Självklart ska jag ta till mig det här och se över och försöka förtydliga det här med att individerna vi jobbar med kan vara otroligt olika och att varje individ kräver sitt sätt att jobba! Hoppas detta framgår bättre i min bok än i de gamla träningstipsen… Att kunna läsa sin hund är så klart ett måste och det försöker jag no framhålla mer än en gång i vad jag skriver och också på de kurser jag har. Kan man inte läsa sin hund lär det aldrig bli något bra resultat av träningen.

Det beror helt på vilken hund jag jobbar med. Anni hade inte alls samma ”klipp” när hon skulle resa fågel de första gångerna som jag sett hon mina vorsteh eller hos min pointer Asco därför uppmuntrar jag henne och släpper jag henne lite längre än vad jag brukar göra. När jag sedan ser att hon reser med fart varje gång så börjar jag successivt korta in ”eftergångarna”. Det hör också till saken att jag, som jag säger i filmen, började tidigare än normalt med Anni och som jag också säger, detta gjorde jag helt enkelt för att kunna få med det innan filmen var klar och snön kommer. Men med facit i hand så blev det inte någon snö…

Min pointer Britta som du kan se i filmen Jakt med mina hundar släpper jag bara en meter eller två. Britta visade tidigt en härlig avance och kunde alltså stoppas betydligt snabbare – men beröm först och sedan stopp är ett måste!

Nej! Hundar är alla olika individer och avsikten med att jag nämner ålder in filmen ska ses som information inte rekommendation! Vissa moment däremot som ovillkorlighet för exempelvis inkallning och stoppkommando vill jag nog säga att jag kör vid samma ålder på nästa alla hundar jag jobbar med. Men självklart gäller det det att hela tiden ge akt på hur hunden reagerar – svansen ska vara glad 99 procent av tiden jag jobbar med hunden. Hunden ska också glatt och villigt lämna min sida och ”springa i väg för att ha kul i omgivningen” när den får tillåtelse till detta.