Skillnad på fasaner och fasaner och om att fokusera…
Att ha gäster med på fälten är för det mesta trevligt och när en av höstens gäster, innan han skulle släppa, sa så här ”det är ingen idé att du pratar med mig under släppet för då kan jag inte fokusera” ja, då förstod jag att det skulle bli en trevlig dag. Nu är det i och för sig välkänt att vi karlar bara kan fokusera på en sak åt gången men ändå. Det är ju liksom detta som är grejen om man ska få ut något av träningen, att FOKUSERA och åter FOKUSERA. Ok, går du med gammelhunden kan du förmodligen stoppa händerna i byxfickorna och ägna dig åt småprat med kompisen. Men när jag ser någon gå omkring och snacka och inte hålla full koll på sin unghund känns det lite småtrist. Det blir sällan bra och det är ju bra hundar som är trevligt att se.
Trevligt på vårens kurser
I början på mars drar vårens kurser i gång och jag hoppas så klart att alla som kommer tänker fokusera på sina hundar så resultatet efter kursen blir så bra som det brukar bli. Intresset var så pass stort i år att det förutom en grupp med kontinentala hundar även blev en grupp med enbart brittiska hundar. Nåja nästa bara brittiska kanske jag ska säga. Breton räknas inte till de brittiska men passar säkert bättre bland de brittiska än de kontinentala.
Svåra fasaner
Att fasanerna är svåra för hundarna så här sent på säsongen skrivs det mycket om och så är det nog. Men helt klart skiljer det mellan fasaner och fasaner… I dag tog jag en förmiddagstur till en mark där ingen hund hade satt sina tassar på åtminstone två månader och där enbart några få fasaner sattes ut som sexveckors kycklingar i juli månad. Fasaner fann vi och inte var de speciellt svåra för hundarna. Helt klart är det en himmelsvid skillnad mellan de här fåglarna, på ostörda marker, och de jag har hemma i närområdet, för att inte tala om de fasaner vi fann på exempelvis Långtora, eller motsvarande marker, där det är prov, träning och hundar efter fåglarna var och varannan dag. Att vi i dag också fann ett par rapphönskullar var grädde på moset… Självklart har också markerna betydelse, täta kantzoner med fält på båda sidorna är perfekta. Vi jagade en vinter för några år sedan i Tåkerns vassar, det kan man säga var raka motsatsen, fasanerna kunde springa hur långt som helst, vilket de så klart gjorde. Att den enda fågel jag fällde då var en höna och dessutom på fel mark hoppas jag är preskriberat nu…
Vinter
Vintervädret kom hit till sist, inte mycket att säga om bara att hoppas vi slipper några större snömängder. Vare sig fältfåglarna eller jag är förtjusta i snön även om det onekligen är kul att åka skidor efter hundarna – här är jag lite avis på norrlänningarna…
Avanceproblem
Frågor per mejl och telefon kommer varje dag och frågan är om inte frågor om problem med avance har satt rekord den senaste tiden. Hur man löser en trög avance har jag skrivit så mycket om så det tänker jag inte göra nu – i de allra flesta fall måste man dessutom se både hund och förare för att kunna komma med några vettiga råd. Men en sak har jag funderat lite över. Jag ser många videoklipp där människor är stolta över sina hundar som smyger på duvorna på gården, står till lite (synstånd) och sedan fortsätter att smyga fram tills duvorna flyger upp i träd eller på tak. Hur bra är detta? Är inte ståndet en förberedelse för att sedan störta fram och ta fågel? Att valpen/unghunden gång efter gång kommer på att ”avancen” misslyckas (det fälls ju knappast några duvor) och enbart leder till att fågel flyger rakt upp och sätter sig strax intill, kanske inte är helt bra. Kan detta vara en av orsakerna till att jag ser och hör om så många duvtränade hundar med dålig avance? En massa andra fel med duvor har jag skrivit om förut men här tänker jag i lite andra banor – rätt eller fel, inte vet jag… Men rapphöns, fasaner och ripor ger onekligen en större retning och belöning när de flyger efter att hundarna fått upp dem…
Intressant reflektion Anders,
Det konstlade verkar vara så populärt att det vilda” naturliga nästan glöms bort. ”Fågelhundsagility” på fälthönsbroilers och andra lekar med stadsduvor verkar folk villigt betala för utan sans och förnuft. Inte konstigt att det uppstår diverse problem….
Det finns genvägar i livet, men försvinnande få leder till önskade mål.
/Peter
Så sant Peter men samtidigt är det kul att så många här söderut vill hålla på med stående hundar och man kan väl lugnt säga att det är svårt att få egna marker för träning och jakt för de som inte bor eller har kontakter ute på landet. Ännu färre har möjligheter att sköta utsättning, fodring och allt vad det innebär att hålla men mark med fågel på vettigt sätt. Vi får vara tacksamma för de som orkar hålla på med att ge de mindre lyckligt lottade möjlighet att släppa sina hundar och få chans på fågel.
Ni däruppe vid nordpolen har lite större möjligheter till jakt på fåglar som inte har hundar efter sig mer eller mindre varje dag…
Hejsan Anders !
Vill tipsa om en metod att omprogrammera en avancetrög hund och det är med hjälp av: ”Hundskolan Visions avanceplatta”.
Min hund vorstehtik 4 år blev klart hjälp av ”avanceplatteövningarna” som jag utförde med henne i olika miljöer. Nu har hon ett helt annat klipp på löporna och reser fågel i skogen oavsett var jag befinner mig då jag ger kommandot.
MVH: Tor
Kul att du lyckades med avancen och tack för din kommentar. Men jag är övertygad om att om den hund som blir hjälpt av avanceplattan skulle kunna fixas på en timmes tid med hjälp av några rapphöns och lite justering av förarens beteende. Jag har löst avancen på en hel del riktigt tröga och låsta hundar, men det har tagit tid, krävt massor med jobb och ofta blivit rejält dyrt för ägarna som lämnat hit sina hundar. Den som kan lova att lösa en rejält trög eller låst avance med hjälp av att lägga ut köttbullar har alla möjligheter att bli miljonär på relativt kort tid. Det finns hur många hundar som helst som har problem med avancen och vill ha hjälp – och också många förare som provat avanceplatta utan att komma ett enda steg framåt. I stort sett varje vecka får jag frågor om att träna hundar med trög avance men numera så avstår jag – det tar för mycket tid och det är nästan omöjligt att garantera ett bra resultat. Självklart finns det hundar som går att fixa på kort tid med då finns det betydligt bättre sätt än att lägga ut köttbullar…