Bork

Under ett par dagar har vi haft ett mycket trevligt besök av Stormkullens Bäste Bork, med vidhängande husse och matte. Efter att ha sett Bork fullständigt avslappnad inomhus i främmande miljö och bland främmande hundar, sett honom gå på stora fält, sett honom gå bland skogsdungarna här hemma, sett honom finna fågel och sköta fågel var det bara att inse att det är den hanen jag vill ha en valp efter med vår Jana. Bork är en kraftig hund med som utstrålar självförtroende och med en utsökt mentalitet. Bork är utställningschampion, har förstapris ökl på fält och ett par andrapris ekl fjäll.  Jag vet att han går bra i skog och att det fällts en hel del fågel för honom.  Så mycket kan jag säga att det inte är Bork det hänger på att han ännu inte är jaktchampion… Läs mer…

Trots all skidåkning i vinter upptäckte jag för en tid sedan att mina fyrbenta vänner ökat midjemåttet klart över vad gränsen för det acceptabla. Att även mitt midjemått ökat har ju inte med saken att göra.  Vi har bra koll på hur mycket mat vi ger hundarna så viktökningen var oväntad. Vad vi missat var helt enkelt att trots ett likvärdigt fettinnehåll på det foder vi gav tidigare och Robur som vi nu ger till hundarna så är uppenbart smältbarheten på Robur ett snäpp bättre – åtminstone för våra hundar… Efter några veckors bantning med hjälp av 4 M metoden börjar äntligen midjemåttet komma ned till rätt nivå. Jodå, jag var inte sämre jag utan hängde med flocken med samma metod och även jag börjar komma i vårkondis. Om du inte känner till 4 M så står det för Mindre Mat Mer Motion och fungerar på både två och fyrbenta…

En varning för känsliga personer! Klicka inte på ”Läs mer” om du är ”äckelmagad”… Läs mer…

Första bilden på nya flockmedlemen... Foto Robert Gill

Sangernutens Bun-Fuddy fick åtta valpar häromdagen. Far till valparna är Asco, som säkert många av er har sett i mina filmer… Ser fram mot att om åtta veckor få hem nytillskottet. Lika kul med valp varje gång… Alla strävhårsvänner som börjar fundera över vad jag håller på med kan jag lugna med att jag också kommer att behålla en valp från Janas nästa kull. Hon kommer att paras under våren och att ha två valpar/unghundar samtidigt ser jag enbart som en fördel – och jäkligt kul!

Vadå – är det jag som sagt aldrig färre än två och aldrig mer än fyra hundar? Det är det nog men detta får bli ett undantag…

Efter dagens kurs ställde jag frågan till Peter Book, min hjälpinstruktör, vilken hund han såg som den som utvecklats mest under dagen. I dag blev svaret Eva med Freja. En mysig ung korthårstik från Fjällspirans kennel – jag kunde bara hålla med… Suveränt jobbat Eva!

Många ekipage hade gjort stora framsteg sedan första kurstillfället och visst är det lättare att göra framsteg med den råa unghunden än med den redan grundtränade hunden. Men för Peter och mig som instruktörer är det så klart jättekul när vi så snart ser stora förbättringar. Så småningom ska vi nog komma med utmaningar så alla får chans att visa sin förbättringspotential…

 Det värsta är gjort…
Jag tror och hoppas att det värsta nu är över och med det menar jag att de allra flesta förarna börjar fungera som flockledare för sina hundar och inte som vilken flockmedlem som helst. Det har, som alltid, krävts lite tuffa tag för att få en del hundar att förstå vad ett nejkommando betyder men när det väl är gjort kan vi börja jobba på ett helt annat sätt och med det som är riktigt kul. Grunddressyren är ett måste men inte så där jätteinspirerande att jobba med…

Är du säker på att du vill ha en ras som inte klarar av att hämta hem en räv?

Den här tiden på året får jag många frågor om valet av ras.  De som sätter jakten över stående hund allra högst på önskelistan ska inte glömma allt annat som vi kanske så småningom vill använda hunden till. Åtminstone om vi bor i mellersta eller södra delarna av landet.

 Valet av ras begränsas en hel del om vi vill ha en hund som kan avvändas till det mesta – glöm inte att ta med det i beräkningen när du funderar över ditt val av valp!

 Mitt bästa tips…
Tur och ingen otur måste alla ha för att vinna ett riksprov och givetvis ska hunden kunna sköta sina fågelsituationer – detta vet alla.  Väldigt många riksprov avgörs på eftersöksgrenarna och om jag skulle ge ett enda träningsråd till någon som ska ställa upp på årets riksprov så är det att se till att utkommando fungerar. Och när jag menar fungerar så menar jag att hunden på kommando ut ska gå, simma eller springa hyfsat rakt ut åtminstone 70 meter oavsett hur terräng eller vattnet ser ut och oavsett hur mycket intressanta dofter det finns vid sidan av. Träna först så att allt fungerar till hundra procent på land och gå sedan över till vattnet. Så många riktigt duktiga hundar jag sett som missat sitt vatten för att förarna slarvat med denna träning. Hur kul är det att missa ett vatten när man har ett högt fältbetyg? Och hur eländigt är det inte att se en unghund som står vid vattenkanten och inte vill gå i för att föraren inte orkat lära hunden vad ut betyder… Läs mer…