Kanske den bästa valpträffen någonsin?
I dag var det en riktigt spännande dag, första valpträffen för Q–kullen, tre och en halv månad gamla. Skulle valpar och kanske framförallt valpköparna motsvara mina förhoppningar?
Jodå, nog gjorde det de alltid, och det med råge! Många valpträffar har jag haft både med egna och andras valpkullar, massor med trevliga och duktiga förare med sina valpar har jag träffat och för den delen en hel del mindre duktiga hussar och mattar också… Men frågan är om inte dagens valpträff var den bästa någonsin. Samtliga förare jobbade helt suveränt med sina valpar, både de som nu hade sin första hund och de som provat på en stående hund tidigare. Det var kanske detta som gjorde dagen så jäkla kul – att samtliga såg ut att ha både vilja och förutsättningar att lyckas med sina hundar.
Valparna då? Precis som de rapporter jag fått per mejl och telefon var valparna jag fick se. trevliga, lugna och trygga. De tvekade inte heller att ge sig iväg på upptäcktsfärder när de fick tillåtelse. Att sedan samtliga valpar var spontanapportörer av rang var en bonus och kanske gör det lite lättare länger fram med apporteringsträningen. I och för sig har jag aldrig sett någon skillnad på slutresultatet om en så här liten valp är spontanapportör eller inte – men kul är det.
Dagens moment
Förhoppningsvis börjar jag lära mig det här med valpträffar nu och försöker koncentrera mig på det jag ser som absolut viktigast, allt annat kul får komma som grädde på moset på träffarna längre fram och i mån av tid.
Två moment, inkallning och stanna, ska vara ovillkorliga nu och fungera till hundra procent (åtminstone bra och nära)och under både tänkbar och otänkbara störningar. Givetvis än så länge på rimliga avstånd från förarna. Många fixade detta redan när de kom med sina valpar och efter dagens träning vill jag nog påstå att jag kunde ge samtliga med beröm godkänt! Och det var inte helt lätta störningar vi utsatte valparna för…
Passivitet under diverse störningar tränade vi självklart också, stanna betyder ju också stanna kvar. Att hundarna ska kunna föras vid sidan utan koppel är en självklarhet vilket vi jobbade på en stund – även här utan några större problem för samtliga förare.
Apportering
Som sagt samtliga valpar var spontanapportörer och då alla förare verkade ha lätt för det där som för många verkar vara så oändligt svårt, beröm och korrigering i rätt tid, läs TAJMING så ser jag inte att apporteringen ska bli några problem. Lydnadsapporteringens första steg han vi med att visa och en och annan kommer säkert att jobba vidare på detta…
Nästa träff
Vad jag förväntar mig att se på nästa träff, om fem veckor, är att basmomenten sitter ännu säkrare och på längre håll och under svårare störningar. Om vi slipper snö blir det då en test på stoppet i kaninhägnet där vi också ser om jaktlusten börjat vakna på hundarna… Här förväntar jag mig att samtliga hundar har ett fungerande stopp och också att inkallningen fungerar så hunden vänder tvärt när signalen kommer… Det har visat sig alltför många gånger att de som inte kan stoppa sin valp, eller har en rikttigt bra inkallning, när den är fem sex månader aldrig kommer att få till stoppet, eller inkallningen fullt ut – det vill säga om det nu är den jaktlust jag hoppas på i våra valpar… Ok, jag vet att jag skrivit detta tidigare men det är så förbaskat viktigt och värt att uppprepas. Jodå – jag vet också att jag själv och många med mig, ofta, men inte alltid, kan fixat till en ädlre rå hund – men hur många är säkra på att de klarar av det?
Extra hjälp…
För samtliga valpköpare gäller att ni här välkomna hit när som helst för att få lite extra hjälp om det skulle behövas – slå bara en signal först så jag är hemma och ledig. För er som inte var här kan jag också berätta att det kommer att bli åtminstone ett par tre valpträffar till utöver vad jag lovade när ni hämtade valparna…
Ett underbart reportage med underbara valpar. SÅ vi längtar efter att få vara med, ses i december, men faan vad vi måste träna
Det var så härligt att träffa alla!