Man väntar, väntar och väntar på första ripjaktsveckan och alldeles för fort är den över. Även i år blev Ammarnäsfjällen starten för jakten där Rune Tovetjärn som alltid generöst ställde upp med allt vad som tänkas kan angående jakt och marker. Vi är väldigt många som har Rune att tacka för en fin fjälljakt! Lite jakt på skogen hanns också med tack vare Rune som anvisade fina marker i Sorsele.

Jana var hemma med sina valpar så det var Kickan, Britta och Dagny som var med på fjället. Dagny med sina 11 år fick med ålderns rätt göra lite som hon ville och orkade inte så mycket. Men i ett av släppen var det nästan så man blev lite tårögd då hon helt verkade glömma bort sin ålder och visade ett sök väl i klass med de bästa hon gjort under åren – vilken fantastisk hund och så många underbara jakter vi haft tillsammans!

Fågel fanns det gott om även om det var något färre kullar på fjället än förra året. Samma sak säger de flesta jag talat med och oavsett om de flög ut och låg på fjället eller om de gick ut och jagade så fanns det fullt tillräckligt med ripa för en bra jakt. Skogsfågel hade vi sämre med, fågel fanns men de dagarna vi jagade kom vi aldrig tillräckligt nära, vi var så att säga på fel plats vid fel tillfälle… Eller kanske hade mina hundar kalibrerat nosen för ripor för det kvittade vilken skogsmark vi jagade i så nog var det ripa som hundarna stod för. Men en tjäder eller två ska jag ha i år också och hösten är lång…

Hundjobbet
I snitt gav mig hundarna drygt en jaktbar situation i timmen under varje dag och på samtliga marker vi jagade och det kan jag väl inte göra annat än att ge dem ett förstapris för. Det var Kickan och Britta som stod för det mesta jobbet och gav mig nog lika många situationer vardera skulle jag tro, kanske med ett litet plus för Kickan. Som vanligt blev det en del stötar, inte minst första dagen innan nosarna var kalibrerade. Men visst fanns det sånt som skulle kunna bli bättre.

Konditionen
Både Kickan och Britta fick slita ordentligt under jakten men orkade bra och höll också hullet perfekt. Fodrade som vanligt med Robur som de fick de äta så mycket de ville av på kvällarna och lite extra godis blev det i form av Bozitas tetraförpackningar med våtfoder både mitt på dagen och som lite extra belöning och smakförstärkare i torrfodret. Jag är alldeles förbaskat nöjd med det foder jag valt!

 Kickan
För Kickans del flöt det på bra, hon börjar ju bli rutinerad nu, men lik förbaskat måste jag vid några tillfällen klämma i med ett stannakommando efter skottet för att hon inte skulle knallapportera. Sökmässigt går hon bra och revierar för det mesta helt ok. Vad jag kanske skulle önska är en aning mer vidd i söket på kalfjället. På skogen jobbar hon även i år helt suveränt.

Britta
Min lilla pointer överraskade. Farten har ökat jämfört med förra året och det var rejäla och effektiva pointersök vi fick se på fjället. Visst skulle jag önska ytterligare lite högre fart, riktig nöjd blir jag nog aldrig. Mindre bra var att hon hade en del stopp i söket, inte minst vid de tillfällen jag ville styra henne till ett visst terrängavsnitt. Ok – jag tror att jag vet vad det beror på och jag har mig själv att skylla och vet ganska väl hur jag ska lägga upp träningen…

I fågelsituationerna var det något sämre. Vid en stöt, även på långa håll, sätter hon sig och blir sittande precis som det ska vara. I jaktsituationerna blev jag tvungen att vid flera situationer ge ett stannakommando för att hon inte skulle gå efter. För mig, som för så många andra av oss män, som bara kan koncentrera oss på en sak åt gången är detta inte bra. Jag vill fälla fågel och inte behöva hålla koll på vad hundarna gör! Britta är dock lugnare än Kickan när fåglarna faller om man nu ska hitta något positivt… Nåväl, det blir väl till att under hösten jobba på att ta bort de skönhetsfläckar som finns …

 Lämlar
Efter att ha kollat runt på nätet hur mans stavar till dessa små mysiga djur verkar det som om det är med ä och inte e det ska stavas, även om båda varianterna förekommer. Nåväl, kanske inte alla håller med om att lämlar är mysiga… En sak är säker och det är att Toruns unghund, münstern Kurre, som var med på jakten fullkomligt älskade de små djuren. Både som lekkamrater och som frukost, lunch och middag… När tröttheten satte in måste jag erkänna att även mina egna hundar ville ägna lämlarna lite väl mycket uppmärksamhet och tveklöst var det en och annan lämmel som slank ned i magen…

Med facit i hand
Nu när jag friskat upp minnet om hur ett riktigt lämmelår är vet jag så klart hur jag skulle gjort om jag haft med mig en unghund upp på fjället. Så här skulle jag gjort, och det omedelbart innan vovven fått tillfälle att roa sig för mycket. Kollat upp vilken tuva jag hade en lämmel under kopplat hunden, låtit den nosa fram sin lämmel och vid den allra första kontakten med lämmel hade jag set till att både syn och lukt av lämmel blivit väldigt, väldigt otrevlig för hunden. En kvalificerad gissning är att jag skulle sluppit några större lämmelproblem i fortsättningen, förutsatt så klart att min hund gillade att jaga fågel och hade den inte gjort det hade den inte varit med på fjället.

 Riksprovet
Jo – jag vet att jag var anmäld till provet men efter våren och sommarens hektiska jobb med kurser och träning kände jag att jag behövde en ordentlig semester i lugn och ro, fri från folk och stress. Med den fina jakt vi hade var valet inte så svårt, det blev jakten som prioriterades och onekligen är det också så att jag börjar bli lite mätt på det här med prov även om ett riksprov alltid är en höjdare.

Ett riktigt varmt grattis!!!
Hanna Holmberg och Annika Bergqvist stod som segrare i Ekl respektive Ukl på årets riksprov. Så jäkla kul att se ett par tjejer i topp och vilka duktiga tjejer sedan!

De minnesgoda besökarna av min sida kanske kommer ihåg att jag efter många kurser har noterat att de duktigaste på kursen har varit just tjejer – nu banne mig gubbar är det dags för en skärpning, se och lär av tjejerna, huvaligen vart är vi på väg…

Kan helt enkelt inte låta bli att också notera att det som så många år tidigare var en strävhårstik i topp på elitklassen :–) Till Hanna, som jag träffade uppe i Sorsele och som så gärna ville slå mig på ett riksprov säger jag bara – din tik hade säkert slått Kickan på fjället i år – du har en kanonhund och har visat att du kan ta vara på det material du har – Grattis än en gång!

Personligt jaktfotograf
Tack vare att Kurre intresserade sig mer för lämlar än för fågel Bytte Torun Brate sin bössa mot kamera och kameran är hon jäkligt duktig med. Tack Torun för alla fina bilder från årets jakt!

Njut av Toruns bilder och få er ett gott skratt åt lämmelbilderna! Även om min ”copy stämpel” står på bilderna är det Torun som plåtat…

12►

Detta inlägg postades måndag, 5 september, 2011 kl 13:17 i nyheter. Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.