Under hösten har jag haft förhoppningsfulla förare på både fält och fågelträning, men också fåt tacka nej till många som velat komma. Som jag ser det ska inte hundarna komma för fågel om inte grundlydnaden är avklarad. Visst kan det vara ett lätt sätt att tjäna pengar på att låta folk komma, kasta ut några fåglar till dem och se på när de förstör sina hundar, eller åtminstone försvårar det betydligt att någonsin få ordnings på sin hund. Men jag står inte ut med att se det, så dåligt ställt har jag inte och som instruktör tror jag att man vinner i längden på att vara ärlig och säga vad man tycker.

Vad jag har lite svår att förstå…
Från april och fram till den 25 augusti har vi, ingen jakt, ofta bra väder, många ljusa timmar och kanske till och med några timmar över för att träna lydnad med våra hundar. Varför är det dåså många som inte utnyttjar den här härliga tiden till meningsfull träning utan i stället väntar till hösten och tillbringar tiden på fjäll och fält med att försöka dressera sina hundar i stället för att jaga??? Detta ser jag som ett väldigt dåligt alternativ.

För en rutinerad förare tar det några få timmars effektiv träning (uppdelat på ett antal minuter per dag) att lära valpen/unghunden ett stoppkommando som fungerar. För den som har sin första stående hund tar det så klart något längre tid men jag vet att väldigt många som har en unghund, men någorlunda normala mentala egenskaper, klarar av detta på förvånansvärt kort tid. Att det är så får jag belägg för varje år genom alla mejl och bilder från kursdeltagare som fällt de första fåglarna för sin hund eller fixat de första prisen på jaktprov. Inte minst i år har jag haft många nybörjare här på kurs med sin första stående hund som mejlat om hur bra det fungerat i höst. Ok- jag vet, alla är inte födda till dressörer men bara man bestämmer sig så går det mesta…

Fältträning
Fältträning är till för de hundar som fungerar någorlunda bra i fågelsituationer och vet vad ett stoppkommando är. På fälten ska hundarna lära sig sök och reviering, kanske sekundering och att jobba i parsläpp.  En del hundar kanske behöver tränas för att få lite större vidd och en del andra kanske behöver hållas ihop. Förarna får möjlighet att lära sig hur mark och vind ska utnyttjas på ett optimalt sätt. Självklart ska det finnas fågel på fälten men när jag tränar mina hundar är jag nöjd om hundarna på en förmiddag får ett par tre chanser på fågel. Vägen fram till fågel är viktigare än själva fågelkontakten.  En bra fältträning kräver stora marker, hundarna ska slippa söka över samma mark gång efter gång. Självklart är det positivt om man också kan fälla fågel för hundarna.

Fågelträning
Den här träningen är till för unghundar eller för den delen lite äldre hundar som inte haft fågel, eller för lite fågel, tidigare.  Men självklart ska även dessa ha ett någorlunda befäst stoppkommando. Här vill jag lära hundarna att det finns fågel i marken när signaltäcket kommer på, få upp intresset för att söka fågel, lära dem hur nära de kan gå fågel innan den tar till vingarna. För den här typen av träning vill jag ha ganska många fåglar för hundarna.  Både de lyckade situationerna och de stötar som blir är lärpengar för hundarna. Fåglarna vill jag till att börja med att hundarna ska finna på ganska nära håll så jag som förare har lättare att ha kontroll över de situationer som blir.

För de här hundarna vill jag inte ha stora fält! Småbruten mark där fåglarna försvinner ur synhåll för hunden ganska snabbt är tveklöst bäst, alternativ ett hägn. Att släppa orutinerade hundarna på stora fält där hundarna finner fågel långt från föraren ökar risken för eftergångar – och än värre, hundarna har betydligt större chans att ta fågel de ser landa långt bort – en rapphöna, inte minst fåglar tagna från voljärer, orkar inte flyga hur lång och mycket som helst. En gång är kanske ingen gång men den hund som gång efter gång belönar sig själv med att ta fågel efter en eftergång är inte helt lätt att komma tillrätta med.

Den egna flocken…
Jana, Queen och Hulda har fått jobba en hel del på fälten och Hulda börjar lära sig att hantera rapphönsen som nu, när de varit ute på fälten ett bra tag, börjar uppföra sig alltmer som vilda höns. Hon vill gärna trycka fast fåglarna vilket inte alltid går så bra utan resulterar i en stöt. Jag försöker att inte påverka henne utan hoppas på det finns lite hjärna i en pointer också och att hon själv ska klura ut vad som ger skottchanser. Vidden har ökat för Hulda och är nu helt ok med mina mått sett. Queen och Jana – ja, inte mycket att säga om de fungerar. Detaljer behöver som alltid putsas på men inget som jag känner för att prioritera.

Krokstad
Att många åker till Geir Kjellman på Krokstad i Säffle för att träna på fält och fågel vet de flesta som har försökt boka tid, gott om bra fågel och fina träningsområden. I mitten av nästa vecka ska vi dit och då lär mina hundar lär få konkurrens… Träningen på Krokstad kan rekommenderas och jag ska se om jag hinner komma med en rapport när vi varit där.

Visst ja – innan Krokstad ska jag hinna med några dagar på fjället också och se om det finns några ripor hemma – hösten är en härlig tid…

Detta inlägg postades onsdag, 25 september, 2013 kl 18:11 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.