Att träna andras hundar…

26092014-NAL_2716Då och då får jag förfrågningar om att träna andras hundar men oftast tackar jag nej. Men det är kul att träna hund och inte minst utvecklande för att jobba med olika raser och individer så någon gång om året blir det ett ”ja tack”… Det är främst valpar och unghundar jag tar emot och bara en åt gången. Att stalla upp träningshundar i hundgård är inte min grej – jag vill ha dem som familjemedlemmar i min lilla flock. Ett villkor är också att ägaren både har förutsättningar för och är beredd att jobba med sin hund. Det senare ser jag som helt avgörande för ett långsiktigt bra resultat. För några dagar sedan fick jag mejl från ägaren till en pointer jag tränat för drygt två år sedan. Han har nu jagats mycket med, gått till pris på prov, har en frisk resning och inte gått efter fågel en enda gång sedan jag lämnade honom – sådana mejl värmer…

Leirbakken’s Lady Rose
Den senaste träningshunden, den lite dryg två år gamla engelska settern ”Rosa” lämnade jag tillbaka till ägaren, Torun Brate, nu i helgen. Anledningen till att Rosa lämnades till mig var inte att hon var olydig eller gick efter fågel utan helt enkelt för att Torun ville ha Rosa meriterad på fält och att skola ett fältsök kräver som bekant tillgång till rejäla fält, något som Torun saknar. Rosa och Torun har jag jagat tillsammans med ett par år i fjället och om jag minns rätt tror jag att jag efter jakten skrev ”hon går lätt som en vind i stora slag över fjället”. Det var då Rosa jag syftade på, inte Torun… Nåväl det var fjäll det, fälten var inte lika lätt. Rosa har lärt sig att biotopsök lönar i fjället, hon har också fått jobba i vilken vindriktnings som helst, som det så klart blir på fjället… Vad jag nu fick se, första veckan på fälten, var en hund som först inte ville söka ut. Hon trodde förmodligen att det var en fotbollsplan som hon bara skulle ut och göra ifrån sig på. Alltnog, efter att hon kommit på att det faktiskt fanns fågel på fälten kopplade hon på sitt fjällsök. Stora fält har jag men inte så stora. Det var säkert en och annan jägare på grannmarkerna som knöt näven i fickan och svor en ramsa över gubben som inte hade koll på var hans hund jagade. Biotopsök skrev jag förut – och ja, det var precis så det var. Dikeskanter och åkerholmar såg förmodligen ut som videt på fjället i en setters ögon så dit bar det och det oavsett om dessa låg bakom mig eller framför mig…

En mjuk och förig hund
När väl Rosa lärt sig att det var kul att springa även på fält var det dags att ta tag i söket. Rosa är en mjukis och detta skapade svårigheter till att börja. Jag fick gå fram med silkesvantar och ställde jag för stora krav så var det inte kul att springa längre. Nåväl det är bara att som vanligt rätta sig efter den hund man jobbar med. Ganska snart insåg jag att Rosa förmodligen var en av de mest lättdresserade hundar jag har jobbat med, om vi nu pratar stående hundar. Steg för steg jobbade vi bort biotopsöket, plockade hem på djupet i slagen och putsade på söket i sidled både regelbundenhet och avstånd. Självklart var den grundlydnad för signaler som Torun skickat med Rosa i packningen till stor hjälp.  

Fågelsituationer och sekundering
Rosa är tveklöst en fena på att finna fågel och var från början i princip spontan i stoppet när fåglarna flög. Rädd om avancen som jag alltid är uppmuntrade jag små eftergångar till att börja med för att sedan plocka hem det till ett omedelbart sitt, utan kommando, då fåglarna tog till vingarna. Bibehållen explosiv resning, även från långt håll. Sekunderingen var lite jobbigare. Som valp hade hon visat sekundering men jag gissar att Torun jobbat mest ensam med henne och då är det så klart inte lätt att få sekundering – eller att hon oftast var först på fågel och inte heller då blir det sekundering. Efter ett tag då jag gång efter gång gått fram med henne i koppel när mina andra hundar hade fågel så löste detta sig. En skön känsla var det så klart då jag fick se att hon för första gången sekunderade på långt håll för min lilla Hulda…

Apportering
En hyfsad apportering hade Rosa också med i packningen när hon kom till mig. Apportering när hon såg fågel falla efter skott var inga problem men den där ”provapporteringen” med utlagd fågel krävde en del jobb – och även om det gick acceptabelt är det något som Torun måste fortsätta att jobba med för att få upp säkerheten. Och vem behöver inte träna på detta…

Hårvilt
Jodå, jaktlust fanns i den lilla settern. Hare gick relativt lätt att stoppa henne för, det hade hon träffat på tidigare. Rådjur både hon stod för och drev rejält i Skånes betfält, här krävdes utvecklingssamtal…

Jaktprov
Lite av examen blev det när jag startade henne på prov i Ökl. I Falköping blev det ett tredjepris, hon fick inte tillfälle att visa resning.  Att hon hade lite kvar av sitt fjällsök drog nog också ned lite på betyget gissar jag.
Efter ytterligare tre veckors träning startade jag henne på Långtora och jag måste säga att jag inte blev så där väldigt förvånad när hon där gick till ett 1:a pris med HP efter tre suveräna fågelarbeten och ett sök som både jag och uppenbarligen domaren var nöjd med…

Att starta andras hundar på prov gillar jag egentligen inte…
Missförstå mig rätt nu, att starta en hund som Rosa är hur kul som helst. Vem vill inte visa upp en stjärna… Men att låta en proffsdressör starta sin hund, hur bra är det egentligen? Nu vet jag, och har sett, att Torun både kan jaga över och föra sin hund på fjäll och skog så det kändes trots allt ok att nu visa upp Rosa på fälten. Men mer än en gång har jag sett väl meriterade hundar, tränade och förda till pris av proffsdressörer – och som sedan inte förarna ens klarar av att jag med, än mindre föra på prov. Då kan man börja fundera över hur bra de här hundarna egentligen är och vad priserna är värda. Är de kanske extremt svårdresserade? Dresserbarheten får vi inte tappa bort…

Kanske, kanske
En hund till i huset tar så klart tid från mina egna hundar och jobb är det, men lik förbaskat känns det alltid lite vemodigt när jag lämnar dem. Inte minst kändes det så när jag lämnade Rosa. Men om jag har förstått det rätt så kommer Torun att ta en kull valpar på Rosa till våren och en liten settervalp efter Rosa vore inte helt fel… Men vi får se – jag har tre hundar nu och två är egentligen optimalt men som sagt, kanske, kanske…

 Till sist under våren, sommaren 2015 har jag redan lovat att ta emot en träningsvovve och ytterligare en står på reserv. Med andra ord ingen idé att mejla frågor om detta…

 

 

 

 

Lämna en kommentar