Det kom ett mejl…
Problem med lugn i flog (RIOS) och trög avance eller än värre båda delarna får jag många mejl om. Redan i år har jag haft åtskilliga lektioner med detta som huvudtema. Drömmen är, som alltid, att jag fick hit hundarna på träning långt tidigare, innan problemen kommer men så är det alltför sällan. Inte minst en trög avance är som de flesta vet svår att lösa och kan ta tid. Stoppet är ofta lättare – om det inte gått för långt eller om hunden är hård och har extrem jaktlust… Det senaste mejlet jag fick tycker jag ger en så bra sammanfattning av vad väldigt många upplevt så, med tillstånd från mejlskrivaren, lägger jag ut delar av det här:
Setter tik på drøye 2 år. Vi har deltatt på utallige kurs både med og uten fågel. De to viktigste feilene som jeg ser at jeg har begått er:1) Hun ble sluppet i fjellet allerede 8 mnd gammel uten at stopp/stanna – kommandoen var 100 % på plass. Her ble hennes iboende lyst til å jage fågel ytterligere forsterket 2) På kurs hvor vi har trent på fågel under rimelig kontrollerte omgivelser ser jeg at jeg har vært alt for tidlig ute med å gi stopp/stanna – kommando noe som i fjor høst resulterte i trög avance på fågel. Siden jul har jeg og hunden vært ca 40 dager i fjellet hvor jeg har jobbet med å løse opp i den tröge avansen noe som nå ser ut til å ha gitt resultater. Før jeg startet treningen i vinter bestemte jeg at hunden skulle få oppleve fugl utelukkende som positivt. Under avansen har jeg oppmuntret henne og når fuglen har gått har jeg ved et par anledninger gitt henne frihet til å løpe etter (jaga). Under den siste tiden har hun kanonreist fågel med det resultat at jeg ikke har klart å stoppe henne. På duvor har hun lært seg at det gjeller å stanna. Der fungerer hun perfekt (hun har nok forstått den konstruerte sammenhengen her). På rapphøns, fasaner, ryper og skogsfågel er hun imidlertid svår att stanna. Under vinteren har hun også lært seg at det er hysterisk moro å jage hare noe hun har gjort ved to anledninger (full los).
Inte minst du som är på gång att träna din första stående hund har en hel del att lära och fundera över när du läser vad denne setterägare skriver! Imponerande tycker jag att hen, med hårt arbete och rätt tänk lyckats lösa avancen – och det på fjället, där det med all säkerhet inte blir fågel för hunden varje dag… Det mesta i mejlet är ju sådant som jag försöker få fram i både min bok och mina filmer men kanske någon annans upplevelser och ord kan få fler att tänka till och tänka rätt när det är dags att börja träna valpen/unghunden.
Det är inte antalet kurser som är avgörande – kvalitet vinner som alltid över kvantitet. Kolla upp den instruktör du väljer!
Lydnad först fågel sedan
Det tar tid att lösa en trög avance men lägger du tid och jobb och ser till att fågel blir positivt och dessutom låter hunden gå efter några meter så löser det sig…
Och så det här med duvor än en gång. Att få en hund att respektera en duva som flyger iväg kan du göra på en halvtimme på torget utanför glasskiosken nu i sommar. Tar du med några brödbitar så får du gott om fågel omkring dig… Om du inte köper en glass är det helt gratis. Men att tro att hunden med rejäl jaktlust och viltbegär fungerar för riktig fågel, eller hare, för att den respekterar en duva är lite som att tro på tomten…
Apport och avancekommando
Sommartid är en tid för träning av apport och något som jag kanske inte skrivit om så mycket eller kanske förklarat dåligt är att jag väldigt ofta när jag skickar hunden för att apportera en kastad eller utlagt apport, alltså en apport som hunden vet ligger där, använder mitt anvancekommando i stället för apportkommandot. För hundens del spelar det ingen roll, den vill så gärna hämta det som kastas eller ligger men under en sommar blir det ofta en hel del apportering och avancekommandot sätter sig mer och mer i den lilla hundhjärnan och jag tror att detta gör sitt till för att reflexen att rusa framåt när kommandot kommer blir allt starkare och starkare. Kanske ytterligare en förklaring till att jag sällan eller aldrig får en trög avance på de hundar jag tränar…
Hej Anders
Det finnes så mange der ute som bruker duvor och vi må respektera andres metoder som får til en god fågelhund.
, man behøver inte vare en professor for å førstå att detta blir fel, hunden har jo i sitt hode fått alt kopplat fel från børjan! når dessa bilder hunden har på netthinnen, forstår jag at hunden går efter fågel, lite provoserad blir jag når jeg leser detta, for det første har egaren begynt i fel ende med dressyren och en duva løser inte detta problemet och der er jag helt enig med deg Anders, men duvan er inte boven i detta, och man kan heller inte si at, hold dig langt unna duvor. Vi har diskutert detta før och vi skal heller inte dra detta for långt
Hej Tommy
Så länge cirka åtta av tio hundar jag får hit med trög avance är tränade med hjälp av duvor så tänker jag fortsätta att avråda från detta. Poängen i det jag skrev är också att hunden i fråga, som så många andra hundar, respekterar duvor och sätter sig men när det kommer till riktig fågel, som är betydligt mer frestande så hjälper det inte.
Jag vet att det, inte minst i Norge är, väldigt många som tränar på duvor – jag vet också att det i Norge varje år säljs ca 500 nya el-halsband och jag vet att jag har betydlig många fler från Norge som kommer hit med tröga hundar än vad jag har från Sverige…
En stående hund, åtminstone om man vill gå prov i Sverige och Danmark måste respektera hare, ren, rådjur mm här har du ingen som helst nytta av duvorna utan behöver ett fungerande sittkommando. När väl sittkommandot fungerar har du betydligt större nytta av rapphöns, ripor etc… Och även i Norge finns det träningscenter som har rapphöns – Sando Hundecenter är ett exempel. Tveklöst rekommenderar jag detta före duvor…
Ni har det lite lättare i Norge som kan sätta ström på hundarna för fårrenheten – detta gör säkert gott för renen också – men efter vad jag ser här hemma så hjälper det inte när hararna kommer
Før det førsta, om du har en duva eller rapphøna i handen, før mig er det hugget som stukket, de flyger lika godt, men duvan er billigare :-)jag anvender det som en levande dummy, HUNDAR SKAL INTE TA LUCKT STÅND PÅ DUVA, jag vet at många gjør det, men det er inte min filosofi. Tanken er at valpen skal lære seg å kunne se fågel i luften utan at den blir stressad/upphissad, ikke dekkes/stoppes. Treningen startes forsiktiktig och man passar hela tiden på at hunden beholder roen. Detta passar best til dom helt unga valpar og opp til ca 10mnd ålder. Fågel i lufta er inga sensasjon! Har man gjordt detta riktig, går øvergången til vill fågel meget bedre. Men selvsagt trenar man dressyr och stanna komandoet från valpen kommer i hus ( och når valpen er moden før detta) og kravene skjerpes her suksessivt. Jag har lagt ut et par video snutter på vår FB side och hemmsida med Frierfjordens Rossi, han kanonreser fågel ock respekterar fågel utan at jag sier noen ting, innlært på duva, føre jaktlysten har vaknat, Han fikk forøvrig et 1 pris i Ak på DPK hovedprøve i weekenden som var 4-6 april. El halsband finns det lika mycket av i Sverige, Danmark som det finnes i Norge. Det finns IKKE många hundar som respekterar hare/rådjur på komando 150-200m ute på felten med bara dressyr. Tilexempel, i ak eller vk prov, Hva hender når hunden jagar hare i en rapsmark og ut på stubbmark på en markprøv, hunden har rejelt fått opp jaktlusten, er det lett å stoppa en sånn hund, nei, så er det opp til dommare och avgjøra om ettergången var før lång. jag har sett så många hundar i Sverige, Danmark som vender omedelbart nær de ser hare/ rådjur och det er aversonsdressyr med elhalsband, det samma gjelder i Norge vedr fårrenheten. Jag forstår de som bor i syd Sverige ock Danmark som har lika mycke hare/rådjur som det finnes lingon på marken i Norge att de bruker el halsband. Det er ingen hemlighet, det tror jag vi er enig i
Hej Anders, Jag tycker att du beskriver det väldigt bra i din text här ovan vad gäller trög avance etc. Dock blir jag lite frågande när du skriver följande om träning på duvor: ”Att få en hund att respektera en duva som flyger iväg kan du göra på en halvtimme på torget utanför glasskiosken nu i sommar”.
Sedan skriver du: ”Men att tro att hunden med rejäl jaktlust och viltbegär fungerar för riktig fågel, eller hare, för att den respekterar en duva är lite som att tro på tomten…”
Anders, tror Du på Tomten? Jag frågar därför jag tycker att din jämförelse med duvor vv jakt på ”riktig” fågel är att jämföra med ditt kaninhägn med ”riktig” hare.
Det kanske är jag som är Tomten och du tror på mig…?
Jag håller de facto med dig att all ”situations-träning” där vi hundförare har lite svårt med fantasin att efter bästa förmåga kunna förändra vår träning genom att bl.a. jobba mycket mera med rösten dvs. att lära oss att vara betydligt mycket mer lågmälda, hundar hör ju extremt bra om ingen visste det innan. Samt att byta träningsplatser/lokaler/marker betydligt oftare samt att vi bestämmer oss FÖRE vi tränar vad vi skall träna och håller oss till detta med en 100% konskekvens. Sammanfattningsvis behöver vi alla FÖRE vi börjar med hunden gå en ”timing & konsekvens-kurs” UTAN hund.
Det var några rader från en man (ej HEN) som har gjort många missar i livet vad gäller hundar.
Glad Påsk önskar Tomten
Hej igen Tommy
Det låter för mig lite fel att betrakta levande fåglar som dummies. Jag har heller inte rapphönan i handen och kastar den som en dummy – normalt så sätter jag ut hönsen på marken, eller ännu bättre låter dem flyga ut, där de sedan uppträder som de hönsfåglar de är och som hundarna ska jaga.
De flesta valparna föds på våren och jag vet inte hur ni har det i Norge men här i Sverige är det, inte minst på sommarhalvåret gott om fågel både på marken och i luften när man tar en promenad med valpen. Duvor, trastar, skator, kråkor, vipor etc. Om du gör som jag säger i min sista film bara ignorerar allt detta så har du väl knappast en hund som blir stressad/ upptrissad av att se fågel i luften. Hade jag en valp som blev stressad av detta skulle jag nog gjort mig av med den… Detta förutsätter så klart att inte ägarna gör stor sak av att det är fågel på marken eller som flyger förbi. Dessvärre ser jag ibland folk som uppmundrar valparna att stå för och jaga småfågel – ja, då kan de så klart bli stressade.
Självklart har jag provat att träna med duvor. Jag hade duvor i två år och provade både för egna hundar, träningshundar och kurshundar – totalt meningslöst som jag såg det. Men billigt var det och duvorna krävde inte det jobb och det utrymme som rapphöns och fasan kräver…
När du skriver att det inte finns många hundar som respekterar hare rådjur på långa håll utan kommando med bara dressyr blir jag mörkrädd, detta är för mig bristande kunskap om dressyr! Hoppas inte nya hundägare tror att det verkligen är så – då lär vi aldrig få stopp på el-eländet. Men om det är många som resonerar som du gör förstår jag att det säljs el-halsband.
Jag har aldrig använd och kommer inte att använda el och nog respekterar mina hundar både hare och rådjur, utan kommando, och det även på långa håll och även utom synhåll från mig. Stövare kunde göras rådjursrena långt innan det fanns el-halsband och jaktlusten hos en stövare är många gånger väl jämförbar med våra raser. Visst hundar är inga maskiner men hitintills har det gått bra även om valparna har syndat någon gång innan dressyren sitter. Så vitt jag vet är det samma för de vänner jag jagar och tränar ihop med – de klarar detta utan el! Den hund jag inte kan få ordning på utan ström den hunden kommer inte att bli gammal här hos mig!
Du har helt rätt Casimir – jag hoppas att jag varit så tydlig att ingen som jag haft på träning och som testat sina hundar i kaninhägnet tror att det är garanti för att de sedan stoppar för en hare, men en god bit på vägen är det. Och – hare är för väldigt många en bristvara i markerna, i våra trakter är det vissa år nästan omöjligt att träffa på en hare på marken och än värre för de som inte bor på landet. Detta var en av anledningarna till att jag en gång startade med kaninhägnet. Och att testen i kaninhägnet gör gott visade sig inte minst nu när vi var nere i Skåne med mina valpköpare. Visst ett par av dem behöver jobba mer men många respekterade förvånansvärt bra.
Så det kanske den allra viktigaste skillnaden mellan kanin och duva – det är lukten… Om inte stoppkommandot respekteras så måste du korrigera. Att, som jag sett så många gånger, korrigera mitt i fågelvittringen är ingen hit, det är att be om en trög avance om hunden är vek. Men kaniner luktar inte fågel, här kan du korrigera så pass det behövs utan att riskera att hunden kommer att skygga för fågelvittring.
Och till sist en Glad Påsk till dig också!
Hej, antingen vil ni inte forstå ellers så forstår ni inte meningen med duva, om ni tidigare har løpt rundt på glasskiosken och letat duvor så forstår jag problemet, men det er ikke dermed sagt at duvor inte fungerar, respektera de som har gjort det på riktigt vis, och varfør fungerar det for mig? Då måste jag vara tomten?.., før mig blir det litt flåsete sagt det ni beskriver, Anders og Casimir. Men igjen respektera andras metoder eller fråga gjerne – vad gjør ni for att få det til? Kansje det er ni som har gjort fel med duvor? Någon av De du reklamerer før på din hemsida Anders, de brukar også duva, varfor gør de det? varfor får de til en fågelhund?
Anders, jag vet at Dina hundar er dresserad på hare och rådjur osv, och at du inte brukar el halsbånd, men jag har varit på så många prov och treningar, sett så mycket, der hundar går efter fågel, hare , rådjur osv, och selvfølgelig de som respekterar detta, undrar jag oxå vilka metoder nogon av dessa menniskor har anvænt sig av? ., Så er det ju så att alla hundar kan gjøre fel, selv den beste, det er inga maskiner vi har med at gjøra med, men et individ på fyre ben som kan gjøre fel. Jag også vet at dressyren er det viktigste momentet, duva er bare en bitteliten del av opplæringen. Dette er en debatt som vi kan skriva om i det oendliga, och jag førstår at det er ett ” hett” æmne.
Alla vi som håller på med hundtrening i ett kanske høgre nivå, har våra egna medtoder som vi anvænder och kommit fram til att det er detta som passar.
Det ær helt klart sækert att den inte passar till alla, men det får man bara acceptera. Det finns många vældresserade hundar ute i våra lænder, och jag antar att det finns rætt så många dressyr tips på hur ” just denna hunden dresserad ”.
Fortsatt god PÅSK
/Tommy
Nej Tommy – för mig är duvor ingen hett ämne men i snart femtio år har jag jobbat med kurser och träning med kursdeltagarnas bästa för ögonen och jag måste få fortsätta, och kommer så att göra, att lära ut det som jag anser vara bästa och säkraste vägen för de allra flesta. För mig är det totalt ointressant om det fungerar för dig.
Om du sedan läser vad som står på min länksida så står det så här med röd text under rubriken ”Träningsmöjligheter som jag kan rekommendera”
”Några av nedanstående erbjuder också träning med hjälp av duvor, den delen är jag som alltid tveksam till. Hundar ska tränas med riktig fågel! Hundar tränade på duvor är klart överrepresenterade bland de hundar jag sett som har trög eller helt låst avance. Men visst gör man allt rätt är det säkert ok – men varför chansa, när det finns de som har rapphöns att träna på…”
Jag känner många väldigt duktiga tränare som också har duvor – men duvorna har de då inte till sina egna hundar, på dessa hundar lär de lär in stoppet precis som jag gör. Duvorna har det för att det, som jag skriver är billigar och lättare än rapphöns när man har mycket folk på träning – och det finns ju uppenbart gott om folk som vill betala för att få se några duvor flyga…
Nu känner jag inte många som håller på med hundträning på ”hög nivå” (lite osäker på vad du menar med det)men ser jag på de här i Sverige som jobbar proffessionellt, vunnit några Riksprov och även placerat sig bra internationellt så inte är de duvor de jobbar med inte… Och – hitintills har jag inte träffat någon, oavsett vilken nivå de jobbar på som tycket duvor är bättre än rapphöns – så än en gång – varför chansa…
Nu får det vara nog om duvor här på sidan på ett tag – tiden räcker inte så här mitt i kurssäsongen, du får fortsätta att göra PR – för duvor på din egen hemsida
Ha det gott!