Suveräna kursdeltagare

290 mils körning men det var det värt! Ljust dygnet runt och marginellt med trafik och bra ljudböcker gjorde att resan gick lätt. Att jag också passade på att våldgästa profilen och hundmannen Tommy Andersson i Jokkmokk ett par dagar var också en av höjdpunkterna på min lilla jobbsemestern. Tack Tommy, räkna med att jag uppskattade din gästfrihet!

Klubben jag gästade, som jag också besökte och hade kurs hos för ca 10 år sedan, är en klubb för samtliga raser av stående fågelhundar. Så jäkla trevligt, önskar att det vore så på fler ställen. Fint och välkomnande mottagande fick jag av klubben genom Ronnie, Ulf och Peter. Ulf och Peter var också till god hjälp som instruktörer under kurstagarna. Tur var det, 17 hundar är för mycket för en instruktör. Trots all hjälp jag fick kände jag, som så ofta på kurser, att jag önskat mer tid med var och en av deltagarna.

Hundar är hundar
Som så ofta på en kurs var det en rejäl blandning av förkunskaper på deltagarnas hundar.  Allt från i mitt tycke komplett råa och olydiga hundar till de som var färdiga för jakten.  När jag säger färdiga för jakten tänker jag på Ola Backe och hans setter, inte hade jag mycket att tillföra där inte, men kul att träffa dig Ola! Och något som värmde hjärtat på en gammal hundgubbe måste jag bara nämna. En lågmäld kille, Joakim Poggats, med en pointer på 7 månader drog mina ögon till sig ganska omgående. Han hade en lydnad på den unga hunden klart i klass med, eller snarar bättre än min egen Hulda. Jag tror inte att jag under två dagar hade något att tillföra till honom heller. Blev nyfiken och frågade hur han jobbat med hunden. Svaret blev ”Jag har ju din bok och dina filmer så jag har gjort som dig”… Så fantastiskt glad man blir!

Nåväl, detta var en kurs med suveränt trevliga deltagare och också där alla ville komma någon vart – och var beredda att jobba. För många blev det att helt förändra sitt sätt att jobba. Det är ju bara så att om man jobbat på ett sätt en tid och det inte för träningen framåt så måste man helt enkelt ändra på sig och sättet att jobba. Det tog några timmar men så småningom insåg de allra flesta att hundar är hundar och att hundar har sitt eget språk och att om nejkommandot innebär att hunden viftar på svansen och ser glad ut så har nog inte hunden riktigt insett vad nej betyder. När väl detta var klart kunde 95% av deltagarna lämna kopplet i ryggsäcken och hade fått en helt annan kontakt med sina hundar.

Ganska nöjd…
Efter en föreläsningskväll och två intensiva kursdagar med många hundar tog det ett tag att varva ned. En del funderande under färden hemåt blev det så klart – skulle jag i stället rekommenderat föraren att göra si eller så med den hunden och den föraren och kanske gjort så med den hunden och så vidare. Det gäller att försöka att tänka till och utvärdera sig själv. Den instruktör som alltid gör allting exakt rätt varje gång kan jag bara gratulera… Men tro det eller ej, jag kom fram till att jag kunde borde vara ganska nöjd(riktigt nöjd blir jag nog aldrig) med både mig själv och den utveckling jag såg hos deltagarna denna kurs – det är bara att hoppas att även deltagarna var lika nöjda.

Ett uppriktigt tack till alla som var med för roliga och härliga dagar i Gällivare!!!

Detta inlägg postades onsdag, 12 juni, 2013 kl 20:46 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.