Vilka egenskaper prioriterar ni?
Att avla fram bra hundar är inte lätt. Hur mycket vånda är det inte innan man hittar och väljer den där hanhunden man vill använda till sin tik, eller funderar på om tiken man är så förtjust i verkligen platsar som avelstik. I inlägget tidigare liknade jag en vorsteh vid en drilling – användbar till det mesta men inte riktigt perfekt för något. Avel och genetik finn det många som är bättre på än mig men nog är det väl betydligt svårare i aveln om man ska ta hänsyn till väldigt många egenskaper än om man kan nöja sig med få egenskaper?
Här följer några exempel på egenskaper vi förmodligen förväntar oss av en stående hund, kanske har jag glömt några? Exteriör, bra mentalitet, jaktlust, viltfinnarförmåga, fart, stil, vidd, reviering, apportering, vattenpassion, skalldrivande, samarbetsförmåga, stånd, avance, sekundering, dresserbarhet.
Använd nu tangentbordet!
När det ändå regnar mest varje dag har ni säkert tid att hjälpa till med att göra hemsidan mer läsvärd och komma med en kommentar. Gör det genom att skriva en lista med de egenskaper ni vill prioritera på en stående fågelhund. Skriv det ni ser som väsentligas överst som nummer 1 och så vidare… Gör också en notering om det är en kontinental eller en Brittisk hund ni har eller tänker skaffa.
Tackar på förhand för alla kommentarer och önskar er alla en fortsatt trevlig sommar. Se det positivt, regnar det så blir det gott om svamp och hundarna tycker säkert det är trevligare att hänga med på en skogstur för att plocka svamp än att ligga på stranden…
/ Anders L
Hej Anders du kan ta bort mitt första inlägg för det var inte klart.
Detta tycker jag är viktigast för mej i alla fall.
1. Samarbetsförmåga (hunden måste kunna förstå att man är 2 som jagar)
2. Dresserbarhet (hunden ska vara lyhörd och lättlärd går nog ihop lite med samarbetsförmåga)
3. Jaktlust (kanske skulle vara högre upp men hund med dålig jaktlust är bland det sämsta man kan vara med om)
4. Reviering (bra reviering gör hunden effektiv och förutsägbar)
5. Fart (en fröjd för ögat att se en hund med bra fart och mycket jaktlust)
6 Stånd,avance,vidd och apport (skulle kunna vara högst upp men utan att mina tidigare prioriteringar fungerar så spelar det ingen roll hur bra stånd och avance hunden har)
Så ser min lista ut har säkert glömt något….
Hej igen.
Glömde en viktig egenskap och det är mentalitet plaserar det som nummer 1 tillsammans med samarbetsförmåga. En hund med dålig mentalitet är en belastning även om den fungerar bra på jakt. Har haft 2st strävhår och har nu en pointer. En stor skillnad är farten som är mycket högre på pointern men det är kanske inte så konstigt heller.
Trevlig sommar
David
Hos en hund vill jag ha
1 bra mentalitet,.
2.Sammarbetsförmåga,o dresserbarhet,
3. Stånd, o jaktlust o viltfinnarförmåga, och apportering och avancence, och förmåga att rapportera anser jag är viktiga egenskaper speciellt vid skogsjakt, liksom en hund som sekunderar, Hade en hund vid namn Råvatj Rulle som till sjuårs ålder tröck upp fåglarna han kom på o sa Kolla Matte de flyger!!! men alltid sekunderade min Rico som var klippan då det gällde jakt, efter 7/1/2 års ålder tog han egna stånd. Rulle var alltid med i skogen efter som han inte var till besvär o ställde till det för norske Ricco som var Tjäder specialist och alltid Rapporterade att kom nu Matte, genom att ge mig ett tjuvnyp där bak, och ett nogg noagnoa.
4 vatten passion,
5 fart, stil, vidd,
6 Skönhet trevlighet o smälta in i många miljöer, det är så trevligt att få beröm för fina hundar .
Eva Jonsson
1 dresserbar
2 jaktlust
3 reviering
sen så är det ju en stående fågelhund så ståndet är ju en självklar grej som måste finnas.har själv ES
Hej Anders
Her er vår målsetning og det vi ser etter når det gjelder engelsk rase og spesielt Pointer:
En effektiv hund som samarbeider med fører og kommer seg i kontakt med fugl uten at miste sjanser.
Prioritetsrekkefølge:
A: Hjerne(mentalitet), dresserbarhet
B: Effektivitet
C: Stil, galop
D: Utseende
A: Dressur mottagelighet og dressur holdbar.Kan
gjennom erfaring merke hva fører forlanger(samarbeidsvillig). Dresserbart for ikke toppdressører.
B: Konsentreret, ikke øyekjenner(småfugl hund) god nese.
c: søk, fart, stil, flat galop,
d: Nordisk gjenomsnittlig god standard.
Hvordan:
– Selvkritisk avl på sterk tispe linje
– Linjeavl, når det er mulig
– Avl på hannhund med bakgrunn i god tispelinie
– Avl på hannhund i hele norden
– Avl på hanhunn med toppresultater(foreldre)
– Ingen avl på hannhund med uakseptable feil
– at man Tar alltid minst en valp selv.
– Prøver å sette valper hvor eier vil yte det nødvendige.
God sommer Anders
Tommy
Hej Anders, som förstagångs ägare har jag liten erfarenhet men så här ser en rookie på egenskaperna.
1 Följsamhet, (dresserbarhet)
2 Motor, (fart, uthållighet & enorm jaktlust)
2 Reviering
Med dessa tre egenskaper hänger resten på föraren. Hellre en hund man får lägga några timmar extra på och jobba hårt för att få sin vilja igenom än en för vek hund med medel motor och halvkass jaktlust. Självklart skulle det vara skönt med en hund som har en grym motor och stor jaktlust som man
Slutresultatet blir så mycket bättre då
Vart inte helt klar med näst sista meningen.
” Självklart skulle det vara skönt med en hund som har en grym motor och stor jaktlust som också är väldigt förarvek men min korta erfarenhet har inte gett mig möjligheten att jobba med en sådan hund och något säger mig att man aldrig får exakt det man vill ha. Därför tar jag hellre en lite hårdare hund med mycket motor och jobbar lite extra för att få till det.
Heisann!
Her kommer en liten liste på hva jeg ønsker i hunder som skal fungere hos meg.
Mentalitet
Samarbeid og dresserbarhet(dette ligger jo egentlig i mentaliteten)
Arbeidslyst
Viltfinnerevne
Eksteriør
Jaktlyst
Godt søk og god reviering
Jeg ønsker en hund som fungerer godt i alle settinger hele året. Når hunden har ”fri” skal den være avslappet.Når den blir satt i jobb, skal den være effektiv og fokusert. Helt fri for støy!
Hundene her blir brukt i vann, på fjellet og i skogen. Vi jakter alt småvilt, og en god apportør er et ”must”. Mine strihår skal holde god rasestandard,altså være en kombihund.Den får gjerne ta en rev eller grevling, men vet å la gårdens katt gå fri 😉 Pointerene her er gode apportører både på land og i vannet(ja de må hente annet vilt enn rype) de jakter både på fjell og i skog. En sak jeg setter stor pris på er en god hunds evne til å tilpasse søksformat etter terreng og føreforhold!
Ellers syns jeg mye godt har blitt nevnt lengre opp
Nyt sommeren!
Mvh Ann-Reidun
Hej!
Vad nu då, ödmjukhet är väl ingen utmärkande egenskap hos dig? En snabb titt i SKK:s databas visar att du sedan 1996 har fött upp 17 strävhårskullar med många jaktchampions och vinnare/ pristagare på fullbruksprov, så nog vet du något om avel och genetik!
Med den här kommentaren vill jag anknyta till några av dina tidigare svar men jag tror att den ändå passar bra här under inlägget om egenskaper.
Först och främst måste jag protestera mot den trista beskrivning du ger av vorstehn när du kallar den en kompromiss som inte är riktigt bra på något! Du gör inte vorstehn rättvisa när du jämför den med raser som är specialiserade på sina arbetsområden! Det var aldrig specialisering som var målet för våra rasers grundare.
I en kommentar till inlägget om fullbruksprov skriver du att aveln ska utgå från det land där jakten bedrivs och det som valpköparna efterfrågar. Ska inte aveln utgå från rasstandarden även när det gäller användningsområdet? Vad händer med en ras när uppfödarna börjar tumma på egenskaper som ingår i ”grundkonceptet”? Jaktliga egenskaper är inga isolerade företeelser och börjar man strunta i vissa egenskaper och lägga mer vikt vid andra kommer det även att påverka rasernas mentalitet och temperament, ja hela raskaraktären och det som kännetecknar våra raser. Det finns redan många beklämmande exempel på det inom hundvärlden.
Varför väljer man att ha en vorsteh om man” bara” vill ha stående fågelhund? Varför skaffar man inte en pointer eller en setter i stället?
I samma kommentar svarar du själv på frågan om vilken egenskap som är viktigast hos våra hundar, nämligen mentaliteten! Förutom hälsan då förstås men det är så självklart att ingen ens har nämnt det.
Bra mentalitet innefattar det mesta av vad vi vill ha hos våra hundar och det styr också mycket av de jaktliga egenskaperna och dresserbarheten. Här måste jag återigen framhålla fullbruksproven som inte bara är ett prov där man värderar och bedömer hundarnas förmåga att utföra många olika arbetsuppgifter under en längre tidsperiod, det ger också väldigt mycket information om hundarnas mentalitet – Förmågan till koncentration och fokusering, hur hunden klarar av att växla mellan olika arbetsuppgifter, uthållighet, stress, förmågan att växla mellan aktivitet och passivitet, mm.
Att rangordna olika jaktliga egenskaper är svårt eftersom allting hänger ihop och är beroende av varandra. För vad ska man med en bra reviering om hunden inte hittar vilt och vad ska vi med en viltfinnare om den inte kan hantera fågel och vad ska vi med jaktlust om hunden inte låter sig styras och vad ska vi med vidd om hunden inte håller kontakt ..osv.
Hälsn/Britt-Marie Törfalk
Mitt lille bidrag denne regntunge sommeren
1. Samarbeid
2. jaktVETT
3. en liten dose galskap som utgjør den lille ”snerten” i et flott søk.
Føler de andre parametre blir oppfylt og hører under samarbeid og jaktvett (dresserbarhet, høy stressterskel, stabil psyke, utholdende arbeidsmoral og en piskende logrende hale). God helse og at hunden er avlet for jakt/stand tar jeg som en selvfølge.
Brittisk.
(1) Mentalitet: tålmodig och enkel att vara samman med.
(2) Dresserbarhet/Sammarbetsförmåga -rappotering som en del av detta om också (4) är där?
(3) Viltfinnare
(4) Ståndsinstinkt -Följer inte sekundering därav?
(5) Reviering: Både (5) (6) och (7) ger en bättre (3)?
(6) Stil
(7) Fart
(8) appotering om nu inte detta också kan tänkas gå in under (2)?
Glad att det börjar strömma in kommentarer – tack för det! Ser fram mot fler, som vanligt blir det en hel del tänkvärt både från nybörjarna och proffsen.
Nedanstående var inte tänkt att lägga in och är kanske inte så där jätteseriöst men jag kan inte låta bli att ta med några egenskaper som jag fick per mejl från en nybliven mamma. Känns det kanske igen…
Puh. Just nu prioriterar jag att hunden är:
1. Rumsren
2. Vuxen
3. Trött
4. Inte fäller
5. Inte skäller
6. Inte vaknar tidigt på morgonen
7. Inte puttas
8. Inte står i vägen inomhus
9. Snällt apporterar allt märkligt jag tappar på golvet
10. Mjuk att klappa
/ Anders L
Ha, ha, den sista var bra:)
För mig är Jaktlusten NR.1 oavsett vilken jakthundsras jag äger. Jag anser att en jakthund skall ha en inbyggd jaktlust/motor som driver den att jobba i ur och skur när det är jakt/apportering som gäller. Åsså kommer ju mentaliteten högt upp i min rankinglista.
För att avla på en individ är det viktigt att vi har mentalt starka hundar för det jobb de skall utföra. Vi som förare kan självklart ”hjälpa” och få till även hundar med sämre mentalitet att klara av att bli en bra jakthund eller gå ett prov men dessa individer anser jag inte skall tas i avel.
Samarbetsviljan/dresserbarheten är också en viktig ingrediens i en bra hund anser jag. Resterande egenskaper du räknat upp är till stor del en del av jaktlusten och mentaliteten på hunden.
Jag håller med Britt-Marie när hon skriver att ”Jaktliga egenskaper är inga isolerade företeelser och börjar man strunta i vissa egenskaper och lägga mer vikt vid andra kommer det även att påverka rasernas mentalitet och temperament, ja hela raskaraktären”
Anna Fors Ward
Hej
Min lista för en kontinental hund
1 Bra mentalitet
2 Jaktlust/viltfinnarförmåga (jag vill att hunden jagar oavsett omständigheter tills husse tycker det är nog)
3 Dresserbarhet
4 Viltskärpa (Snabba avslut vid eftersök)
5 Reviering/fart/vidd
6 Stil
7 Exteriört bra
Jag är inte särskilt rutinerad på det här och vissa av egenskaperna går väl ihop med varann, men så här ser min lista ut iaf.
Hälsningar Johan
Hei
Slenger meg helt enkelt på listen til Johan S for en kontinental hund.
Hilsen
Kenneth Johansen
Hej,
Någon skrev om svårigheten att rangordna egenskaper, ställa dem mot varandra – klokt sagt. Det är ju en helhet, en paketlösning vi är ute efter.
Goda ståndegenskaper…
God hälsa…
Snäll mot folk och hundar…
– alla dessa tre saket är något så självklart att det kanske inte ens behöver nämnas. För saknas något av detta blir hundens liv kort…om inte blir det i vart fall ett elände.
En god nos, viltfinnarförmåga, förstånd och vilja att nyttja vind- och markvittring, biotop och med denna information snabbt och effektivt lokalisera viltet – är en ovärdelig egenskap för den som vill fälla mycket vilt. För en hund som dessutom samarbetar i sådan grad att den rapporterar till sin ägare kan man låta önskemål om vidd/reviering bli en sekundär fråga…
Hunden måste ha tillräcklig motor/jaktlust. Så snart en jakthund har mindre jaktlust än sin ägare blir det tråkigt. Men stort motor kräver också en on/off-knapp, förmåga att kunna slappna av då det inte erbjuds aktiviteter. Förmågan att slappna av kan nog bli bättre hos många raser…
Dresserbarhet/”will-to-please”/följsamhet är en annan viktig del i hundens arv. En hund som inte ser nöje i att lära sig saker, som endast högst motvilligt vill vara sin ägare till lags, som helst jagar för sin egen skull blir ingen rolig jaktkamrat.
Avslutningsvis gillar jag en hygglig dos social kamplust. Denna gör all träning enklare och roligare för både hund och mig själv. Och det som är kul vill vi göra mer av…och ju mer vi tränar desto mer tur får vi.
//Peter, korthårig vorstehägare
Fart, vidd, följsamhet och reviering. Se våra jpr-regler. Jag undrar vad är bra mentalitet? För mig ett subjektivt uttryck där man oftast har sin egen värdering. Kan någon ge mig ett bra och vettigt svar?
Efter att, som nybörjare, skaffat en setter som har varit konstant ”PÅ”, så skulle jag först och främst prioritera en ”AV” knapp. Jag är pinsamt medveten om att detta rastlösa beteende inomhus i många fall är förarrelaterat, och dyrköpt lärdom i form av avskräckt sambo och övrig släkt/vänner. Ber en stilla bön att allt är glömt tills nästa hund skall inhandlas…..
Hei Anders, de viktigste egenskapene for meg er ;
1: mentalitet/helse trygg,frisk og selvsikker.
2; samarbeidsvilje og – evne.
3: ”jaktvett”= tilpasse format, fart og avstand til fugl i forhold til terreng og værforhold
4: effektiv jeger, finne nærmeste fugl !
5: rasetypisk; med tanke på eksteriør,søk og fuglebehandling
Antar at du samler all informasjon du får og lager en oversikt som du publiserer?
Mvh
Robert
-Stark mentalitet – nervstark och dresserbar
-Mycket stor jaktlust på allt vilt
-skallande på löpor
-Viltskarp
-Rovdjursskarp
-Naturligt underkastad människor(punkt 1)
-Goda ståndanlag
-Stor dådkraft
-Goda anlag för eftersök
Tycker väl inte att det finns så många fler egenskaper att tillägga vad gäller en stående hund än det som beskrivs ovan. Det är väl sådana hundar vi alla vill ha?
Är nu inne på min femte vorsteh, en valp på nio veckor och måste säga att jag är lite orolig. Har aldrig haft en valp som går med svansen pekande rätt upp i skyn hela dagen.
En hård hund? Ja, det får vi se om ett år. Det kan inte jag bedöma i nuläget. Att svansen viftar trots ganska hårda tag är lite oroande. Och det är väl detta som många av oss inte inser i tid. Att mentalbeskriva sin hund när den är 1-1,5 år och få veta att man har en hård (svårdresserad hund) är ju lagom kul. Då är det för sent för många och det kan bli väldigt hårda tag i dressyren.
Några kan lyckas ändå att gå till pris på prov och genast ska det avlas på dessa hundar. Lite synd om valpköparna. För dem som inte klarar av en sådan hund kan det bli många jobbiga år om man inte är så hårdhudad att man gräver ner och skaffar en ny!
Så visst är mentaliteten en mycket viktig egenskap.
Håller med om att en vorsteh aldrig blir någon expert inom något område. (Möjligen skogsfågeljakt). Det finns alltid raser som är bättre på fjället, på slätten, som apportörer eller spårhundar, raser som avlats fram för just dessa ändamål. De som ändå tycker att vorsteh är bäst inom ”sina” områden är oftast rasblinda eller så har de väldigt lite erfarenhet av jakt med olika raser eller jakt överhuvudtaget.
Varför en vorsteh? Ja, hade jag bott i norrland hade jag haft en pointer och/eller en finnspets. Men det gör jag inte. Jag jagar ripa en vecka per år. Fasan, rapphöns och lite skogsfågel då och då.
Jag stöter änder i vassarna och hundarna är med på en hel del andjakt som apportörer. Dessutom som stöthundar på hjort, gris och rådjur.
Här har jag en hund som klarar allt dock utan att bli specialist inom något område.
Dessutom är ju en vorsteh så förbannat rolig att jobba med, med tanke på allt man kan lära dem.
Jeg er forundret . Hvorfor nevner ingen kvalitet i fugel? Noen hunder er bare gode etter kl 15 ,andre bare på rapphøns ,alt for mange klarer ikke en løpene tiur (for trege eller alt for raske man klarer ikke følge med piggsko ).mange koker det over for med mange og store kull. Blindstanner er det alt for mye av. Upresise og usikre hunder i fugel har de fleste sett . Hunder klarer ikke sitte stille på andetrekk. Det er her ærlighet i avel kommer inn. Jeg trener og jakter mye med settere, pointere, kv og sv etter mange år så har jeg fått litt rutine .Noen hunder klare mange hele dager ,andre kun 3 timer dette ser man tidlig i et hundeliv uavhengig av trening ,igjen ÆRLIGHET.PS er fornøyd med mine egne P,ES,og SV .
Hejsan allesammans.
Många kloka ord här ovan så något riktigt kreativt och nytt kan det nog inte bli.
Skulle jag rangordna något så skulle det utan tvekan bli dresserbarhet som fick ligga i topp.
Sedan så skulle nog jaktlust och alla andra saker som är nämda i de andra inläggen ovan komma i snar ordning efter detta. En sak som är riktigt viktig med vår hundhållning som vi har här i norden(hos de allra flesta) är ju att det måste funka i hemmet. Om man jagar riktigt mycket så är det ju fortfarande 300 dagar som en fågelhund inte jagar…funkar den inte övrig tid, då så spelar det nog liten roll hur duktig den är. Det är nog inte så ovanligt att man får den hund man förtjänar och när man fått det så är det ibland synd om hunden. Den har ju inte haft första tjing på att välja förare/husse.
Jag vill ha en mångsidig hund. Med mångsidig menar jag en hund som är snäll med barn och vuxna, en hund som kan användas till apportering, stötjakt, stående fågelhund (både på skog, fjäll och fält), som kan vara med på purschjakten på bock, som kan göra eftersök på älg eller gris, som kan vara behjälplig med avlivning av mindre vilt vid behov och som dessutom är snygg att se på (ingen liten kravlista här inte.. ;)).
För att detta ska fungera vill jag ha en ganska förarvek, vänlig hund med relativt mycket viltskärpa och en del envishet. Hunden ska även vara ”stabil” i grunden – alltså säker i sig själv – lite ”jag fixar det åt dig matte”. Ståndanlagen borde vara självklara i hunden från början. Gärna skall, men inte så pass ”lättskallad” att den driver fågel eller skäller i tid och otid. Gärna ordentligt med vattenpassion. Första Münstern vi hade fick jag som barn simma ifatt för att få med upp ur vattnet och från stranden – det var kanske lite i överkant.
Ovanpå detta önskar jag sedan en förare med de rätta anlagen – vad det är håller jag som bäst själv på att själv klura ut. 😉
Fågelfinnarförmågan!
Allt annat kan man dressera(och om det inte går är det brännugnen som gäller).
Hej Anders,
Det är svårt att rangordna egenskaperna eftersom de hänger samman så mycket, men här min lista.
1. Samarbetsförmåga
2. Jaktlust
3. Mentalitet
5. viltfinnare
4. Arbetslust
5. Fart
6. Reviering
Listan kan göras lång men här en kort förklaring varför denna ordning.
Utan samarbete ingen jakt, detta måste hållas högst!
Därefter med en hög jaktlust kan allt annat dresseras. Mentaliteten är mycket viktig med allt utanför jakten som ”tyvärr” är allt för stor tid. Allt mellan morgontjafs med barnen i familjen till tv-mys.
Viltfinnare vet jag inte om det är en egenskap eller del i jaktlusten då jag hittills haft hundar med hög jaktlust och mycket varit/är mycket goda viltfinnare. (men hur vore det med stor jaktlust men ingen viltfinnare??)
Arbetslust känns som man inte behöver diskutera kring en vorsteh men ok det är viktigt..
Eftersom Vorstehn ”skall” användas till drag är detta viktigt inte bara till jakten utan också för att vinna över kompisen..
Reviering, ja vad ska man säga detta måste givetvis vara en egenskap i hunden men ärligt talat, någon symaskin har man ingen nytta av på fjället. Vet hunden hur vind ska användas i förhållande till kullarna så är de ”skånska” symaskinerna helt överflödiga…
1. Mentaliteten. Stabil och orädd. Hög stresströskel, inget pip. Mjuk, lättdresserad, ranglåg/förarvek. Ingen aggressivitet.
2. Jaktlust.
3. Ståndanlag.
Jag är absolut ingen expert men tror att samtliga övriga nämnda egenskaper kommer ur dessa tre. T ex revierar gör väl hunden för att den lärt sig att det lönar sig? Vidd borde väl vara en kombination av stor jaktlust o trygg/mjuk hund alternativt självständig/dominant? Fart, ju större jaktlust desto högre fart? Vattenpassion, vad är eg det? Att hunden ensam gillar att bada o simma för nöjes skull eller att den badar om jag gör det=flockkänsla? Eller är det att den gillar att apportera, även i vatten?
Ellen har en riktigt bra poäng, förare med rätt anlag! Det kvalar helt klart in i toppen. Hade alla hundar det behövdes inga stackars hårda hundar som ”tål lite dressyr”. Då skulle det inte finnas några tröga avancer. Hundarna skulle vara så mycket bättre om vi vore det
1. Motor och jaktlust.(sällan ett problem men utan det så blir de ingen jakthund)
2. Sök (använder näsan å inte bara springer)
3. Skall. Helst både ståndskall och ärligt skall på löpa.
4. Ståndegenskaper.
5. Självständigt spårarbete.
6. Förighet.
Ungefär i den ordningen..
Såhär tycker jag, ”nybörjare” som jag är…
1. Mentaliteten,bra mentalitet är för mig en hund som inte är nervös, inte mycket skärpa, inte för högt i temperament,hög tillgänglighet,lagomt med social kamplust och bytesintresse,något vek till måttligt hård,lagomt med dådkraft. Med andra ord, den ska gladeligen söka sig till mitt sällskap och vilja vara mig till lags , den ska inte pinka på sig av rädsla bara jag höjer rösten men inte heller vara av typen ”shake before use”. Jag vill att den ska visa sådant intresse för viltet att den gärna hämtar och visar upp ,men utan att svälja hälften på vägen in till mig.Det finns ju många fler bitar men jag nöjer mig med detta just här.
2. Jaktlust och viltfinnarförmåga, och med det menar jag en hund som inte ger upp i första taget utan är så pass intresserad av det vi håller på med att den är lätt att motivera till fortsatt jobb även när den egentligen är lite trött. Hög fart och megastor vidd jämt och ständigt är inte mitt högsta önskemål, har sett exempel på s.k. ”joy-runners” som ser ut som en rund miljon i fart vidd och reviering , men vad hjälper det om den kutar förbi hälften av alla fåglar ? speciellt under skogsjakten har det ibland visat sig vara minst lika bra med en hund som anpassar fart och vidd efter terrängen och tar det lite lugnt ibland och är lite noggrann.
Sådana saker som ståndsanlag tar jag inte ens upp ,de ska de väl allihop ha om de är en stående fågelhund.
Det finns mycket mer att säga i detta ämne såklart , men jag tycker att mentaliteten och jakten går ganska hand i hand.Så att lägga dem under två olika punkter som jag har gjort kanske är överkurs. De flesta av hundens mentala egenskaper är ju inblandade vid jakten tillsammans med föraren. Och vilken mentalitet hos hunden som passar en bäst är ju som sagt väldigt individuellt. Men skulle man börja jämföra så skulle man nog komma fram till att ingen eller väldigt få föredrar ytterligheterna åt något håll. Utan vi håller oss nog alla inom ett brett mittenskikt.
Det var lite om mina tankar kring det hela…
Hej på er.
Alla har vi olika önskemål vilka egenskaper en hund skall ha och i vilken rangordning utifrån vart vi är i livet och hur vi är som person samt vilka mål man har med hunden.
Men gemensamt för alla jakthundar borde den viktigaste egenskapen vara en stark vilja att finna vilt och att föra, ställa, stöta det framför min bössa och att den givetvis är mentalt stabil. För visst köper man en jakthund för att man skall jaga med den…
Allt annat går att träna om man har kunskap, tid och engagemang.