En inbjudan från Nordenfjeldske Fuglehundklub i Norge att hålla en föreläsning var inte svår att tacka ja till. Klubben fyller 90 år i år och har fostrat många av Norges bästa ekipage. Visst tog det några timmar att ta sig till Trondheim med bil men med en fru som ställde upp och avlöste vid ratten blev det en härlig tur. Vi tog vägen över Dovre fjäll – otroligt vackert och det var inte utan att man längtade efter att stanna upp och släppa hundarna på de vita vidderna.
Med en bra bit över hundra åhörare, varav en del hade rest långa vägar för att komma, kände man sig onekligen välkommen och uppskattad – Stort tack till klubben och er alla som var där och inte minst till er alla som hört av er efteråt med mejl och vänliga ord!

Fjällvittran´s Urax

De senaste dagarna har jag haft flera olika raser på besök och som alltid är det lika intressant att se likheter och olikheter mellan individer och raser. Var och en kräver sitt sätt att jobba även om det är mer skillnaden mellan individerna än mellan raserna som avgör vilket sätt som ger det bästa resultatet.  

En hund som måste få ett litet hedersomnämnande är unghunden Fjällvittran’s Urax. Ett korthår som jag tror har alla förutsättningar att bli den där hunden som man vill ha med sig på fjället även en dag då det är långt mellan kullarna. Urax var en klart positiv bekantskap, koncentrerad, full av arbetslust och som sagt en jaktlust som bör räcka till på fjället. Men Urax vara ingen mjukis och med den jaktlusten han har kräver det sin man, eller kvinna för att tygla honom. Men som jag brukar säga det är svårare att köra en Ferrari än en Nissan Micra, men å andra sidan vem vill inte hellre ha en Ferrari… Urax förare hade gjort ett suveränt jobb med träningen så här långt så alla förutsättningar finns att det ska bli en hund vi får se skörda framgångar på proven framöver. Läs mer…