Valpträff på Långtora och om bra strävhårsvalpar…

22032014-DSC_1774Om den tredje valpträffen för R-kullen, som vi hade hos Amir på Långtora, skrev jag om på Facebook häromdagen men lite mer kommer här. Att valparna i kullen verkar bra och att några av ägarna hade kommit långt i träningen med sina valpar visste jag men en glad överraskning var det att samtliga som kom på träffen hade kommit oväntat långt i träningen. Att se 10 månaders valpar som med full intensitet letar fågel, står för fågel, reser fågel och som dessutom kan stoppas är en fröjd för en uppfödare. Så härliga valpköpare jag har fått! Men, som när jag tränar med mina egna hundar försöker jag se vad som inte är bra och givetvis försöka ge tips om hur man ska jobba i fortsättningen – och det som inte fungerade fullt ut var lydnaden på fälten. Inte så konstigt för fältdelen hade vi av förklarliga skäl inte haft med på de första träffarna…

Med de linjer som valparna har är det inte frågan om de springer bra eller går tillräckligt stort i markerna, snarare tvärt om. Men som jag brukar säga, det är lättare att köra en Nissan Micra än en Ferrari. Fälten tog vi i slutet av dagen, då varje hund först haft kanske ett tiotal fåglar på vingarna.  De visste alltså vad de skulle leta efter. Fälten var stora och som vanligt minskar lydnaden i proportion till avståndet från föraren.  Nog är det underbart att se hundar som vill springa och ta för sig av marken. På den alltid lika viktiga signallydnaden på lite längre håll blev det hemläxa för de flesta. Här gäller det att förarna backar bandet, går tillbaka i träningen och kör signallydnad på nära håll (med störningar) och sedan successivt öka avstånden. Och som vanligt, inga signaler eller kommando om man inte är beredd att omgående åtgärda eventuell olydnad. Reviering fanns i kroppen på valparna men ska söket bli riktigt bra måste det putsas till och då är det så klart en förutsättning att lydnaden för signalerna sitter.

Just sök och reviering är det som tar tid att få till och också det jag lägger mest tid på för mina hundar. Betydligt lättare och snabbare är det att få till lugn i flog och skott – även om det av någon anledning är detta som de flestas sliter med. Fel på sättet att träna skulle jag vilja säga…

Att träna sök och reviering är en konst
Genom åren har jag har varit med på många fältträningar och sett olika instruktörer i arbete. Att tala om för deltagarna hur ett bra sök ska se ut klarar de flesta – men väldigt få har jag sett som också kan ge bra råd om hur förarna ska jobba med den enskilda individen. Och de få instruktörer jag sett som gjort ett bra jobb här kommer från Skåne eller Danmark – inte så konstigt kanske det är ju där fälten finns och inte så konstigt heller att vi för den fjärde valpträffen åker ned till Stefan Nilsson i Skåne…

Sensommarträning
När jag ändå är igång och skriver och nyss har varit hos Amir så är ett bra tips att ni som vill ha bra träning för hundarna inför jakten bokar ett par halvdagar hos Amir
http://www.fagelhundar.se/ i juli månad. Helt suveränt att kunna släppa hundarna i hägnet på 33 ha och kunna putsa till det som behövs inför jakten

Strävhårsvalpar
Queen löper och nog hade det passat i tid att ta en kull men vi står över i år och hur det blir nästa år får vi fundera på… För några av de som hört av sig om valp till oss har jag tittat lite på vad det finns för kullar och när jag nu rekommenderat den parning som Cecilia
http://www.kennelvijaga.se/ ska göra till bästa jaktkompisen och ytterligare ett par bekanta är det bara att hålla tummarna för att det blir som jag skrev i rubriken för detta inlägg – bra strävhårsvalpar… Men som alltid är valpköpet ett lotteri och för det mesta är det ju också så att man får den hund man förtjänar. Jodå, det finns säkert fler bra kullar http://www.hannaholmberg.se/ är också en uppfödare jag gärna skulle kontakta om jag skulle köpa valp…

Appporteringsträning, inte jakt
För att inte vän av ordnings ska haka upp sig på att det är en död fasan med på bilderna kanske det är bäst att jag poängterar att vi inte jagade men använde fasan som apportvilt – det var ju mest fasan vi hade i våra fågelsituationer och då är det fasan som ska apporteras…

22032014-DSC_1739

21032014-DSC_1705 

6 kommentarer till “Valpträff på Långtora och om bra strävhårsvalpar…”

  1. Mikael Larsson skriver:

    Det var roligt att träffa dig och dina valpköpare, valparna såg riktigt härliga ut. Hoppas ni hade det bra Micke 

  2. anders skriver:

    Kul att träffa dig också, lite mer tid att snacka när vi inte startar på prov båda två…

  3. Karl-Oskar Lund skriver:

    Intressant läsning och kul att det går bra med valpar och valpköpare! En fundering angående fågeltagningar. Tio fågeltagningar på en dag på så unga hundar känns lite mycket, men jag antar att det fungerade bra? Det kanske är jag som fegar när jag bryter efter några lyckade tagningar.:-) Intressant fråga tycker jag!
    Ha det bra nästa vecka hos Stefan, han är en klippa!

  4. anders skriver:

    Det ligger som vanligt något i vad du säger Karl-Oskar. Men när jag skriver 10 så räknar jag också in några stötar. Stötar är en bra lärpeng och så länge lydnaden sitter bra och ingen hund tenderar att ”koka över” ser jag inga problem med många situationer. Många har långt att åka och inte möjlighet till fågel hemma så givetvis vill de passa på ett sådant här tillfälle. När jag tränar här hemma för mig själv och så snart unghunden sköter sig någorlunda prioriterar jag vägen fram till situationerna inte antalet situationer…
    Ser verkligen fram mot Skåneresan, det har ju blivit en tradition sedan ganska många år nu. Lite tänkvärt är att så länge som jag känt Stefan Nilsson har jag aldrig sett honom lägga ut en annons på Facebook eller någon annan stans om fältträning eller jakt– Tycker det säger en del, gör man ett bra jobb behövs inga annonser. Funderar lite över de som behöver annonsera gång efter gång…

  5. Karl-Oskar Lund skriver:

    Så är det så klart, träningen måste anpassas till både hundens och förarens förutsättningar.
    På tal om fågeltagningar och unghundar minns jag första fjälljakten med Kira. Tidigare fjälljakter hade mest bestått i att försöka jaga på en benvärmare, men med en frisk unghund var det inget problem. Dessutom väl fungerande i fågelsituationer, inte minst med hjälp av dig och nämnde Stefan Nilsson. Nåväl, efter en lång dag utan minst fjäder, men en hel del lämmel, nyper hon plötsligt till och står i stramt stånd. Jag avacerar fram och skickar på. Hunden reser friskt och en singelripa går upp. Kira stoppar vid uppfloget och sätter sig! Vilken glädje och lycka! Att jag i glädjeyran glömde bort att skjuta var mindre bra, men som tur var blev det fler chanser under veckan! 

  6. anders skriver:

    Haha, härligt, vem minns inte sin första fjälljakt och första situationen, det är stort.

Lämna en kommentar