Med bra mentalitet och jaktlust kommer man långt…
Efter några inlägg på facebook och en liten ”diskussion” om pointer och vorsteh började jag fundera lite på det här med avel på rasspecifika egenskaper – har vi uppfödare verkligen lyckats med det?
En vorsteh ska fixa det mesta inom jakten, och rätt tränad gör den också det även om de flesta förare jag kommer i kontakt med använder sina hundar mest som stående fågelhundar…
En pointer eller setter är det knappast någon som köper för att jaga rådjur eller apportera ankor med även om många använder sin brittiska hund till mer än fågeljakt.
Vad avlar vi på?
Vad avlar vi då på för rasspecifika egenskaper, vad prioriterar uppfödarna? Ja, inte vet jag. Ser vi på vad allroundhunden bör kunna så är det att fixa korta drev med skall, apportera i vatten och på land, klara av släp och blodspår och givetvis ha ett hyfsat sök på alla fältslagen och helst med en bra reviering om det ska vara effektivt.
Hur många uppfödare av kontinentala hundar prioriterar vattenpassion, viljan att spontanapportera, skalldrivande i sitt avelsarbete? Hmm… inte många är min gissning – och hur ska det gå till i så fall. Vad vet vi om de här egenskaperna på den hanhund vi tänker använda? Visst vi kan läsa provkritiken om att den går fint i vattnet simmar bra och apporterar med ett bra grepp. Notera att det då är den tränade hunden vi läser om! Jag ser många unghundar varje år på kurserna och en sak är säker, någon större vattenpassion eller vilja till spontanapportering ser jag inte hos så där väldigt många av de kontinentala hundarna jämfört med pointer och setter detta trots att vi slår oss för bröstet och säger oss jobba med allroundhundar och har så gjort under många år…
När jag väljer hanhund prioriterar jag en bra mentalitet och en rejäl jaktlust (”motor”) allra främst, och min gissning är att vi är väldigt många som gör så och som jag ser det kommer man ganska långt med detta. Får jag sedan se min tilltänkta hanhund lägga upp ett bra sök i fin action på fält och fjäll, och gärna med rejäl fart, ja då tvekar jag inte länge… Visst den ska finna fågel också och har hunden några pris på hösten, på marker med vild fågel, är det ett bra kvitto på detta… En funktionell exteriör är en själklarhet det lämnar jag därhän just nu.
Brittiska hundar föder jag inte upp men jag vet att jaktlusten är en självklarhet att ta hänsyn till så också mentaliteten – fart och stil bedöms och fart ska det så klart var i ett fullblod. Förmågan att finna fågel står givetvis också väldigt högt på listan! Övriga allroundegenskaper tror jag inte att någon funderar så värst mycket över när det kommer till val av avelsdjur…
Frågan är då varför det inte är större skillnader mellan raserna när vi snackar om apportering och vattenpassion – eller är det kanske bara en slump att så många av de brittiska hundar jag ser här hos mig har varit fenor i vattnet och många spontana med apporteringen. En än viktigare fråga är kanske varför de där allroundhundarna vi föder upp inte är bättre efter så många års avel på allroundegenskaper. Visst jag vet – en bättre egenskapsbedömning av opåverkade valpar och unghundar skulle säker vara bra med det är ingen lätt ekvation att få ihop. Vi är allt fler som gör som jag och börjar träna våra hundar väldigt tidigt…
Här är jag glad om jag får lite feedback från inte minst de som har större erfarenhet än mig av brittiska hundar – är det så som jag upplever det eller inte?
Jag tror du själv ger svaret på din fråga om varför allroundegenskaperna inte märks tydligare efter många års avel. De flesta uppfödare avlar inte på allroundegenskaper och de prov som används i Sverige mäter den färdigdresserade hundens egenskaper, inte de egenskaper som är ärftliga d.v.s. de medfödda anlagen. Dessutom marknadsförs vorstehraserna som stående fågelhundar, när de egentligen är framtagna för att driva hare och räv, att stå för fågel och hårvilt, att spåra och att apportera på land och i vatten. Har inga erfarenheter av Brittiska stående fågelhundar och vet inte om de är så mycket bättre i vatten och på att apportera som du tyckt dej se. Det kanske är så och då är det naturligtvis intressant att ta reda på varför?
Oj – hoppas bara att jag inte gav intrycket av att de brittiska är mycket bättre – vad jag menade var att skillnaden inte var speciellt stor med tanke på alla år av avel på ”allroundhunden vorsteh”