Om Garmin Astro, lägret i Jukkasjärvi, ripjakten och lite till

Första gången med snö i luften på premiären...

Tillbaka igen efter en semestertripp norrut på ca 350 mil… På vägen upp blev det ett par dagars stopp i Moskosel där jag passade på att våldgästa en min nya bekant Tage med sin mycket trevliga irländska setter Chili.  Tage bjöd bland annat på en fin träningstur i skogen och med en skogsman som kan sina marker tog det mindre än fem minuter innan Dagny spikat den först orrkullen… Tack Tage för ett par fina eftermiddagar!

Garmin Astro
Tage körde med pejl på sin setter och jag vet att väldigt många av er som läser detta säkert har sett en Astro i funktion men det hade inte jag. Så givetvis passade jag på att prova detta elektroniska underverk på mina hundar, först ut för prov var Dagny. Efter några få minuter fanns det bara en sak i mitt huvud – en sådan här pryl måste jag bara ha och det så fort som möjligt! Tiden i skogen gick och Tage, som skötte pejlandet rapporterade hela tiden hur långt ifrån och var Dagny var. Oftast hade jag sett henne skymta förbi innan rapporterna kom men kul var det. Så kom ståndet – bråttom, bråttom bråttom… Jodå, vi hittade henne och en efter en av orrarna plockade hon upp ur riset. Efter ytterligare någon halvtimme började jag fundera och konstaterade att det lik förbaskat inte skulle bli något köp av pejl för mig inom överskådlig tid och varför det? Efter lite funderande kom jag fram till följande:

  1. Med en pejl hade inte Dagny varit vad hon är i dag, knappast min övriga hundar heller.
  2. Av de tre riksprov jag vunnit på skog, två ukl och ett ekl – hade jag nog fått nöja mig med ett i ukl med Cissi om inte Jana och Dagny haft sina fina rapporteringar.
  3. För mig är tjusningen och spänningen med skogsjakten att försöka hålla kol på var hundarna är, njuta av miljön och kanske få uppleva den där härliga känslan när hundarna kommer fram och talar om att de funnit fågel. Att titta på en monitor har jag nog med under vinterhalvåret framför datorskärmen. Jo – jag vet man kan ha pejlen i ryggsäcken men dessvärre är jag rädd för att jag inte har den karaktären att inte använda den annat än i nödfall – grattis till er som har så bra karaktär!

Men visst är jag övertygad om att jag med en pejl på hundarna skulle kunna skjuta mer fågel om det nu var mängden kött jag var ute efter. Men tack nej, inte på bekostnad av kontakt och samarbete med mina hundar. Säkerheten då – ja med en drivande hund skulle jag tveklöst sätt på en pejl, men som jag ser det torde knappast en pejl förhindra några olyckor med de hundar jag jobbar med nu… Är vargen eller något annat otyg framme så sker det nog både med och utan pejl… Men som sagt kul var det men jag är inte lika imponerad längre över de som har framgång på sin skogsjakt om framgången skett med hjälp av elektronik…

Jukkasjärvi
Jukkasjärvi hundklubb hade ordnat ett läger där jag stod för en föreläsning på kvällen och ett par dagars träning. Dagarna i Jukkasjärvi kan sammanfattas helt kort med alldeles förbaskat trevligt!!! Träningsområdet och omgivningarna var helt suveräna, bor man där kan man helt enkelt inte misslyckas med sina hundar… Flertalet av förare och hundar på kursen låg på en nivå betydligt över vad jag väntat mig men förhoppningsvis kunde jag tillföra ett och annat ändå till den fortsatta träningen. Stort tack till Katja H och klubben som ordnat lägret och väldigt stort tack till er alla som var med – ni var helt suveränt trevliga att jobba ihop med!

Ripjakten
Även i år blev det Ammarnäs och det är bara att konstatera att årets jakt väl platsar bland de tre bästa ripjakterna jag haft genom åren! Suveränt väder, nåja kanske lite kallt första dagen med snö i luften, många och stora kullar med väl utvuxen fågel. En enda liten kull med pipkycklingar träffade vi på. Första och halva andra dagen petade mina kära hundar lite väl mycket fågel men efter att ha kalibrerat nosarna skötte de sig perfekt under övriga dagar. Dagny med sina 10 år är givetvis den som har de i särklass finaste fågelsituationerna även när det är riktigt besvärligt men Kickan och Jana ligger inte så långt efter – lite mer rutin så bör de kunna komma i samma klass. Jana gick kanske lite väl stort ibland men då och då lönade det sig. Kickans reviering i videt var svårslagen. Britta, pointern i flocken, hade nu förstått att hon var en Pointer och syntes då och då som en vit prick i fjärran – men fågel fixade hon…

Att det fanns rejält med fågel kanske bäst kan beskrivas med att jag på eftermiddagen den näst sista jaktdagen nöjde mig med att salutera den ripa som Kickan stod för och reste, tackade för mig och förklarade mig fullt nöjd med de fåglar jag fått och nöjde mig med att följa hur kompisarnas hundar jobbade den sista dagen… Nej – detta har nog aldrig hänt tidigare på någon ripjakt – men det ska ju finnas fågel kvar till de som kommer efter oss och också tills nästa år… 

En verklig PR–man
Om någon ska göra PR för mina kurser är det Martin Hallberg med sin vizsla Caesar. Martin började som helt nybörjare på min söndagskurs i våras, Caesar hade sällan alla fyra tassarna i marken samtidigt och nog såg det lite jobbigt ut i början men det blev bara bättre och bättre. Efter ett par dagars kurs med fågelträning på programmet veckan före jakten började Caesar förstå vad han var skapt för och då det var ett par platser lediga i fjällstugan fick Martin frågan om han ville hänga med – och som tur var tackade han ja…

Att för mig som instruktör se en nybörjare på sin först ripjakt sköta sig och sin hund så fint som Martin gjorde under veckan var en riktig höjdare. Att sedan på sin första ripjakt komma upp till en sådan fin jakt som vi nu gjorde är kanske också få förunnat.

Tack
Tack till Stig Martin Persson som flög in oss på fjället med sin helikopter! För er som vill uppleva jakt och eller fiske i Ammarnäs rekommenderar jag ett besök på http://www.ammarnasstugby.com/main.php

Tack också till Rune Tovetjärn som på ett sedvanligt förtjänstfullt och trevligt sätt lade ner en massa jobb på vår bokning och att svara på alla våra mer eller mindre omöjliga frågor!

Bilderna från ripjakten bjuder Torun Brate på – tack för det Torun! Obs – fler bilder om du trycker på tvåan…

3 kommentarer till “Om Garmin Astro, lägret i Jukkasjärvi, ripjakten och lite till”

  1. David skriver:

    Hej.

    Jag håller med dej helt när det gäller Garmin Astro och liknande grejer. För visst är det så att jakten blir annorlunda när du hela tiden vet var hunden är och naturligtvis på bekostnaden av kontakt mm. Men som tur är så är det förbjudet att använda på prov. Ibland så får jag uppfattningen av att man hela tiden strävar efter att skaffa olika grejer så att man kan gena i dressyr och arbete med sin hund.

    Det liknar mer och mer utrustning som dom drivande raserna har haft länge men inte i katten ska det vara så att den stående fågelhunden behöver det eller hur? Många försvarar sina inköp av att man kommer snabbare in på hunden och det är säkrare mm men som du skriver själv naturligtvis på bekostnad av kontakt och sammarbete. En bra skogshund ska kännetäcknas av att ha mycket bra kontakt och kunna rapportera antingen spontant eller på signal. Men trots detta så tror jag att det kommer att öka i användning för människan är av naturen lat.

  2. Lena skriver:

    Hejsan !

    Slog till och köpte en astro, for till Moskosel skogarna för att jaga. Det visade sig att astron inte fungerade halsbandet fick ej någon kontakt. Vi la det åt sidan och jagade , massor med fågel, vi hade fullständigt koll på var hundarna var ändå.Vi konstaterade snabbt att på våra hundar behöver vi inte sådana hjälpmedel.
    De är så välrevierande i skog att vi aldrig behövde fundera var de var, och när de stod tog de inte lång stund innan vi fann dem.

  3. Micke skriver:

    Tjenare!
    Jag har också köpt en astro,en bra investering tycker jag,om man använder den på rätt sätt,på mina marker går man ibland till knäna i älgkadaver och vargskit, och söker hunden ut i ett contorta bestånd som är tätt som en rakborste, så skulle jag vilja se den hundförare som kan peka ut var han hon har hunden.Ett tips när man går ett skogsprov,sätt halsbandet på domaren så kommer inte gruppen på villovägar vilket har hänt på dom prov jag gått.Istället för att tjoa och vissla och kanske förstöra en fågelsituation.

Lämna en kommentar