyckades inte fixa felen i radbrytningarna, något fel på sidan här kanske. Hur som helst vad du vill säga framgår ändå.
Tyvärr säger det inte egentligen någonting det du skriver då du inte orkat läsa ursprunget till alla kommentarer. Hade du dessutom följt med lite på både min och Anders Hallgrens hemsida så hade du sett att det du skriver om att Anders Hallgren att du fattar att han inte ens svarar är helt fel. Anders Hallgren har svarat, han har dessutom varit här hos mig på besök, jag har skrivit om detta på min hemsida och Anders H på sin egen hemsida. Vid besöket här konstaterade han att mina hundar var glada hundar som levde ett riktigt gott liv. Han skulle också försöka sig på, med hjälp av någon/några av sina adeptrar att försöka sig på att få till den dressyr som en stående fågelhund ska klara med mjuka metoder. Detta var för ca ett och ett halvt år sedan – än har det inte lyckats. Jag har regelbunden kontakt med Anders H, senast via mejl för ett par veckor sedan och försöken skulle fortsätta, nu med en ny medhjälpare… Ledsen men jag är nog hundra procent säker på att det inte kommer att lyckas. Att träna en stående fågelhund är inte riktigt samma sak som att träna kantarellsök…
Först när man jobbat själv med det saken gäller kan man nog, med någorlunda trovärdighet, uttala sig om det tror jag.
/ Anders L
Tack Anders – visst skulle jag läst allt, självklart men det framgår ändå ett sätt att tänka som utmärker och visst skulle aldrig påstå att träning av stående fågelhund i sitt sökarbete är samma som kantarellsök – fattar väl vem som, eller? Har inte påstått det heller utan visat på att AH och hans adepter utvecklat sätt att träna hund och olika delar man gemensamt kan ha med sin hund som både är kul/nytta av samverkan med varandra. Känslan, grundinställningen kära Anders talar jag om, den avgör väldigt väldigt mycket. Att du haft AH hos dig missade jag men en kommentar skriver flera gånger att man erbjuder xx antal kronor i timman men ännu har han inte antagit detta bud. Så kan det bli när man halkar in på ett bananskal trots halkan vidhåller jag att alldeles för många hundägare har inte en susning om hunden som individ, arten och eller etologin utan hunden skall bara lyda/fungera och då ur ett helt mänskligt scenario – detta ställer till det. Trots det så är de flesta hundar helt otroliga på att anpassa sig efter mänsklig dårskap – som jag tycker. Hundkunskapen borde stå i fokus när man är hundägare vilket inte är fallet utan intresset för att hunden skall serva och lyfta mig som individ. Det saknar jag Anders genuint intresse för samverkan med hunden inte lydnadsdrillning – ha det bra! Charlotte