Hulda, en liten hårding som nu lärt sig komma på inkallning…

Min Hulda är ingen mjukis, åtminstone inte som jag upplevt henne hitintills. Detta gör att hon passar in ganska bra i flocken tillsammans med vorsthrarna. En lite hårdare hund passar även mig bättre även om jag genom åren fått lära mig att jobba med allt från små smörklickar till riktiga tuffingar.  

Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade jag lärt Hulda vad nejkommandot betydde. Så fel jag hade – den lilla tuffingen krävde tuffare tag än vad jag väntat mig av en liten pointervalp för att förstå vad mitt nej betyder – men nu ser det ut att fungera som jag vill.  

Inkallning
Godis använder jag så klart som belöning när jag tränar, det gör jag alltid, även till de vuxna hundarna. Ingen blir för gammal för att uppskatta en godbit. Även jag jobbar bättre om jag får något gott då och då… Ja, godis och godis en näve av Bozita Roburs Salmon och Rice hundfoder är det som finns i mina fickor när jag tränar. Det är få hundar som inte tycket detta smakar smaskens… Men nej, det är inte samma foder som jag serverar till övriga mål. För er som undrar så ger jag Hulda Roburs valpfoder. Queen växte ju upp till jaktchampion på det fodret så jag räknar med att Hulda gör så också…

Ursäkta utsvävningen om foder, nu tillbaka till inkallning. Den känns som det värsta jobbet är klart, och då menar jag en ovillkorlig inkallning där hon kommer oavsett vad hon har för sig och oavsett vilka störningar som finns. Hoppas alla förstår att jag pratar om ett rimligt avstånd, det är ju en valp på två och en halv månad. Något större avstånd från mig håller hon inte än… Att säga att det är klart är kanske att ta i lite men det svåra är faktiskt de allra första gångerna när man ska lära hunden ovillkorligheten i kommandot. Då om någonsin gäller det att ha fingertoppskänsla och tajming och att läsa hunden rätt. Att gå på med en korrigering i fel läge kan ta lång tid att reparera och att låta hunden vinna och inte bry sig om kommandot kan ta ännu längre tid att komma tillrätta med.

En trevlig valp
Så mycket mer träning för Hulda kommer det inte att bli än på ett tag. Att låta henne ströva som hon vill och lära känna markerna och dofterna under de små turer vi gör är prioriet ett.  Så här långt är jag hur nöjd som helt med henne både inom och utomhus. Hon är en trygg valp och när jag, för att vänja henne, lämnar henne ensam i något rum håller hon tyst och kopplar av, en nog så viktig detalj…

Vad som kommer härnäst blir så klart att lära henne stoppkommandot och att roa mig med att prova på lite spontanapportering med henne, men som sagt det får vänta ett tag, jag lär se när hon är mogen för detta…

30 kommentarer till “Hulda, en liten hårding som nu lärt sig komma på inkallning…”

  1. Alex skriver:

    Hur gick det till när du lärde henne ett nej som verkligen funkar? Jag är nyfiken då min hund är riktigt tuff när det gäller den biten, Några tips mottages tacksamt. Får inte till den undergivna reaktion jag vill ha. Hur gjorde du? Mvh/Alex

  2. Louise Jonsson skriver:

    Gött att du e nöjd med henne, Anders.
    Enya, hon är inne i den så kallade spökåldern, ser och hör saker som tycks uppröra henne. Jag som har sagt att spökåldern är bara ett påhitt för en tunn hund men eftersom Enya är världens bästa så är det klart att det finns en spökålder och det är fullt normalt 😉 Har förresten bokat en revieringsträning hos Anders Due den 22:a dec. Få se hur smart det var. Vi får väl sitta inne och titta på revieringsfilmer. Fast ibland är det inte så tokigt att sitta runt köksbordet och bara lyssna och insupa kunskap. Ha det gott så länge // Louise

  3. anders skriver:

    Hej Alex
    Jag gör som tiken gör när valpen exempelvis vill stjäla mat eller ett ben från henne… Skriver om det in träningstipsen som du kan ladda hem från hemsidan gratis, visar också i jaktfilmen. Grejen är att anpassa korrigeringen till den valp man har, inte helt lätt kanske men kolla vad jag skriver om det i tipsen…
    / Anders L

Lämna en kommentar