Vårträning hos Stefan Nilsson i Skåne 2012
Traditionsenligt var en vårträning inbokad för mina valpköpare hos Stefan och Anna Nilsson i Onslunda. I år blev de två omgångar, en med vänner och kursdeltagare och en med valpköpare från Q-kullen. Omhändertagandet hos Stefan och Anna var som vanligt perfekt, Annas mat är en upplevelse och Stefans kunnande om hur hundarna ska gå på de Skånska fälten borde alla få ta del av. Markerna är helt suveräna, jag är förundrad över att inte fler med Brittiska hundar har upptäckt möjligheten till träning eller jakt hos Stefan – med det lär komma om nu Stefan orkar med så mycket mer…
Q-kullen på fält uppfyllde mina förväntningar…
Några av valparna hade jag inte sett på ett bra tag så det var med en viss spänning jag inväntade första släpp. Det var bara att konstatera att Q-kullen är en riktigt bra kull! Ganska exakt nio månader nu och jag vill nog påstå att flera av dem redan, efter vad vi fick se andra dagen, skulle kunna gå till ett förstapris i Ukl och en och annan till och med till ett pris i Ökl.
Visst blev det till att börja med några unghundsrace och försök till lek med de andra hundarna och visst var den skånska rapsen lockande att äta men det tog inte många släpp förrän detta till stor del var avklarat och vi fick se riktigt fina slag på fälten.
Fågelarbete hade vi en del så klart och inte minst sista dagen då vi gick i ett rejält rapsfält med, i mitt tycke, precis lagom med fågel, fick vi också se många fina fågelarbeten av hundarna.
Kvalité före kvantitet…
Det finns alltid de som av någon anledning tror att desto mer fågel hunden finner desto bättre är träningen. Så är det bara inte! Att vada omkring i fågel gör mer skada än nytta. Får jag ett par tre fågelarbeten på en förmiddag är jag väldigt nöjd – det är vägen fram till fågel som är det viktigaste, åtminstone på en fältträning i Skåne.
Vad var det som inte gick riktigt bra…
Det är det som inte var helt bra man ska ha i huvudet och fundera på efter en träning. Visst – åker man hem efter träningen och tycker att hunden skött sig perfekt är ju allt bra – då har man sitt championat som i en liten ask till hösten och behöver inte lägga mer pengar på att åka på träning…
Det var en träning vi var ute på och är det träning ser jag det som ett måste att man ska veta vad man ska träna på och inte gå omkring med rosa glasögon och tycka att allt vad hunden gör är bra – det för liksom inte det hela framåt. Nu är jag övertygad om att de flesta som var med hos Stefan vet vad som ska tränas och förhoppningsvis hur. Alldeles nyss fick jag förresten ett mejl från en av Q-kullarna som insett vad han som förare gjort för fel och hur det ska jobbas i fortsättningen – bra tycker jag.
Mina egna fel…
Det är ytterst sällan jag är helt nöjd med mina hundar och så var det så klart även nu. Queens fågelsituationer var helt ok vad som återstår är jakt, så mycket som möjligt i höst. Att låta henne få erfarenhet av olika fältslag under säsongen borde ge henne chans att utvecklas till en riktigt bra jakthund. Rapportering, sekundering och bättre avståndsresning står som alltid på programmet…
Men det som inte var bra var lydnaden på vändsignalen! Första två dagarna gick det någorlunda acceptabelt men första dagen med Q-kulllarna var det under all kritik. Vad gjorde jag då? Jodå – blev frustrerad, ökade intensiteten i visselsignalerna, ökade röstvolymen ökade kraften i korrigeringarna och you name it… Positiv som Queen är så gjorde det ingen större skada, hon sprang på ändå, men det gjorde definitivt inte någon större nytta heller.
Det blev en stunds grubblande i husvagnen på kvällen varför hon blev så jäkla olydig och varför hon verkar så mycket svårare med just vändsignalen än övriga hundar jag tränat, inte minst pointrarna de senaste tre åren. Jag gissar att svaret delvis lyder så här: Under vårens träning med Queen på fälten här hemma (och första dagarna i Skåne) har jag även passat på att försöka hämta hem söket på Jana och Kickan som de senaste åren fått gå i stort sett som de velat på fälten. Queen har fått gå vid sidan när jag jobbat med Jana och Kickan och alltså hört vändsignalen hur många gånger som helst utan att det betytt något för henne… Visst jag har alltid haft alla hundarna med mig när jag tränat men har då inte riktigt jobbat som jag gjort nu – tror jag har rätt i detta men tiden får utvisa hur rätt jag har…
Hur som helt inför sista dagen i Skåne hade jag bestämt mig för att styra minimalt och hålla nere ev. korrigeringar – och till min glädje höll hon sig till rimliga slag med en fullt acceptabel reviering i den lilla vind som var…
Victor
Victor, en ung kille, förare av Landinarnas Quick, måste ha ett hedersomnämnande! Förde hunden med låg röst och väldigt, väldigt bra, som förare är det nog bara att konstatera att Victor var bland de bästa i klassen. Än bättre blev det när Stefan påpekade att det nog var läge att släppa lite på disciplinen…
Tänkvärt
Stefan har rätt i det mesta han säger och väldigt, väldig rätt i att man måste vara glad när man för sin hund. En sur husse som kräver och kräver gör knappast något till för att hunden ska springa glatt över fälten.
Den vinden den vinden – att det ska var så in i baljan svårt att tänka vind när man släpper sin hund…
Disciplin och lydnad är bra men det finns gränser – tar man bort självständigheten helt i hunden lär man knappast få en fågelfinnare, inte heller den frimodiga hund vi vill jaga över…
Kontrollerade situationer på fågel vill vi väl alla ha men vi får nog lära oss att tackla även de situationer som sker på lite längre håll. Fundera lite på hur våra vänner i Norrland har det – inte fn… vet de var fåglarna sitter och de fixar att jaga in sina hundar ändå…
Tack!
Stort tack till Stefan, Anna och lilla dottern Ruth som gjorde dagarna i Skåne så trevliga. Glöm nu inte Stefan att jag bokat jakt till hösten och vårträning nästa år…
Tack också till mina härliga valpköpare, utan er vore det inte så kul att vara uppfödare. Sist men inte minst tack till Roger Kempainen, utan dig hade jag ju knappast haft någon att hacka på – och en sak till – jag skulle gärna se Bork som far till ännu en kull Landinarnas valpar…
Njut av lite bilder och notera att det finns två ”omgångar” med bilder.
Tack för fina dagar Anders! Jag tar gärna ditt ”hackande” eftersom jag ser det som ett tecken på ditt engagemang för att du vill att jag ska utvecklas som hundförare, och det finns ju en del att jobba på trots 40 år i branchen Jag är oerhört glad över Quesos utveckling under vår ”Skånevecka”. Jag är också väldigt nöjd med Borks sätt att sköta fåglarna. Vi anlände till Luleå i natt. När jag rastade hundarna i morse såg jag att vi har ”en ny hund” i Queso – jakten har slagit till. Nu gäller det att hålla i hatten :)Queso började löpa idag, på sin 9-månadersdag. Tack till alla trevliga människor som vi mött under veckan och vi hoppas på ett återseende vid riksprovet i höst